Hem ljuva hem

Det fanns egentligen inga tveksamheter what-so-ever vad jag skulle bjuda på då Johanna öppnade sin dörr och famn för oss med temat "Hem ljuva hem". Mitt hem har under de senaste månaderna varit allt annat är ljuvt så därför kände jag lite extra för temat.

Det gäller att skilja på hem och hem-hem. Hem är där jag bor, men hem-hem kommer alltid vara hos mamma och pappa. Punkt. Mer hem(-hem) än mammas äggost blir det liksom inte. Med björnbärssylt såklart.

Äggost är den bohuslänsk specialitet och det finns antagligen lika många olika recept som det finns badjävlar (det är vad vi kallar sommargästerna) på Smögenbryggan en varm julidag. Fast eller lösare, sötad eller osötad - det är väl en smaksak. Nej förresten, stryk det där sista, det är precis så här en äggost ska vara!

Mammas äggost
3 liter röd mjölk
8 ägg
6 dl gräddfil

1 stor tjockbottnad kastrull, ca 10 liter
1 äggostform/ett durkslag
1 silduk

björnbärssylt

Gör så här
Blanda mjölk, ägg och gräddfil i kastrullen. Värm upp långsamt under ständig omrörning. Låt småsjuda och fortsätt att röra hela tiden. Det får inte koka och se till att det inte heller bränner i botten. Snart börjar vätskan att skära sig och blir grynig. Fortsätt sjuda några minuter och sedan ställer du av kastrullen från plattan. Låt den svalna i fem minuter. Sleva upp den gryniga massan i din dukbeklädda äggostform (eller durkslag). Ställ att rinna av under natten i kylskåpet.

Servera den här godingen med hemmagjord björnbärssylt. Bättre än så här blir det knappt.

Men vad smakar äggost då? Egentligen inte så fasligt mycket. Men det är krämigt och lite gräddigt men samtidigt fräscht. Brytningen med den söta sylten är...  bara så gott. Skippa gröten till jul - satsa era kort på äggost, det är mitt tips!

Det här vill jag inte äta idag

Vad gulliga ni är som hurrar och jublar och grattar mig till lägenheten! Börjar få lite flyttfeber (kusin till den mer välkända resefebern). Har jag tömt alla skåp? Räcker flyttkartongerna? Kommer monstersoffan få plats? Räcker det med fyra bärare? Och hur i hellsike såg nu min nya lägenhet ut?!

Jag fortsätter yra runt som en höna på crack, samtidigt som jag hinkar cola light och försöker glömma baksmällan jag dragit på mig. Igår hade jag nämligen den stora äran att få följa med Syster och hennes jobb till On Stage (mat + show) på Scandinavium. Och: what happens in Scadinavium stays in Scandinavium så att säga...

Om ni är sugna på något annat än vad jag är sugen på (dvs pizza, pommes, bacon), får jag då lov att föreslå den här lammgrytan med smaker från Nordafrika? Med inspiration från recept.nu.

Lammgryta med citron och oliver
800 gram lammkött med ben eller 500 gram utan ben
10 cm purjolök
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 1/2 eko-citron
2 msk olivolja
1/2 g saffran
1 tsk malen ingefära
1 1/2 tsk salt
2 krm peppar
1 dl hackad färsk koriander
4 dl vatten
20 svarta oliver
färsk koriander

Gör så här
Bryn lammköttet i olivolja, lägg över i en större gryta. Hacka lök och vitlök och stek några minuter tills de mjuknat. Tillsätt till grytan tillsammans med saffran, ingefära, salt, peppar, koriander och vatten. Skrubba citronen noga under rinnande vatten. Dela dem i klyftor och lägg ner hela i grytan. Ekocitroner är obligatoriska, annars finns det risk att det blir beskt.

Låt grytan koka på svag värme tills lammköttet är riktigt riktigt mört. Jag lät min stå på spisen i en och en halv timme. I slutet vänder du ner oliverna (gärna innan du eventuellt fotar...) och sprinklar lite färsk koriander över. Servera med couscous såklart.

Vad säger man om smaken då? Fyllig med en syrlig beska. Kanske inte faller alla i smaken då citronen blir väldigt tydlig, men jag är ju hooked på citrus jag. En doft av saffran gjorde rätten ännu lite mer spännande. Jag tar nog grytbitar av lamm nästa gång, men tror att det funkar jättebra med kyckling eller nöt också.

Hoppas eran helg startat bra och att ni har mer energi än vad jag har...

WIWAWIWAWAHOHOHAHAHA!

Jubla gott folk, ty det är en glädjens dag. Jag har mitt kontrakt på nya lägenheten och en nyckel därtill! Lägenhetsbytet är klappat och klart, biffen är fixad, jag har fått bingo och jackpott på en och samma gång.

Jag skulle kunna skriva en roman om det här. Om alla turer, alla telefonsamtal och mail, alla nätter med dålig sömn, all huvudvärk och all frustration. Men det tänker jag inte göra, för idag är jag bara glad. Glad, men framförallt väldigt väldigt lättad. Ja, jag grät lite också. För jag är av en ganska känslig natur.

Lördag den 1:e december flyttar jag ifrån den här stora lägenheten, som inte alls är byggd för en person. Jag tar mitt flyttlass drygt 700 meter norrut och bosätter mig i en tvåa med balkong mot älven. Och med krälavstånd till en av Göteborgs populäraste takterass-serveringar.

Jag hoppas att det här är nyckeln till min goda nattsömn. Jag har nämligen inte sovit såhär dåligt sedan jag vid 16 års ålder var olyckligt kär i den där killen från Stockholm som jag träffade på internetcommunityt Skunk (Hej Mathias!).

Jag borde väl egentligen fira i bubbel, men just på bubbelfronten ekar det tomt i kylen (Note to self: alltid ha en flaska kylt bubbel hemma hädanefter). Jag slår upp ett glas rödvin istället.

Det här inköpet är en del av min "testa-samtliga-halvflaskor-på-bolaget"plan. Lionheart of the Barossa. Fylligt och lite strävt vin från Shirazdruvan. "Nyanserad, generöst fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, blåbär, peppar, eukalyptus och vanilj". Gott? Jättegott! SKÅL och HURRA!

Mera korv!

Kött och kryddor, och så lite vätska. Samt de där skräckinjagande fjälstren. Det är allt som korv ska vara. Inget potatismjöl, inget E-whatever.

Lotta och jag var som sagt på en dagskurs i korvmakeri i helgen. En rolig, charmig men framför allt kunnig kursledare hade vi i Medborgaskolans Susanna Walfridsson. Det var en salig blanding av deltagare: par, kompisar, yngre och äldre. Alla gillar ju korv tydligen!

Vi startade med nybakat surdegsbröd, kaffe och bubbel. Susanna presenterade sig själv, kursen och de fyra korvar vi skulle göra. Lammkorv med chili, Salsicce, Merques och Thüringer bratwurst. Tillsammans med en äldre herre fick Lotta och jag äran att tillverka lammkorven.

Köttet, och vilket kött sen, var uppvägt och kryddorna framplockade så det var bara att köra igång! Det är inte ofta som det förespråkas att använda torkade kryddor i mat, men när det gäller just korv är det att föredra, då hållbarheten blir bättre.

Mala, blanda, fylla, steka. Och ja, det var lite snuskigt med fjälstren, något annat kan jag inte säga. Det är ju tarm trots allt, även om den är rengjord enligt alla konstens regler. Men jag tror det bara är nyttigt att faktiskt veta varifrån maten kommer, oavsett om det är någon innanmäte eller icke. Själva korvmakeriet var lättare än vad jag hade trott även om det var lite trixigt att få alla korvar i samma storlek.

Vi tillagade ett par korvar som vi sedan avnjöt tillsammans i en enda stor korvbuffé (ordet!). Lammkorven och Thüringer bratwurst blev mina favoriter.

Vi fick dessutom med oss ett gäng råkorvar, alltså otillagade, hem. Jag fick, om jag får säga det själv, en genial idé. Jag skulle på inflyttningsfest senare på kvällen, så jag plockade ihop korvbröd, ketchup, senap, rostad lök, bostongurka och ett gäng folkisar. Tillsammans med korven blev det ett bra korv-kit, och jag tror att både Ella och Mangan uppskattade det.

Korv är kul! Det var riktigt roligt att testa på, men jag tror inte jag kommer köpa en assistent just för detta ändamål... Kanske om man gör en grej av det, tillsammans med familj/kompisar. Men vilken bra dag!

Gratis är tydligen gott

Hur nöjd är man inte när man cyklat hem, slitit av sig regnkläderna, bytt till torra brallor (eftersom regnbyxorna tydligen inte tål göteborgsregn) och sen konstaterar att "jag behöver då minsann inte gå utanför dörren något mer idag"? Nöjd, så nöjd. Dock har jag haft lite löst folk springandes här. Jag har rensat lite i förråd och garderober och utannonserat på en "skänkes"-sida på Facebook. OH EM GEE, ni anar inte vilket pådrag det är på gratisgrejer. Men men, ingen är gladare än jag som slipper flytta med en massa grejer jag aldrig skulle använda igen.

Ja men till lökarna då. Som ni har väntat, eller hur?! Det perfekta tillbehöret till... ja, det mesta skulle jag påstå. Mina föräldrar åt det till anka och jag till risoniotto. En köttbit javisst. Sjukt gott hur som helst.

Portvinskokt steklök
2 port

100 gram steklök, så små som möjligt
3 dl portvin
1 msk råsocker
1 msk viltfond
salt, svartpeppar

Gör så här
Koka upp vatten, lägg i lökarna med skal och låt sjuda i någon minut. Ta upp, spola kallt och skala dem. Lägg dem i en kastrull tillsammans med vin, socker och fond. Låt sjuda på svag värme tills hälften av vätskan återstår. Då har du goa lökar, samt en finfin portvinsreduktion. Den kan du med fördel salta och peppra lite i.

Imorgon ska Lotta och jag på korvkurs! DET kommer ni få höra om framöver, räkna med det. En angenäm helg önskar jag eder!

I begynnelsen var granatäpplet

Jag tänkte jag skulle berätta hur mina tankebanor går ibland. Hur en mat-idé kristalliseras ur minnet, sinnet och ur andras recept. Humör, tillgång, fantasi, inspiration - där har ni mina byggstenar.

Söndag är en alldeles utmärkt dag för en ny maträtt. Och det började alltså med en granatäpple. Jag fick med ett i förra veckans Lilla Mixlåda från Ekolådan.
Tänkte tabbouleh, tänkte libanesiskt, tänkte persiskt. Googla. Kom över något som heter Fesenjan, en kycklinggryta med valnötter och granatäpple. Fortsätter på det persiska spåret och hamnar vid en lammgryta med aubergine och en annan gryta med lamm och kikärtor. Det ena med det andra och det tredje gav söndagens middag:

Kyckling- och auberginegryta med persiska influenser
6 port

2 mindre auberginer
salt

450 gram kycklinglårfilé
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
rivet skal av 1 apelsin
saften av 1/2 apelsin
saften av 1/2 citron
1 tsk malen kummin
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
1 msk paprikapulver
1 tsk malen koriander
olivolja
salt
svartpeppar

3 milda turkiska paprikor (alltså sånahäringa - eller vanlig paprika)
3 dl kokta kikärtor
1 burk krossade tomater
1 tomatkross-burk vatten
salt
svartpeppar

Gör så här
Skär auberginen i "grytbitsstorlek". Lägg i en bunke, salta rejält och låt stå en timme. Torka av och grilla längst upp i ugnen tills bitarna fått färg.

Finhacka lök och vitlök. Tillsätt finrivet apelsinskal, citrussaft, resten av kryddorna och olivolja. Vänd ner kycklingen i kryddröran och låt stå dryga halvtimmen eller mer.

Fräs kycklingen och kryddpastan i olja i en större gryta. Häll på tomater och vatten och låt grytan sjuda tills kycklingen är så mör att du kan peta isär den. Tillsätt aubergine, paprika i bitar och kikärtor. Fortsätt sjud tills paprikan är mjuk. Smaka av med salt och peppar.

Servera med ris kokt med saffran och haricots verts. Men granatäpplet då? Det toppar du anrättningen med. Schnyggt!

Det kan tyckas lite snålt med kyckling den här rätten, men kikärtor och alla grönsaker kompletterar bra tycker jag. Det är lite så jag jobbar med kött. Jag tror dessutom att grytan kan göras helt vegetarisk: mer/fler grönsaker och kikärtor.

Apelsinen blir ganska framträdande utan att bli för fruktig. Nu i efterhand skulle jag nog ökat på kryddmängden lite överlag. Kort och gott, en välsmakande gryta, men lite nya kryddkombinationer. Kycklingen blir väldigt mör och auberginen ger en fin lite rökig touch.

Så gör jag! Hur gör ni?

Fridlyst fredag

Fredagskvällar har kommit att bli lite heliga för mig. Då cyklar jag så snabbt jag bara kan via affären hem till lägenheten. Sen så glider jag ner i mina fleecebyxor (sexy and I know it) och brassar käk till mig själv. Det ligger ofta ganska mycket tankeverksamhet bakom fredagsmiddagen. Vad kan jag tänkas vara sugen på? Vad skulle göra sig bra med den där halvflaskan vin som står och väntar på mig?

Åh nej, jag är inte så vansinnigt osocial, jag flyttar gärna min hemmakväll om det dyker upp något festligt/mysigt/trevligt/roligt. Jag menar, det finns ju en lördag också.

Idag blev en en pasta-variant på risotto. Comfort food - you bet. Även om jag inte behöver någon mat som tröstar mig just nu, så tackar jag aldrig nej till krämig omfamnande mat.

Risoniotto med trattisar
2 port

2 dl risoni
2 nävar torkade trattkantareller
1 schalottenlök
1 klyfta vitlök
smör
en skvätt vitt vin
2 msk viltfond
1/2 dl crème fraiche
riven pecorini
hackad persilja
salt
svartpeppar

Gör så här
Lägg svampen i blöt tills den mjuknat. Finhacka lök och vitlök. Dela svampen och stek i smör tillsammans med löken. Koka upp vatten tillsammans med vitt vin och fond, lägg i risonin och låt koka tills den är nästan klar. Vänd ner pastan i svampen, eventuellt med lite kokvatten. Fortsätt röra ner creme fraiche, ost och persilja. Smaka av med salt och peppar. Hugg in!

Vill du göra dig till riktigt ordentligt - och det vill du ju självklart - serverar du risoniotton med portvinskokt steklök (recept comin' up!). Risoniotton kan serveras som egenrätt och som tillbehör, precis som en risotto.

Svårare än så här är det liksom inte att göra mig nöjd. Tack Kim! Varsågod, det var du verkligen värd.

Vad väntar idag då? En liten runda på stan tänker jag mig att jag ska hinna innan jag ska sluta upp med halvåtta-gänger på Manana. Sen blir det kultur, för vi ska på teaaaater. Bäst jag sätter fart om jag ska hinna färga håret med henna, hitta en Gudrun Sjödén-kaftan och pimpla rödtjut. Adjö!

Sex, färs & rock'n'roll

Jag har snöat in total på svamp. Högt och lågt. Portabello, skogschaminjoner och trattisar. Tycker det är en bra och mättande smaksättare, man kan ju tamigtusan ha det i allt. Till exempel i en färslimpa. Köp en färre mängd dyrare svensk eko-färs istället för billig antibiotikastinn dansk färs (källa: egna fördomar) och dryga ut limpan/färssåsen/lasagnen med svamp i mängder.

Svamp- och färslimpa 
350 gram nötfärs
500 gram färsk svamp (ex trattkantareller och skogschampinjoner)
1 röd lök
1 dl ajvar relish
1 ägg
1 msk ströbröd
1/2 dl mjölk
salt
svartpeppar

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka svamp och lök. Stek i lite olja tills allt vatten i svampen dunstat. Blanda med färs, ajvar och ägg. Blanda mjölk och ströbröd, låt svälla några minuter och blanda sedan ner det i färsen. Salta och peppra. Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och fyll med färsen. Baka i ugnen i dryga 30 minuter.

Här snackar vi saftig färslimpa, ingen torris här inte. Kryddigt från ajvar och härlig skogssmak från svampen. Hurra! Servera med exempelvis rostade rotfrukter och en kall sås av gräddfil och mer ajvar (det skulle jag själv gjort om jag haft någon gräddfil hemma...).

Köttfärslimpa. Meatloaf. "I would do anything for love (but I won't do that)". En kompis (jo faktiskt!) trodde att den låten handlade om - harkel - analsex. Så kan det gå. Nu avslutar jag för ikväll annars spårar det här totalt. Hejpåer.

L som i ler(a)

Sicken cliffhanger jag lämnade er med i fredags va? Nu, med en viss stelhet och småkrämpor i benen, kan jag berätta att deltog i Finalloppet igår. Ett terränglopp som går av stapeln här i Göteborg. Jag skuttade som ett mindre frustande vildsvin genom lera och vatten, på grusvägar och stigar.

Jag sprang 1 mil! EN MIL. Kanske inte en bragd för alla, men väldigt stort för mig. Jag har aldrig sprungit mer är drygt 5 kilometer, och det på asfalt - därav grinade jag nästan av lycka när jag fattade att jag skulle fixa det. Lera upp till knäna och ett leende upp till öronen - det var jag det.

Nu har vi (pappa, farbror och jag) avklarat två tredjedelar av Göteborgsklassikern. Simmade Göteborgssimmet gjorde vi i somras, och nu har vi bara Hisingen Runt på cykel kvar. Men det känns som en ganska lätt match i jämförelse med gårdagens bravader.

Vill ni ha något matrelaterat idag också kanske? Hmm. Banan. Vi fick en banan efter loppet.

Och nu ska jag äta glass. För att glass är gott och jag har hört att det är bra mot träningsvärk.

Den nakna sanningen

Jag har märkt av att ni blir lite imponerade när jag gör vällagad mat till bara mig själv. Att jag faktiskt ställer mig och lagar en enda portion av något en fredag kväll. Och jag uppskattar givetvis alla hurra-rop. Men jag vet att ni nog egentligen vet, att det är bara de fina undantagen det bloggas om. Så den här fredagen presenterar jag därför:

Tant Russins singelmiddagar - en annan del av sanningen

Här är favoriten: "Icas Fiskgratäng (dill) och en burköl".

Eller varför inte: "Falu Rågrut med räkost på tub". Förekommer i ungefär samma uträckning som kulinariska "Havregrynsgröt med kanel och lättmjölk".

Om man vill göra sig till lite: "Tortellini med det gröna man råkar ha hemma".

Eller vad sägs om den moderna klassikern "Het nudelsoppa på konservburk"?

Nu när jag öppnat upp mig för er förväntar jag mig några snaskiga erkännanden i kommentarerna. Bring it on!

Idag blev det burgare. Snabbt, enkelt och fredagsslabbigt. Jag behåller haklappen på inför kvällens Skavlan. Jag har börjat tröttna på norrmannen men i kvällens program medverkar en britt som jag alltid varit lite svag för...

Ha nu en bra helg! Jag ska göra något jag inte brukar göra. Jag tror det kallas "att utmana sig själv". Jodå.