2012

Det finns en hel del att säga om året som gått. Det hände en hel del. En del bra, en del dåligt. Mycket som var oväntat. En förlovning, ett särboskap, ett nytt jobb, en separation, en flytt. Det är som om jag stått på en pall, vars ben ett efter ett har blivit vekare. Något rämnade. Men på något sätt har dessa ben ändå vuxit sig starkare och stabilare till sist. Nu skulle jag vilja säga att jag står rätt säkert, även om jag kan vingla till då och då.

Jag har mist någon och flera med honom. Och det är klart det finns en saknad efter någon som jag länge såg som min bästa vän. Men året har också stärkt befintliga relationer och gett mig många nya bekantskaper. Bloggen är en stor bidragande faktor och jag känner mig glad och privilegierad att få lära känna er som läser, kommenterar och delar med er (jag gillar även er smygläsare - puss på er). Min familj och mina vänner - jag är glad och tacksam över att ni finns. Jag har aldrig behövt känna mig ensam.

En Istanbulresa, några Londonbesök, Island - öarnas ö, matbloggsträffar. Vietnam, Kina, Tyskland och Polen via jobb. Inte bara i mitt huvud det har skett sjuhelvetes resor.

Vansbrosim, Göteborgssimmet och ett Finallopp, där snackar vi oväntat.

Och mat har jag lagat. Högt och lågt. Fint och fult. Men gott! Och bra!

Vad jag önskar av 2013? Mer harmoni. Lite mindre drama. Men mer äventyr! Och vågar man hoppas på lite manlig fägring..? Men en sak vet jag: mer blogg blir det.

Gott nytt år alla - må 2013 bli ett riktigt bra år!

Återkomsten

Som väckt från de döda återkommer hon. Eller som Jesus sa "Dude, one time I got so hammered I woke up three days later in some cave".

Det får räcka med kristna anknytningar i det här post-jul-inlägget. Nu fokuserar vi på maten! Får jag lov att presentera nykomlingen på julbordet? Jag har stött på den här röran då det föll sig så att jag åt julbord på Sjömagasinet. Sedan dess har jag tänkt att jag skulle apa efter den här fräscha men ändå krämiga röran, signerad herr Mannerström him-self. Äntligen fick jag tummen ur och det var för väl det!

Krämig grönkålssallad
100 gram finhackad färsk grönkål
1 schalottenlök
2 färska fikon
1 torkat fikon
1/2 rött äpple
2 msk majonnäs
2 dl creme fraiche
1 dl valnötter
salt
svartpeppar

Gör så här
Finhacka lök, alla fikon och äpple. Rör ihop majonnäs och creme fraiche. Vänd ner grönkålen och övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Låt gärna stå över natten i kylen. Servera till skinka, lax, småvarmt. Eller som tillbehör till stek eller revben.

Jag hoppas ni haft en lika fin jul som jag har haft. Att ni ätit gott och mycket, det antar jag. Det var ganska lugnt och sansat i julhelgen, även om ljudnivån höjdes något drastiskt under julklappsspelet. Jag blev, tack och lov, av med katten.

Nu är jag tillbaka i stora staden. Det har i vanligt ordning varit väldigt bra hos mamma och pappa, men det är inte så dumt att sova i sin egen säng ändå. Och knappa på sin egen dator och lyssna på sig egen musik. Vi hörs snart!

Julkatten

Nä mina vänner, nu får ni klara er själva. Nu tar jag mitt pick och pack, drar några mil norröver och firar jul! I väskan har jag en burk lingon- och whiskysill (måtte den inte läcka) och små klappar till vårt traditionella julklappsspel. I år är det jag som har Katten. Det är en klapp som är med varje år men som ingen vill ha för den är så förskräcklig. Så vårt spel handlar egentligen inte om vem som får de bra klapparna utan lyckas undvika Katten.

Vi tjuter av skratt varje år åt den stackare som blir sittandes med detta träsnidade mästerverk.

Med denna inblick i mina jultraditioner (rör ni Katten blir jag KRÄNKT! (men det får man väl inte säga i det här landet)...) återstår bara att säga:

Säsongsbloggning

Ibland blir det ju lite knäppt och omvänt med "bloggande i säsong". Jag menar, det är ju främst efter jul som jag kan berätta om vad vi har lagat och ätit. Visst många recept återkommer ju jul efter jul, men ni förstår vad jag menar? Ovärt att blogga om något nytt förträffligt juligt recept på annandagen liksom. Och samtidigt, vem vill sitta och hålla inne på det där förträffliga receptet i nästan ett helt år? Voine voine, vilka i-landsproblem...

Här kommer några favoriter som man kan låta sig inspireras av till den här julen, eller nästa!

Julmustglacerade revbenspjäll - en nykomling, och en förträffligt god sådan!
Grönkålspatén - ett recept som verkar spridit sig lite här och var - kul, men inte alls konstigt, för den är jättejättegod!
Gravad oxfilé - ett måste på mitt julbord!

En riktigt fin variant av oxfilé

Men vad fasen - alla de här rätterna är ju så goda att de kan ätas året om!

Idag tvättas det för fullt på Stigbergsliden.Samtidigt som det läggs in sill i någon form av egenkomponerad whisky- och lingonlag.

Idag hoppade jag med lätta steg ut från kontoret. Jullov - smaka på det! Ända till den 2:e januari ska jag vara ledig och det känns ruskigt lyxigt. Jag har ett "måste". Måla om mina bruna pinnstolar till grå.

Officiellt invigd

Nu känns nya lägenheten som ett riktigt hem. Alla lampor är på plats (ibland önskar man att man vore iallafall mer än tre äpplen hög), möblemanget har funnit sig till rätta och jag har bjudit vänner på middag. Det fanns ett ögonblick i söndags morse då jag saknade den gamla lägenheten något oerhört. Anledningen? Där fanns det en diskmaskin...

Lördagskvällen startade med en drink på Kiviks årets skörd äppelmust, gin och ginger ale. En sån där drink som man skulle kunna halsa i sig på direkten. Utselut gin om någon har bebis i magen, kör bil eller helt enkelt inte vill dricka alkohol. Till drinken: Emma-bakat vörtbröd med pecorinicreme och fikon. Lätt som en plätt, bara rör ihop lite pecoriniost med creme cheese och svartpeppar.

Julvibbarna spred sig vidare in i huvudrätten: Fikonglaserade revben, rostade rotfrukter, sås och en sallad på brysselkål, rödkål, äpple, solroskärnor och stekt halloumi.

Fikonglaserade revben
6 port

2 kg tjocka revben, knäckta
vatten så det täcker
kryddpepparkorn
1 gul lök
2 mindre morötter
5 msk koncentrerad kalvfond
2 msk salt
5 lagerblad
10 kryddpepparkorn

fikonglaze
1 gul lök
1 msk rapsolja
6 kryddnejlikor
6 kryddpepparkorn
1 dl fikonmarmelad (tex den här bästa)
5 msk balsamvinäger
4 msk strösocker
2 msk koncentrerad kalvfond

Gör så här
Knö ner revbenen i en stor kastrull och fyll på vatten till det täcker. Skala och skär morötter och lök i mindre bitar. Koka upp revbenen tillsammans med morot, lök, fond, salt, lagerblad och pepparkorn. Låt sjuda under lock i dryga timmen. Skumma av med jämna mellanrum. Köttet ska vara så mört att det lossnar från benen.

Under tiden gör du fikonglazen: Skala och finhacka löken. Fräs den i olja i en tjockbottnad kastrull. Lägg i nejlikor och pepparkorn, låt dessa fräsa med en minut. Tillsätt marmelad, vinäger, socker och fond. Låt sjuda ihop till en sirapskonsistens, det tar drygt en kvart.

Häll av buljongen av revbenen och spar den till såsbas (reducera, tillsätt lite rödvin, grädde och soya. Red såsen lite om du tycker det behövs). Lägg revbenen med benen nedåt i en ugnsplåt. Pensla med glazen och griljera mitt i ugnen på 225 grader i en kvart. Pensla på mer glaze då och då. Receptet hittade jag i Allt om mat nr 19/2012.

Sen serverar du dina vänner en galet god julig måltid!

Stressa inte för mycket nu inför jul. Ta det lugnt. Sprid ut arbetsuppgifterna. Öppna Alladinasken. Värm på glöggen. Har du glömt syltan? Det är lugnt, det är väl ingen som äter den ändå.

Snask, snarr och konfekt

Det snaskas godis för fulla muggar på kontor, i hem, på skolor, i butiker. Bloggar och tidningar är fyllda till bredden med Rocky Road, kolor och fudge. Man blir sockerstinn bara av att läsa om allt. Jag har varit dålig på julgodis i år (att laga alltså, inte att äta), det har varit så mycket annat att stå i. Får se om jag lyckas klämma in lite godisverksamhet helgen innan jul...

Men sötsaker har jag bakat förr om åren, så jag lämnar er inte helt lottlösa. Och tandläkare - god jul, detta är min julklapp till er. Vi drar av min provision på min nästa tandläkarräkning väl?

Skumtomtefudge
Förträfflig nöttryffel
Lingonkola och saffranskola
Pepparkakskola
Choklad- och lakritskola med flingsalt

Kolor och fudge i all ära, men mitt bästa godis är trots allt den där nöttryffeln. Lyxig, snygg, enkel och vansinnigt god!

För att vara lite av en Grinch så måste jag få säga att jag ändå gett mig på ganska mycket julaktiviteter i år. Jag har ju gjort och skickat julkort, sett ljusspelet på Götaplatsen (herregud, vilket knark doserade de när de skrev det manuset?) och varit på Liseberg (kallt som i en isbjörnsrumpa). Dessutom bjuder jag ikväll hem några trevliga damer på julinspirerad middag. Revben, fikon, brysselkål, dadlar och kola blir det bland annat. Tydligen har jag även lovat att de får komma lite tidigare och julpyssla lite. Oh well, jag är väl ingen Grinch ändå trots allt...

Jag drar

Jag lovade ju att laga mer mat i lergryta under vintern, gjorde jag inte? Steg 1 kan då vara att skaffa sig en lergryta. Snälla russinmamman gav mig en av deras som en inflyttningspresent, dessutom hade mitt Hemköp extrapris på svensk högrev i veckan. Dags att sätta nya ugnen och lergrytan på prov med ett långkok!

Pulled beef
1 kg svensk högrev
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 burk körsbärstomater
1/2 dl whiskey
2 msk chipotlepasta
1 nypa chiliflingor
1 tsk sött paprikapulver
en skvätt vinäger
salt
svartpeppar

Gör så här
Lägg lergrytan i blöt, och sätt ugnen på 125 grader. Skiva lök och vitlök tunt. Låt tomaterna rinna av och blanda dem med whiskey, chipotlepasta, chiliflingor, paprikapulver, vinäger, salt och peppar. Lägg köttet i grytan, löken på köttet och häll marinaden över.

Låt stå i ugnen tills köttet är så mört att du kan dra isär det med en lätt gaffeltryckning. Ju längre tid i ugnen desto bättre! Det blev knappt 4 timmar för min del. När du tycker köttet är mört nog, ta upp det ur grytan och dra isär det med två gafflar. Spara lite av tomat/lökröran. Sila av skyn, och låt den reducera i en kastrull. I slutet vänder du ner kött, tomat och lök och värmer på.

Just den här dragna nöten serverades Mediterranean style: i pitabröd med grillad aubergine, zucchini och paprika, tunt skivad rödlök, strimlad vitkål och en yoghurtsås med basilika och pecorini. Så gött!

Sista racet innan jul på jobbet nu. Innerst inne vill jag bara vara hemma och bo in mig. Mysa runt och flytta omkring prylar. Eller beundra mitt "nya" fina köksbord jag fyndade på Blocket (hej beroende!). Ett bättre begagnat gediget träbord med en udda Perstorsskiva. Så nöjd, så nöjd.

Men snart är det jullov hörreni - jag har 6 arbetsdagar kvar! Tjoho!

Grinchen light

Jag är inte överförtjust i julen. Mest för att jag tycker det mesta julpyntet är rätt fult och att julen råkar infalla på vintern vilken är min sämsta årstid (vilket i sin tur i och för sig beror på att det är så kallt). Och julmaten överlag, det är gott endast första tallriken. Fast jag älskar ju julledighet. Och sill. Och när man får hänga med sin familj.

Och en äkta tysk julmarknad, det kunde inte ens jag motstå. Vi hade turen att under torsdagskvällen få flanera omkring i Frankfurt. Det luktade mat och socker. Vi åt rostade kastanjer, kanderade mandlar och drack Glühwein.

Jag får nog påstå att Glühwein är snäppet godare än glögg. Mer vinsmak och mindre socker. Och dessutom får man ju större muggar.

Glühwein
1 dl strösocker
1 tsk rivet apelsin-/citronskal
1 bit hel kanel
10 kryddnejlikor
1 cm färsk ingefära
1 flaska rött vin

Gör så här
Blanda samtliga ingredienser i en kastrull och värm upp tills det nästan sjuder. Ställ av plattan och det gärna stå och dra i några timmar. Vid servering hettar du upp det igen och silar bort "böset". Namnam.

Detta är säkert ett av många recept. Man får nog testa sig fram för att hitta den variant man gillar bäst. Men det gäller att hitta en bra balans mellan sötman, kryddiorna och "vinigheten". Jag har sett recept med både vanilj och kardemumma - så möjligheterna är många. Just det här receptet hittade jag på recept.nu.

Det är skönt att vara hemma igen. Jag försöker bo in mig så mycket som det bara går. Pillar och fnular och grejar och donar. Ger just nu ugnen ett mastigt uppdrag i form av Pulled beef i lergryta. Om det luktar gott? You bet.

Frühlingsrollen

Jag pallar inte kylan! Drar söderut! Moooooot... Frankfurt på jobbresa. Jag fantiserar om att Tyskland drabbats av någon lustig värmebölja som ger minst femton grader och sol. Verkar inte hända dock. Attans. Eller scheisse.

Jag kommer hem på fredag kväll igen och då blir det hemmakväll för hela slanten. Numera har jag min Hemköp precis över gatan (bra eller farligt - därom tvista de lärde) så jag smiter väl in där och köper något jag råkar vara sugen på efter Bratwurst och öl.

Vill ni ha lite inspiration till fredagspyssel? Då ger jag er:

Vietnamesiska vårrullar
rispapper

förslag på fyllning
minimajs, morötter, marinerad tofu, räkor, avokado, böngroddar, krispig sallad, morötter, haricots verts, sockerärtor, jordnötter, cashewnötter, purjolök, färsk koriander.

dipsås
2 msk socker
2 dl vatten
drygt 1 tsk sambal oelek
1 riven vitlöksklyfta
juice av 1 lime
2 msk fisksås
hackad färsk koriander

Gör så här
Börja med att blanda såsen. Koka upp vatten och rör ner övriga ingredienser. Låt stå till servering.

Skär grönsakerna och ev. tofu i stavar. Hacka nötter. Strimla sallad och koriander.

Låt vatten koka upp i en traktörpanna. Doppa rispappret några sekunder så att det blir mjukt och sladdrigt. Akta så du inte bränner dig! Snabbt, sträck ut rispappret på en fuktad skärbräda. Här finns det risk att det klibbar ihop sig lite, du får vara flink och snabb.

Fördela din fyllning på nedre mitten av rispappret, vik in sidorna och rulla ihop. Dela dem i två. Dippa och ät. Jag uppmuntrar er att äta med händerna. (Den uppmärksamme läsaren har redan noterat att jag har gjort liknande rullar förut.)

Jag är snäll och ger er det här receptet redan på en onsdag, så ni har ett par dagar på er att hitta rispapper. Tänk om jag skulle kunna vara så förutseende när det gäller mig själv också?

Tschüß und auf wiederhören meine damen und herren (Det tyska språket - är det inte fantastiskt så säg?)

Förälskelsefasen

Inatt har jag sovit gott. Spårvagnsmullret är sövande. Men framförallt är det ett mental lugn som gör det. Flytten gick väldigt bra, tack vare familj och vän (som är som familj). Ibland undrar jag vad jag skulle göra utan dem.

Det känns verkligen som om jag har fått högsta vinten i det här lotteriet! Jag trivs så bra redan. Men tänker att vi har nog en smekmånad just nu, lägenheten och jag. Sen kommer jag säkert inse att duschen läcker, att det drar från balkongdörren eller att grannen ovanför är distriktsmästare i Riverdance.

De flesta möbler har hittat sin plats och prylar inpackade eller uppackade. Jag har till min stora glädje blivit med matsalsplats, så nu är jag på jakt efter ett mindre köksbord med tillhörande stolar till köket. Tänker vitt, tänker pinnstolar, tänker loppis.

Sedan återstår piffning av lägenhet. Inte helt oangenämt!

Ett bra sätt att piffa upp vilken rätt som helst är att strössla över friterad kapris.

Friterad kapris
rapsolja
några matskedar kapris

Gör så här
Häll upp några centimeter olja i en tjockbottnad kastrull. Värm på tills oljan har en temperatur på kanske 130 grader. Släng i en liten brödbit, blir den gyllenbrun är det rätt temp. Sätt på fläkten! Fel av mig, stäng av fläkten!

Fritera kaprisen i nägra minuter, de är klara när de slår ut som små blommor. Ta upp med hålslev och låt rinna av på hushållspapper.

Speciellt gott till rimmad torskrygg, rödbetor, skirat smör och kokt mandelpotatis. Sanna mina ord! Idén hittade jag hos Matrepubliken.

Nu ska jag gå och smeka min halltapet. Puss på er!

Hem ljuva hem

Det fanns egentligen inga tveksamheter what-so-ever vad jag skulle bjuda på då Johanna öppnade sin dörr och famn för oss med temat "Hem ljuva hem". Mitt hem har under de senaste månaderna varit allt annat är ljuvt så därför kände jag lite extra för temat.

Det gäller att skilja på hem och hem-hem. Hem är där jag bor, men hem-hem kommer alltid vara hos mamma och pappa. Punkt. Mer hem(-hem) än mammas äggost blir det liksom inte. Med björnbärssylt såklart.

Äggost är den bohuslänsk specialitet och det finns antagligen lika många olika recept som det finns badjävlar (det är vad vi kallar sommargästerna) på Smögenbryggan en varm julidag. Fast eller lösare, sötad eller osötad - det är väl en smaksak. Nej förresten, stryk det där sista, det är precis så här en äggost ska vara!

Mammas äggost
3 liter röd mjölk
8 ägg
6 dl gräddfil

1 stor tjockbottnad kastrull, ca 10 liter
1 äggostform/ett durkslag
1 silduk

björnbärssylt

Gör så här
Blanda mjölk, ägg och gräddfil i kastrullen. Värm upp långsamt under ständig omrörning. Låt småsjuda och fortsätt att röra hela tiden. Det får inte koka och se till att det inte heller bränner i botten. Snart börjar vätskan att skära sig och blir grynig. Fortsätt sjuda några minuter och sedan ställer du av kastrullen från plattan. Låt den svalna i fem minuter. Sleva upp den gryniga massan i din dukbeklädda äggostform (eller durkslag). Ställ att rinna av under natten i kylskåpet.

Servera den här godingen med hemmagjord björnbärssylt. Bättre än så här blir det knappt.

Men vad smakar äggost då? Egentligen inte så fasligt mycket. Men det är krämigt och lite gräddigt men samtidigt fräscht. Brytningen med den söta sylten är...  bara så gott. Skippa gröten till jul - satsa era kort på äggost, det är mitt tips!

Det här vill jag inte äta idag

Vad gulliga ni är som hurrar och jublar och grattar mig till lägenheten! Börjar få lite flyttfeber (kusin till den mer välkända resefebern). Har jag tömt alla skåp? Räcker flyttkartongerna? Kommer monstersoffan få plats? Räcker det med fyra bärare? Och hur i hellsike såg nu min nya lägenhet ut?!

Jag fortsätter yra runt som en höna på crack, samtidigt som jag hinkar cola light och försöker glömma baksmällan jag dragit på mig. Igår hade jag nämligen den stora äran att få följa med Syster och hennes jobb till On Stage (mat + show) på Scandinavium. Och: what happens in Scadinavium stays in Scandinavium så att säga...

Om ni är sugna på något annat än vad jag är sugen på (dvs pizza, pommes, bacon), får jag då lov att föreslå den här lammgrytan med smaker från Nordafrika? Med inspiration från recept.nu.

Lammgryta med citron och oliver
800 gram lammkött med ben eller 500 gram utan ben
10 cm purjolök
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 1/2 eko-citron
2 msk olivolja
1/2 g saffran
1 tsk malen ingefära
1 1/2 tsk salt
2 krm peppar
1 dl hackad färsk koriander
4 dl vatten
20 svarta oliver
färsk koriander

Gör så här
Bryn lammköttet i olivolja, lägg över i en större gryta. Hacka lök och vitlök och stek några minuter tills de mjuknat. Tillsätt till grytan tillsammans med saffran, ingefära, salt, peppar, koriander och vatten. Skrubba citronen noga under rinnande vatten. Dela dem i klyftor och lägg ner hela i grytan. Ekocitroner är obligatoriska, annars finns det risk att det blir beskt.

Låt grytan koka på svag värme tills lammköttet är riktigt riktigt mört. Jag lät min stå på spisen i en och en halv timme. I slutet vänder du ner oliverna (gärna innan du eventuellt fotar...) och sprinklar lite färsk koriander över. Servera med couscous såklart.

Vad säger man om smaken då? Fyllig med en syrlig beska. Kanske inte faller alla i smaken då citronen blir väldigt tydlig, men jag är ju hooked på citrus jag. En doft av saffran gjorde rätten ännu lite mer spännande. Jag tar nog grytbitar av lamm nästa gång, men tror att det funkar jättebra med kyckling eller nöt också.

Hoppas eran helg startat bra och att ni har mer energi än vad jag har...

WIWAWIWAWAHOHOHAHAHA!

Jubla gott folk, ty det är en glädjens dag. Jag har mitt kontrakt på nya lägenheten och en nyckel därtill! Lägenhetsbytet är klappat och klart, biffen är fixad, jag har fått bingo och jackpott på en och samma gång.

Jag skulle kunna skriva en roman om det här. Om alla turer, alla telefonsamtal och mail, alla nätter med dålig sömn, all huvudvärk och all frustration. Men det tänker jag inte göra, för idag är jag bara glad. Glad, men framförallt väldigt väldigt lättad. Ja, jag grät lite också. För jag är av en ganska känslig natur.

Lördag den 1:e december flyttar jag ifrån den här stora lägenheten, som inte alls är byggd för en person. Jag tar mitt flyttlass drygt 700 meter norrut och bosätter mig i en tvåa med balkong mot älven. Och med krälavstånd till en av Göteborgs populäraste takterass-serveringar.

Jag hoppas att det här är nyckeln till min goda nattsömn. Jag har nämligen inte sovit såhär dåligt sedan jag vid 16 års ålder var olyckligt kär i den där killen från Stockholm som jag träffade på internetcommunityt Skunk (Hej Mathias!).

Jag borde väl egentligen fira i bubbel, men just på bubbelfronten ekar det tomt i kylen (Note to self: alltid ha en flaska kylt bubbel hemma hädanefter). Jag slår upp ett glas rödvin istället.

Det här inköpet är en del av min "testa-samtliga-halvflaskor-på-bolaget"plan. Lionheart of the Barossa. Fylligt och lite strävt vin från Shirazdruvan. "Nyanserad, generöst fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, blåbär, peppar, eukalyptus och vanilj". Gott? Jättegott! SKÅL och HURRA!

Mera korv!

Kött och kryddor, och så lite vätska. Samt de där skräckinjagande fjälstren. Det är allt som korv ska vara. Inget potatismjöl, inget E-whatever.

Lotta och jag var som sagt på en dagskurs i korvmakeri i helgen. En rolig, charmig men framför allt kunnig kursledare hade vi i Medborgaskolans Susanna Walfridsson. Det var en salig blanding av deltagare: par, kompisar, yngre och äldre. Alla gillar ju korv tydligen!

Vi startade med nybakat surdegsbröd, kaffe och bubbel. Susanna presenterade sig själv, kursen och de fyra korvar vi skulle göra. Lammkorv med chili, Salsicce, Merques och Thüringer bratwurst. Tillsammans med en äldre herre fick Lotta och jag äran att tillverka lammkorven.

Köttet, och vilket kött sen, var uppvägt och kryddorna framplockade så det var bara att köra igång! Det är inte ofta som det förespråkas att använda torkade kryddor i mat, men när det gäller just korv är det att föredra, då hållbarheten blir bättre.

Mala, blanda, fylla, steka. Och ja, det var lite snuskigt med fjälstren, något annat kan jag inte säga. Det är ju tarm trots allt, även om den är rengjord enligt alla konstens regler. Men jag tror det bara är nyttigt att faktiskt veta varifrån maten kommer, oavsett om det är någon innanmäte eller icke. Själva korvmakeriet var lättare än vad jag hade trott även om det var lite trixigt att få alla korvar i samma storlek.

Vi tillagade ett par korvar som vi sedan avnjöt tillsammans i en enda stor korvbuffé (ordet!). Lammkorven och Thüringer bratwurst blev mina favoriter.

Vi fick dessutom med oss ett gäng råkorvar, alltså otillagade, hem. Jag fick, om jag får säga det själv, en genial idé. Jag skulle på inflyttningsfest senare på kvällen, så jag plockade ihop korvbröd, ketchup, senap, rostad lök, bostongurka och ett gäng folkisar. Tillsammans med korven blev det ett bra korv-kit, och jag tror att både Ella och Mangan uppskattade det.

Korv är kul! Det var riktigt roligt att testa på, men jag tror inte jag kommer köpa en assistent just för detta ändamål... Kanske om man gör en grej av det, tillsammans med familj/kompisar. Men vilken bra dag!

Gratis är tydligen gott

Hur nöjd är man inte när man cyklat hem, slitit av sig regnkläderna, bytt till torra brallor (eftersom regnbyxorna tydligen inte tål göteborgsregn) och sen konstaterar att "jag behöver då minsann inte gå utanför dörren något mer idag"? Nöjd, så nöjd. Dock har jag haft lite löst folk springandes här. Jag har rensat lite i förråd och garderober och utannonserat på en "skänkes"-sida på Facebook. OH EM GEE, ni anar inte vilket pådrag det är på gratisgrejer. Men men, ingen är gladare än jag som slipper flytta med en massa grejer jag aldrig skulle använda igen.

Ja men till lökarna då. Som ni har väntat, eller hur?! Det perfekta tillbehöret till... ja, det mesta skulle jag påstå. Mina föräldrar åt det till anka och jag till risoniotto. En köttbit javisst. Sjukt gott hur som helst.

Portvinskokt steklök
2 port

100 gram steklök, så små som möjligt
3 dl portvin
1 msk råsocker
1 msk viltfond
salt, svartpeppar

Gör så här
Koka upp vatten, lägg i lökarna med skal och låt sjuda i någon minut. Ta upp, spola kallt och skala dem. Lägg dem i en kastrull tillsammans med vin, socker och fond. Låt sjuda på svag värme tills hälften av vätskan återstår. Då har du goa lökar, samt en finfin portvinsreduktion. Den kan du med fördel salta och peppra lite i.

Imorgon ska Lotta och jag på korvkurs! DET kommer ni få höra om framöver, räkna med det. En angenäm helg önskar jag eder!

I begynnelsen var granatäpplet

Jag tänkte jag skulle berätta hur mina tankebanor går ibland. Hur en mat-idé kristalliseras ur minnet, sinnet och ur andras recept. Humör, tillgång, fantasi, inspiration - där har ni mina byggstenar.

Söndag är en alldeles utmärkt dag för en ny maträtt. Och det började alltså med en granatäpple. Jag fick med ett i förra veckans Lilla Mixlåda från Ekolådan.
Tänkte tabbouleh, tänkte libanesiskt, tänkte persiskt. Googla. Kom över något som heter Fesenjan, en kycklinggryta med valnötter och granatäpple. Fortsätter på det persiska spåret och hamnar vid en lammgryta med aubergine och en annan gryta med lamm och kikärtor. Det ena med det andra och det tredje gav söndagens middag:

Kyckling- och auberginegryta med persiska influenser
6 port

2 mindre auberginer
salt

450 gram kycklinglårfilé
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
rivet skal av 1 apelsin
saften av 1/2 apelsin
saften av 1/2 citron
1 tsk malen kummin
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
1 msk paprikapulver
1 tsk malen koriander
olivolja
salt
svartpeppar

3 milda turkiska paprikor (alltså sånahäringa - eller vanlig paprika)
3 dl kokta kikärtor
1 burk krossade tomater
1 tomatkross-burk vatten
salt
svartpeppar

Gör så här
Skär auberginen i "grytbitsstorlek". Lägg i en bunke, salta rejält och låt stå en timme. Torka av och grilla längst upp i ugnen tills bitarna fått färg.

Finhacka lök och vitlök. Tillsätt finrivet apelsinskal, citrussaft, resten av kryddorna och olivolja. Vänd ner kycklingen i kryddröran och låt stå dryga halvtimmen eller mer.

Fräs kycklingen och kryddpastan i olja i en större gryta. Häll på tomater och vatten och låt grytan sjuda tills kycklingen är så mör att du kan peta isär den. Tillsätt aubergine, paprika i bitar och kikärtor. Fortsätt sjud tills paprikan är mjuk. Smaka av med salt och peppar.

Servera med ris kokt med saffran och haricots verts. Men granatäpplet då? Det toppar du anrättningen med. Schnyggt!

Det kan tyckas lite snålt med kyckling den här rätten, men kikärtor och alla grönsaker kompletterar bra tycker jag. Det är lite så jag jobbar med kött. Jag tror dessutom att grytan kan göras helt vegetarisk: mer/fler grönsaker och kikärtor.

Apelsinen blir ganska framträdande utan att bli för fruktig. Nu i efterhand skulle jag nog ökat på kryddmängden lite överlag. Kort och gott, en välsmakande gryta, men lite nya kryddkombinationer. Kycklingen blir väldigt mör och auberginen ger en fin lite rökig touch.

Så gör jag! Hur gör ni?

Fridlyst fredag

Fredagskvällar har kommit att bli lite heliga för mig. Då cyklar jag så snabbt jag bara kan via affären hem till lägenheten. Sen så glider jag ner i mina fleecebyxor (sexy and I know it) och brassar käk till mig själv. Det ligger ofta ganska mycket tankeverksamhet bakom fredagsmiddagen. Vad kan jag tänkas vara sugen på? Vad skulle göra sig bra med den där halvflaskan vin som står och väntar på mig?

Åh nej, jag är inte så vansinnigt osocial, jag flyttar gärna min hemmakväll om det dyker upp något festligt/mysigt/trevligt/roligt. Jag menar, det finns ju en lördag också.

Idag blev en en pasta-variant på risotto. Comfort food - you bet. Även om jag inte behöver någon mat som tröstar mig just nu, så tackar jag aldrig nej till krämig omfamnande mat.

Risoniotto med trattisar
2 port

2 dl risoni
2 nävar torkade trattkantareller
1 schalottenlök
1 klyfta vitlök
smör
en skvätt vitt vin
2 msk viltfond
1/2 dl crème fraiche
riven pecorini
hackad persilja
salt
svartpeppar

Gör så här
Lägg svampen i blöt tills den mjuknat. Finhacka lök och vitlök. Dela svampen och stek i smör tillsammans med löken. Koka upp vatten tillsammans med vitt vin och fond, lägg i risonin och låt koka tills den är nästan klar. Vänd ner pastan i svampen, eventuellt med lite kokvatten. Fortsätt röra ner creme fraiche, ost och persilja. Smaka av med salt och peppar. Hugg in!

Vill du göra dig till riktigt ordentligt - och det vill du ju självklart - serverar du risoniotton med portvinskokt steklök (recept comin' up!). Risoniotton kan serveras som egenrätt och som tillbehör, precis som en risotto.

Svårare än så här är det liksom inte att göra mig nöjd. Tack Kim! Varsågod, det var du verkligen värd.

Vad väntar idag då? En liten runda på stan tänker jag mig att jag ska hinna innan jag ska sluta upp med halvåtta-gänger på Manana. Sen blir det kultur, för vi ska på teaaaater. Bäst jag sätter fart om jag ska hinna färga håret med henna, hitta en Gudrun Sjödén-kaftan och pimpla rödtjut. Adjö!

Sex, färs & rock'n'roll

Jag har snöat in total på svamp. Högt och lågt. Portabello, skogschaminjoner och trattisar. Tycker det är en bra och mättande smaksättare, man kan ju tamigtusan ha det i allt. Till exempel i en färslimpa. Köp en färre mängd dyrare svensk eko-färs istället för billig antibiotikastinn dansk färs (källa: egna fördomar) och dryga ut limpan/färssåsen/lasagnen med svamp i mängder.

Svamp- och färslimpa 
350 gram nötfärs
500 gram färsk svamp (ex trattkantareller och skogschampinjoner)
1 röd lök
1 dl ajvar relish
1 ägg
1 msk ströbröd
1/2 dl mjölk
salt
svartpeppar

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka svamp och lök. Stek i lite olja tills allt vatten i svampen dunstat. Blanda med färs, ajvar och ägg. Blanda mjölk och ströbröd, låt svälla några minuter och blanda sedan ner det i färsen. Salta och peppra. Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och fyll med färsen. Baka i ugnen i dryga 30 minuter.

Här snackar vi saftig färslimpa, ingen torris här inte. Kryddigt från ajvar och härlig skogssmak från svampen. Hurra! Servera med exempelvis rostade rotfrukter och en kall sås av gräddfil och mer ajvar (det skulle jag själv gjort om jag haft någon gräddfil hemma...).

Köttfärslimpa. Meatloaf. "I would do anything for love (but I won't do that)". En kompis (jo faktiskt!) trodde att den låten handlade om - harkel - analsex. Så kan det gå. Nu avslutar jag för ikväll annars spårar det här totalt. Hejpåer.

L som i ler(a)

Sicken cliffhanger jag lämnade er med i fredags va? Nu, med en viss stelhet och småkrämpor i benen, kan jag berätta att deltog i Finalloppet igår. Ett terränglopp som går av stapeln här i Göteborg. Jag skuttade som ett mindre frustande vildsvin genom lera och vatten, på grusvägar och stigar.

Jag sprang 1 mil! EN MIL. Kanske inte en bragd för alla, men väldigt stort för mig. Jag har aldrig sprungit mer är drygt 5 kilometer, och det på asfalt - därav grinade jag nästan av lycka när jag fattade att jag skulle fixa det. Lera upp till knäna och ett leende upp till öronen - det var jag det.

Nu har vi (pappa, farbror och jag) avklarat två tredjedelar av Göteborgsklassikern. Simmade Göteborgssimmet gjorde vi i somras, och nu har vi bara Hisingen Runt på cykel kvar. Men det känns som en ganska lätt match i jämförelse med gårdagens bravader.

Vill ni ha något matrelaterat idag också kanske? Hmm. Banan. Vi fick en banan efter loppet.

Och nu ska jag äta glass. För att glass är gott och jag har hört att det är bra mot träningsvärk.

Den nakna sanningen

Jag har märkt av att ni blir lite imponerade när jag gör vällagad mat till bara mig själv. Att jag faktiskt ställer mig och lagar en enda portion av något en fredag kväll. Och jag uppskattar givetvis alla hurra-rop. Men jag vet att ni nog egentligen vet, att det är bara de fina undantagen det bloggas om. Så den här fredagen presenterar jag därför:

Tant Russins singelmiddagar - en annan del av sanningen

Här är favoriten: "Icas Fiskgratäng (dill) och en burköl".

Eller varför inte: "Falu Rågrut med räkost på tub". Förekommer i ungefär samma uträckning som kulinariska "Havregrynsgröt med kanel och lättmjölk".

Om man vill göra sig till lite: "Tortellini med det gröna man råkar ha hemma".

Eller vad sägs om den moderna klassikern "Het nudelsoppa på konservburk"?

Nu när jag öppnat upp mig för er förväntar jag mig några snaskiga erkännanden i kommentarerna. Bring it on!

Idag blev det burgare. Snabbt, enkelt och fredagsslabbigt. Jag behåller haklappen på inför kvällens Skavlan. Jag har börjat tröttna på norrmannen men i kvällens program medverkar en britt som jag alltid varit lite svag för...

Ha nu en bra helg! Jag ska göra något jag inte brukar göra. Jag tror det kallas "att utmana sig själv". Jodå.

Jag tar mig fram

Det finns dagar då jag faktiskt överväger att skaffa bil. Igår var en sådan dag. Regnet gör mig inte så mycket, men blåsten. När man på 1:ans växel behöver trampa sig nerför en backe, då är det riktigt illa. När det blåser så hårt att regnet gör ont i ansiktet. När det tar dubbelt så långt tid att ta sig till jobbet. Och när det av någon outgrundlig anledning är motvind även på hemvägen. Då skulle jag gärna haft en bil.

Men den känslan går över ganska snabbt. När jag kastar ett öga på Rosa Pantern och sedan ett annat öga på trängelskattsrubrikerna. När jag känner att jag är i rätt bra form ändå. Och när man kan äta flera bitar björnbärskaka utan problem.

Björnbärskaka med vit choklad och citronsmul
kaka:
125 gram smör
1 1/2 dl mjölk
1 1/2 dl vaniljyoghurt
3 ägg
1 1/2 dl strösocker
5 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
300 gram björnbär + 2 msk vetemjöl
100 gram vit choklad

topping:
75 gram smör
1 1/2 dl vetemjöl
1 dl strösocker
1 tsk vaniljpulver
rivet skal av 1 1/2 eko-citron

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull, ta av från plattan och rör ner mjölk och yoghurt. Vispa strösocker och ägg fluffigt, rör ner smörbladningen. Blanda vetemjöl och bakpulver, vänd ner i smeten. Vänd björnbären i mjölet och rör försiktigt ner dem och hackad vit choklad i smeten. Häll smeten i en bakplåtsklädd långpanna (25x35 cm).

Smält smör, rör ner mjöl, socker, vaniljsocker och citronskal. Klicka ut toppingen över kakan. Grädda i mitten av ugnen i drygt 40 minuter. Kakan ska vara torr i mitten. Låt svalna, skär i rutor och servera med vaniljglass eller vaniljvisp.

Receptet på kakan kommer från Allt om mat, men där använde man blåbär och lime. Och inte hade man någon choklad heller (sick!). Personligen skulle jag gärna ha fler bär i också, men det är väl en smaksak.

Nu ska Rosa pantern få ta mig till ett ställe jag länge velat besöka, nämligen fiket i Guldhedens vattentorn. Det ryktas om fin utsikt, fika och sällskapsspel.

Vintertid är pumpatid

Halloween, Alla helgons dag eller Allhelgondagen. Tydligen infaller dessa tre dagar på tre olika datum. Skillnaden är oklar och egentligen bryr jag mig tämligen lite (det är ju ändå ingen som bjudit mig på maskerad). Vad som däremot är intressant är att det vimlar av pumpor i affärerna. Och i veckan gjorde jag:

Vinterhalvårets godaste pumpasoppa
4 port

1 mindre pumpa (tänk handbollsstorlek)
1 gul lök
3 klyftor vitlök
3 små morötter
1 stor palsternacka
2 1/2 dl kokosmjölk
~7 dl vatten
2 msk riven ingefära
2 msk buljongpulver
en nypa chiliflingor
2 blad grönkål
peppar
citronsaft/vinäger

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Skala pumpan och kärna ur den. Skiva den i bitar. Skala även morötter, palsternacka, lök och vitlök. Behåll vitlökarna hela, men dela resten i stora bitar. Rosta med olivolja, salt och peppar i ugnen tills grönsakerna är mjuka.

Ta fram en stor kastrull och lägg i de rostade grönsakerna. Ta bort stammen på grönkålen, hacka bladen fint och tillsätt tillsammans med kokosmjölk, vatten, riven ingefära, buljongpulver och chiliflingor. Mixa slät med stavmixer. Låt koka upp och sjuda en liten stund. Späd med lite vatten om du tycker det behövs. Smaka av med salt och peppar. Och glöm inte syran från citronsaft eller vinäger, det behövs för att balanserna sötman från pumpan, moroten och palsternackan.

Flemming kastar lystna blickar på guldgul pumpasoppa

Jag använde en Hokkiadopumpa, en japansk sort som är ganska söt och lite nötig. Att rosta grönsakerna var ett genidrag, smakerna blir kraftfullare på så vis. Grönkålen fick vara med mest av en tillfällighet, jag hade några blad liggande i kylen. Vill man ha en mer matig soppa, tror jag att lite röda linser hade varit fint.

Den extra timman inatt satt som en smäck för mig. Någon annan som är glad över att det är vintertid är Flemming, för då får han nämligen flytta inomhus.

Error

Ni vet hur kaxig jag var när jag lyckades kirra Internet alldeles själv? I måndags bitchslappade livet mig tillbaka till verkligheten. Jag blev erbjuden en uppdatering av operativsystemet på datorn. Klåfingrig som jag är kunde jag inte låta bli att konfirmera. Och givetvis gick något snett, så hej-och-hå, där satt jag med en icke fungerande laptop. P-A-N-I-K-E-N. Alla bilder, musik, dokument... jag såg mitt virtuella liv passera i revy.

Men vet ni, det vände till något väldigt positivt!

Frustrerad till bristningsgränsen (det är inte så mycket som krävs nuförtiden)
försökte jag hitta support, via allmänt nödrop på twitter. Dagen efter var problemet fixat, och jag har fått en ny bekantskap på köpet. Stort tack, du är allt en räddare i nöden du. Jag är skyldig dig många koppar kaffe.

Kontentan: Skaffa back-up innan det händer. Och dessutom: ge inte upp hoppet om mänskligheten, det finns allt några bra exemplar därute.

För att fira bjuder jag på en favorit i mitt kök, vi kan kalla det en rödgrön röra. Det här kan jag äta väldigt ofta, utan att tröttna.

Enklaste höstpastan
4 portioner pasta
1 stor gul lök
350 gram förvällda trattkantareller
1 burk cannelinibönor
2 dl ajvar relish
1 kruka bladpersilja
olivolja
salt
svartpeppar

Gör så här
Hacka löken fint. Stek den mjuk i olivolja tillsammans med svampen. Salta och peppra. Under tiden kokar du pastan al dente. Vänd ner sköljda bönor, ajvar relish och hackad bladpersilja i lök- och svampröran. Häll av pastan och blanda den med röran i pastakastrullen.

Servera med en knaprig fiberrik kål- och morotssallad. Jag finstrimlade färsk grönkål och salladskål och blandade med grovrivna morötter, ramslöksrapsolja, äppelcidervinäger, salt och peppar.

Snabbt, enkelt, få ingredienser. Och riktigt riktigt gott! Do try this at home kids. Nu mina vänner ska jag ta igen all förlorad bloggläsningstid...

Middag på ön, del 3

Söndag. Tvättdag. Städdag. Matlagningsdag. Sovmorgonsdag. Handlingsdag. Joggingdag. Ibland behövs dessa dagar, även om man inte älskar allt med dem.

Fullt upp sedan i tisdags, har ju som sagt varit i Polen på jobb och drog i fredags eftermiddag vidare till andra poler. Nämligen poolerna på Varberg Kurort. Härligt härligt! Bubbel i pool och glas, trerätters supé och mycket prat om djupa och ytliga ämnen. Man borde ha såna aktiviteter inbokade med jämna mellanrum året runt om du frågar mig.

Men tillbaka till förra helgen och middagen jag och Syster bjöd på. Nu knyter jag ihop säcken och bjuder på desserten.

Chokladgratinerade fikon med myntasirap och bananglass
4 port
8 färska fikon
50 gram mörk choklad

1/2 dl flytande honung
1 msk hackad färsk mynta
1 msk färskpressad citronsaft

2 stora bananer
2 tsk strösocker
2 dl mjölk
2 tsk kakao

Gör så här
Börja med glassen: skiva bananerna och frys dem. När de är hårda, mixa dem med socker, mjölk och kakao till en slät kräm. Frys igen. Ta ut bunken ungefär en halvtimme innan servering.

Sätt ugnen på 200 grader. Skär av toppen av fikonen, gröp ur dem och hacka innanmätet. Blanda med hackad choklad och lägg tillbaka i fikonen.

Blanda honung, mynta och citronsaft till en sås.

Gratinera fikonen i mitten av ugnen i 8 minuter. Servera med myntasås och bananglass.

Det här var ett perfekt avslut på middagen. Fräscht och inte alls tungt. Kallt, varmt, syrligt och krämigt. Och choklad. Fikonen kom helt till sin rätt med sina kompisar. Så som vi alla gör med bra vänner.

Middag på ön, del 2

Vi måste prata om något. Sätt er ner, det här är allvarliga grejer. Lyssna noga nu.

Lammrostbiff, har ni ätit det? Om ja, ät det igen! Om nej, ät det nu! Jag vet inte om det var ett exceptionellt bra lamm vi fick tag på men: köttet var så bra. Fina små portionsbitar, möra som få och härlig smak.

Det var egentligen en lammytterfilé vi var på jakt efter till helgens middag, jag och Syster, men den var slut och vi blev rekommenderad rostbiff. Sagt och gjort, den serverades i helgen med potatiskaka och portvinssås à la Remsan (tack tack tack).

Lammrostbiff med potatis- och sötpotatiskaka och portvinssås
4 lammrostbiffar
1 dl olivolja
2 vitlöksklyftor
färsk timjan
salt
svartpeppar

potatiskaka
400 g sötpotatis,tunt skivad
400 g potatis, tunt skivad
100 g chèvre
salt
svartpeppar
färsk timjan

sås
1 morot
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 dl portvin
3 dl vatten
1 "tufs" timjan
½ dl kalvfond
½ dl balsamvinäger
salt
svartpeppar
mazienamjöl + kallt vatten

Gör så här
kött
Sätt ugnen på 150°. Blanda olja, timjan och finhackad vitlök i dubbla påsar. Lägg i köttet och låt marinera minst en timme. Stek köttet runt om i en stekpanna. Krydda med salt och peppar och låt det sedan steka klart i ugn till det når en innertemperatur av 58 grader (medium rare).

potatiskaka
Skala och skiva potatis och sötpotatis tunt. Stek den nästan mjuk i smör utan att den får färg. Krydda med salt och svartpeppar. Klä en avlång brödform med papper. Varva potatisskivor, smulad ost och timjan. Vik pappret om så det även täcker toppen. Sätt ännu en form på potatiskakan som press över. Tillaga i ugn i 30 minuter, tills potatiskakan är genommjuk. Låt den svalna något, även det under press (här slänger du in köttet i ugnen). Vid servering skivas kakan upp i portionsbitar.

sås
Finhacka morot, gul lök och vitlök. Låt fräsa i lite smör i en kastrull. Slå på vinet och låt det koka ihop till hälften. Tillsätt vatten, fond, timjan och vinäger och låt koka ytterligare fem minuter. Sila såsen, smaka av med salt och svartpeppar och red med maizena utrört i lite vatten.

Behöver jag säga mer? Ingredienserna och bilden hoppas jag talar för sig själva. Om inte, laga och ät för bövelen!

Vi måste prata lite om vinet också. Crozes-Hermitage Les Launes. Jag fick en flaska när jag slutade på mitt förra jobb och har väntat på ett bra tillfälle att korka upp den. Passade prima till lammrostbiffen visade det sig. Ett kryddigt och smakrikt vin, men en rätt "tuff" smak. Fat, lagerblad och charkuterier (jo faktiskt!). Gott som tusan var det! Det här vinet kommer jag garanterat handla hem.

När ni läser det här är jag i Polen (ja, igen). Ut onsdag kväll, hem fredag morgon. Jag hoppas jag hinner äta något gott polskt. Hejpåer!

Middag på ön, del 1

Vilken fin helg vi hade på ön, Syster och jag. Total avkoppling. Jag läste en bok, var ute och joggande två gånger, malde lammkött till färs och plockade trattkantareller. Och åt räkor, mammabakade te-kakor och fiskgratäng. Men huvudeventet var ju lördagens matlagning: Trerätters med aperitif och viner.

Tant Russin feat. Sis L proudly presents: Menyn för kvällen!

Mint Julep

Gräslökspannacotta med löjrom, räkor och västerbottenostflarn

Louis Bouillot Crémant de Bourgogne

Lammrostbiff med potatis- och sötpotatiskaka och portvinssås

Crozes-Hermitage Les Launes

Chokladgratinerade fikon med myntasirap och bananglass

Corteforte Recioto della Valpolicella Classioco DOC

Jag tänkte att vi börjar från början: En kryddig drink med anor från den amerikanska södern. Fräscht från myntan och en lite tuff smak från bourbon/whiskey.

Mint Julep

1 st

4-6 cl bourbon (vi hade Tullamore Dew whiskey)

1-2 cl sockerlag 
6-8 myntablad

Gör så här

Häll sockerlagen i ett större tumblerglas. Lägg i mynta och muddla. Rör i bourbon. Fyll glaset med is och häll över bourbonblandningen. Jag tror att man toppa med sodavatten och man vill ta det det lilla lugna...

Smaklökarna var triggade och magarna kurrade. Förrätten är perfekt att förbereda och det enda vi behövde göra var att garnera och öppna bubblet. Så ska det vara!

Gräslökspannacotta med löjrom och västerbottenostflarn

4 port

1 gelatinblad
1 1/4 dl mellangrädde
3/4 dl matyoghurt
1/4 tsk salt
1/2 krm svartpeppar
1/2 dl hackad gräslök
25 g löjrom

12 skalade färska räkor

 4 msk riven Västerbottenost 

Gör så här

Låt gelatinet ligga i kallt vatten i ca 5 min. Koka upp grädden i en kastrull. Ta den från värmen. Lyft upp gelatinet ur vattnet och rör ner det i grädden så att det smälter. Blanda i matyoghurt, salt, peppar och gräslök. Häll smeten i 4 fina glas. Låt dem stelna i kylen i minst 4 timmar eller över natten. 

Sätt ugnen på 175 grader. Portionera ut osten i fyra delar på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda dem gyllenbruna.

Vid servering: lägg på löjrom, häng räkorna över glaskanten och stick ner ett ostflarn.

Festligt och fint. Syrlig från yoghurt och krämig av grädden. Sältan bröt av fint till den milda puddingen. Det kan verka vara små portioner, men det blir alldeles utmärkt som förrätt. Något till nyår kanske?

Sugna på huvudrätten? Jag tror vi väntar lite med den. Men jag lovar, den är värd att vänta på.

Det blev knytkalas

Jag gör en grym tabbouleh. Alltså den smakrika persiljesalladen som härstammar från länderna kring östra Medelhavet. Och jag kan inte nog betona att det är alltså en persilje-sallad och inte en bulgur-sallad. Persiljan ska agera lead star medan bulgur, tomat och salladslök är supporting actor.

Tabbouleh är ett perfekt grill-tillbehör och kanske en ännu bättre buffé- och knytisrätt. Det fick några av mina fina bloggkollegor erfara i tisdags när vi hängde hemma hos Charlotta. Nej förresten, stryk bloggkollegor - jag vill kalla dem vänner istället, för det är precis vad de är. Bra sådana.

Tabbouleh
4 port

1 dl okokt bulgur
200 gram bladpersilja
2 medelstora tomater
4 st salladslök
1/2 dl hackad mynta
1 tsk salt
1 dl olivolja
saft från en citron
svartpeppar
kärnor från 1 granatäpple

Gör så här
Börja med att lägga bulgur i blöt. Finhacka bladpersiljan. Dela och kärna ur tomaterna, hacka i mindre bitar. Skiva salladslöken tunt. Blanda persilja, tomater, mynta och lök i en stor bunke. Dressa med olivolja och citronsaft. Smaka av med salt och peppar. Blanda i bulgur och kärnor från granatäpple. Låt stå någon timme, men allra helst över natten.

Självklart kan ni ge och ta lite av de olika ingredienserna, smaka er fram och hitta er bästa blandning. Bara ni lovar att testa det här, ok?

Tack Sofie för lånet av bild.

Jag hade även med mig vinbladsdolmar (köpta) till knytisen. Därför blev det extra kul när Charlotta hade gjort hoummus (jättefantastisk med apelsin och citron) och bjöd libabröd till det. Great minds think alike!

Och över till sötsakerna: Sofie bjöd på förträffliga äppelbullar och äppelmust. Rebecka påminde oss om sommar med sin fläder- och päronkaka. Johanna hade såklart med sig knäcke, men också en saftig kaka av bland annat äpple(?) och valnötter. Nya bekantskapen Cecilia hade gjort saftiga rödbetsmuffins med ljuv apelsinglasyr.

Energidepåerna, både mentalt och kroppsligt, var minst sagt toppfyllda efter kvällen...

Helgen spenderar jag på Den Stora Ön i Väst. Jag och Syster lagar trerätters till Ma&Pa idag och.... det får ni höra om framöver. Ha en fortsatt fin helg!

Kan själv

När man lever tillsammans med någon delar man ju gärna upp sysslorna. Inte alltid efter kunskap/engagemang men ofta blir det ju så eller hur? Till exemel det här med internet/datorer. Har man en sambo som sysslar med detta som jobb och som intresse, då är det ju inte direkt så att man rycker sakerna ur händerna på den andre.

För man är ju bekväm.

Men saker och ting ändras ju som bekant, plötsligt står man där utan varken datorentusiast eller internet. Så jag gick till Telia, fick support av superkompetent tjej och har nu en mobil trådlös 4G-router i min ägo.

Jag är ingen prylmänniska (det finns egentligen bara två saker jag skulle rädda vid eldsvåda och det är min cykel och min skinnjacka), men det här var bannemig kärlek vid första ögonkastet. Up and running på 1 minut. Flaaawless!

Och hur detta får mig att känna mig? Starkast i världen såklart!

Men bara för att jag är teknikexpert nu (ha ha ha ha ha) behöver det inte betyda att jag inte kan safta och sylta som en äkta husmoder också.

I-can-do-it-Plommonchutney
500 g plommon
1 stor schalottenlök
1/2 dl äppelcidervinäger
1 dl råsocker strö
1/2 kanelstång
1 tsk bruna senapsfrö
2 stycken stjärnanis
1/4 finhackad röd chili
1/2 dl vatten
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk mald koriander
salt och svartpeppar

Gör så här
Kärna ur plommonen och skär dem i mindre bitar. Skiva schalottenlök och vitlök tunt. Blanda allt i en tjockbottnad kastrull. Låt sjuda ihop i dryga halvtimmen tills du har en syltig konsistens. Häll upp på rengjord burk och förvara i kyl. Servera till stek eller varför inte ost?

Jag är svag för sylt och chutneys, det erkänner jag. Plommonfärgen är bedårande och chutneyn får en väldigt trevlig smak av stjärnanisen. Lite mer hetta från chilin nästa gång skulle dock inte skada.

Tackförmatendenvargod

På vår matresa på Österlen gjorde vi ett lunchstopp på Ingelsta kalkon. Fjäderfä har aldrig riktigt varit my thing, men jag jobbar ju på det.

I den kombinerade butiken/serveringen grabbade jag tag i ett receptblad som jag fick användning för igår. Jag tyckte nämligen att det var dags att bjuda på en redig söndagsmiddag. Stek fick det bli, av kalkon givetvis.

Det visade sig vara bra (omedveten) timing från min sida, för idag är det nämligen Thanksgiving i Kanada (tack Gun för den infon). Den andra måndagen i oktober sedan 1957 har kanadickerna varit tacksamma för årets skörd, sina välformade vader, att ens svärmor inte är en bitch och andra saker man nu kan vara tacksam för.

Den här typen av mat: kött, sås och potatis är sannerligen inte "jag". Men man får ju utmana sig själv ibland tänkte jag och skjussade in pippin i ugnen.

Whiskeymarinerad kalkonstek
6-8 port

2 x 750 gram kalkonstek
2 dl rödvin
1 dl whiskey
1/2 dl kinesisk soja
3 msk rapsolja
2 msk färskriven ingefära
2 msk flytande honung
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar

steksky + marinad
4 dl cremé fraiche eller grädde

Gör så här
Blanda alla ingredienser till marinaden i dubbla påsar. Lägg i kalkonen och förslut. Låt marinera i kyl i minst två timmar, gärna mer. Vänd påsen någon gång under tiden. Sätt ugnen på 175 grader. Lägg stekarna i en ugnsfast form och sätt en köttermometer i den tjockaste delen av fågeln.

Låt stekas tills den har en innertemperatur på 70 grader, det tog dryga timmen. Pensla med marinaden då och då. Ta ut kalkonen och skär den i 1/2 cm skivor. Koka upp resten av marinaden och stekskyn, rör ner crème fraiche/grädde och låt koka upp.

Servera med stuvad grönkål, kokt potatis och palsternacka, såsen såklart och en fin plommonchutney (jag kommer till den).

I bakgrunden av den första bilden kan ni förresten skymta mitt senaste loppisfynd. Såskanna - Stadsmissionen - 40 kronor. Yeah baby!

Såsen mina vänner, såsen! Mustig så det förslår. Kalkonen blev saftig och mör. Det är inte alls omöjligt att jag gör kalkonstek igen, inte alls. Och mina vänner jag hade på middag verkade väldigt tacksamma. Det nöjer jag mig med. 

Från västkusten till södern

Jag hade tänkt att handla räkor till fredagsmiddagen. Räkorna är ju som bäst under vinterhalvåret och inte alls under sommarmånaderna som man kanske kunde tro eller i alla fall hoppas på. En tumregel är att skaldjur smakar bäst i månader med "r" i namnet. Lita på mig, jag är ju ursprungligen västkust-öbo.

Men så fick jag syn på ett nät blåmusslor i fiskdisken. Då var saken i hamn, musslor fick det bli! Först reste jag i tanken till Frankrike (Moules marinières), för att via Belgien (ölkoktamusslor med pommes och majjo) landa någonstans i Louisiana. Det är i och för sig en delstat i USA jag inte besökt än, men man har väl sett True Blood. Så här tänker jag mig att de äter sina musslor i Bon Temps.

Merlotte's musslor
2 port

1 nät blåmusslor (1kg)
1/2 röd chili
2 vitlöksklyftor
1 dl majskorn
1/2 gul lök
4 skivor bacon
1/2 dl hackad bladpersilja
3 dl öl (med liten beska)
salt

Gör så här
Spola blåmusslorna i kallt vatten. De som inte stänger sig, de vill du inte äta så släng dem. Finhacka löken, vitlöken och chilin. Fräs dessa i olja tillsammans med majsen i en stor gryta. Strimla bacon och knaperstek. Hälften av baconet lägger du i grytan tillsammans med öl och persilja. Salta och låt koka upp.

När vätskan kokar lägger du i musslorna, rör om och ångkokar musslorna i några minuter. Rör om någon gång under tiden. Musslorna är klara när de har öppnat sig. Nu är det tvärtom-regeln som gäller, de musslor som inte öppnar sig vid tillagning, de slänger du. Fördela musslorna och buljongen i skålar, toppa med lite knaperstekt bacon.

Servera med sötpotatisfritters (skär sötpotatis i pommesstorlek och ugnsbaka med olivolja och salt) eller några skivor bröd.

Wow! På ett sätt var det synd att jag var ensam hemma, för det här är en rätt jag vill att fler ska smaka. Å andra sidan: nu fick jag ju allt själv. Sött av majs och hetta från chili. En liten doft av öl och mustig buljong. Kan tänka mig att man kan runda av med en skvätt grädde om man är sugen.

Nähäni, nu måste jag springa ner i tvättstugan, man vill ju inte riskera en arg lapp...

Update: Inte bara jag som föll för blötdjuren, Viktoria med sällskap gillade dem också. Kul!

En fyra för en

Nu bor jag officiellt ensam i en fyrarummare. Halva bohaget är ute, vilket ger ett eko av miserabla mått. Sover i gästrummet, för att komprimera boytan lite. Men ser det som ett ytterligare steg mot omstart och nystart. Väntar fortfarande besked från hyresvärdarna angående bytet, men såg till min glädje att någon gjort kreditupplysning på mig. Alltid något!

Köket är nästan intakt iallafall. Det får agera ankare för mig. Helt i linje med årstid och väder har det kokats köttfärssås och spaghetti, soppa och chili con carne. Inspirationen till dagens soppa kommer från Jamie Oliver. Ibland glömmer jag bort honom bland alla andra tv-kockar. Skämmes, han har ju faktiskt alltid varit en favorit. Först i Reclaim Jamie-kampanjen kommer alltså en den här soppan.

Purjo- och kikärtssoppa
2 mindre purjolökar
200 gram salladskål
2 vitlöksklyftor
olivolja
6 dl förkokta kikärtor
1 1/4 dl vatten
2 msk grönsaksbuljongpulver
salt
svartpeppar
parmesanost

Gör så här
Strimla lök, salladskål och vitlök. Låt dem svettas i en kastrull tillsammans med olivoljan. Tillsätt kikärtor, buljong och vatten. Salta och peppra. Låt sjuda i dryga kvarten, så att smakerna sätter sig. Toppa soppan med riven parmesan.

En riktigt trevlig soppa vill jag lova. Matig och nyttig och ändå lite tröstande. Osten är pricken över i:et. Men det är klart, ost är ju ofta det.

Imorgon är det fredag! Och jag har köpt ett nät med färska blåmusslor. Tänker öl och persilja. Och brööööd.