Halv åtta hos Emma VI

För exakt en vecka sen var det som sagt säsongens sista halvåtta-middag. Vi hade en riktigt bra kväll, där en parmesansoppa lämnade det starkaste intrycket... Om denna soppa må jag förtälja en annan gång. Men mer halvåtta blir det: för jag har nämligen kvar att rapportera om den förra middagen, som Emma stod för.

En lördagskväll i februari tog jag färjan över älven, riktigt hungrig och rätt så törstig. Det är utmärkt det här med att träna dubbelpass på lördag förmiddag, för då känns det som om man kan gå all in på godsaker resten av helgen (som om det skulle jämna ut sig haha).

Vi kickade igång kvällen med en klassisk RomåCola, och blev sedan serverade en riktig god risotto med egenodlade bondbönor, saganaki och vitlöksbröd.

Huvudrätten kom i form av kidneybönsbiffar med rostade rotfrukter och ostsås. Mmmm. Ooost.

Min favorit för kvällen, och också för hela säsongen faktiskt, var desserten. Choklad med choklad + salt. Helt gudomligt!

Mjölkchokladmousse med chokladsorbet och saltkanderade nötter

4 port

mousse
1/2 vaniljstång
4 msk + 2 dl vispgrädde
2 äggulor
1 msk honung
100 gram mjölkchoklad, finhackad

sorbet
3 dl vatten
1 1/2 dl strösocker
1 dl kakao
1 krm salt
100 gram mild mörk choklad

nötter

1 dl blandade nötter
1 1/2 msk strösocker
1 krm salt
1 tsk pressad citron
1 tsk smör

Gör så här
mousse:
Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Värm 4 msk grädde, äggulor, honung och vaniljfrön i en kastrull under omrörning tills det sjuder. Ta kastrullen från plattan. Häll blandningen över chokladen och rör tills den har smält helt. Låt svalna till rumstemperatur. Vispa 2 dl grädde fluffig och vänd ner i chokladblandningen. Ställ moussen i kylen minst en timme.

sorbet:
Koka upp vatten, socker, kakao, salt och låt koka i några minuter. Sänk värmen, ta kastrullen från plattan och lägg i chokladen. Rör tills den har smält och ställ tillbaka kastrullen på plattan. Sjud sakta under omrörning i fem minuter. Låt sedan svalna till rumstemperatur. Kyl sedan i kylen och kör i glassmaskin, alternativt frys den minst i 4 timmar. Rör i så fall om ibland.

nötter:
Sätt ugnen på 175 grader. Rosta nötterna på en plåt i 10 minuter eller tills de är gyllenbruna. Smält socker, salt och citronsaft i en stekpanna på medelvärme och häll i nötterna. Rör om tills sockret är gyllenbrunt. Ta stekpannan från plattan och rör ner smöret. Häll ut nötterna på ett bakplåtspapper och låt svalna. Hacka sedan grovt.

Servera chokladmoussen med en kula sorbet och en näve nötter.

Ja ni hör ju, klart det var en lyckad kväll. Tack Emma, det gjorde du riktigt bra!

Nu: SOLEN!

Frågor utan svar

Är en tagine en tagine även utan en tagine? Om du lagar Pulled pork utan att lägga ut det på Instagram har det då hänt? Vilken paj är egentligen bäst: västerbottenostpajen eller skinnpajen? Är Nutella en ost (skoja, klart det är!)? Ååååh, dessa existentiella frågor som dyker upp när man kommit i trettioårsåldern. Vad jag vet är att oavsett om detta är en tagine eller inte, så är den här marockanskinspirerade grytan gjord i lergryta himla god och kryddig.

Glöm nu inte att köpa saffran, det händer mig ungefär 99 av 100 gånger. "Saffransaffransaffransaffran" upprepar jag tyst för mig själv i kassakön. Blipp blipp. Betalar. "Du kan slänga kvittot, tack". Hemma. "Amen vad i helveteeeeeee!".

Vegetarisk tagine
2 gula lökar
1 pkt saffran
2 msk tomatpuré
~1/2 tsk malen spiskummin
1 nypa chiliflingor
~1/2 tsk torkad mynta
~1/2 tsk malen koriander
~1/2 tsk kanel
~1/2 tsk gurkmeja
~1/2 tsk malen ingefära
salt
svartpeppar
3 morötter
1 kålrot
1 liten eko-citron*
15 torkade aprikoser
1/2 blomkålshuvud
1 burk kokta kikärtor
1 buljongtärning
3 dl vatten
1 näve mandlar
(1 lergryta)

Gör så här
Blötlägg din lergryta i kallt vatten. Strimla lök. Fräs mjuk i rikligt med olja. Tillsätt saffran, tomatpuré, spiskummin, chili, mynta, koriander, kanel, gurkmeja och ingefära. Låt fräsa några minuter. Skala och skär rotfrukter och blomkål i ganska stora bitar. Strimla aprikoserna och skär citronen i bitar.

Blanda lökröran, grönsakerna, kikärtorna och frukten i lergrytan. Skölj ur stekpannan med vatten och häll i grytan. Tillsätt buljongtärning, salta och peppra rätt ordentligt.

Sätt in i kall ugn. Sätt ugnen på 200 grader och låt bakas i drygt en timme. Servera med couscous och en näve mandlar. Du behöver inte äta citronen om du inte vill, men jag tycker den blir god!

Obs! Jag är ungefär sämst i världen på att måtta kryddor. Jag öser liksom bara ner så mycket jag tycker det behövs, det brukar bli bra. Så måttangivelserna får ni ta med en nypa salt... Det ska lukta och smaka mycket tycker jag! Lite sval yoghurt vid servering hjälper om det råkat bli lite fööör spicy.

*eller 1 st citron inlagd i olja och salt så som Maria Zihammou gör.

Una stagione

När matbloggsmaffian har knytis och tolkar våren: citron, halloumi, blomkål, ramslök, fikon, konjak, ägg, kirskål, potatis, fetaost, sparris, zucchini, vinbladsdolmar, persilja, ruccola. Vivaldi - försök matcha den gröna sköna symfonin om du kan!

Zucchini- och halloumiplättar
15 st små

400 gram zucchini
1 tsk salt
1 paket halloumi (200 gram)
1 liten gul lök
1 dl (panko-)ströbröd
2 msk maizena
1 ägg
svartpeppar
olja att steka i

Gör så här
Riv zucchinin. Lägg den i en bunke tillsammans med salt (var försiktig med saltet, då osten är salt som den är). Låt dra en timme, krama sedan ur så mycket vätska du bara kan. Riv osten och löken, blanda med zucchini och övriga ingredienser. Ställ kallt i en halvtimme och forma sen plättar av smeten. Stek i rikligt med olja, några minuter på varje sida. Du kan låta biffarna rinna på papper om du vill. De funkar alldeles utmärkt att frysa in faktiskt.

Bra biffar det här! Saftiga och salta, men rätt fräscha med hjälp av zucchinin. Lätta att steka och lätta att sluka.

Ikväll blir det halvåtta-middag hos Johanna, det var på tiden! Jag är taggad och laddad och h-u-n-g-r-i-g. Trevlig fortsatt helg önskar jag er!

En order

Hej, vill ni vara med i min hemliga sammanslutning? Den heter Hallouminati. Det går ut på att man äter en massa cypriotisk ost. Jag kan även tänka mig att man äter annan stekbar ost. Eller i princip vilken ost som helst egentligen.

För att bli medlem behöver du inte göra så mycket (förutom att donera 12% av din årliga inkomst till min ost-fond(ue)), men jag befaller dig att testa det här fantastiska sättet att tillaga blomkål. Sen tycker jag att du delar med dig av ditt bästa ost-recept i en kommentar nedan.

Parmesan- och brödstekt blomkål
4 port

1 stort blomkålshuvud
1 ägg
2 dl torra brödsmulor
1 dl finriven parmesanost
salt och svartpeppar
olivolja

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Ansa blomkålen och dela buketterna. Koka dem halvmjuka i saltat vatten. Häll av vattnet och låt svalna något. Vispa upp ägget med ost, salt och peppar. Vänd runt blomkålen i smeten. Ta upp blomkålen och låt den rinna av lite. Blanda den med brödsmulorna i en ugnsform. Häll över lite olja och gratinera tills blomkålen fått ordentligt med färg.

Jag serverade blomkålen som tillbehör till en porchetta. Gott? Skojaru? Det ursprungliga receptet hittade jag i Skånska skafferiet.

Ost alltså. Etta på min gillarlista. Jag är enkel på det viset, ge mig en ost och jag är nöjd. Släng in en sovmorgon och lite vårsol också så är saken biff.

Ett fyrfaldigt leve

Hipp hipp, hurra hurra hurra hurra! Ett hurra för varje år den här bloggen levt. Levt och frodats tänkte jag skriva först, men det hade varit en mild lögn. Det senaste året har varit fattigare på inlägg än någonsin innan. Men desto bättre inlägg inbillar jag mig... Så vad hände då, detta fjärde år? Klicka på bilderna för att komma till inläggen.

I mars lade jag en sill i whisky.

April bjöd på bloggträff här i Göteborg och staden visade sig från sin bästa sida.

Maskrossirap blev maj månads grej.

I juni bakades somrigaste tårtpajen.

Julis höjdpunkt var såklart San Sebastian.

I augusti bloggades det knappt, men en Pinacoladapaj lyckades jag få till.

Jag fyllde år månaden innan men bjöd på födelsedagsmiddagsreceptet först i september.

I oktober experimenterade jag fram görgoa quinoabiffar.

Efter ett långt uppehåll kom vi i november igång med halvåttamiddagarna igen.

I december bakade jag bröd som aldrig förr.

Januari bjöd på resa till Kiruna, GP-reportage och italienska köttbullar.

Februari - och biffar på kidneybönor blev en favorit.

Nu ska jag inte lova för mycket, men det känns faktiskt som om jag har hittat tillbaka till bloggandet igen. Jag har en massa fina idéer att dela med mig av till er under det kommande året. Tack för att ni läser!

Vara här

Att preppa en maträtt kan för mig vara en seriös form av närvaroövning. Som att laga en ratatouille. Jag kan verkligen njuta av grönsakernas olika färger, former och texturer. Hur en välslipad kniv glider genom tomaten. Det blanka lena höljet på auberginen. Det krispiga ljudet när man bryter isär en paprika (här kan man tänka in en liten slinga av porrigt saxofonljud). Det perfekta kaoset som skapas av färger och former. Det kan vara så vackert att jag nästan blir lite gråtig. En liten störning förmodar jag, men det gör mig lycklig där och då.

Rostad ratatouille
1 aubergine
1 squash
4 schalottenlökar
4 vitlöksklyftor
1 gul paprika
1 grön paprika
2 askar cocktailtomater
olivolja
örter
salt
svartpeppar
1 tetra finkrossade tomater
1 tsk strösocker
balsamvinäger
(1/2 dl vitt vin)

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Skär alla grönsaker i tärningar. Halvera tomaterna. Lägg alltsammans på en plåt, drizzla över olivolja, hackade örter, salt och nymalen peppar. Rosta i ugnen tills grönsakerna har fått färg, en halvtimme?

Lägg över grönsaksröran i en kastrull modell större, tillsätt krossade tomater, vin och socker. Låt sjuda under lock i dryga 30 minuter. Smaka av med salt, peppar och balsamvinäger.

Ett grymt bra tillbehör till... ja nästan allt. Falafel, bönburgare, pasta, en köttabit. Dessutom är det en grymt bra bas till en go soppa. Mixa, späd med lite buljong och runda av med en rejäl klick crème fraiche. Jaharå!

Jag behöver man inga shabby chica väggord för att bli nöjd för stunden inte. Jag behöver bara bra mat.

#breadspo

Tänk er Sebastien Boudet och Pain de Martin-Martins hemliga utomäktenskapliga kärleksbarn på speed. Det är jag. Eller så som jag känt mig när jag de senaste veckorna bakat surdegsbröd i tid och otid. Jag blev så euforisk att det funkar överhuvudtaget även för mig, det här med att baka ett bröd på endast mjöl, vatten och salt. Det är nästan som magi. Tack för inspirationen och surdegsgrunden Henrik och Andy!

Men eftersom jag lider av något som kallas "Kort intressespann" så kommer nu min suris få vila ett tag framöver. Vila, med risk för koma, med risk för avstängning av livsuppehållande hjälpmedel.

I helgen tog jag sikte mot nya horisonter och nya bröd. Ett långpannevariant som man hittar hos Clara. Så här gjorde jag.
 
Morotsrutor 
1 långpanna

50 gram jäst
5 dl mjölk
~5 dl grovrivna morötter
1/2 dl olja
1 tsk salt
1 msk honung
2 dl grahamsmjöl
~8 dl vetemjöl

Gör så här
Smula jästen i en bunke, häll över 37-gradig mjölk och rör tills jästen löst sig. Tillsätt övriga ingredienser, vetemjölet i omgångar. Tillsätt så mycket mjöl att degen släpper från bunken. Bearbeta den en stund och låt sedan jäsa övertäckt i 30 minuter. Lägg bakplåtspapper i en långpanna, häll ut degen och platta till den så att den täcker hela pannan. Snitta i rutor och nagga. Låt jäsa ytterligare 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader. Pensla med vatten och strö över lite salt. Grädda i mitten av ugnen i ungefär 15 minuter. Använd en provsticka för att se om brödet är klart. Ta ut och låt svalna. Bryt i rutor och frys in de du inte äter med en gång.

Gott, enkelt och tacksamt! Naturlig sötma och tuggmotstånd från morötterna. Alla tummar upp.

Konstigt, från att nästan varit rädd för brödbak har jag kommit att älska det. Kan inte komma ihåg när jag köpte industribröd sist. Men tid har jag faktiskt gott om, och lust. Så det är bara att knåda på.

The woking 90's

Wokpannan, vad hände med den egentligen? Är den på ett bättre ställe nu där den kan springa omkring tillsammans med andra wokpannor, bakmaskiner och övriga ohippa köksredskap? Eller har du kvar din och vårdar den ömt?

Min kompis Emma introducerade woken för mig när det begav sig. Jävlar vad vi wokade ett tag. Det var lövbiff och minimajs och vattenkastanjer och vitkål och bambuskott. Någonstans i mina gömmor har jag även en kokbok som fyndigt nog heter "Vår wokbok". (Ska det uttalas vår wo-okbo-ok eller vår wockbock?)

Nuförtiden får det bli grönsaker hastigt stekta i traktörpannan istället. Det var när jag flanerade runt i Matrepubliken som jag hittade ett recept på Teriyakisås och då bestämde mig för att göra en resa tillbaka till det glada 90-talet. Fast då hade vi aldrig kommit på tanken på att veva ihop en egen sås förstås. Vi var fullt upptagna med att diskutera huruvida Backstreet Boys nya singel skulle bli etta på Voxpop på onsdag eller inte.

Teriyakisås
1 dl japansk soya
1/2 dl vatten
1/2 dl mirin (borde kunna bytas ut mot extra socker och vinäger)
2 tsk strösocker
1 msk färskriven ingefära
1 riven vitlöksklyfta
1 tsk maizena utrört i lite vatten

Gör så här
Lägg samtliga ingredienser, utom potatismjölet, i en liten kastrull. Låt sjuda på låg värme i några minuter. Sila och häll tillbaka i kastrullen. Red ev. av med maizena.

Äggnudlar, ett gäng olika grönsaker, lite sesamfrön och såsen. Sjukt gott!

Nu sticker jag snart iväg till gymmet, en lördagssyssla som blivit lite av en tradition. 2 x 30 min pass och sen dusch och relax i bastun. Inte så illa faktiskt. Inte illa alls. Trevlig helg önskar jag er! Puss och kram.