#breadspo

Tänk er Sebastien Boudet och Pain de Martin-Martins hemliga utomäktenskapliga kärleksbarn på speed. Det är jag. Eller så som jag känt mig när jag de senaste veckorna bakat surdegsbröd i tid och otid. Jag blev så euforisk att det funkar överhuvudtaget även för mig, det här med att baka ett bröd på endast mjöl, vatten och salt. Det är nästan som magi. Tack för inspirationen och surdegsgrunden Henrik och Andy!

Men eftersom jag lider av något som kallas "Kort intressespann" så kommer nu min suris få vila ett tag framöver. Vila, med risk för koma, med risk för avstängning av livsuppehållande hjälpmedel.

I helgen tog jag sikte mot nya horisonter och nya bröd. Ett långpannevariant som man hittar hos Clara. Så här gjorde jag.
 
Morotsrutor 
1 långpanna

50 gram jäst
5 dl mjölk
~5 dl grovrivna morötter
1/2 dl olja
1 tsk salt
1 msk honung
2 dl grahamsmjöl
~8 dl vetemjöl

Gör så här
Smula jästen i en bunke, häll över 37-gradig mjölk och rör tills jästen löst sig. Tillsätt övriga ingredienser, vetemjölet i omgångar. Tillsätt så mycket mjöl att degen släpper från bunken. Bearbeta den en stund och låt sedan jäsa övertäckt i 30 minuter. Lägg bakplåtspapper i en långpanna, häll ut degen och platta till den så att den täcker hela pannan. Snitta i rutor och nagga. Låt jäsa ytterligare 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader. Pensla med vatten och strö över lite salt. Grädda i mitten av ugnen i ungefär 15 minuter. Använd en provsticka för att se om brödet är klart. Ta ut och låt svalna. Bryt i rutor och frys in de du inte äter med en gång.

Gott, enkelt och tacksamt! Naturlig sötma och tuggmotstånd från morötterna. Alla tummar upp.

Konstigt, från att nästan varit rädd för brödbak har jag kommit att älska det. Kan inte komma ihåg när jag köpte industribröd sist. Men tid har jag faktiskt gott om, och lust. Så det är bara att knåda på.