A blast from the past

Nu börjar det närma sig självaste tacodag.. hrm fredagen. Jag har alltid gillat konceptet med tacos, och skäms inte för att säga att jag gärna äter svensk tex mex. Och det är väl ett grymt alternativ till myskvällsmat á la köpepizza?

Jag har nog alltid haft en thing för tacos. Ända sedan det dök upp första gången i köket på Den Stora Ön i Väst. Fick 12-åriga Kim välja vad vi skulle äta, ja då kunde man lita på att det blev tacos. Det gick även så långt att när det var dags att önska sig något vid födelsedagar, konfirmation och julklappar, ja då bestämde jag mig för att börja samla på Saga Forms TexMex-servis. Fattar ni nu hur långt nere i tacos-träsket jag var?

När jag vid 16 års ålder flyttande hemifrån, då skydde jag den där servisen som pesten. Lika snygg som jag tyckte den var först, lika ful tyckte jag den var då. Jag tyckte väl att jag hade vuxit ifrån den och att det var dags att skaffa sig en mogen smak. Den fick helt enkelt stanna hemma på mammas och pappas vind. Där har den legat och bokstavligt talat samlat damm fram tills att min föräldrar förra året bestämde sig för att rensa på vinden. Mamma ringde och frågade om jag ville ha TexMex-servisen, men eftersom jag hade minnen om dess avskyvärdhet tyckte jag att den kunde de ge bort till någon stackare, alternativ slänga.

Det var Michael som hejdade mig, och tyckte att vi kunde väl i alla fall titta på den. Motvilligt gick jag med på det. Och återigen föll jag för den, ungefär 15 år senare. Gammal kärlek rostar aldrig? Lagringen hade gjort servisen kitschig och 90-tals retro. Den fick helt enkelt följa med hem. Bra jobbat där Michael! Jag säger fortfarande inte att jag tycker den är snygg, men den är kul. Och "charmig".

Sist vi bjöd hem mamma, pappa och syrran, då var det givetvis mexikanskt som serverades. För att få njuta av de härliga skålarna, glasen och tallrikarna. För att inte tala om skedarna och gafflarna! Se bara! Känner ni igen dem?

Det serverades dock inte vanlig tacos, utan mer åt vad jag vill tro är äkta tex mex. Fisk kryddad med chili, spiskummin och koriander, Margarita, svarta bönor, vitkål, mangosalsa med tequila, guacamole och en salsa på tomatillos.

Salsa Verde
500 g tomatillos
ett gäng jalapeños (smaka dig fram)
1 liten silverlök
1 vitlöksklyfta
2 dl färsk koriander
salt

Gör så här
Mixa samtliga ingredienser, pröva dig fram till rätt styrka med jalapeños. Smaka av med salt.

Det blir en syrlig, stark och smakrik sås. Ett alldeles utmärkt alternativ till en vanlig tomatsalsa, och visst är det alltid kul att variera sig lite? Tomatillos är, vad jag kan utläsa, ingen tomat egentligen utan mer besläktad med krusbär. Den ser lite ut som en physalis med sitt spröda hölje, och under höljet döljer sig en grön liten tomatliknande sak. Smakar lite syrligt och nästan pepprigt och används i det mexikanska köket. Jag tror det kan vara svårt att få tag på färska tomatillos i Sverige, något som vet bättre? Jag köpte konserverade på Extreme Food här i Göteborg.

Undrar om det var mitt undermedvetna som fick mig att rulla vietnamesiska vårrullar förra veckan? Inte så konstigt i så fall, för på lördag åker jag nämligen till ovan nämnda land. Företaget jag jobbar på har ett kontor i Haiphong, som ligger en bit utanför Hanoi, och jag ska fara dit för att försöka lära dem det som anses vara min specialitet. Spännande på många sätt och vis!

Det slog mig faktiskt inte förrän biljetten var bokad, att jag precis hade lagat vietnamesisk mat. Jag ser fram emot att få stifta en djupare bekantskap med (mat-)landet Vietnam. Tjänsteresa förvisso, men äta bör man ju ändå. (Vilken tur man har som har skaffat sig mat som hobby, och inte typ frimärkssamling eller fågelkonservering. Jag menar att äter gör man ju överallt, värre är det med fågeluppstoppning.)

Ni som har varit i landet, något speciellt i mat eller dryckesväg jag bara måste testa?

En utmaning som bar frukt

Kräsen är jag inte, det vet ni väl vid det här laget. Men frukt i mat alltså. Äpple i kalla såser/rätter går bra. Citrussaft och -skal är gott. Fikon och russin kan också funka. Geléer, chutneys och liknande - visst! Men när folk börjar snacka om ananas på pizza och banan i gryta, då vill jag skicka dem till Guantanamobasen eller iallafall Azkaban för lite uppsträckning. Jag tror det är det här med frukt i varm mat som är mitt problem. Men, vad vore livet utan utmaningar? Det tog emot, men jag gjorde det till slut. Aprikoser i grytan.

Tagine är en marockansk lergryta med ett koniskt lock. Formen gör att ångan fångas upp och faller tillbaka på maten. Jag tänker mig att det är lite som vår romargryta. Grytorna man tillagar i Taginen kallas lämpligt nog också Tagine. En gång för hundra år sedan var jag i Marocko och åt någon form av köttbullastagine med katrinplommon(!) som smakade som en dröm. Bra matminne.

Jag har ingen Tagine, har dock hört att IKEA säljer, men en vanlig gryta har jag och det visade sig att den dög bra för att göra en marockansk kikärtsgryta.

Tagine utan tagine
eller marockansk veggogryta
4-5 port

2 små gula lökar
3 vitlöksklyftor
1 kanelstång
5 tsk harissa (jag använde Green Harissa)
1 tsk sött paprikapulver
1 tsk sambal oelek
saft från 1 citron
1 palsternacka
1 morot
1 bit kålrot
1 stor sötpotatis
½ aubergine
½ squash
2 burkar krossade tomater
1 pkt saffran
2 dl vatten
1 tsk socker
1 burk kokta kikärtor
1 dl torkade aprikoser
1 röd paprika
salt, peppar

matyoghurt
kamutvete

Gör så här
Börja med att skala och hacka samtliga rotfrukter i kuber. Skiva auberginen och squashen. Finhacka lök och vitlök, fräs glansiga i olivolja. Tillsätt kanel, harissa, paprikapulver, sambal och citronsaft. Släng i alla grönsaker och låt fräsa med någon minut. Tillsätt tomater, saffran, vatten och socker. Låt grytan sjuda tills kålroten är nästan mjuk, det kan ta upp till en halvtimme. Häll i kikärtorna och paprikan delad i mindre bitar. Smaka av med salt och peppar. Strimla aprikoserna och låt sjuda med en stund. Couscous är väl egentligen det mest korrekta att servera till, men jag föredrar något grövre så som matvete.

Bra söndagsmiddag - nästan långkok (var går gränsen för ett långkok egentligen?). Kryddorna gjorde grytan kraftig och smakrik, och kikärtorna tog mycket smak. Lite spicy, väldigt värmande och riktigt riktigt gott. Nästan ännu godare dagen efter, så kryddorna satt sig ännu mer. Frukten då? Inte illa, inte illa alls, men det kommer att dröja innan ni ser något bisarrt som Flygande Jakob på den här bloggen.

Uppladdning

Söndagskänslan bubblar i mig som en nykolsyrad lightcola. Lite rastlöshet, lite otålighet, men mest känslan av att man vill att dagen ska vara väldigt väldigt lång. Städa behöver vi göra, sen så skulle jag vilja ta en lång promenad i solen. Räkningarna ska betalas, och helst vill jag göra någon form av väl genomtänkt söndagsmiddag. Vad behövs göras mer? Jo, slappa lite, och kanske skrota runt en aning. Kramas. Ladda med energi för vad jag misstänker blir en ganska påfrestande vecka. Mer om det framöver.

Ett bra sätt att tanka energi (både mentalt och kalorimässigt) är att gå ut och käka med folk man tycker om. Igår: Krogveckan på Hos Pelle. Restaurangen är fin och prydlig, utan att man känner sig obekväm. Mysig utan att vara för mycket vardagsrum. Surdegsbröd och ett asgott knäcke fick börja kvällen. Vi bestämde oss alla tre för att äta anka till huvudrätt. Konfiterat anklår med aigre douxsås och pak choi närmare bestämt. Vad gott det var! Ankan var så mör, och såsen passade utmärkt till. En skål med smörigt potatismos serverades till. En väl tilltagen portion som kändes genomtänkt och vällagad.

Brödpuddig med vaniljglass avslutade besöket. Ljummen brödpudding med smak av kanel, mandel, choklad och något russin. Ett ägg, som gärna hade fått vara större, serverades till. Brödpuddingen var väldigt god, om än också väldigt mäktig. Jag åt inte ens upp allt, kan ni fatta? Puddingen gav ändå mersmak och jag är numera väldigt sugen på att göra en egen variant på hemmaplan.

Servicen var genomgående bra. Trevlig och mjuk personal, som kunde sina grejer. Detta var mitt första besök på restaurangen, men jag kommer garanterat se till att gå tillbaka snart. Först och främst tack vare ankan.

(Ankan på bilden har ingenting med Hos Pelle att göra. Bildkälla.)

Nu är det dags att sätta lite fart, om den här dagen ska gå enligt plan.

Allt ska man behöva göra själv

När vi var i London påsken 2010 tog Michaels polare med oss till en vietnamesisk restaurang. Det var livligt, det var BYO, det var varmt, det var stökigt och jag har ingen aning var det var. Men mitt tydligaste minne därifrån var de goda fyllda rispappersrullarna, springrolls*, vi åt. Sedan dess har det byggts upp ett vansinnigt sug efter dessa fräscha rullar. Jag har väl inte direkt letat ihjäl mig på stadens alla restauranger, men hur som helst har jag inte ätit det sedan dess. På väg hem från jobbet i veckan rullade jag förbi en asiatisk butik och bestämde mig för att helt sonika göra egna springrolls.

Vietnamesiska vårrullar med dip
8 rullar

8 rispapper
1 avokado
ett paket färska sockerärtor
250 gram skalade räkor
8 minimajs
en näve cashewnötter
krispsallad
färsk koriander

dip (Nouc Cham)
2 msk socker
2 dl vatten
drygt 1 tsk sambal oelek
1 stor vitlöksklyfta
juice av 1 lime
2 msk fisksås
färsk koriander

Gör så här
Börja med dipsåsen, den mår bra av att stå till sig lite. Koka upp vatten och lös upp sockret i det. Tillsätt sambal, riven vitlök, limejucie, fisksås och koriander. Smaka av, det ska vara en bra balans av syra, hetta och sötma. Justera med lime, sambal eller lite socker. Låt stå till servering.

Skär avokado på längden och hacka cashewnötterna. Dela majs en gång på längden. Riv krispsallad i bitar. Koka upp vatten i en bred traktörpanna, doppa ett rispapper i taget i några sekunder. Lägg pappret platt på en skärbräda, det klibbar ihop ganska lätt. Lägg fyllningen på rispapprets ena sida, vik in ändarna och rulla ihop. Fortsätt med övriga rispapper. Dippa rullarna i såsen, ät gärna med händerna! Jag åt tre. Men sen så har det varit en lång dag och jag var hungrig. Men mest av allt var det så galet gott.

Fräscha rullar med många olika smaker och texturer. Till det, dippen som gör volter i munnen. Tillsammans: ett äkta matfyrverkeri! När man pratar med sig själv när man äter (fyfanvadgott, jajäklarvadgrymduärkim) då vet man att man lyckats.

Jag har ett par rullar kvar, som jag lindat in i plast och hoppas att de ska hålla sig fräscha i alla fall en dag till. Världens bästa lördagslunch tror jag bestämt.

De här vårrullarna var helt klart en värdig start på helgen! Imorgon tar Michael och jag en tur till Trollhättan och Junkyards butik för lite (förhoppningsvis) kvalificerad shopping. Runt kvällningen ska jag testa Krogveckan för första gången. Två rätter för 200 kronor, på anslutna restauranger. Den pågår till den 29:e februari, så än finns det tid. Skynda fynda! Vi stämplar in hos Hos Pelle imorgon kväll och jag har goda förhoppningar.

*har även hört summerrolls.

Nu alla barn blir det sångstund

Jag har sjungit rotfrukternas lovsång förr. Och kommer göra det igen. Jag är varken ensam om det, eller först. Så fort jag tänker på palsternacka (oftare än ni tror!), så dyker den här låter från Klas Klättermus upp i skallen.

Grönsaksätarvisan
"Den som jämt har kött till mat
och skinkor hela dagen,
han blir så däst och trött och lat
och väldigt tjock om magen.

Men
den som äter palsternackor
han går inte av för hackor,
morot, selleri och dill
är inte heller illa.

Han blir så lagom mätt i magen,
glad och munter hela dagen,
får sån spänst i bena att han
inte kan stå stilla.

Den som bara vill ha kött
och äter sina vänner,
han blir så däst och lat och trött
och får så fula tänder.

Men
den som äter palsternackor
han går inte av för hackor,
det finns kraft i morotssaft
för den som håller stilen

han blir så snäll mot dem han känner,
han får så många goda vänner
och får väldigt fina tänder,
liksom krokodilen!"

Konstigt att den här sången inte fått sig ett uppsving, för den ligger ju verkligen i tiden. Varsågod Vegan-rörelsen, för den idén.

Eftersom jag är bättre på att laga mat än vad jag är på att sjunga så bjuder jag er på veckans soppa.

Palsternackssoppa som inte går av för hackor
4 port.

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
300 gram palsternacka
200 gram mjölig potatis
1/2 dl hackad persilja
2 msk fond (brynt schalottenlök)
1 liter vatten
2 dl mjölk
salt
peppar

stor mängd svamp
smör
vitlök
persilja
salt
peppar

Gör så här
Hacka lök och vitlök, fräs glansig i olivolja. Skala och hacka palsternacka och potatis i bitar, låt fräsa med någon minut. Häll på vatten, persilja och fond. Låt sjuda tills rotfrutkerna är mjuka. Undertiden delar du svampen och steker den med mycket smör, vitlök och persilja. Mixa soppan lätt med en stavmixer, personligen tycker jag att det kan få finnas en del hela bitar kvar. Häll på mjölk och koka upp. Smaka av med salt och peppar.

Häll upp soppan i skålar och toppa med en rejäl hög svamp. En liten hög finriven parmesanost hade nog inte varit dumt heller.

Bild? Den besparar jag er just idag, jag fick inte riktigt till det. Och eftersom ni alla säkerligen vet hur en palsternacka ser ut tänkte jag istället pryda den här inlägget med en bild på hur palsternackan blomma ser ut. Fin, eller hur?

Källa

Update: Åsa hittade den på You Tube! Lyssna och njut.

Ich bin nicht eine Wiener

Är semlan ett sådan fenomen som delar svenska folket itu (så som Ranelid)? Semla är inte min typ av bakverk, men som sagt så bakar jag ju gärna.

Till dagens kafferep gjorde jag en enkel variant, en wienervariant. Wiener och wiener, smördegsvariant är närmare sanningen. Smördegsplattor som får tina, forma dem gärna lite runda. 225 grader, i tio minuter och sen ska de svalna ordentligt innan man skär av ett lock och fyller med vad-det-nu-är-man-vill-ha. Jag gjorde en mandelmasseröra på oskalad sötmandel, florsocker, mjölk och lite kardemumma. En klick grädde, och sen monterar du locket. Enklare byggsats än på IKEA.

Frasigheten visste inga gränser, och semlan blev lätt som en fjäder. Mandelmassan blir mer nötig med mandelskalen och när du gör mandelmassan själv kan du välja hur söt du vill ha den.

En överraskning väntade mig när sällskapet anlände. Det är ju på det här viset att nästan varje tisdag vankas det kafferep hemma hos oss. Kafferep och tv-serietittande. Jag "offrar" mig allt som oftast och testar nya och gamla bakverk på den tappra truppen. Win-win! Och ännu mer win för mig idag då jag fick två paket! Som tack för alla godsaker. Man blir ju blödig för mindre, tack ska ni ha. Paketen var från Bagaren & Kocken, så de har numera säkrat framtida sötsaker också.

Nä nu får det vara nog med semlor, jag har inte ätit en enda, men har ändå tröttnat. När är våffeldagen?

Jag RASAR

Det är något som är ruttet i restaurangvärlden Göteborg. Njae, nu kanske jag är lite dramatisk, men det är något som är skevt iallafall. Jag har länge funderat på det här, och tänkt skriva ett inlägg om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Nämligen desserter. Jag äter ute en del, det är liksom så som vi umgås i stora delar av min bekantskapskrets. Äta ute, eller äta hemma hos någon. Hur som helst äter vi. För att det är gott, för att vi gillar mat och för att aptit är något bra. Jag har sån tur jag att jag delar intressent för god mat med mina nära och kära.

Även om det äts en del ute, så vill jag verkligen inte påstå att jag testat alla restauranger i Göteborg med omnejd, men jag tycker mig se ett mönster. Det här med desserter, det är inte många som tar det på allvar. Creme brulée. Pannacotta. Glass med chokladsås. Chokladfondant, men då får man ha tur. Baklava. Chokladtryffel. Tiramisu. Am I right? Är man mer inne på fine dining tror och hoppas jag att desserterna är mer uppfinningsrika än så, men där har jag inte nog underlag att göra ett uttalande.

Jag tycker ovanstående exempel är goda desserter, missförstå mig inte, men jag har liksom sett det där förut, och dessutom tycker jag ganska ofta att jag gör det bättre själv. Desserterna känns ofta ofullständiga och som jag sagt innan utan fantasi och helhet. Det finns några undantag som jag stött på: Hello Monkey och Sjöbaren är några jag kommer på på rak arm. Där har jag ätit värdiga desserter. Och då menar jag inte värdiga mig (okej lite då), utan värdiga den maten som jag precis ätit, en värdig avslutning helt enkelt. Jag gissar att det hör ihop med att "statusen" på desserterna helt enkelt inte är lika hög som hos övriga rätter. Inte lika ball att vara konditor som kock helt enkelt.

Jag längtar efter att bli överbevisad: så har ni något tips på ett ställe där de serverar god mat och fina desserter till rimliga priser - ge mig! I Göteborg främst, men jag är inte främmande för andra förslag.

Typ av dessert jag vill ha: Smördegsinbakad västerbottenost med björnbärsmarmelad och friterad persilja (Sjöbaren) eller Vit choklad- och persikoparfait med kiwisalsa och jordgubbschips (Hello Monkey).

Vad jag ofta istället får: Pannacotta med hallonsås.

Och till krögarna: det är dags att ta desserterna på allvar hörreni!

Imorgon är det en stor högtidsdag, det vet ni ju. Michael påminde mig, inte så konstigt kanske eftersom han är en semmeljunkie av rang. Semlor är inte riktigt min grej, det är likadant som med vanliga tårtor: för mycket vispad grädde helt enkelt. Men bakar det gör jag mer än gärna. Får se imorgon vad det blir för typ av semla. Jag spånar på någon form av weinersemla.

Känner du för att göra ett annorlunda semmelbak i år kan jag rekommendera Semmelmuffins: snabbt och enkelt och gott! (Klicka på bilderna för att komma till inläggen)

Ett mer traditionell semla, med fullkornsmandelmassefyllning*, som jag gjorde förra året, hittar du här hos gp.se.

Kanske jag borde skriva något om vår kväll på Oakleys också, men jag gör det när sviterna efter den utekvällen lagt sig. Alltså inte än. Om man vill vara lustig skulle kunna kalla det en riktig Kristus-fylla, dvs återuppstånden först på tredje dagen.

*Som Anne påpekade, fullkornsmandelmassa...? Oklart hur oskalad mandel och rårörsocker blev fullkorn.

Pimp my pizza

Igår gjorde jag som Fröken Dill, nämligen lagade Fredagspizza. Efter en ganska lång och förkyld vecka kändes det som bra comfort food. Jag som hela hösten och vintern gått runt och känt mig väldigt kaxig för att jag inte varit förkyld eller sjuk en enda gång. Det får jag äta upp nu. Smaksinnet är lite avtrubbat tyvärr, rödvinet smakade inte alls bra till (och då är det illa!), men pizzan, den smakade förträffligt.

Jag körde snabb-varianten på pizzabotten: fullkornstortillabröd, men vägde upp det med att toppa pizzan med egenpicklad rödlök. Tillsammans med tomatpuré, stekta skogschampinjoner, stekt renskav, getost och timjan blev detta en fullträff till pizza.

Picklad rödlök
2 rödlökar
3 msk ättikssprit (12%)
6 msk strösocker
9 msk vatten
saft av 1/2 citron
 
Gör så här
Skiva rödlökarna mycket tunt. Blanda ättika, socker, vatten och citronsaft. Vänd ner rödlöken och låt stå gärna två timmar eller mer. Blanda om då och då. (Man kan även koka upp vätskan och hälla på löken, jag misstänker att det går fortare så).

Den picklade rödlöken kan du ha till det mesta: som tillbehör till grillat och stekt kött och fisk, som topping på snittar och smörgåsar, i sallad, till tacos.

Jag har två små burkar kvar i kylen, där jag tror de håller sig ganska länge. Misstänker dock att jag kommer vara och nalla i de där burkarna så fort jag kommer åt... för så gott det är, och passar till nästan allt! Dessutom får löken världens radioaktiva neonrosa färg, hur fint som helst.

Under dagen ska jag försöka att driva ur förkylningen ur min stackars kropp, någon som har numret till Max von Sydow?, för ikväll promenerar vi ner till Tredje Långgatan för mat och show på Oakleys. Ha en bra helg!

Från pulver till gryn via rågkorn

Jag är jättedålig på frukost. J-Ä-T-T-E-D-Å-L-I-G. Kanske är det till och med så att jag drar skam över hela släktet matbloggare när jag erkänner att jag länge, alltså i ÅR, ”åt” en Nutrilettshake varje vardagsmorgon. Nu när jag ser tillbaka på det så är jag ba': ”?” Kunde lika gärna druckit ett glas vatten, det är gratis och det får man inte kväljningar av. Den där "choklad"smaken, fy fan. Till dess försvar kan jag säga att det går fort, har lång hållbarhet och att det antagligen är bättre än att inte äta något alls.

Nu har jag avancerat: 1 skiva rågbröd med hela korn med smör. Ner i en liten påse och avnjuts tillsammans med dagens första kopp automatkaffe vid skrivbordet på jobbet. Efter tjugo minuters cyklande har jag jobbat upp en form av aptit, så det smakar inte dumt alls. Blev tipsad om smoothie av Plommonet, och det är väl inte helt omöjligt att jag lägger in den högre frukostväxeln så småningom.

På helgen däremot är det andra vanor. Ett tag åt vi fruktsallad varje lördag och söndag, till havrefras och naturell yoghurt. Det är gott det! Men jag har så svårt att hålla mig borta från havregrynsgröt, det kan i många avseende vara det bästa. Jag kan äta det som frukost, men även lunch och ibland har det blivit gröt till middag. Sällan på samma dag dock.

Här är senaste gröt-upplevelsen. Havregrynsgröt med blåbär, kardemumma och linfrön. Och för att öka på mättnadsfaktorn, toppas gröten med banan.

Blåbärsgröt med kardemumma
1 port

1 dl havregryn
2 dl vatten
1/2 krm salt
2 krm kardemumma
1 msk linfrön
1 dl blåbär
1/2 banan

Gör så här
Blanda gryn, salt, vatten, kardemumma och linfrön i en liten kastrull. Låt koka upp och sjud i 2 minuter, rör om då och då. Häll i blåbären, rör runt så att en del av bären mosas. Låt sjuda i en minuter. Toppa med en skivad halv banan och mjölk.

Jag gillar även ägg och bacon. Och mackor. Och färskpressad juice. Och kokt ägg med kaviar. Dock har vi sällan framförhållning nog att variera och utöka vår frukostrepertoar. Det kanske ändå kan vara en idé för mig att kolla in Månadens Sötsak som är just frukost? Blåbärsgröten får bli mitt bidrag.

Helgen i antågande, det är gôtt det! Idag blir det till att ta det lite lugna puckar på hemmaplan, för på lördag blir det ut att socialisera, äta ute, underhållas och dricka dryckespaket. Hade jag inte vetat att jag skulle med, hade jag varit avundsjuk.

Matbloggsträff och nästan nakenchock

Det här med matbloggsträffar, jag kan inte nog prisa detta påfund och dess deltagare. Matnördar som äter, bjuder, pratar, peppar, berömmer, skvallrar. Om mat, javisst men även om andra aspekter i det som kallas livet. Vi fick återigen exil i Matrepubliken av Charlotta, och fick även träffa självaste Calle (aka pojkvännen). Temat var kärlek, kitschigt eller hur?

Ann-Louise var där med en passionerad quinoasallad med tillhörande hummus. Rebecka hade bakat hjärtlig roskaka. Sofie hade med Spidekaga och hjärtformade kärleksmums. Karin hade gjort paj med mycket kärlek, så även Linda. Lingonbröd direkt från ugnen fick vi av Charlotta. Johanna hade såklart med sig godaste knäckebrödet. Om vi var mätta och glada? Jadå! Vad vi kom fram till? Att aptit är sexigt.

Även Mårtenssons var där! Jojomen, om än inte i egna höga personer utan i kex-form. Jag lånade nämligen ett recept på svartpepparkex (mycket goda!) från dem, som jag bakade ut i hjärtform. Till kexen, och morotsstavar, hade jag gjort en röra/gucka/spread/dipp av kronärtskockshjärtan och cannellinibönor. Svingod om jag får säga det själv.

Röra av kronärtskocka och bönor
1 burk konserverade kronärtskockshjärtan
1 burk cannellinibönor
1 klyfta vitlök
½ dl crème fraiche
½ dl riven parmesanost
1 msk olivolja
salt
svartpeppar

Gör så här
Mixa kronärtskockorna, cannellinibönorna och vitlök. Vill du ha lite bitar i röran, mixa lite halvdant. Annars kan du mixa den helt slät. Rör i crème fraiche, ost och olivolja. Smaka av med salt och peppar. Dippa allt du kommer åt! Eller bred på kex/bröd. Eller ha som tillbehör till sallad. Eller ät med sked.

Jag tror även att dippen gör sig fint utan mejeriprodukterna, den blir krämig nog ändå. Lite citronsaft i kanske, och lite hett paprikapulver?

Idag hade jag tänkt att dra till simhallen efter jobbet. Jag har nämligen anmält mig till Vansbrosimmet, det "riktiga" den här gången. Men i morse hittade jag inte min baddräkt och dessutom så... ja, det var den enda ursäkten jag behövde. Jag känner mig inte så upplagd på att streaka i Valhallabadet i rusningstid. Till helgen kanske..? (obs. simma inte streaka).

Idag får det istället bli bloggläsande, restätande och Mästerkockstittande. Dessutom ligger det avsnitt av bland annat The Walking Dead, Äkta människor, Once Upon a Time och HIMYM på lager. Jag har även en sprillans nylånad bok, Sömngångerskan av Essie Fox, att läsa till nästa bokcirkelträff. Oj oj, det är mycket nu.

Min helg mol allena

Blev på ett ögonblick inte alls allena. "Du kan väl komma upp hit så att vi kan få rå om dig". Ja men okej då. För eran skull Ma och Pa. 

Frisk skärgårdsluft, färska räkor och lammstek. Och bäst sällskap.

Som sagt, det gick ingen nöd på mig. Nu är det ny vecka och nya tag som det så käckt heter. Veckan börjar iallafall himla bra, för ikväll är det matbloggsträff i Matrepubliken!

Vi dricker ändå Zoegas

Får ni ofta oväntat besök? Det får inte vi. Jag vet inte om frekvensen av gevalia-besök står i direkt relation till följande faktum: jag inte öppnar dörren när det ringer på om jag inte vet att någon är på ingång. Vem vet vem som kan stå där: Jehovas vittnen, radiotjänst*, galen våldtäktsman (typ Babyface) eller, gud förbjude, några osnutna grannungar. Så ja, tant-poängen är skyhöga när det gäller oväntade påringningar. Nu har vi och för sig fått sånt däringa kikhål på dörren, så kanske kanske öppnar jag nästa gång du ringer på.

Om man inte är så (dörr-)skeptisk som jag är, så kan det hända att man får bjuda den oväntade på något till kaffet. Då har jag det (nej, inte jag för det var nämligen Pernilla som planterat det här snabbt groende fröet i min hjärna): Trifle!

Trifle är en engelsk dessert, där man varvar sockerkaka med grädde, vaniljkräm, bär och frukt. Men jag tänker att den nya triflen är: ta det du har hemma, blanda och ge! Lite mjuk kaka och bär från frysen, en banan, vispad grädde, riven choklad: som ni ser är möjligheterna obegränsade. Vi fick väntat besök i måndags, men jag bjöd på Trifle ändå.

Typ Trifle
4 pers.

4 chokladmuffins
1 burk kesella vanilj
225 gram frusna hallon
1 bit daim

Gör så här
Tina hallonen i mikron, skiva muffinsen. Varva muffinsbitar, hallon och kesella i glas. Toppa med hackad daim. Färdigt!

Jäklar var poppis den efterrätten (läs: jag) var, det blev succé. Smakade lite som en god och ogräddig tårta i portionsform. Det här kommer jag göra fler gånger, sanna mina ord!

Tankarna fortsatte att snurra efter att Triflen var uppäten: citronkaka, blåbär, lemon curd, chokladsås, maränger, banan, jordnötter. Ja ni hör ju, det är bara att börja "trifla" (kvalar väl direkt in på nyordslistan från Språkrådet 2012).

Om man vill bjuda på något omständigt till kaffet, då kan man göra macarons. I lördags morse satte jag igång detta mandel-socker-projekt. Tååååålamod. Digital våg. Petighet. Det gick bra! Jag gjorde enligt det här receptet, men bytte ut lite mandelmjöl mot kakao och fyllde macaronerna med nostalgisk Nötcreme.

Fötterna på bakverken flöt ut lite utanför hatten, men vad fasen, jag är ändå supernöjd! Det trista med macarons är att jag tycker de är bra mycket snyggare än vad de är goda... men alltid imponerar man på någon och då är det ju värt allt slit.

Jag har över helgen härbärgerat mig hos mor och far, vilket betyder att det inte går någon nöd på mig överhuvudtaget. "När mamma och pappa bjuder på räkor, då infinner man sig" - gammalt djungelordspråk. Vi hörs snart, hoppas ni har en fin helg!

*en historia jag ska berätta en annan gång.

Nääästa!

Som andra rätt ut från Middagsfridkassen var ”Chèvrekyckling med äppelsallad”. Och det var ingen dålig utmaning som just den rätten hade framför sig, för juryn idag bestod nämligen av två kycklingskeptiker: Lotta och jag (traumatisk kycklingfiléupplevelse anno 2008). Inte nog med att vi sällan äter kyckling, frukt i maten är vi inte heller förtjusta i. Nu kanske det låter som om jag är väldigt kräsen, man faktiskt är dessa två saker nästan det enda som inte faller mig i smaken. Så, det var två hårda kritiker som tog sig an följande kycklingrätt:

Chèvrekyckling med äppelsallad
ca 600 gram kycklinglårfilé
180 gram chèvreost
2 majrovor
200 gram morötter
1/2 purjolök
1 äpple
1 buljongtärning
1 msk smör
1/2 tsk timjan
1/2 tsk dijonsenap
salt
svartpeppar

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Halvera kycklinglårfiléerna och lägg dem i en gunsfast form. Krydda med 2 krm salt och 1 krm svartpeppar. Smula över chèvren (jag skar dem i rundlar) och gratinera i mitten av ugnen i 25 minuter.

Koka ris/gryn till 4 personer. Koka upp 1 liter vatten med 1 buljongtärning i en kastrull. Skala och skär majrovorna och morötterna i stavar. Koka i tre minuter, häll av buljongen (spara 2 msk) och lägg grönsakerna åt sidan.

Skölj och strimla 1/2 purjolök. Kärna ur och skär äpplet i tunna klyftor. Fräs purjon och äpplet i smör på medelhög värme i 3 minuter.

Blanda buljongvatten, timjan, senap, 2 krm salt och 1 krm svartpeppar i en skål. Tillsätt grönsakerna och frukten. Blanda.

Servera kycklingen med riset/grynen och äppelsalladen.

Vad blev då utfallet? Det smakade ganska gott, no more no less. Vi saknade någon form av sås till, den smälta osten gjorde det krämigt, men ändå blev det lite torrt. Ett stort plus att det var kycklinglårfiléer istället för vanliga filéer (Broilervarning!). Frukt i mat, det funkar sällan för mig, speciellt inte om den är varm/ljummen. Förövrigt föll salladen mig i smaken, speciellt den fina och bortglömda majrovan.

Jag hade nog valt att krydda kycklingen mer, samt att ha smulat på osten efter halva tiden, den förångades nästan helt. Osten förresten bidrog till ett plus i kanten för: ost är ost och ost är gott!

Sammanfattningsvis: Ingen rätt direkt skapad för mina smaklökar, men helt okej. 2,5 av 5.

Nu är det snart helg hörreni, vad gött va? Något annat som är himla trevligt är att när jag cyklar (dubbdäck ftw) hem från jobbet runt 16-tiden, då behöver jag inte ens ha på cykellampan. Oh the Joy!

Jag är gräsänka fram till måndag, så vi får se vad som händer och sker i helgen, jag kanske borde passa på att komma hem klockan 05 varje morgon, äta pizza och dricka folköl? Eller så somnar jag i vanlig ordning i soffan strax efter Skavlan, men ett halvt glas rödvin bredvid mig. Hursomhelst, så tror jag att det här med gräsänkandet är klart överskattat.

Har juryn enats om ett utslag?

Juryn, det var idag Michael, Skolm, Stickan och jag. Vad vi skulle bedöma? Thaiinspirerad kolja från Middagsfrid.

Först och främst måste jag berätta om hur jag imponerades av råvarorna som vi fick hem. Mycket var färskt: fisk, kycklinglårfiléer, blandfärs och inte att förglömma alla jättefina grönsaker (världens snyggaste fänkål!). Det börjar bra!

Rätten var lättlagad utan knepiga moment. Här är receptet i sitt originalutförande (alltså direkt från Middagsfrid):

Thaiinspirerad kolja
1 bit ingefära
2 lime
ca 600 g koljafilé
1⁄2 purjolök
1 röd paprika
1 klyfta vitkål (ca 400 g)
250 g broccoli
1 burk kokosmjölk

4 portioner valfritt ris
1⁄2 krm cayennepeppar
1 msk smör
1 vitlöksklyfta
salt & svartpeppar

Gör så här
Skala och finriv 1 bit ingefära (2-3 msk) och lägg i en bunke. Skölj och riv skalet från 1 lime och lägg i bunken med ingefära. Tillsätt saften från 1 lime, 1⁄2 tsk salt, 1 krm svartpeppar och 1⁄2 krm cayennepeppar i bunken. Lägg ner ca 600 g koljafilé i bunken och gnugga in marinaden.

Koka valfritt ris till 4 personer. Halvera 1 purjolök på längden. Skölj och strimla 1⁄2 purjolök. Skär 1 röd paprika och 1 klyfta vitkål (ca 400 g) i 1 cm breda strimlor. Skär 250 g broccoli i buketter och bitar.

Smält 1 msk smör i en traktörpanna och fräs purjon, vitkålen och broccolin på medelhög värme i 5 min. Tillsätt 1 burk kokosmjölk, 1 pressad vitlöksklyfta, 1 tsk salt och 1 krm svartpeppar i pannan. Koka upp och låt puttra under lock på medelvärme i 2 min.

Tillsätt fisken med marinaden och paprikan i pannan. Låt sjuda under lock på medelvärme i 7 min. Skär 1 lime i klyftor. Servera fisken och såsen med riset och limeklyftorna.

Oj, vad mycket mat det blev! Minst sex portioner räknade jag det till (matlåda - woho!). Lite för mycket grönsaker i förhållande till fisk och sås.

Och till väsentligheterna: smaken. Koljan, en helt klart underskattad fisk, var riktigt god, marinaden gjorde sitt och man kände verkligen att den var färsk. Kokssmaken var "lagom" tydlig, även om vi önskade att konsistensen på såsen kunde vara krämigare. Grönsakerna blev mjuka utan att tappa tuggmotstånd. Bra mix av grönsaker! Om jag skulle gjort något annorlunda? Kanske lite fisksås och färsk chili, vi saknade den extra lilla stunsen. Överlag var vi dock nöjda och glada och utslaget ligger runt 4 russin av 5 möjliga.

Jag ser redan fram emot morgondagens middag, det här var ju kul!

Breaking news

Oh Henry. Om bara världens ledare hade lyssnat ett uns på dig, då hade den här planeten varit så mycket trevligare att leva på. Det här kanske låter storslaget, men efter gårdagens tretimmars session med Mr Rollins, så blir man inspirerad, imponerad och rörd. Samhällsreflektioner, blandat med reseupplevelser och dråpliga vardagsbetraktelser. Humor, politik, kultur och samhälle – all in one. Han besöker Malmö idag (lite för sent för det kanske...) och Stockholm imorgon, så har ni möjligheten - GÅ!

Henry gillar också mat. Obs, bilden är ett montage.

Idag anländer min matkasse från Middagsfrid och jag är sådär förväntansfull över leveransen som bara en matbloggare kan bli. Hur ser råvarorna ut? Vilken kvalitet? Eko? Färska/frysta? Jag har bestämt mig för att låta bli att fingra och ändra i recepten, så under den här veckan kommer jag följa instruktionerna till punkt och pricka. Middagsfrid, upp till bevis! Även om jag vet att jag inte kommer bli någon matkasseprenumerant så ser jag fram emot lite inspiration och rolig matlagning.

Menyn ser ut som följande:
Mild räkpasta
Chèvrekyckling med äppelsallad
Thaiinspirerad kolja
Varm medelhavstallrik med halloumi
Wraps med örtsås

Jag har bjudit in lite kompisar under veckan, så jag får support i smaktestandet. Återkommer med utvärdering och kanske något recept. Vilken rätt tippar ni som smakvinnare?

Ni som äter och/eller köper Quorn då och då, håll utkik efter den här foldern som ska hänga i närheten av frysdisken. Den innehåller nämligen ett recept kreerat av Yours truly. Hurra!

Mer nyheter: Nu finns jag på twitter också (OMG. She's everywhere)! 

Tweet tweet.

Julmusten varar inte heller till påska

Jag har det för bra jag. I och med att det inte lagas kött på regelbunden basis i vårt hushåll, får jag ibland allmosor från Ma och Pa. Förra leveransen till mig, en bättre behövande karnivor, bestod av ett paket med revbensspjäll. Och inte vilka revben som helst, utan julmustglacerade. De gjorde sådan succé hos kockarna att de bunkrat upp med julmust för att slippa vänta tills påskmusten gör entré. Efter att ha smakat, så förstår jag dem. Finger lickin' gooood.

Julmustglacerade revbensspjäll
6 portioner
1 300 g tjocka revben, knäckta
salt och svartpeppar

3 dl julmust
3 krossade enbär
½ dl soja
1 kanelstång
3 nejlikor
1 stjärnanis
1/3 tsk chiliflakes
½ dl honung el sirap
1 msk färsk, riven ingefära

Gör så här
Värm ugnen till 175 grader. Koka ihop samtliga ingredienser till glacen och låt koka ner vätskan till halva mängden, det tar ca 5 minuter på hög värme.

Salta och peppra revbenen och lägg dem i en ugnsfast form. Pensla med glacen och ställ in i mitten av ugnen. Häll lite vatten i botten av formen och fyll på då och då så det inte blir torrt. Stek revbenen i 1,5–2 timmar, eller tills de känns möra när du sätter i gaffeln i dem. Vänd på dem då och då under tiden och pensla dem med glacen. Skär revbenen i portionsbitar och servera dem varma eller kalla.

Har man ingen glömd julmust i skafferiet och inte vill vänta till påska, då tänker jag att man kan testa med Coca Cola.

Och vet ni vad jag hade till? Rotmos! Jag vet inte vad det kom ifrån, men plötsligt fick jag ett sådant sug efter just rotmos. Jag tror knappt jag ätit det i vuxen ålder, men det var sannerligen dags. Fast det blev inte så mosigt, utan mer något som kan kallas för stomp. En bit kålrot, en morot och en potatis tärnades och kokades i buljong. Sen mosade jag dem lätt, och hade i salt, peppar färsk timjan och lite smör. SÅ GOTT! Men det var ju trots allt rotfrukter i, så vad annat kan man vänta sig?

Och så var det söndag igen... och knappt har man fattat att det var helg innan den försvann. Idag botar vi söndagsångesten med fika med kompis, middag på Texas Longhorn och spoken word med världens bästa (och grinigaste) Henry Rollins! Sämre söndag kan man ha.

Bästa bönan

Lovorden har haglat över både My New Roots och Green Kitchen Stories i vissa delar av matbloggosfären.

Jag har varit inne och spanat ganska mycket, men aldrig lagat något därifrån. Jag har i ärlighetens namn tyckt att det har verkat lite fööör nyttigt och lite fööör hälsosamt. Alltså nästan lite provocerande... Men nu! En soppa med namnet ”White Velvet Soup” kan inte ens jag motstå. My New Roots gästbloggade på Green Kitchen Stories med det här receptet, så där gjorde jag två flugor på smällen.

Den innehåller två av mina favoriter: vitlök och blomkål. Och så något som hette limabönor. Jag är osäker om det är samma sak som de Stora vita bönor på burk som jag brukar köpa, men Stora vita bönor blev det. Dessa vita bönor är min favoritböna. Förutom kaffebönan, och chokladbönan, men de är ju i en helt annan kategori förstås.

Här hittar du originalreceptet, och så här gjorde jag.

Vit sammetssoppa
(eller soppa på rostad blomkål och SVB)
4 port

1 huvud blomkål
8 vitlöksklyftor
2 gula lökar
3 tsk olivolja
saft av 1 citron
Flingsalt
2 burkar stora vita bönor
½ liter grönsaksbuljong
½ liter vatten (+ ev mer)

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Skär blomkål och gul lök i munsbitar, skala vitlöksklyftorna. Lägg allt på en bakplåtspappersklädd plåt, och drizzla över olivolja och salt. Rosta i ugnen i 40 minuter, grönsakerna ska ha fått lite färg. Låt grönsakerna svalna lite och mixa dem sedan med vita bönor, buljong, citronsaft och vatten. Spara några buketter blomkål och bönor att toppa soppan med. Häll över allt i en stor kastrull och värm upp soppan, tillsätt mer vatten om du tycker det behövs. Smaka av med mer flingsalt. Toppa soppan med någon bukett blomkål, ett par bönor och en nypa paprikapulver.

Rostningen av grönsakerna gör att de får en mjuk och söt smak, vilket blir prima tillsammans med bönorna. Krämigt, och ja sammetsmjukt med mycket smak. Syran från citronen är det som ger den sista fina touchen. Jag sällar mig i kön för att prisa både MNR och GKS. Hurra! Sarah B for president! och så vidare.

Idag åt vi soppa igen, men det är en helt annan historia.