Bakbalans

Det är ganska dåligt med bak på Tant Russins bak. Men det är för att Tant Russins bak inte ska bli en alldeles för stor en, if you know what I mean... Men å andra sidan vill man ju inte heller att baken ska bli alldeles för liten (orka köpa nya byxor, det är för fasen det värsta jag vet).

Sen så är det ju väldigt gott med sött. Speciellt sött i kombination med friskt, blommigt, krispigt, krämigt och jordgubbigt. Som i den här briljanta sommarpajen, vars ursprung ligger i en klassisk Key Lime Pie.

Krämig lime- och fläderpaj
200 gram digestivekex
100 gram smält smör
1 tsk kanel
1/2 tsk vaniljpulver
1 msk råsocker

1 burk sötad kondenserad mjölk
1/2 dl koncentrerad flädersaft
4 äggulor
1/2 dl färskpressad limesaft

2 askar jordgubbar
rivet limeskal

Gör så här
Krossa kexen, blanda med smält smör, vanligpulver, kanel och socker. Tryck ut i en pajform, dia 24 cm, och grädda i ugnen i 200 grader, drygt fem minuter. Ta ut och låt svalna.

Rör kondenserad mjölk, äggulor, fläder- och limesaft till en slät smet. Häll i pajskalet och låt stå i kylen över natten. Vid servering kvartar du jordgubbarna, toppar pajen och river över limeskal. Sen så äter du så mycket du bara kan!

Just nu lever jag det goda livet kan man säga. Har knappt ätit hemma på hela veckan, utan har bara gottat mig ute på lokal. I torsdags var jag till exempel på 2112 och krängde en fin burgare, igår kväll tog jag med mor och far på Stearin - rekommenderas varmt! - och ikväll ska vi testa nya Grill Grotesque på Linnégatan. Det går alltså ingen nöd på mig inte.

Fortsatt trevlig helg vänner!

I was not on a boat

Inte i den bemärkelsen som det var tänkt iallafall. Lång historia kort. Nej förresten, det här är för bra för att hålla inne på.

Fredag morgon. 08:00. Saltarö:
Sex tappra själar och alldeles för mycket packning stuvas in i båt. Solen strålar, ostbaguette äts, motorn puttrar, bubblet korkas upp. Frid och fröjd.

Dryga timmen senare blir motorn tyst. Det knepas och knåpar och meckas. Det var något om någon cylinder. Allt bra igen. En liten stund senare, tyst igen. Och ni som hört en motor dödens dö, vet hur det låter.

Vi hinner knappt tänka "Var är vi ens?" innan en karl i kallingar(!) glider upp i en båt bredvid oss. Jonas, som enligt honom själv i skärgården går under namnet "Stålbåtsjonas", bogserar oss mot sin brygga. Båten läggs till, och sen skjussar han oss till land. Hur bra?!

Taxi tillbaka till Saltarö, bil och MC hämtas, och vi tar riktning mot E18. Fyra färjor, tre timmar och en plasteka senare var vi framme i idyllen som var vårt mål: Söderöra.

Det blir inte alltid som man tänker sig. Men det kan bli bra ändå. Och riktigt bra blev det, hela midsommarhelgen. Tack alla inblandade för en grymt trevlig helg! Och tack till Stålbåtsjonas.

Vet ni, jag lyckades faktiskt undvika att fota mat som en galning. Det kändes bra. Bara pausa och ha det fint. Så istället för mat på matbloggen får ni: bara bilder.

Här har Stålbåtsjonas tyvärr fått kläderna på sig.

Sista båtfärden innan vi nådde målet.

Bubblor såklart!

Lika självklart är det med kubb.

Dans vid ångbåtsbryggan.

Jag hoppas eran midsommarhelg var lika bra som min. Vi hörs snart igen!

I'm on a boat

Jag är på en båt nu tror jag*. På väg till stället där man spelade in Saltkråkan. Mer idylliskt för ett midsommarfirande kan iallafall inte jag tänka mig. Ni håller väl som bäst på att tvätta färskpotatisen med högtryckstvätt eller panikhandla gräslöken, men när ni landat och börjar bli sugna på något cocktail-aktigt då finns jag här för er. Jag och vita damen (vilka kan tyckas ganska lika i starkt solljus).

White Lady
1 glas

4 cl gin
2 cl Cointreau/Triple Sec
2-4 cl färskpressad citronsaft
is

Gör så här
Blanda gin, likör och citronsaft med is i en shaker. Skaka väl och sila upp i ett kylt cocktailglas. Syrligt och starkt - finfina grejer!

*Detta är alltså ett tidsinställt inlägg, jag har inte tappat konceptet riktigt än.

Glad midsommar och glad #flamingofredag önskar jag er alla! Puss och kram!

Storleken har inte alltid betydelse

Picknick - kan vara det bästa som finns, håller ni inte med? Det är något med att äta utomhus, trots gräsfläckar, en något obekväm sittställning och ett och annat kryp. Men en filt, en junisol, några matbloggskollegor och knytkalasupplägg - what's not to like?

Tack Linda, Kristiina, Michael, Josefin, Johanna, Åsa, Cecilia och Rebecka för trevligt sällskap och god mat!

Ordet picknick kommer från franskans pique nique. Verbet piquer betyder ungefär "plocka" och nique betyder "något av mindre betydelse". Tsss. Något av mindre betydelse... Mitt bidrag till knytisen var förvisso i modell mindre, men ack så betydelsefulla: minipajer med sparris och pistagenötter.

Grönt-är-skönt-pajer
12 små

1 dl rågsikt
1 1/2 dl vetemjöl
1 dl kvarg
50 gram mjukt smör
1 krm salt

250 gram sparris
1 stor gul lök
1 dl grovhackade pistagenötter
2 dl finriven smakrik ost
2 ägg
2 dl mjölk, 3 %
salt
svartpeppar

Gör så här
Blanda snabbt ihop alla ingredienser till degen, låt vila i kylen i minst en halvtimme. Sätt ugnen på 200 grader. Olja en muffinsplåt. Dela degen i tolv delar, rulla till en boll och tryck ut i muffinsplåten. Förgrädda pajskalen i mitten av ugnen i tio minuter.

Dela sparrisen i 2 cm stavar. Koka upp vatten och låt med sjuda bara några minuter. Häll av och skölj sparrisen med kallt vatten. Finhacka löken och stek den mjuk i olja eller smör.

Fördela lök och sparris i de tolv pajskalen. Toppa med ost och nötter. Vispa ihop ägg, mjölk, salt och peppar. Häll äggstanningen över pajerna och grädda i ytterligare 20 minuter.

Inspirationen till dessa pajer kommer från Malin. Förutom en strålande fin blogg driver hon också inredningsbutiken Annies stuga i Glommen som jag hoppas kunna besöka någon gång framöver. Ett semesterutflyktsmål kanske?

Nu kör vi den här veckan ändå in i kökskaklet, så det äntligen kan bli sillaft-, jag menar midsommarafton!

På tal om regn

Göteborg har inte varit sig likt på sista tiden. Något har varit annorlunda, konstigt, udda. Det har varit... torrt. Men i morse var allting sig likt igen - regnet med stort R drog in och det var bara att packa extra ombyte och dra på sig regnkläder och stövlar (som om det skulle räcka, ha ha).

På tal om regn. Midsommar är på ingång! Vad ska ni göra? Jag ska till Stockholm skärgård jag, mocklis mig. Ska äntligen få återse min kompanjon Matilda och hennes familj. Nu ska jag ta flyget dit, annars hade jag nog tagit med mig en burk av den här grymma laxen! Den har kommit in i mitt liv via Johanna som i sin tur fått den av sin mamma. Sist den åts var på påskbordet och blev extra populär hos unge herr Johansson som erbjöd Johanna diverse tjänster för en alldeles egen burk lax. Nu är det eran tur! Den kräver ett par dagar, så tänk på det.

Ingvors inlagda lax

1 kg laxfilé utan skinn och ben

socker-saltblandning
3 msk salt
2 1/2 msk socker

inläggningslag
3 dl ättikssprit (12%)
6 dl vatten
8 dl strösocker

1 msk gula senapsfrön
1 msk bruna senapsfrön
1 msk hel kryddpeppar
3 st lagerblad
2 st rödlökar
4-5 dillkvistar
3-4 persiljekvistar

Gör så här
Skär laxfilen i kuber med två centimeters sida. Lägg laxbitarna i en kraftig plastpåse, frys i drygt ett dygn.Blanda socker och salt. Häll blandningen i plastpåsen dag 2 och förslut. Lägg påsen i kylen för upptining.

Koka upp lagen, se till att allt socker har lösts upp, låt svalna helt.

Lägg laxen i ett durkslag, spola av den hastigt med kallt vatten. I en stor glasburk: varva laxen med skivad rödlök, lagerblad, dill, persilja, senapsfrön och kryddpeppar. Slå över lagen och ställ sedan burken i kylen ett dygn innan den serveras. Laxen håller i drygt 3-4 dagar efter att den är serveringsklar. Bli inte rädda om ni tycker laxen blir "hård", den ska vara fast!

Se så nu är ni redo att fira midsommar! Men först: en helt vanlig härlig helg. Jag vet inte riktigt ännu vad som händer, men må det inkludera ett eller ett par glas vin. Kram på er!

En bra historia

När man vaknade igår och kom på att: det är inte lördag! Det är bara torsdag - då somnade jag om till klockan 10 med ett leende på läpparna och eventuellt några små förkylningssnarkningar.

Men idag är det fredag minsann. Och ni som följer mig på Instagram kanske har märkt att jag föröker få igång hashtaggen #flamingofredag. Det innebär något gott i glaset för att fira att det är just fredag. Förra fredagen blev det daiquiri på det som fanns i kylen (osedvanligt mycket godsaker tydligen).

Vattenmelon- och jordgubbsdaiquiri
2 st

12 + 2 färska jordgubbar
1 näve vattenmelonkuber
8 cl ljus rom
4 cl sockerlag
4 cl färskpressad limejuice

Gör så här
Mixa jordgubbarna (spara två till servering) med vattenmelon till en puré. Har du tid, så frys den gärna till en slushkonsistens. Mixa med rom, sockerlag och limejuice. Smaka av och tillsätt med av det söta eller det syrliga om du vill. Servera och njut av din #flamingofredag.

Jag funderade sist över varifrån namnet daiquiri kom ifrån (och hur i hela Hisingen man valde ett så svårstavat namn till en sådan god drink). Tydligen var det på så vis att The Daiquiri Mining Company på Cuba hade viktiga kunder på besök och man ville bjuda på något gott (och starkt förmodar jag). Det som fanns att tillgå var lime, socker och rom. Så var det med den saken. Själva mixen var antagligen inget nytt, men namnet uppkom då. Detta var i början på 1900-talet.

Dagens historielektion är över nu kan ni återgå till era jobb/plugg/annan sysselsättning eller om ni har lika mycket tur som jag eran klämdag. Trevlig helg!