Det kom ett regn

Gissa vem som igår morse var jä-hä-hä-vligt glad att hen i torsdags klev in i sportaffären och sa: "Ge mig det bästa regnstället ni har!"? Sen var det ju i och för sig även så att det bästa regnstället även var det dyraste, men jag får väl se det som en investering... Ha ha, vertikala göteborgsregn - mig rår du inte på. Nu är det nästan så att jag går och hoppas på en regnig höst, för bästa avkastning (Obs. LÖGN!).

Från höstvibbar till försommarvibbar. Hittar ni liksom jag rabarber i frysen föreslår jag att ni använder dem till just det här. Ursprungsreceptet hittade jag hos Allt om mat.

Rabarberkaka med kardemummamaräng

500 g rabarber
150 g smör, rumsvarmt
2 dl strösocker
1/2 tsk vaniljpulver
3 dl vetemjöl (180 g)
2 tsk bakpulver
6 äggulor
1 dl mjölk

6 äggvitor
3 dl strösocker
1 1/2 tsk stött kardemumma

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Ansa och skär rabarbern i ca 2 cm breda bitar. Rör smör, socker och vaniljpulver poröst. Blanda ner äggulor och mjölk i smör- och sockersmeten. Sikta mjöl och bakpulver och vänd ner. Häll smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna, 30 x 40 cm. Fördela rabarberbitarna över smeten.

Vispa äggvitorna till ett riktigt fast skum. Tillsätt sockret under kraftig vispning. Vänd ner kardeumman. Bred marängsmeten över rabarbern.

Grädda kakan i nedre delen av ugnen ca 20 min. Lägg över aluminiumfolie när marängen fått färg. Låt kakan svalna och skär den i bitar.

Den här kakan gick hem vill jag lova! En syrlig kaka med ett sött täcke - finfin balans. Och: i frysen är rabarber alltid i säsong.

Alltid ett litet gissel det här med när man tar med sig bakverk till jobbet som man sen vill fota. Kollegorna tittar lite snett på en när man springer runt i kontorens alla rum med en tallrik i jakt efter ett bra ljus... Ja ja, de får stå ut, de får ju kaka.

Slut som artist

Eeeeeeehhh. Om en skulle ta och blogga också kanske? Inspirationen har trutit, och så även tiden. Och det är svårt att blogga om mat när man typ lever på mackor och restaurangmat. I helgen var i Stockholm och levde runt. Först hos Lotta som bjöd på en riktig helkväll och sen hos M&M som ställde till med en jäkla bröllopsfest. Till på köpet har jag börjat jobba igen idag. Inte konstigt jag är trött!?

Jag höll nästan på att glömma (yeah sure): jag har ju fyllt år också! Trettio! Detta har jag försökt fira så bra jag kunnat. Festival, rosévin, öl, blombud, presenter, grattishälsningar, champagne och skaldjur. Nöjd? Oh ja.

För första gången på flera veckor ställde jag mig i köket förra helgen och trollade fram något mer avancerat än mackor. Det blev en paj, en favorit i repris kan man säga. Ursprungligen från Moma såklart (det är ju rom i).

Piñacoladapaj
150 gram mjukt smör
1 dl ströråsocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

1 burk sötad kondenserad mjölk
saft och zest från en lime
1 1/2 dl kokosflingor
drygt 1 msk rom
1 ägg
1 stor burk avrunnen krossad ananas

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Mixa ihop smöret, sockret, mjölet och bakpulvret till en deg. Tryck ut degen i en 24 cm form (eller som jag gjorde i portionsformar) och ställ in i kylen i minst en kvart.

Rör ihop kondenserad mjölk med lime, rom och kokos. Blanda sedan i ägget och ananasen. Häll i formen. Grädda i ca 40 minuter i mitten av ugnen, lägg över folie när pajen fått färg. Servera med löst vispad grädde eller krämig vaniljglass.

Hos Martin

Vi pratade ganska mycket innan resan till Sab Seb att det hade varit häftigt att äta på en av de trestjärniga restaurangerna i regionen. San Sebastian har man nämligen flest Michelin-stjärnor per kvadratmeter än någon annan stad i hela världen.

Men dagarna gick och av ren lättja blev ingen restaurang bokad. I ren panik slängde jag iväg mail till tre av stjärnrestaurangerna kvällen innan avfärd och hoppades på det bästa. Vi fick napp på Restaurante Martín Berasategui, och blev inbokade en fredag kväll. 

Jag ska inte påstå att jag har någon vana av såna häringa ställen, men jäklars vilken upplevelse! Från första stund (när vi möttes av en herre med paraply, då det duggade lite) till vi steg ut genom dörren nästan fyra timmar senare.

Vi valde den stora avsmakningsmenyn som vi njöt av på terrassen under gröna vinrankor. Personalen rörde som ett väsen runt oss, hade en sjuklig precision samtidigt som jag ändå upplevde de som ganska så lättsamma.

Men maaa-haaaten då? Ja vad sägs om bland annat:

                "Squid soup, creamy squid ink ravioli served with squid crouton"

"Oyster with cuecumber, kafir and lime"

"Roast foi gras with seaweed resting on horseradish cud, fermented soy broth and hazelnut salt"

"Gorrotxategi egg resting on a herb liquid salad and dewlap carpaccio"

"Roast pigeon and onion with iberian pig's snout, ginger juice and caper"

"Mist of coffee and cacao over banana with whisky sorbet and slush"

Andra godsaker som bjöds på var bland annat svart vitlök, fänkålsemulsion, "eatble sclae crystals" och sellerisorbet.

Galet på många vis. Vackert. Spännande. Från och till helt gudomligt gott. Efterrätten här ovan - det var nog den godaste desserten jag ätit i hela mitt liv.

Avslutningsvis, jag är glad att vi tog chansen att uppleva det här. Vem vet, det kanske dröjer ytterligare trettio år till nästa gång?

Och glöm inte: en stor avsmakningsmeny kräver en stor pappersmeny!