torsdag 29 december 2011

Jag och Henrik Fexeus

Jag är lite av en tankeläsare, så jag tror jag vet vad ni alla tänker på i detta nu. Nyårsmenyer. Har jag rätt? Eller har ni kanske funderat klart?

Imorgon åker vi upp till Strömstad för att under helgen husera i ett sommarställe. Hemskt trevligt ska det bli! Raggsockorna och tequilan ska packas ner. Och en massa mat förstås. Italiensk nyårsmeny säger ryktet. Stay tuned...

Jag lovade ju er ett recept från vårt julbord. Bästa rätten om du frågar mig. Jag har bloggat om den förr, för ganska precis ett år sedan, men det tåls att pushas för igen. Här kommer den: rätten som gör sig bra som förrätt tillsammans med lite grönt, på en buffé (jul eller inte) och till en krämig rotfruktsgratäng.

Gravad oxfilé
500 gram oxfilé
1/2 dl socker
1/2 dl salt
1 msk nykrossad svartpeppar
4 msk finhackad lök
1 tsk basilika
1 msk matolja

sås:
1 msk vit vinäger
1 msk senap
2 msk socker
1 krm salt
1 krm svartpeppar
1 dl rapsolja
1/2 tsk riven pepparrot
1 vitlöksklyfta
1 msk finhackad persilja
1 msk finhackad gräslök

Gör så här

Blanda kryddorna med löken och rör i oljan. Bred blandningen på filén och lägg den i dubbla plastpåsar. Låt ligga i kylen i 2-3 dygn, vänd filén 2 gånger per dygn. Skiva mycket tunt och servera med såsen.

Såsen: blanda alla ingredienser utom oljan, persiljan och gräslöken. Tillsätt oljan i fin stråle under omrörning. Blanda till sist i persiljan och gräslöken.

 Pappa in action


Ja, det kräver lite tid och förberedelser. Men oh, så gott. Jag tänker mig att den även kan serveras med lite parmesan och ruccola. Eller en krispig sallad på vårlök med en hint av tryffel?

Ha nu ett fint nyår, ät gott oavsett om det blir storlagen fest eller mysig hemmakväll. Drick champagnen innan ni är sliriga. Ge ett orimligt nyårslöfte som vi kan bryta lagom till trettonhelgen. Håll avstånd från fyrverkerier och var snälla mot varandra. Hälsar (moral-)tanten.

Puss och kram!

tisdag 27 december 2011

Julen

Mellandagarna är här. Vi har bunkrat upp med snabblagad mat, dragit ner mörkläggningsrullgardinerna och tagit plats i soffan. Den gröna spetsiga mössan är på och svärdet är draget: dags för Zelda - Skyward Sword. Som vi har längtat!

I en paus får jag passa på att berätta, i bilder, om vårt julfirande. Hoppas ni haft en bra jul allihopa. Såg här såg vår ut.

Michael och jag började med grötfrukost och julklappsutdelning på morgonen den 23:e. Jag blev ett Jelly Beankakfat och en vispbunke rikare. Hurra!


Såhär fint kan det se ut på Vann (dock såg det inte ut riktigt sådär den här helgen). Bilden har jag lånat från Vanns hemsida.

Vi åt en riktigt bra middag på dan för dan. Ingen kamera med, men jag kan intyga att det var riktigt gott och riktigt fint.


Hotellfrukost. Finemang.


Julafton bjöd på sol och plusgrader. Gullmar'n låg blank.


HÄR har vi en jul-tradition: jag och pappa löser julrebusen i GP.


Mellanmål eller second breakfast, kalla det vad du vill. Vörtfrallor - bra idé!
 
Vi badade och gonade oss. Russinfingrar på Tant Russin såklart.
 
Julklädd inför julbordet.

 Imponerade sötsaksbord! Bara en bråkdel på bilden.
Äggosten fick MVG av äggost-experten mamma.

Vätskedepåerna måste fyllas på. Oppigård Winter Ale och eko-snaps.

Julbordet, som jag inte fick med på bild (hur får men en buffétallrik att se aptitlig ut?), fick höga betyg på många plan. Många sillsorter, om än att de var ganska ättiksstarka, mycket lax. Kallskuret innehöll både oxtunga, sylta och grisfötter (varav jag gärna hoppar samtliga) och även det småvarma hade många alternativ.

Jag brukar sikta in mig på sillen och laxen, vilket jag gjorde även den här gången. Sen var jag så mätt, så mätt att jag bara smakade lite Janssons och en del kålsorter. Och så godisbordet såklart. Överlag ett bra julbord med mycket att välja på. Om man äter kött och fisk det vill säga... (som vanligt alltså)

På juldagen åkte vi hem till mor och far och åt lite till. Något som vi alltid har haft på julbordet, och som jag sällan hittar någon annanstans. Inte speciellt juligt kanske, men så oerhört GOTT. Jag håller er på halster någon dag till.

Nu mina vänner, tillbaka till Skyloft!


ps. Jag tänkte förtydliga något som för mig var oklart fram till ett par år sedan. Han i den gröna dräkten som man spelar i Zelda-spelen, är inte Zelda. Han heter Link. Nu vet ni. ds.

fredag 23 december 2011

Julhälsning

Dan för dan, och jag vill passa på att önska er alla en GOD JUL!
Ta det lugnt i trafiken och runt granen. Ät bara det du tycker är riktigt gott. Tänk på att det med allra största sannolikhet blir en jul nästa år också, så skit i om du har glömt något.


onsdag 21 december 2011

Helt förtryffligt!

Nu börjar det närma sig - jullovet. Jag envisas med att kalla det jullov och inte röda dagar + inarbetade dagar, det känns liksom så mycket roligare så. Jag har nämligen turen att ha ledigt mellan jul och nyår, det känns oerhört lyxigt och oerhört rätt. Och framförallt oerhört välförtjänt.

I år kör vi i min familj en jul helt osedvanlig, och även det känns helt rätt: jul på spa. Känn på den! Två nätter på finfina Vann. Utsikt över Gullmarsfjorden, julbord utan att behöva lyfta ett finger (underbart säger latmasken i mig, lite trist säger matbloggaren i mig), avkoppling och bad.

Hemmagjort julbord eller inte, de här sjukt goda tryfflarna kan man äta oavsett årstid, dagsform och humör. Johanna bjöd på dessa tryfflar på festen i lördags och då blev jag påmind om dess förträfflighet. Originalreceptet kommer från Nigella och innehåller pistagenötter.

Förträffliga nöttryfflar
300 gram mörk choklad
1 burk sötad kondenserad mjölk
30 gram smör
120 gram saltade nötter (jag hade mandlar, jordnötter, pecan och valnöt)
 

Gör så här
Hacka chokladen och låt smälta på låg värme tillsammans med den kondenserade mjölken. När de smält samman, rör ner smör i bitar. Till sist vänder du ner nötterna. Häll i en bakplåtspappersklädd form och låt stelna i rumstemperatur. Skär upp i kuber och förvara i kylskåp.


 Achtung! Farligt god smet!

Mesta möjliga smak för en väldigt liten insats, det är ibland precis vad man vill ha. Konsistensen på tryfflarna är något utöver det vanliga, lena som silke och krämiga men ändå fasta i formen. Testa, ni kommer inte att ångra er!

Kanske inte riktigt extra allt, men ändå extra mycket choklad och gärna lite för mycket nötter. Varsågod Söta Saker, mitt bidrag till Månadens sötsak - extra allt!

måndag 19 december 2011

Ett fint grönt tips och några genvägar...

I fredags var jag bakis. Sockerbakis. Den ljuvliga anledningen heter Matbloggsträff. Charlotta, president i Matrepubliken, bjöd hem oss för knytkalas. Ann-Louise, Charlotta, Johanna, Pernilla, Rebecka, Åsa: bättre deltagare på ett knytkalas är svårt att hitta.

Saffranskakor med pinjenötter, tryfflar, fudge, bountybollar, knäckebröd, skinny buckeyes, pepparkakor, salta mandlar, körsbärskaka med grädde, glögg. Ja men ni hör ju hur bra vi hade det. Mellan tuggorna avhandlades det intressanta mat- och icke matrelaterade ämnen. Trevligt som alltid!

Som jag misstänkte så dignade bordet av sötsaker, så jag bestämde mig för att ta med mig något salt istället. Valet föll på en grönkålspaté. Enkel att göra, enkel att äta.

Grönkålspaté
500 gram hackad grönkål (tinad och avrunnen eller färsk förvälld)
1 gul lök
2 klyftor vitlök
70 gram grovhackade valnötter
1 dl finriven pecorino/parmesan
4 ekologiska ägg
250 gram kesella
1 msk potatismjöl
en nypa muskot
1 tsk salt
1 kram svartpeppar

30 gram grovhackade valnötter
kärnor från ett granatäpple

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Hacka lök fint. Fräs i lite olja tillsammans med pressad vitlök. Löken ska inte ta färg, bara bli glansig. Blanda grönkål, ost, ägg och kesella i en bunke. Rör ner lök, potatismjöl och nötter. Krydda med muskot, salt och peppar. Häll smeten i en avlång brödform, där du klätt botten med bakplåtspapper och smörat insidorna. (Ugnsfasta portionsformar går också bra!) Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 45 minuter, patén ska vara fast. Låt patén svalna innan den serveras. Garnera med valnötter och granatäpplekärnor.

 Portionspaté

Jag anser att den här patén borde ha en given plats på varje julbord. Ingen har väl dött av lite grönt som komplement till att kött, fett och ättiksstarkt. (Nej, dillvippan på ägghalvorna räknas inte!) Om inte annat, så kommer du göra din eventuella vegetarian-gäst glad. En annan variant av grönkålspatén hittar du hos Charlotta, som även bjuder på en fin bild.

Jag må vara ute i sista sekunden, för jag gjorde ett pepparkakshus igår, den fjärde advent. Jag köpte en färdig byggsats. Den produkten kan vara det bästa och det sämsta som finns. Super tycker jag att man kan köpa färdiga bitar och bara göra det roliga jobbet, men allvarligt talat, hur många har någonsin fått en byggsats som inte varit trasig? Emballageutveckling please. Mina delar var trasiga nästan allihopa. Tur då att mycket florsocker och godis täcker de flesta skarvar.

Nu till mina husmorstips för en lyckad montering och garnering:
1. Skit i sockerfogarna, svaret heter limpistol. Ingen vill väl ändå äta av det dammiga pepparkakshuset vid trettondagen? Limmet skyddar också mot oönskade godissnattare. Win!


2. Fönsterrutor av gelatinblad. Blir superfina rutiga fönster som blänker. Bara att limma på insidan.


Häpp!

lördag 17 december 2011

Vildaste fredagen på länge!

Ni som, från rubriken av inlägget, förväntar er få läsa om rejv, knark och orgier kan sluta läsa här. Det blev en vild fredag, men inte à la Mötley Crüe utan i ett annat avseende.

Det var en sådan kväll då jag skulle vara ensam hemma och således fick bestämma alldeles alldeles själv vad jag skulle äta. Tänkte först färska räkor, men det kändes inte riktigt prisvärt med 300 kr/kg. Jag blev sugen på något lite flötigt. Typ kebabrulle. Problemet är bara att jag inte alls gillar kebab-kött. Vem vet liksom hur kebab-djuret har haft det innan det hamnade på rullen? Dessutom är smaken inget för mig.

Renskavskebab blev svaret. Och vilken bra idé sen! Som kebab - fast godare!

Vild kebab
1 rulle

100 gram renskav
1 libabröd
2 portabellosvampar
1/2 rödlök
1 tomat
krispsallad
olivolja
salt
peppar

1/2 dl matyoghurt/creme fraiche
2 msk lingon
sambal oelek efter smak
salt
peppar

Gör så här
Blanda matyoghurt med lingon och sambal. Skiva svamp och lök, stek tills löken blivit mjuk. Lägg undan att svalna och stek renskavet för sig. Glöm inte att salta och peppra både svampen och renskavet. Dela tomaterna i kvartar och ta bort kärnhuset, skiva tomatköttet. Riv salladen i bitar.

Rulla in grönsakerna, köttet, svampröran tillsammans med dressingen i libabrödet. Vira lite aluminiumfolie runtom för bästa take away-effekt.



Så nöjd jag blev med min middag. Lingon och sambal var väl inte riktigt enligt plan, jag hade först tänkt pepparrot till lingonen men det glömde jag att köpa. Oväntat bra blev det ändå med chilihettan till syrliga lingon. En matig rulle, som ändå på något sätt kändes fräsch. Det här kommer jag göra igen!
Apropå renskav då. Polarica hette fabrikören. Jag stod först och höll i ett paket av något som kallades Viltmästarskav. Den visade sig vara kött från hjortar på Nya Zeeland. Inte alls vad man föreställde sig av paketet och namnet att döma... 
 
En typiskt Nya Zeeländsk förpackningsdesign...? källa

Renskav blev det. Det kom i alla fall från svenska/finska renar.

Vildare än så här blev det alltså inte igår. Två filmer och På Spåret hann jag med. One day (sådär) och Water for Elephants (lite bättre än sådär).

Har vi tur så blir det desto vildare idag, då vankas det en hederlig hemmafest hemma hos (halv åtta-)Johanna (halv åtta-middagen kör vi i januari). Tjoho! Jag tänker röda strumpbyxor, men undrar om det istället för den eftersträvade juliga effekten mer blir strandskate-looken?

onsdag 14 december 2011

Att hitta balansen

Julkorten är adresserade (lyckan när man hittar ett sparat dokument med alla adresser redan nedskrivna!) och lagda i postens julkortspåse. Mitt bidrag till morgondagens bloggträff med tema jul är färdiglagat. Två traditionella luciatåg fick jag möjligheten att bevittna igår. Två väldigt olika luciatåg.

Julkortspåsen är packad! (Hallå Posten, gärna större påsar nästa år).

Det ena gick av stapeln på jobbet vid 8-snåret. Lyckligtvis har jag redan gjort min insats i luciatruppen och fick istället förmånen att vara publik. Det var mer skojigt än vackert, så skulle vi diplomatiskt kunna säga.

Det andra luciauppträdandet var av en halt annan karaktär och var mer vackert är skoj. Om än lite väl kristet för min smak, vilket i och för sig inte är så konstigt då konserten var i en kyrka... Oscar Fredriks kyrka, finast i Göteborg om du frågar mig. Pampigt värre var det med tre olika körer och musik.


Vi var och förlustade oss lite innan kyrkbesöket (jämvikten i livet ni vet) och käkade middag på Le Village. Väldigt god mat, oxfilén jag åt var väldigt väl tillagad, även om jag inte fick välja själv hur den skulle vara stekt. Riktigt fin miljö är det, men personalen får gärna vara mer tillmötesgående.

Dagens middag fick väga upp allt julande och all julefid. En het salsa till ugnsstekt torsk. Fräscht, piggt och spicy.

Torsk med exotisk salsa
4 port

600 gram torsk
olivolja
salt & peppar

4 tomater
1 liten rödlök
1 liten paprika
en liten bit gul habanero
1 dl tärnad mango
2 tsk olivolja
saften av 1/2 citron
spiskummin
salt
svartpeppar
(färsk koriander)

Gör så här
Börja med salsan: finhacka tomat, paprika och lök. Hacka habaneron fint fint fin. Blanda med tomatröran, mangon, citron och olja. Smaka av med kryddorna. Låt stå och götta te saj (som vi säger i Göteborg) medan du gör i ordning fisken.

Sätt ugnen på 175 grader. Salt och peppra fisken, lägg i en smord ugnsfast form. Stek i mitten av ugnen i 10-15 minuter.

Servera med bulgur, ris, potatis eller som jag gjorde med brysselkål. (Amen, där smög sig julen in lite ändå!)


Det var så självklart, det jag kom på när jag ätit upp och ställde in i diskmaskinen: koriander! Jag saknade koriander i salsan. Klart att det var gott ändå, men koriander hade lyft salsan en snäpp till. Så nu vet ni.

söndag 11 december 2011

Den borde heta Munterkaka

Söndag. Jag överlevde julfesten med marginaler. Tro det eller ej, men jag lyckades med konststycket att inte överäta mig på julbuffén. En seger i sig. Julbordet var bra, ett standardjulbord utan överraskningar. No more, no less. Det bästa var sillen, men det tycker jag ju alltid.

På söndagar kan man baka. Har man tur har man varit så förutseende att man redan handlat allt man behöver till baket, så slipper man gå utanför dörren. Win! Utanför dörren kom vi ändå till sist, för det serverades söndagsmiddag hos svärmor. Mat i utbyte mot en kaka, det får ses som ett bra utbyte. Karin bakade saffranskaka i veckan och den såg så himla fin ut så jag ville självklart göra en egen.

Saffransbutterkaka med mandelmassa
75 gram smör
2 1/2 dl mjölk
25 gram jäst
1 dl socker
1 krm salt
1 paket saffran
7-8 dl vetemjöl
100 gram mandelmassa
50 gram mjukt smör
1 ägg
1 dl skalade hackade mandlar
pärlsocker

Gör så här
Smält smöret och blanda med mjölk. Värm till 37 grader. Smula jästen i en stor bunke och lös upp den med en del av degvätskan. Häll på resten av vätskan, socker, salt, saffran och det mesta av mjölet. Arbeta degen smidig, den ska släppa från bunkens kanter. Låt jäsa övertäckt i 40 minuter.

Riv mandelmassan grovt och rör ihop med smöret till en slät kräm. Kavla ut degen till en rektangel, ca 30 x 40 cm. Bred på fyllningen och rulla ihop. Dela rullen i bitar som är ungefär 2 cm breda. Klä botten av en springform med bakplåtspapper. Placera bullarna i formen, jag fick plats med 12 bitar. Om det blir några bitar över kan du grädda dessa som vanliga bullar.

Låt jäsa övertäckta i en halvtimme till, och sätt ugnen på 200 grader. Pensla med uppvispat ägg, strö över mandel och pärlsocker. Grädda bullkakan i mitten av ugnen i cirka 25 minuter, använd en provsticka för att se att mitten av kakan är torr.



Michael tyckte att det var den godaste saffransbullen han hade ätit och han som är så go' själv borde ju veta tycker jag. Saffran och mandelmassa: what's not to love? Konstigt det här med namnet butterkaka egentligen. Den här kakan kan ju inte göra någon vresig. Eller?

lördag 10 december 2011

Two in one

Idag sov vi länge, och det var välförtjänt. Vad hade vi då gjort för att förtjäna detta? Ja, inget speciellt egentligen förutom att ha tagit oss igenom ännu en vecka, med göteborgskt väderkaos och jobb. Vi startade fredagskvällen med hemlagad laxpasta och avslutade den med tredelad konsert på Musikens hus.

Det finns ett hard core punkband från LA som heter The Bronx. Dessa gossar har ett annat band som spelar Mariachi-musik (tänk ugglorna i Rango (som för övrigt är en väldigt sevärd film)): Mariachi del Bronx. Båda dessa band spelade på Musikens Hus igår, med en mellanakt i form av Tim Kasher. Nog med namedropping, Mariachi del Bronx var enligt mig kvällens höjdpunkt!

Marichi el Bronx (källa).
Marichi el ugglor från filmen Rango (källa).

Nu skulle man kanske kunna tro att jag ska bjuda på ett tacos-recept, men nej nej. Jag tänker istället bjuda på kola. Om ett gäng med musiker kan ha två olika men väldigt karaktäristiska band, så kan väl en kola ha två karaktäristiska smaker?

Lingonkola
2 dl tinade och mixade lingon
1 1/2 dl grädde
2 1/2 dl socker
1 msk ljus sirap

Saffranskola
2 dl grädde
1/2 dl ljus sirap
1/2 dl socker
50 gram smör
1 pkt saffran

Gör så här
Blanda alla ingredienser i en vid kastrull. Låt smälta på svag värme, sjud sedan under omrörning tills smeten har en temperatur av 120 grader, eller klarar ett kulprov. Häll i en bakplåtspappersklädd form, eller i tryffel/knäckformar.

Eller, så kan du göra som jag gjorde: fyll halva formen med den ena kolan och toppa med den andra smaken. Finfina lingon-saffranskolor! Lite syrligt från lingonen och det mjuka kryddiga från saffran.


Och ett smart husmorstips! Ibland vill man ju slå in sina kolor, gärna i cellofan. Cellofan hittar jag sällan i vanliga matbutiker, och det är inte alltid man vill ge sig iväg till en bokhandel. Vanliga stekpåsar är svaret. Cellofanliknande material, men lite tunnare och alltså lättare att slå in de små godingarna. 

Ikväll väntar årets första julbord, det är nämligen julfest med jobbet. Önska mig lycka till, så kanske vi hörs imorgon...

torsdag 8 december 2011

Halv åtta hos Emma IV

Men hörreni, jag har ju inte berättat om Emmas halvåtta-middag?! Den kommer vi sent att glömma, för hon hade verkligen tänkt på allt. Men först och främst vill jag utfärda en liten varning, för innehållet i det här inlägget är barnförbjudet. Så är ni under 18, sluta läsa här, jag vill inte ha moralpaniksmonster efter mig.

Emma hade valt en förträffligt tema, nämligen: Sexig höst. Jepp, vi hade alltså en helkväll framför oss, det utlovades både sexquiz och trattkantareller.


Fördrinken som serverades innehåll bland annat vodka, apelsin- och mangolikör och apelsin- och tranbärsjuice. Jag är osäker, men visst bör det vara en Sex on the Beach? Gott vare!


Till förrätt fick vi varsin crepe fylld med gräddkokta trattkantareller och gratinerade med parmesanost. Riktigt krämig och god - varför gör jag inte crepe oftare? Den serverades med en liten sallad.


Huvudrätten var den jag såg fram emot allra mest: Planka med halloumi, kantareller, sockerärtor, mos och hemmagjord bearnaisesås! Den uppfyllde sannerligen förväntningarna, såsen var så god att vi skrapade emaljen ur kopparna.
 

Emmas bearnaisesås
150 g osaltat smör
8 vitpepparkorn
1-2 kvistar färsk fransk dragon
4 schalottenlökar
3 msk vitvinsvinäger
3 äggulor
1 dl vatten
1-2 tsk torkad eller färsk dragon
1 nypa salt
 

Gör så här
Smält smöret och ställ det åt sidan för att svalna. Krossa vitpepparn med bladet på en kockkniv och hacka schalottenlöken, lägg det tillsammans med vatten, kvistar av färsk dragon och vinäger i en liten kastrull. Låt koka ihop tills en halv deciliter återstår av vätskan. Sila bort lök och kryddor och slå sen tillbaka vätskan i kastrullen.

Koka upp vatten i en större kastrull. Sätt ner den lilla kastrullen i vattenbadet. Nu ska vattnet inte koka, bara sjuda. Tillsätt äggulorna, en i taget, under vispning. Vispa i lugn takt tills det tjocknar. Ta kastrullerna från värmen och tillsätt det avsvalnade smälta smöret i en smal stråle, under lite kraftigare vispning. Tillsätt den torkade dragonen och smaka av med lite salt.


Återstod gjorde nu efterrätten. Det utlovades en choklad- och marängtårta. Ja ni hör ju, kan inte bli annat än gott. Om jag inte minns fel så var vi tvungna att förtjäna efterrätten, alltså klura på sexquizet. Frågorna var svåra, och trots att vi anser oss tämligen kunniga inom området så hade vi inte alla rätt. Den som kom närmast var givetvis Johanna. (Visste ni förresten att en ejakulation kan uppnå en hastighet av 45km/h?!? Säg inte att jag inte varnade er för snuskerierna.)

Sen fick vi äntligen äta tårta! Marängbottnar och chokladkräm. Så god så god, om än ganska mäktig.

Marängtårta med chokladkräm
6 äggvitor
4 dl strösocker
½ tsk pressad citron

6 äggulor
1,5 dl socker
1,5 dl vispgrädde
100g smör
120 g mörk blockchoklad
 

Gör så här
Börja med marängen. Sätt ugnen på 100 grader. Vispa äggvitorna till skum (går enklast med en elvisp). Tillsätt socker och pressad citron. Vispa till ett styvt och blankt skum som inte rinner ut när man vänder på skålen.

Lägg bakplåtspapper på en ungsplåt och rita två stora cirklar med blyerts på bakplåtspappret. Bred ut marängmassan inom cirklarna i ett c:a 1 cm tjockt lager. Blir det marängmassa över så kan den såklart klickas ut bredvid på plåten. Sätt in plåten i nedre delen av ugnen och grädda i ca 1 ½ timme. Marängen är klar när den känns lätt och släpper bakplåtspapperet.

Rör ihop äggulor, socker och vispgrädde i en kastrull på låg värme. Det får inte bränna fast! Ta av från plattan, tillsätt smör och choklad och rör tills det har smält. Ställ smeten i kylen för att kallna. Kräma på chokladcremen mellan marängbottnarna, toppa med grädde och valfria dekorationer.


Vilken kväll Emma bjöd på, genomtänkt hela vägen, fin dukning och GOD mat. Som en liten bonus fick vi varsin burk med torkade trattkantareller med oss hem, bonuspoäng för det! Kampen om vinsten blir visst stenhård...

Johanna är näst på tur, sista middagen för den här omgången. Det, mina vänner, blir fint det.

Och som en lite bonus bjuder jag (å Emmas vägnar) ännu lite mer snusk i form av bordsdekorationer. Kanske något för släktmiddagen?

tisdag 6 december 2011

Tomten finns inte

Tack för alla snälla kommentarer om julpysslet, men innan ni blir helt till er i trasorna över mina hemmagjorda kort så kan jag ge er ett tips/trix/fuskknep när det gäller julkort. Panduro har färdigpackade materialsatser till julkort. Du får klippa och limma till förbannelse, men det brukar ofta bli väldigt väldigt fint. Man kan göra julkorten enligt olika motiv, eller så hittar du på själv. Bara att välja ambitionsnivå (obs, Elinor och Veronica var exemplariska julkortsmakare och gjorde egna från scratch till skillnad mot sin mer bekväma vän.).

Den uppmärksamme läsaren kunde i förra inlägget se en burk med sötsaker på vårt pysselbord. Kanske kände främst Sofie igen dem? Det var nämligen hos henne jag hittade receptet. Den lenaste fudgen i mannaminne! Enkel och snabb är den också. Så tomten finns alltså inte längre, vi åt nämligen upp honom.

Skumtomtefudge
12 skumtomtar
50 gram smör
1 dl grädde
2 dl socker
100 gram vit choklad (150 g i originalreceptet)

Gör så här
Blanda alla ingredienser, utom den vita chokladen, i en kastrull. Smält på svag värme. Under omrörning låter du den småkoka i 10 minuter. Hacka chokladen och vänd i den. Låt den smälta, och rör till massan blivit slät och blank. Häll i en mindre form, klädd med bakplåtspapper. Låt stelna i kyl, skär sedan upp den i kuber.


Jag tror banne mig att detta var min första fudge, ever! Kola har jag kokat igen och igen, men jag undrar om inte fudgen tar många utförande-poäng, det är ju så mycket enklare. Och vem kan motstå smaken av en skumtomte?

Och nu börjar min hjärna spåna, vad säger ni om skumbananfudge? Eller Ahlgrensbilarfudge?

Jag vet att jag precis sa att fudge var enklare att göra än kola, men jag kunde inte låta bli att koka två sorter. Varav den ena såg ut såhär vid uppstart.


Stay tuned for recipes!

söndag 4 december 2011

Klipp och klistra

Idag har en traditionsenlig aktivitet gått av stapeln, nämligen det årliga Julpysslet. Sedan vi lärde känna varandra, Elinor, Therese, Veronica och jag, har vi träffats en dag varje år och pysslat, ätit clementiner och druckit glögg. I år var vi tyvärr bara tre, då Therese har styrt kosan tillbaka till sin hemstad, så hon fattades oss givetvis. Hemmasnickrade julkort brukar alltid stå på schemat, så även i år.


Jättefina engångs-glöggmuggar från Åhlens.

The making of the julkort

Jag passade också på att baka vörtbröd, något som jag aldrig testat förut. Det luktade helt vansinnigt gott i köket, och bröden smakade riktigt bra och inte alls likt de industribakade sockerstinna vörtlimporna jag är van vid. Win! Russin i? Ja, men det är väl självklart!

Leilas vörtbröd
4 mindre limpor

50 gram jäst
3 dl porter
2 1/2 dl julöl
1/2 dl rapsolja
1 dl mörk sirap
50 gram smör
1/2 msk mald pomerans1 1/2 msk mald ingefära
1 msk mald nejlika
1/2 msk malen kardemumma
1 msk salt
3 dl russin
13 dl rågsikt

Gör så här
Smula jästen och lös upp den med porter, julöl, olja och sirap. Smält smöret i en kastrull tillsammans med salt och kryddor. Låt det svalna något innan du blandar det med degvätskan. Tillsätt russin och blanda sedan i mjölet lite i taget. Arbeta degen tills den är smidig och elastisk. Låt jäsa till dubbel storlek under duk, räkna med en timma.

Sätt ugnen på 200 grader. Dela degen i fyra delar, forma till limpor och placera i limpformar. Jag köpte engångsbrödformar på Åhlens, perfekt att ge bort (lite säsongsmönster hade inte skadat Åhlens!). Låt jäsa ytterligare en timma under bakduk. Grädda i mitten av ugnen i cirka 40 minuter, sänk värmen till 175 grader efter 15 minuter.


Cupcake-stället får agera fruktfat under julmånaden.
Ibland blir jag överväldigad över min egen uppfinningsrikedom.

Ett bröd åt vi upp genast, Elinor och Veronica fick med sig varsitt hem och det sista tar väl slut snabbare än vad ni hinner säga julskinka.

En liten sneak peak på årets julkort

fredag 2 december 2011

Flashback

I vanlig ordning har veckan gått fort. Vi är inne i december men det är 9 grader plus. Jag skrattar döden, eller jag menar vintern, rätt upp i ansiktet! Muahahaha! (Något säger mig att det här kommer bita mig i arslet så småningom, men det får det vara värt.)

Är det tacos hos er ikväll eller tillhör ni motvallskärringarna? Om ni tröttnat på hårda skal som smular sönder, eller oblat-liknande tortillas så bjuder jag på majsplättar!

För knappt ett år sedan (åh herregud är det snart ett ÅR?) befann vi oss på Australiens östkust, närmare bestämt ett ställe som heter Anna Bay. Där, på en strandservering, åt jag en liknande majsplätt. Jag kommer inte ihåg vad den kallades, men jag kommer ihåg att den var god! Den serverades med tomatsås, stekt fläsk, avokado och gräddfil. Ett av många starka (mat-)minnen från den resan.

Majsplättar som i Anna Bay
1 liten burk majs
1 dl vetemjöl
1 ägg
1 tsk bakpulver
salt

smaksättning såsom:
spiskummin
chiliflingor
hackade gröna jalapeños

olivolja

Gör så här
Mixa majsen till en puré, ha gärna kvar lite bitar. Blanda med ägg, mjöl och bakpulver. Blanda i din smaksättning, spiskummin och chili var en hit! Glöm inte att salta.

Klicka ut smeten och stek i olivolja, några minuter på varje sida. De kan serveras både varma och kalla. Smaklig spis!


Det är inget bröd, men inte heller någon grönsaksbiff, utan något mittemellan. Jag åt dessa till en tomatsoppa, men jag kan tänka mig att de passar till en chiligryta, till tacos som sagt eller varför inte göra mindre plättar, toppa med guacamole och äta som snittar?

Å andra sidan skulle jag säkert kunna äta bajs och tycka det var gott,
med den här utsikten
.

Vad händer annars i helgen? Jo hörreni: jag fyllde år i somras och önskade mig ett flådigt restaurangbesök. Det fick jag! Och imorgon kväll är det instämpling på 28+. Vilken TUR tänker jag att det var 28 jag fyllde, annars hade jag ju inte fått komma in. Eller? Vad det är vi ska äta, det vet jag inte, det är kära far som håller i trådarna. Vad jag däremot vet är att det kommer bli en trevlig kväll med fint sällskap och god mat.

Nu väntar jag på att min skumtomtefudge ska svalna så att jag kan avsmaka skapelsen. Sen, ja då tror jag det blir sängen. G'natt!

tisdag 29 november 2011

Bananas are for humans

För ungefär ett halvt år sedan hände något omvälvande i min lilla russin-värld. Jag började nämligen cykla. Till jobbet först och främst, men sedan nästan vart jag än skulle (inom rimliga gränser givetvis, jag är ju ingen atlet).

Flera av mina vänner har länge cyklat till jobbet/skolan, i ur och skur, och jag har då alltid tyckt att "Men herreguuuud så hurtigt, kan ni inte ta vagnen som vanligt folk någon gång ibland?". Ett viss mått av avund har det nog alltid funnits där ändå, jag ville ju också vara aktiv och vardagsmotionera som det så fint heter. Så, ni hade rätt kära vänner - cykla är grejen!

Nu vill jag aldrig sluta. Därför är jag lite avig när det kommer till snön och kylan, för då finns det kanske risk att jag behöver ställa den rosa springaren för säsongen. Och det betyder spårvagn, denna apatins hemvist. Tanken på att ta vagnen till jobbet på morgonen, den är mer än motbjudande. Man är mer trött när man stiger av än när man går på ju. Värdelöst.


En sådan här har jag. Jo, det är sant! Källa

Så jag har inte ångrat att jag plockade fram cykeln. Men idag, då var jag när att ge mig. På morgonen var det inte så farligt, det blåste men enligt yr.no skulle det inte regna på hela dagen. Oskillat av mig, men regnkläderna tog jag inte med mig. Desto värre väder var det på vägen till Friskis, motvind och, just det, regn. Dessutom har man missat att sadelspamma (ni vet sadelkådisarna med reklam på som delas ut till höger och vänster) mig så sadeln var våt. Eländes elände. Men iväg till träningen kom jag, genomförde det, och cyklade hem.

Efter ett pass Indoor Walking och ett pass Outdoor Bike riding from hell så skulle det suttit fint med en återhämtnings-banan. Jag känner mig nämligen allmänt skeptisk mot den fula lilla (säkert rabiessmittade) apan som pratar om Gainomax.

 Låt er inte luras av den här lille rackaren, ni har väl sett Outbreak? Källa.

Då ångrade jag mig således lite att jag skickade med den här goa banankakan till Michaels jobb i morse. Annars hade den fyllt mitt behov efter träningen: Banan (och socker och fett då).

Chunky Monkey Banana Bread
150 gram rumsvarmt smör
1 dl strösocker
2 dl florsocker
3 mogna bananer
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 nypa salt
100 gram hackad mörk choklad
1 stor näve hackade valnötter
+ ett par hela till garnering

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader, smörj och bröa en avlång brödform. Vispa smör, socker och florsocker till en krämig vit smet. Mixa bananerna till en puré och rör ner i sockersmeten. Tillsätt även äggen.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke, rör även ner choklad och hackade nötter. Vänd försiktigt ner detta i smeten. Rör inte för mycket.

Häll smeten i brödformen, garnera med de hela nötterna och grädda i mitten av ugnen i ungefär 30 minuter, kakan ska vara torr (av någon anledning tog det 50 minuter i min ugn).


Jag tycker det är rätt sjysst att ha några nötter att garnera med, speciellt om man ska mata okända med kakan. Finns det nötallergiker så behöver de ju inte ens tänka tanken på att smaka. Receptet är grundat på ett bananbrödsrecept från Leila.

Det dåliga med den här sortens kakor är att man inte kan provsmaka sig en liten bit, det blir liksom så tråkigt att ge bort en redan tjuvsmakad kaka.

Anyway, jag är helt övertygad om att den smakade riktigt jävla ap-gott!

söndag 27 november 2011

The wrath of Berit

Stormar det lika mycket hos er som hos oss? Berit är inte nådig hon.

Idag har jag julpyntat, det vill säga hängt upp julstjärnan och plockat fram våra tvenne adventsstakar. Det får räcka tycker jag. Jag försökte även göra det lite fint på balkongen med en ljusslinga, men se där fick jag se mig besegrad då bara en fjärdedel av lamporna ville lysa.

Inga lussekatter heller idag, dock en fisksoppa med touch av saffran. Det satt fint som söndagsmiddag, med Berits yl kring knuten.


Som ni ser har jag plockat fram mina juliagste servetter och värmeljus.

Trevlig första advent önskar jag er, för även om jag inte är någon julfantast så vet jag att det är många av er som ser fram emot just det här. Jag kan till och med sträcka mig så långt (för er skull då) att jag kanske önskar mig lite lite snö på julafton...
Related Posts with Thumbnails