tisdag 31 januari 2012

Not so fond of herr Ågren

Det sägs att man kan få ångestkänslor vid bakrus. Någon mer som skriver under på det? I och med jag sällan dricker alldeles för mycket eller gör något dumt på fyllan nuförtiden (hörde jag vuxenpoängen trilla in?) så är den där olustkänslan oftast ogrundad, men ändå.

Spenderar man hela dagen i soffan, då blir det inte bättre vill jag lova, så det bästa man kan göra är att vara riktigt produktiv. I söndags: grönsaksfondkok. Tro mig, jag har egentligen inget särskilt emot varken halv- eller helfabrikat, there I said it, och köpt buljong och fond är inget undantag. Detta var mest ett tids- och tålamodskrävande experiment.

Jag hade Amla Maters guide till hjälp, och ska du testa att göra egen så rekommenderar jag verkligen att du kollar där. Så här gjorde jag:

Grönsaksfond
- 1 bit kålrot
- 1 stjälkselleri
- 3 morötter
- ett par torkade trattisar (umamibomb)
- paprikapulver
- torkad timjan
- färsk persilja, med stjälkar och allt
- salt
- tomatpuré
- 2 gula lökar
- 4 vitlöksklyftor
- ett par kryddpepparkorn
- en klick dijonsenap
- svartpeppar
- lagerblad
- en skvätt vitvinsvinäger
- TID

Gör så här
Stek grönsakerna i lite smör i en stor kastrull, tillsätt övriga ingredienser. Häll på vatten så att det täcker grönsakerna. Låt koka i minst 4 timmar, häll på mer vatten efter hand så att det alltid täcker.

Låt allt rinna av i ett durkslag, sedan sjuder du buljongen tills du har en tjockflytande fond. Jag frös in min i ispåsar.


Tomatpurén var ett infall från min sida, och jag ångrade mig ganska snabbt efter att jag klickat i den. Men, mustig och god blev den, och nu väntar jag på ett bra tillfälle att använda den. Återkommer med rapport!

Obs! Hela den här batchen resulterade i 8 stycken iskubsstora tärningar, så vill du ha mycket fond, bör du satsa på en jäääkligt stor gryta.

Nästa dagen-efter: skaldjursfond.

söndag 29 januari 2012

Väx upp

Klassikernas klassiker i baksammanhang måste väl ändå vara chokladbollar (eller vad du väljer att kalla dem, en ganska trött diskussion eller hur?). Trots det, eller kanske just på grund av det, har jag inte bakat chokladbollar på kanske en femton-tjugo år. Men när jag tog ut havregrynspaketet till frukosten i morse, då insåg jag att det var dags att ta sig an dessa godingar. Mycket har hänt med mig på femton år, och då tycker jag att även chokladbollarna kan få bli vuxna. Och det vi ju alla vad som skiljer unga från vuxna: alkohol (eller?).

Vuxna chokladbollar
30 små

75 gram mjukt smör
1 1/2 dl socker
1 krm vaniljpulver
4 dl havregryn
2 msk kakao
3 msk Triple sec

hackade hasselnötter
kokosflingor
pärlsocker

Gör så här
Rör ihop samtliga ingredienser. Forma till små bollar och rulla i hasselnötter, kokosflingor och/eller pärlsocker. Ställ i kylen, eller frys in dem. Ja eller ät dem med en gång. Jag tycker personligen att de är godast kalla. För den som är riktigt sockersugen är väl pärlsocker det rätta valet, men jag gillade nog de nötrullade bäst: knaprigt och inte så fasligt sött.



Varsågod Söta Saker, mitt bidrag till Månadens sötsak: klassiker.

Igår var jag mogen och vuxen hela kvällen, alltså drack alkohol (och åt god mat, skrattade, pratade, partytrixade). Så idag mår man precis som man förtjänar. Over and out.

lördag 28 januari 2012

En tur till Toscana

När man avbryter varandra flera gånger under middagen för att säga "Vad grymma vi är", "Asså, det här var bara så jävla gott" och "Vad nöjd jag är", det måste bara betyda att maten var lyckad.

Igår kväll tog Michael och jag en tur tillbaka till sommarens semestermål Toscana. Från ett område söder om Siena i Toscana kommer pastasorten Pici. Pici är en lite knubbigare släkting till spaghetti. Det fina med den här pastasorten är att man inte behöver ha någon pastamaskin, eftersom den ska handrullas. Här hittade jag receptet och så här gjorde vi igår kväll.

Pici all'aglione

2 port

250 gram 00-mjöl
1 1/4 dl vatten
1 msk olivolja

2 burkar konserverade hela tomater
3 stora vitlöksklyftor
1/2 dl olivolja
2 nypor chiliflingor
salt
 

Gör så här
Börja med pastadegen: Sila mjölet ner i en hög på diskbänken. Gör en grop och tillsätt vatten och olja. Blanda ner mjölet i vattnet, försiktigt så att kanterna inte går sönder (här sket det sig för oss, men det gick bra ändå). Knåda degen tills den är smidig och slät, tillsätt mer vatten om du tycker det behövs. Lägg den att vila invirad i plastfolie i kylen i en halvtimme.
 

Fortsätt med tomatsåsen: Mortla vitlöksklyftorna. Låt tomaterna rinna av lite och skär dem i mindre bitar. Värm upp olivolja i en panna och tillsätt vitlöken och chiliflingorna. Fräs på svag värme tills vitlöken gulnat. Tillsätt tomaterna och låt puttra i drygt 20 minuter. Salta.
 

Nu ska du rulla picin, här kan det vara bra att vara flera. Här kan man göra på två olika sätt: antingen kan du kavla ut degen, skära den i remsor och sedan rulla dem. Eller så kan du göra som vi gjorde: dela degen i små bitar och rulla ut dem direkt. Hur du än väljer att göra så ska slutresultatet bli pastasnören som är cirka 1/2 cm i diameter. Det är nog en smaksak hur tjocka man vill ha dem, men tänk på att pastan sväller lite vid kokning. Lägg den färdigrullade picin på ett mjölat bakplåtspapper. Det här tog lite tid, så därför är det mycket trevligare om man är (minst) två.


När två personer rullar pici får pastan två olika karaktärer. Mina slarviga i förgrunden och Michaels exemplariska raka i bakgrunden.

Koka upp 4 liter vatten, när vattnet kokar saltar du rikligt och lägger i picin. Se till att pastan inte fastnar i varandra eller i botten. Efter några minuter kommer picin att flyta upp till ytan, och då låter du dem koka någon minut till.
 

Häll av pastavattnet och blanda picin med tomat-och vitlöksåsen. Servera med parmesanost i flagor och rödvin och du är i mat-himlen. Jag lovar!

Helt vansinnigt gott!
(trots att samtalet helt osökt gled in på binnikemask)

Jag trodde nästan att vi hade tagit oss vatten över huvudet när vi började med pastan. Jag har aldrig gjort pasta innan, men se, det gick ju hur bra som helst. Såsen smakar gudomligt, men jag tror inte att jag ska stå så nära någon idag...
 

Just det här med några få råvaror som blir något så ljuvligt, det är italiensk mat för mig. Jag ser fram emot att till sommaren göra den här rätten med färska solmogna svenska tomater.

onsdag 25 januari 2012

Halv åtta hos Johanna IV

Lite ur fas kan man säga, men nu kommer det: inlägget om höstens sista halv åtta-middag! Vi var visst busy bees under december, så vi fick hålla oss ändå till i lördags. Men det var det värt, för Johannas Nobelmiddag gick inte av för hackor!

Nobelfest var som sagt temat, och jag rotade fram mina gamla bal-handskar för att komma i form inför festligheterna.

Johanna välkomnade oss i långklänning med en bubblig fördrink innan hon försvann in i köket igen. Vi fick sätta oss till bords, finservis och allt, till en tolkning av 1999 års förrätt:

Jordärtskockspuré med skaldjurstoast
4 port

200 g jordärtskockor
½ dl vispgrädde
1½ msk smör
några droppar citronsaft
salt
vitpeppar

4 skivor formbröd
1 msk rapsolja
1 vitlöksklyfta
2 dl skalade räkor
1 tomat
1/4 rödlök
salt
nymald svartpeppar
4 kräftor
svart stenbitsrom
 

Gör så här
Skala jordärtskockorna och koka dem mjuka i lättsaltat vatten.
När de är klara häll av vattnet och mixa skockor, smör och hälften av grädden till en slät creme. Tillsätt några droppar citronsaft, salt och peppar. Smaka av och tillsätt mer grädde om du tycker det behövs.

Ta ut rundlar av formbröden och gnugga in vitlöksklyftan på alla sidor på bröden. Stek bröden i rapsoljan tills de är gyllenbruna. Finhacka rödlök och tomat. Dela räkorna i större bitar. Blanda räkorna med tomat, rödlök, salt och peppar. Fördela skaldjursröran på bröden, toppa med en kräftstjärt och svart stenbitsrom.


Ni vet det, jag vet det: jordärtskockor – MUMS. Och en sådan len creme sen. Tjusigt upplägg också! Skaldjur + jordärtskocka = sant

Till huvudrätten förflyttade vi oss till år 2004 och bjöds på oxfilé med fina tillbehör.

Helstekt oxfilé med potatiskaka, rödvinssås och rotfruktsragu
4 port.

700 gram oxfilé
 

potatiskaka (räcker till 8 pers)
2 1/2 paket bacon, skivad eller italiensk pancetta
5 st bakpotatis(ar), stora
1 msk maizena
200 gram parmesanost
2 msk basilika, färsk, finstrimlad
1 msk körvel, finstrimlad
1 tsk timjan
salt och peppar

rotfruktsragu
150 g purjolök, strimlad
1 msk smör
150 g morötter, tärnade
350 g palsternacka, tärnad
1/2 st apelsin
1/2 msk dragon, torkad
1 st grönsaksbuljongtärningar
2 1/2 dl vatten
1/2 tsk salt
1 krm peppar, nymald 

rödvinssky
1 msk smör
1/2 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
2 dl rött vin
1/2 msk kalvfond
1 krm torkad timjan
1 st lagerblad
1/2 msk  maizena
1 nypa strösocker
salt och peppar

Gör så här
Börja med potatiskakan, den ska göras minst tre timmar i förväg:
Sätt ugnen på 185 grader. Kläd en avlång sockerkaksform med baconskivorna genom att lägga skivorna rakt över formen så att ändarna hänger ut på kanterna. Lägga baconskivorna som ”takpannor” där skivorna överlappar varandra.

Skala och riv potatisen och parmesanosten grovt. Blanda potatis, parmesanost, basilika, körvel, timjan och maizenamjöl i en stor bunke. Smaka av med salt och peppar.

Pressa ut vätskan från potatisblandningen och fyll den baconklädda formen. Vik över baconändarna så att skarvarna möter. Placera ett smörpapper ovanpå potatiskakan och ställ en tung form eller annat ugnståligt tungt material ovanpå för att potatiskakan ska ligga under press när den gräddas. Risken är annars att baconskivorna släpper från formen.

Grädda potatiskakan i mitten av ugnen i ca 60 minuter. När potatiskakan är klar så ska den kallna under press i kylskåpet minst 2 timmar. Det är för att man ska kunna skära upp potatiskakan i fina skivor. Det går också bra att förbereda kakan dagen innan.

Oxfilén:
Sätt ugnen på 150 grader. Putsa oxfilén och stek den gyllenbrun runt om i en stekpanna. Salta och peppra. Stek oxfilén medium med innertemperaturen ca 55 – 58 grader och låt filén sedan vila i folie ca 10 minuter.

Rödvinsskyn:Gör rödvinsskyn genom att fräsa lök och vitlök i lite smör i en kastrull. Häll på rödvin och kalvfond tillsammans med timjan, socker och lagerblad. Låt skyn koka ner till hälften och red av med lite maizenamjöl. Sila skyn i en finmaskig sil och smaka av med salt och peppar.

Rotfruktsragu:
Fräs purjolöken i 1 msk smör utan att den tar färg. Lägg i resten av smöret, morötter och palsternacka och låt det fräsa ytterligare några min. Häll i apelsinsaft och skal samt dragon. Tillsätt buljongtärningar och vatten och låt allt sjuda, ca 5-10 min tills grönsakerna är mjuka. Salta och peppra.


Oj oj oj, vilket vällagat kött. För att inte tala om potatisen. Och såsen... Festen i Blå Hallen kan slänga sig i väggen.

Det var snart dags för dessert och den klassiska nobelparfaiten fick en skepnad av choklad och lingon.

Chokladparfait med lingonglass
8 port

chokladparfait
150 g mörk choklad
1 äggula
1 msk florsocker
2 1/2 dl grädde
ev. 1 msk gin

lingonglass
1 äggula
2 msk florsocker
2 1/2 dl grädde
1/2 dl rårörd lingonsylt

Gör så här
Smält chokladen i en skål över vattenbad. Rör ihop äggula och florsocker. Vispa grädden. Rör ner äggröran och lite av grädden i den smälta chokladen. Rör i resten av grädden. Häll smeten i en skål med rund botten. Sätt ner en mindre skål med plastfilm runt i chokladsmeten. Låt stå i frysen i minst 2 tim.

Rör ihop äggula och florsocker. Vispa grädden. Blanda den med äggröran, lingonsylten och ev. gin. Häll lite varmt vatten i den lilla skålen så att den lossnar och lyft upp den. Häll lingonsmeten i hålet. Frys igen i minst 2 tim. Doppa skålen i varmt vatten och stjälp upp parfaiten på ett fat. Låt en stå i rumstemperatur i ca 30 min. Garnera med lingon.


Vilken imponerande glassbomb (undrar om Alfred Nobel gillade namnet, hö hö). Explosivt god var den!

Kvällen fortsatte i ett rasande tempo, och vi hade så trevligt att Johanna glömde av att hon hade förberett ett Nobel-quiz. Då, min vänner, har man en bra kväll.

Tack Johanna för en förträfflig middag!

Vid nästa halv åtta-träff ska vi utse vinnaren, och sedan: Ja då kör vi en omgång till!

måndag 23 januari 2012

Back to my roots

Hur mycket jag än uppskattade Kina-resan, med upplevelser och äkta kinesisk mat i alla dess former, så är det ganska så skönt att vara hemma också. Kanske var det vistelsen i Asien som gjorde att jag igår blev sjukt sugen på något klassiskt nordiskt: nämligen rotfrukter. Rotfrukter är svaret på många middags-dilemman i Casa del Russin. Varför? Jo: rotfrukter är nyttigt, billigt, närproducerat, hållbara och jäkligt gott!

Låt mig presentera det senaste inslaget på rotfruktstopplistan: lasagne proppfylld med rotfrukter och svamp.

Rotfruktslasagne
6 port.

1 liter färska champinjoner
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
3 morötter
2 palsternackor
½ liten kålrot
olivolja
1 burk krossade tomater + ½ burk vatten
salt
svartpeppar
kanel
paprikapulver
timjan
3 burkar keso, chili chipotle
9 lasagneplattor
1 dl riven ost

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Skiva svampen och stek den med lite salt tills det mesta av vätskan har försvunnit. Ta åt sidan. Hacka lök, skiva vitlök, riv rotfrukterna grovt. Fräs i olivolja i en stor panna. Tillsätt tomater och lite vatten. Krydda med salt, peppar, paprika, kanel och timjan. Låt puttra en stund.

Varva rotfruktsröran med svampen, keso och lasagneplattor i en ugnsfast form. Avsluta med keso och toppa med riven ost. Grädda i mitten av ugnen, tills plattorna är mjuka, det tar kanske en tre kvart. Servera med valfri sallad (jag rekommenderar inte isbergssallad, tomat och gurka vid den här årstiden, lyssna på den som erfarit denna sura upplevelse precis).


Den här annorlunda lasagnen blev en perfekt söndagsmiddag, och som en bonus passande till matlåda. Mättande, smakrik och med lite hetta från keson. Det kanske låter konstigt med kanel i kryddningen, men rotfrukter och just kanel passar förvånansvärt bra tillsammans.

Övriga rotfruktsfavoriter:
(Fisk)soppa
Rotfruktsgratäng
Ugnsbakade rotfrukter


Vad brukar ni göra med dessa gudabenådade råvaror?

Och ser ni, nu har jag äntligen fått färdigställt min länklista! Kolla på fliken längst upp, till höger. Har ni fler tips på trevliga/roliga/inspirerande (mat-)bloggar så kommentera på sidan.

lördag 21 januari 2012

I Kina käkar dom hundar*

Mycket konstigheter såg jag på menyerna, men faktiskt inte en enda liten vovve. Groda, komage, ankfötter, gamla ägg, manet, kycklingmage. Vill ni att jag ska fortsätta? Jag är inte på något sätt kräsen, så en del konstigheter smakade jag på, men långt ifrån allt.

Första mötet med den kinesiska maten skedde på inrikesflyget mellan Peking och Shanghai och ska jag vara ärlig så smakade den maten riktigt illa. Jag tänkte i mitt stilla sinne, att fortsätter det såhär, ja då kommer jag gå ner ett par kilo på kuppen. Det artade sig, som tur var! And it was goood!

Att resa i tjänsten är ju som kanske ni vet, ingen semester. På gott och ont väljer man inte vad man får se och inte se. Under tre intensiva dagar tror jag att jag fick smaka, lukta och se en del av det riktiga Kina. Alltså inte alls vad som skulle upplevas om jag hade varit där som turist.

Vi hade knappt tre intensiva dagar utanför Shanghai, i en stad som heter Zhangjiagang. Jobb, jobb och jobb. Men äta måste man ju göra ändå, eller hur?


Lunch på varvet. Bara att börja smaka sig fram.

Anka. Det som ser ut som en fot, ja, det är en fot.

Vi blev bjudna på en "quick lunch".
Det började så här:

fortsatte så här:
 
och slutade så här:
 
Så mycket mat på ett och samma bord har jag aldrig sett innan!
Färsk och välkryddad fisk. Mycket god!

Min kollega och jag gav oss en kväll ut på middag på egen hand. Inte lätt när man inte kan ett ord kinesiska. Och de inte kan ett ord engelska. Men vi lyckades beställa, och var väldigt nöjda!

 Groda. "Tastes like chicken".
Mina efterlängtade dumplings! GODA!

Innan vi skulle åka hem igen fick vi några timmar i Shanghai. Bäst att passa på tyckte jag, och vi tog en turbo-tur i en liten del av stan.

Gatukök i Shanghai

Det är något med kineserna och deras torkade mat.
Får det lov att vara lite snacks?

Shanghai Pudong skyline

Jag hade som sagt stora planer på att uppdatera er från Kina, men vet ni vad? Både blogspot och facebook var blockade... "The great fire wall of China".

Nu mina vänner, ska jag vila mig i form. Jet lag:ad är jag, men känner mig ändå ganska hyfsad. Det är bäst att jag håller mig i den formen, för ikväll ska jag nämligen på Nobelmiddag! ...to be continued...

söndag 15 januari 2012

Länkkärlek, choklad och Kina

Jag vill tacka Mrs Sunshine, Amy och Tant Gul för många fina ord och utnämningen Liebster Award. Tusen tack! Jag är inte den som är den när det gäller smicker, bring it on! Istället för att skicka vidare awarden (Oh no, fjorton års olycka och fotsvamp för evigt), tänker jag istället se till färdigställa min länklista som jag filat på en tid men aldrig fått tummen ur att göra klart. Den funkar ju lite på samma sätt, eller hur? Så håll utkik framöver så kommer ni få flera fina bloggtips.

Idag händer det grejer. Ikväll åker jag till Shanghai! Det kanske kommer lite plötsligt, men det gjorde det för mig med. Jobbärende, så det är inte fullt så exalterade som om det skulle vara en privatresa, men ändå. Kina! Och jag tänker, så som ni, på all spännande mat som jag förhoppningsvis kommer att få äta. Jag hoppas kunna uppdatera er någon gång under veckan.

Har ni ätit gott hela helgen? Lika bra att fortsätta på det spåret då, kanske en chokladig efterrätt hade suttit fint efter söndagsmiddagen (eller vilken veckodag som helst). I fredags bjöd vi mamma, pappa och syster på det här krämiga underverket.

Chokladkräm med citrussallad
(originalreceptet från Arla säger 4 port
men det var alldeles lagom till 5 personer)

1 1/2 dl grädde
1 1/2 dl mjölk
3 äggulor
100 gram hackad mörk choklad
1 nypa salt
1 nypa vaniljpulver

1 blodapelsin
1 blodgrape
1 apelsin
skal av en halv lime
1 msk flytande honung
1 msk triple sec

Gör så här
Rör ihop grädde, mjölk och äggulor i en kastrull. Värm på svag värme tills det tjocknar lite (ungefär 85 grader). Hacka chokladen och häll äggsmeten i en finmaskig sil över chokladen. Rör tills chokladen har smält, tillsätt salt och vanilj. Fördela i portionsglas och ställ in i kylen 2-3 timmar.

Filéa citrusfrukterna (Karin vet hur!), blanda med likör, honung och limeskal. Låt stå en stund så att smakerna blandas. Fördela salladen i glasen. Servera!


Åh, gott gott gott! Avsaknaden av socker i smeten gjorde mig lite frågande från början, men det alldeles utmärkt sött av chokladen och citrussalladen. En något mäktig efterrätt om man överdoserar, men alldeles förträfflig i lagom portioner. Tryffelaktig chokladkräm och pigg sallad! Den här kommer jag göra om.

Ha en bra vecka nu, jag hoppas som sagt på att kunna avge någon form av livstecken under mina dagar i Shanghaiområdet. En vild gissning: antagligen i form av en bild på något jag ätit.

lördag 14 januari 2012

Det är skillnad på vin och vin

Vin. Jag gillar vin. Rött ska det helst vara. Men ett glas bubbel eller ett glas vitt som matchar till maten, det går an det med. Jag har länge haft svårt för vitt vin. Jag misstänker att det har något att göra med att vi bryggde eget i Eriks badrum under gymnasiet. (Mamma och pappa, ni kan sluta att läsa här).

Givetvis slängde vi i mer socker än vad som var brukligt. Enkel gymnasiekemi: ju mer socker desto mer alkohol. Själva bryggningen gick ganska bra, men jag tror inte att jag skulle ha använt en duschslang som hävert om jag hade gjort om det idag...

Problemen uppstod vid själva tillslutningen av flaskorna, vi karvade nämligen korkar med kniv för att få dem att passa i de flaskor vi samlat ihop. Ganska ambitiöst projekt ändå, tycker ni inte? Behöver jag säga att flaskorna inte var täta, och att vinet således blev dåligt? Riktigt dåligt. Sedan kan ni ju räkna ut själva vad som hände. Ah, those were the days.

Men som sagt, jag jobbar på att lära mig gilla vitt vin. Till mat går det ofta utmärkt, men jag tror att det dröjer innan jag blir den som beställer in ett glas vitt vin på krogen.

Jag är ingen vinexpert, jag tror jag behöver några fler år på nacken för det, men jag kan numera avgöra om det är ett bra eller dåligt vin. Dåligt vin: hembryggt av desperata 17-åringar. Ett av flera bra viner: Gnarly Head (no 6597. 89 bagis).


Mjukt och lent, med mycket blåa bär och vanilj tycker jag. Syltig och generöst fruktig lägger Systembolaget till. Passar både till mat (lamm och nöt) och som snackevin (som Mårtenssons brukar säga).

Trevlig helg önskar eder Tant Russin.

onsdag 11 januari 2012

A yummy cake, I made

Är det inte det ena så är det det andra. Nu mår jag bra och är tillbaka på jobbet. Men vad sjukt ont jag fick i rygg och ben(!) av att ligga raklång i soffan i två dagar. Kommer ni ihåg hur det kändes att ha växtvärk? Så kändes det. Okej, jag kanske är lite av hobbit-längd, men växtvärk, verkligen?

Nog med gnäll. Över till viktigare saker. Tårta.

Varken tårtätning eller tårtbakning är min bästa gren. Det är inte så att jag inte gillar tårta, jag gillar ju det mesta som går att äta och som dessutom är sött, men det finns saker jag mycket hellre äter. Mat, glass, kakor, godis till exempel. Och ost. Gräddtårta ligger alltså inte på min topp-tio-lista. Inte heller är jag något proffs på att göra tårta, och övar tämligen sällan.

Ungefär en gång om året gör jag tårta, och det brukar vara runt där Michael fyller år. Det har blivit lite av en tradition att jag gör en tårta, gärna med tv-spel eller scifi-tema. One-up svampen från Mario, Tetrisklossar och PacMan har fått agera tårtmotiv.

Jag presenterar: årets tårta! Kan ni eran populärkultur?


Alltså: en Death Star Cake fylld med blåbärsgrädde och citronmarsankräm. Toppad med sötlakritsfluff (Kickgodis smält på svag värme i grädde. Låt svalna över natten. Vispa upp till fluff).


Om jag är nöjd? Oh ja! Mycket! Om det var god? Enligt tårtmaffian: Ja! (även om det kom in små diskreta önskningar om ännu mer lakritsgrädde).

Botten, som blev jättehög och var enkel att dela, gjorde jag enligt en tårtbottentabell hos Tårtkalas. Super!

Själva utformningen är inte oerhört komplicerad, jag skar ur en cirkel med en vass kniv, och formade urgröpningen sfärisk med en tesked. Fluffet är ju väldigt formbart och är bra för att täcka och forma. Täck resten av tårtan, och sen drar du bara några streck med en kniv. A good cake, you have.

måndag 9 januari 2012

Helande sallad

Jag är hemma från jobbet idag. Nej, det är ingen "måndagssjuka", jag är faktiskt dålig på riktigt även om jag måste erkänna att det var mycket värre under gårdagen. Några detaljer känner jag inte att jag behöver dela med mig av, men vi kan väl säga såhär: igår åt jag bara en banan och några skedar yoghurt, mer hade varit att kasta pärlor till svin. Inte en enda tanke kunde jag skänka till mat, utan att må riktigt riktigt illa.

Jag blir alltid lika förvånad när jag blir sjuk. Överlag är jag sällan varken sjuk eller förkyld så jag blir liksom helt förbluffad. Vad är det som händer? Ska jag ligga hemma, menar du? Nämen jag är nog inte sjuk på riktigt ändå...

Idag mår jag som sagt bättre, och kan faktiskt tänka på mat även om det inte är lika passionerat som i vanliga fall. Men den här salladen, som vi fick serverat till lunch på nyårsafton, den lovar jag att den mår ingen dåligt av! Jag tror till och med att den kan göra folk friska. Ja, kanske till och med kan den få lama att gå och blinda att se, för så god var den. Hallelujah!

Ädelostsallad med päron, mandlar och fikondressing
4 portioner

4 port kall kokt quinoa
140 gram ädelost
1 huvud romansallad
100 gram grönkål
2 st färska fikon i halvor
100 gram mandlar
1 st päron
1 förpackning valfria bönor

dressing
2 st färska fikon i skivor
5 st myntablad
2 msk balsamvinäger
1 tsk socker
4 msk olivolja
salt
peppar

Gör så här
Börja med dressingen: dela 2 st fikon på mitten och gröp ur innehållet.
Mixa med olivolja, balsamvinäger, socker, salt, svartpeppar och myntablad tills du får en krämig dressing.

Skölj romansallad och grönkål och skär dem i grova bitar. Sila av ett paket blandade bönor. Blanda quinoan med dressingen, bönor, sallad och grönkål på ett stort fat. Toppa med smulad ädelost och mandlar. Dekorera med fikon och päron skurna i klyftor.


Sött, salt, krispigt och matigt. Underbart! Dressingen kommer jag nog använda under andra omständigheter också. Se till att testa den här salladen nu när grönkålen fortfarande finns i affärerna! För det gör den väl?

Auf wiedersehen!

fredag 6 januari 2012

Ett inte så traditionellt långkok

Jag har precis kommit ut ur Zeldadvalan och är redo att anta helgens utmaningar. Det var ett fint spel, det var det. Jag har lite bristfällig tv-spels-motorik och -lokalsinne, men där täckte Michael med sina superskills upp. Det är viktigt att göra saker tillsammans sägs det ju. Vi har inget hus att renovera så vi spelar tv-spel.

På helgen finns det tid till långkok, vilket inte alltid behöver betyda högrev, oxsvans eller fläskkarré. Nej då, bönchilin som jag lagade till vår nyårshelg är helt vegansk. Mina grundliga studier har dock visat att den går hem hos både veganer, vegetarianer och köttätare. Inget för kryddkänsliga dock, då den kan bli rätt så spicy.

Kom bara ihåg att lägga bönorna i blöt kvällen innan. Receptet jag utgick från hittade jag hos Blod, svett och svartpeppar.

Mean bean chili
6-7 pers

500 gram torkade svarta bönor
3 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 msk spiskummin
1 msk malen koriander
3 stjärnanis
1 tsk socker
2 tsk torkade chiliflingor
2 burkar hela cocktailtomater + 1 burk vatten
1/2 dl whisky

1/4 habanero
3 tsk salt
25 g mörk choklad av bra kvalitet

Gör så här

Blöttlägg bönorna över natten. Hacka lök och finhacka vitlök. Låt fräsa med olja i en stor gryta.

Mortla stjärnanis och torkade chiliflingor med socker och häll ner i grytan. Tillsätt koriander och spiskummin. Låt fräsa några minuter.

Spola av bönorna i kallt vatten och tillsätt i grytan. Häll på tomater, vatten och whisky och låt grytan småkoka i ungefär 2 timmar. Bönorna ska vara mjuka. Salta efter smak. Finhacka färsk habanero (eller annan stark pepparfrukt) och tillsätt. Ta så mycket du vågar. Bryt i chokladen och rör ner. Låt sjuda en kvart eller så.


Den må inte se så mycket ut för världen den här chilin, speciellt inte i början av kokningen, men låt inte ytan lura er. Den är full med smaker och hetta. Passar bra med svalkande gräddfil, heta salsor och krispig vitkål (och en och en annan Margerita såklart).

 

Fint som snus säger jag bara. Perfekt att servera till många och varje gång jag gör den så blir jag lite förvånad hur något så fult kan vara så fantastiskt gott! Jag har tidigare lagat den med rött vin istället för whisky, och nästa gång tänkte jag testa med espressokaffe.

Nu är det dags att börja buffra sömn inför nästa vecka... Ha en bra helg!

onsdag 4 januari 2012

To-kill-ya eller tequila?

Igår var det ingen vanlig dag, för igår var det Michaels födelsedag!
Hurra hurra hurra!

Förutom att vara bäst på att vara pojkvän så är Michael även en av de få som tycker att tequila smakar gott. Vad passar bättre att göra på födelsedagen om inte gå på tequilaprovning? Igår klockan 19 stämplade vi in på Puta Madre, där ett tequilabord var uppdukat. 7 sorter i olika prisklasser, kvaliteter och med olika karaktärer.


Tequilamaestro Kiki guidade oss genom provningen. FYI görs en äkta tequila på en lilje-växt och INTE på kaktus. Vi fick veta att säger man till en mexikan att tequilan är gjord på kaktus så ligger du risigt till. "Puta Madre" säger han med all säkerhet.


Spännande? Ja! Intressant? Ja! Gott? Nja. Men vad jag vill påstå är att det är väsentlig skillnad på den ”tequila” du dricker (drack?) med salt och citron vid sena natt-timmen och en vällagrad äkta tequila. Lite mer som konjak enligt mina smaklökar.

Vi tog med oss samtliga glas till bords, beställde mat från menyn och sedan fick maestro tipsa oss om vilket av glasen som passade bäst till den rätten vi åt. Kul grej! Kiki var superkunnig och vänlig, så jag kan verkligen rekommendera den här provningen, oavsett om man tycker att namnet "tequila" kommer från uttrycket "to-kill-ya" eller inte.

Och maten på Puta Madre, den är så god så god. Spännande smaksättningar, rustikt och rejält med fina kryddor. Att man gillar färsk koriander är nog nästan ett måste skulle jag tro...

Små tacos med chorizo och potatis till förrätt. 

 Tonfisk kryddad med svart- och rosépeppar, i en tomatsås med kapris och oliver. 
Så vansinnigt god och vällagad.
(Damn you, dåligt ljus på restauranger!)

En bit av deras fina tårtor fick avsluta middagen. Ja, det var på en tisdag, men det var ju ändå födelsedagstisdag! Helt plötsligt kändes veckan lite roligare.

Jag tänker fortsätta på tequilaspåret, för en av ingredienserna i den hyllade mangosalsan som bjöds till böngrytan under vår nyårshelg, var just tequila.
Receptet hittade jag i förtjusande boken Matmolekyler.
 

Magnifik mangosalsa
250 gram tärnat mangokött
2 msk nypressad limejuice
finrivet skal av 1 lime
2 msk strösocker eller sockerlag
1 krm salt
2 msk finhackad koriander
1 1/2 msk tequila
några stänk habanero (eller fryst färsk)
1 msk mycket finhackad schalottenlök

Gör så här
Mixa alla ingredienser utom löken till ett fint mos. Blanda ner löken och låt stå och dra minst en kvart. På så vis hinner alkoholen reagera med syrorna och bilda fruktiga estrar. Smaka av med mer habanero och salt om du tycker det behövs.

Salsan passar enligt författarna till grillat fläskkött, stekt kyckling eller som taco-tillbehör.

 

Nu kanske jag överdriver en smula men stående ovationer kändes nära till hands när salsan serverades tillsammans med nachos, gräddfil, guacamole, tomatsalsa, vitkål och bönchilin (coming up). Snälla, snälla testa den!

måndag 2 januari 2012

Tjugohundratolv

Jag överlevde nyår, tequilan till trots. Vi hade en riktigt trevlig helg i Strömstads omgivningar. Mat, mat, mat och dryck. En och en annan promenad. Titta på brasan och lyssna på tystnaden som man inte hittar i stan. Kaffe och kakor. Bubbel, fyrverkerier och nya ambitioner inför 2012.



2011 har bjudit på både uppgång och fall. Bäst i år har varit de resor i kommit iväg på: främst Stora Australienresan då. Och matmässigt Italien såklart. 2011 har också varit året då den här bloggen fick luft under vingarna, och jag är så glad över all tid och energi jag lägger här och på att hänga på andra fina bloggar.

Privat har det svajat lite, jag har tampats med lite dålig självkänsla av olika anledningar. MEN det är så mycket bättre nu och jag känner mig hoppfull inför 2012. Nu kör vi!

Tillbaka till nyårshelgen: Fredagen kickade igång med mex-mat och margaritas. Bönchilin som jag hade förberett på hemmaplan är nog redan en klassiker och mangosalsan som serverades till: jag är beredd att sjunga en lovsång, eller i alla fall skriva en ode. Salsan tackar jag Matmolekyler för! Recept på båda dessa underverk kommer upp här inom kort, missa för guds skull inte!


Linda och Martin bjöd på en lunchsallad som hette duga. Godare sallad får man leta efter. Eller vad sägs om fikon, grönkål och ädelost? Stay tuned även för det receptet!

Martin, som är en passionerad hembryggare, inbjöd till ölprovning efter lunch. Fattar ni hur många olika ölsorter/typer som finns? Öl som inte smakar öl, öl som smakar glögg, öl som smakar havregryn och så vidare. Mina smaklökar gick nästan in i väggen tror jag. Tack Martin för intressant och smaklig aktivitet!


Nyårsmiddagen varvade klassiker i ny tappning med reseminnen och rundades av med en len dessert. Med tanke på att vi hade en ganska begränsad köksyta, ingen ugn och att vi inte villa lägga hela nyårsaftonen på att laga mat tyckte jag att vi lyckades riktigt bra!

Michael och jag roddade förrätten: en insalata caprese med en twist. Långsamt ugnsbakade körbärstomater (för att alla vet hur vanliga tomater smakar då här års). Halvera tomaterna, blanda med olivolja, balsamvinäger, salt, peppar, oskalade vitlöksklyftor, socker. 100 grader, ungefär 3 timmar.


Stefan och Karin hade låtit sig inspireras av sin Siciliensemester och bjöd på färsk pasta, mozzarella, spenat i en sås på egenkokt fond till huvudrätt. Toppas med cocktailtomater och riven parmesan. Vi tackar och bockar!


Creme brulee med lakritssås i botten fick runda av middagen. En creme brulee är alltid en creme brulee, på det fantastiska sättet och att gömma lite lakritssås i botten var ett välkommet trix.


Jag gillar kalas, festligheter och helgdagar, tro inte något annat. Men nu när vi lagt jul och nyår bakom oss kan jag inte låta bli att tycka att det ska bli ganska skönt med lite ordning och reda, rutiner, vardagsmatlagning och att vara hemma. Mer hemmavid betyder mer bloggande och mer bloggläsande, jag känner att jag ligger steget efter hela tiden. Bättring! Nu tar vi nya tag och gör det här året till ett riktigt bra (mat-)år!


God fortsättning alla goingar önskar Tant Russin!
Related Posts with Thumbnails