Läget

Gott folk, det är inte bara semesterblues och snart-är-sommaren-slut-depp som gjort att jag varit lite nere. Saken är den att Michael och jag ska separera. Det har gjort att tanken har varit på alla andra ställen förutom här på bloggen (nu överdrev jag visst lite, jag har allt saknat er). Det har varit, och är fortfarande, ledsamt. Men jag mår ganska bra. Och jag vet att allt kommer bli mycket bra så småningom.

Vad som har upptagit mycket av min fritid är praktiska bekymmer. Och den största posten: lägenhetsbyte (med betoning på hets). Jesus, det är verkligen en heltidsyssla! Det ska klickas och ringas och mailas och besökas och lirkas och funderas. Jag tror att det kommer ordna sig bra, bara jag har lite tålamod och is i magen.

När någon försvinner ur ens liv, då får man försöka fylla det tomrummet med andra saker. Som till exempel nya bekantskaper. Låt mig presentera Brassica oleracea. Mer känd som Palmkål. Eller svartkål om ni hellre vill det. Det sägs vara en korsning mellan savoykål och grönkål. Och används precis som dessa. Mycket mumsig alltså.

Ann-Louise bjöd på sådan fantastisk linssallad sist vi sågs. Linser, kapris och russin blandade i en grymt god vinägrett med lite exotiska smaker. Jag tog fasta på just detta och serverade mig själv en väldigt annorlunda med grymt god lunchsallad.

"Best Lentil salad ever" the Russin Edition
2 stora portioner

3 dl kokta belugalinser
1 dl russin
1/2 dl kapris
1 dl tärnad mango
1 palmkålshuvud
1 fänkålshuvud
3 schalottenlökar
olivolja

vinägrett
3 msk olivolja
2 msk äppelcidervinäger
1/2 msk flytande honung
1/2 msk senap
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
1/2 tsk spiskummin
1/4 tsk gurkmeja
1/4 tsk malen koriander
1/4 tsk malen kardemumma
en nypa cayennepeppar
en nypa malen nejlika
en nypa malen muskot
en nypa malen kanel

Gör så här
Om du inte har färdiga linser, börja med att koka dem. Rör ihop alla ingredienser till dressingen och blanda med linserna, kapris och russin. Låt stå och gona sig lite. Fräs sedan grovhackad kål med finhackad schalottenlök och strimlad fänkål. Vänd ner kålfräset i linsblandningen. Toppa med smulad fetaost. Gööööött!

Ps. Det kan tyckas vara en smula förolämpande att delvis bli ersatt med kål, men vi matnördar vet ju bättre än så...

Mat är medicin

När man egentligen vill gräva ner sig i en jordig grop, dra en våt filt över huvudet och stänga in sig i källarförrådet, det är då det gör som allra bäst att gå ut och träffa folk. Så igår cyklade jag efter jobbet hem till Michael som bjöd in oss till matbloggsträff. Härligt trevligt och djupt matnördigt som vanligt!

Sensommar var temat och det bjöds på en jäkla buffé. Vi var fler än någon gång förut, jag tror till sist att vi landade på 13 pers! Pajer, piroger, saft, sallader, cheesecakes, mjuka kakor, hårda kakor, is-thé och praliner... Och en potatisfrittata toppad med massa massa svamp och rosmarin hade jag med mig.

Vad som var godast på buffén det låter jag vara osagt men mätt blev jag. Så mätt att jag var tvungen att sova på rygg.

Vaknade och kände mig lite lättare i sinnet faktiskt. Mat och glada människor är en bra medicin. Har jag hittat orken? Oklart, men temporärt var den här, vi får se om den stannar. Tills dess, fridens liljor!

Orken

Ibland orkar man bara inte. Laga mat till exempel. Eller blogga. Vad gör man då? Bjuder hem sig till syrran och låter henne fixa biffen (med hjälp av Paolo). Och låter sen bilden och receptet tala för sig själv.

Insalata di riso con gamberetti
4 port

3 dl långkornigt ris
1 msk olivolja
1 kg räkor med skal färska eller djupfrysta
1 gul paprika
0,5 färsk gurka
16 körsbärstomater
12 salladsärtor
10 gröna oliver

dressing
3 msk olivolja
1 msk balsamvinäger
1 pressad vitlöksklyfta
10 strimlade basilikablad
0,5 msk finhackad timjan
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Gör så här
Koka riset al dente i saltat vatten och spola hastigt av med kallt vatten ­ i ett durkslag. Låt rinna av och häll över i en salladsskål. Tillsätt olivoljan, rör om och låt svalna. Koka salladsärtorna i en minut ­i lättsaltat vatten. Skala räkorna, skär paprikan i strimlor, skär gurkan ­ i tärningar och dela körsbärstomaterna­ i kvartar. Lägg alltsammans i skålen med ris, tillsätt salladsärtor och oliver.

Rör samman alla ingredienser till dressingen i en skål och häll den sedan över riset. Blanda väl och smaka av med salt och peppar. Ett lantbröd är gott till.

Gott, till och med jättejättegott. Vill man hellre ha ett glas vin än bröd till så tar man det. Eller så gör man som vi gjorde och tar både och.

För övrigt: Tant Russin är inte i högform. Det är inte ens jag som tagit bilden. Men jag återkommer nog till min vanliga form (alltså toppformen) så småningom. Slut på meddelandet.

Update: Jag trodde jag hittat den, orken. Men det var fel sort. Typiskt.

En smak av Island

Elva oförglömliga dagar på Island. Naturen var så ombytlig och varierande så man trodde man flugit mellan kontinenter. Djupa fjordar, höga raviner, karga slätter, vassa klippor, eviga glaciärer, höga vattenfall och månlandskap. Otroligt!

Vi körde alltså ringvägen, väg nummer 1, runt ön. Överlag var det väldigt enkelt att hitta, det finns liksom inte så många vägar på Island. De flesta orter/byar/städer är var så små att det var bara att ta en raggarrunda med hyrbilen så kom man direkt på det bokade hotellet så småningom.

Det är himla svårt att säga vad som var det allra bästa under resan, men att få se knölvalar dyka, det är väldigt väldigt svårslaget.

Vad vi gjorde mer under resan? Frågan är snarare vad vi inte gjorde?

Klädd för valsafari!

Den obligatoriska islandshästridningen

Snöskoter på Vatnajökull

Tittade på saker...

Körde jättstor bil i terräng

Jag hade faktiskt tänkt att köpa ett sprillans nytt och kraftfullt regnställ till resan, men vilken tur att jag aldrig kom iväg, för vi hade sol varje dag! Några små droppar regn någon minut under en av dagarna i Reyjkavik, men annars - nada.

Vi såg inte bara valen i havet utan också på menyerna. Tillsammans med bland annat häst, lunnefågel och haj. Jag smakade en bit gravad val, men mer exotiskt än så blev det inte. Övriga maten då? Blandade omdömen måste jag få säga. På "riktiga" restauranger fick vi superbra mat nästan alla gånger, medan billigare mat på rastplatser och vägcaféer lämnade övrigt att önska. Någon kväll testade vi buffé på hotellet, enda gången om jag säger så. Inte värt pengen helt enkelt. Men ute i ödemarken fanns inte alltid så många alternativ.

Under de första dagarna lärde vi oss också att picknick var det enda rätta lunchalternativet. Köp några frallor, ett gäng bananer och varsin Skyr så har du bästa lunchen. Intages med fördel på en utsiktsplats efter någon timmes vandring. Din vattenflaska fyller du på i bergsbäckarna!

Några matiga guldkorn under resan: Pakkhuset i Höfn där jag åt langustrar (mindre version av hummer).

På stadshotellet i Selfoss där det bjöds på getoströsti och grönsaksexplosion.

I en liten stad på östra Island inmundigades dessa lokala ostar. Den ena ackompanjerades med maskros(!)honung.

På grymma Icelandic Fish&Chips i Reyjakavik där vi åt... Fish and Chips på isländskt vis.

Och utan bilder, men med tydliga minnen: trerätters på Sjavargrillid i Reyjakvik. Bra service, prisvärt och mycket mycket gott!

Den isländska ölen föll oss på läppen. Flertalet sorter fanns, både micro- och macrobryggda. Gull och Viking var standard. Min favorit blev den på glaciärvatten gjorda Vatnajökull.

Sen så var det det här med lakritsen. Islänningarna verkar helt besatta av det svarta guldet, utbudet var enormt! Och bäst av allt: Djupur! Chokladöverdragna lakritspluttar. Bästa road trip-godiset som ni ser.

Bilder gör ju inte alltid miljön rättvisa, men smaka på det här!

 

Avslutningsvis: får ni någon gång chansen att åka till Island. Gör det! Häftigare land får man leta efter.

B-day

Idag har vi ett födelsedagsbarn att fira! Gissa vem?! Va, va, va?! Helt korrekt, ert favoritrussin har idag nått level 29 i livets Tetris.

Idag börjar även Way Out West-festivalen här i Göteborg, så sämre födelsedag kan man ha. I födelsedagspresent önskar jag mig således en regnfri helg. Vad jag inte kommer missa: Blur, Anna von Hausswolff, First Aid Kit, Kraftwerk, Florence + the machine och Refused. Förhoppningsvis upptäcker man även några nya favoriter.

Igår för-firade jag lite med familjen. Min ursprungliga plan var att vi skulle äta middag ute på lokal. Men sen insåg jag att: man får det precis som man vill ha det om man gör det själv. Således, middag på hemmaplan. En snudd på perfekt torskrygg med rödbetor och friterad kapris (kommer till detta framöver). Och efterrätt givetvis, ska det firas så ska det. Eftersom jag var diktator för kvällen så skippade vi tårtan och gick istället på en variant av en mousse som Emma bjudit på innan.

Stracciacellamousse med blåbär
4-5 port
1 burk kesella vanilj
1 dl florsocker
100 gram Lindt choklad blåbär
2 dl vispgrädde
färska blåbär
mandelflarn

Gör så här
Hacka chokladen ganska fint. Vispa kesella och florsocker någon minut på lägsta hastighet med elvisp. Rör ner 3/4 av chokladen. Vispa grädden toppig, blanda med kesellaröran och vispa ytterligare med elvispen på låg hastighet. Fördela i portionsglas. Ställ in i kylen minst 30 minuter (hit går det att förbereda). Vid servering, toppa med resten av chokladen, mandelspån och färska blåbär.

Syrligt, krämigt, knaprigt. Gott som tusan! Konsistensen blev luftig och samtidigt fyllig. Jag tänker mig att man kan smaksätta med andra bär, likör och/eller nötter? Enkelt var det också, alltid ett plus.

Vad jag fått i present? Ett restaurangbesök och en ost- och vinprovning. They know me so well...

Hemma

När man kommer tillbaka från semestern med minus på kontot och plus på vågen, då vet man att man gjort rätt (eller?)!

På hemmaplan efter elva intensiva och oförglömliga dagar. När vi rensat bland (de 1000) bilderna och jag har samlat mina intryck ska jag bjuda på en reseberättelse. Men kontentan kan jag ger er nu: oslagbart!

Just nu sitter vi lite halvmosiga framför varsin dator och försöker komma på banan igen. Kylskåpet ekar tommare än tommast och packningen ligger lite överallt. Mjukisbrallorna är på och blommorna vattnade.

Ska man vara borta ett gäng dagar, då vill man ju inte lämna ett gäng råvaror helt oanvända och bortglömda. Två krukor koriander och en kruka mynta stod och mådde som bäst i köket två dagar innan avfärd. Ett varv inne i hjärkontoret och det resulterade i den här dip-såsen. En aningens lik den heta myntaröra man kan bjudas på på indiska restauranger.

Het koriander- och myntadip
2 krukor färsk koriander
knappt en kruka färsk mynta
2 msk solrosfrön
saft av 1 1/2 lime
1 hel röd chili
2 scharlottenlökar
2 vitlöksklyftor
1 msk olja
socker
salt

Gör så här
Skala och hacka lökarna. Mixa samtliga ingredienser till en röra. Ta i lite chili åt gången om du är lite försiktig av dig. Smaka av med socker och salt. Låt stå en stund innan servering.

Sötsyrligt och hett, smakrik och med en bra textur från fröna. Dippa chips eller papadums. Rör ner i matyoghurt till en kall sås. Toppa din soppa eller gryta. Välj själv, men testa den!

Nu ska jag fortsätta skrota runt här hemma. Kanske inventera kyl och frys efter något ätbart. Fortsatt fin vecka vänner! Och håll utkik efter min reseberättelse!