The totally terrific Trapani trip

Kära blogg,

det känns som om jag inte gett dig den uppmärksamhet du förtjänar på senaste tiden. Mycket annat har kommit emellan, så som socialt liv (ni vet det utan dator inblandad, kommer ni ihåg?), träning och italiensk weekend. Man jag har tänkt på dig mycket, det har jag. Du är med mig nästan jämt.

Speciellt i helgen var du med mig i tankarna. Konstigt vore det väl annars när jag var iväg till världens bästa mat-land! Nej jag har inte varit i alla länder, men lite var stans har jag ätit både det ena och det andra, och kommit fram till att Italien mättar mig bäst och även mest.

I torsdags kväll lyfte vi från Göteborg City (ahahahaha) Airport mot Trapani Sicilien. Ett glas rött vin och sen snusade vi sött både jag och syrran, nästan ända fram. En bokad transfer väntade på oss och tog oss till ett vansinnigt charmigt lägenhetshotell med tre (!) egna terrasser.

 

 Värre utsikt kan man ha

Vi vaknade senare på natten av världens regn och tänkte att det var självaste fa-an också. Men när jag vaknade några timmar senare sken solen på oss och vi upptäckte att hotellet låg alldeles i vattenbrynet. Gott kaffe finns i varje gathörn, thank god, och efter en macka och nämnda kaffe var vi redo för att röra på våra små taxben.

Det ligger en lite stad, Erice, på ett berg ovanför Trapani, dit det går en linbana. Detta fick bli dagens utflyktsmål. Linbanan var värd den långa promenaden dock, då den bjöd på tjusig utsikt.

Ungefär halva vägen upp mot berget sa det bara foff och vi åkte rätt in i en mjölkig dimma. Lite creepy, vi fick lite Silent Hill-vibbar. Väl uppe i Erice låg hela staden inhöljd i en dimma. 

Dramatiskt värre!

Lunch, en promenad i staden och lite shopping (tack Pernilla för tipset om pistage-pesto) åkte vi ner igenom dimman igen.

Resten av dagen spenderade vi med att promenera lite till, äta gelato, läsa böcker.

 

 Glass i bulle. I'm stunned.

Middag intogs på populära Tentazioni di Gusto. Jag åt, förutom den obligatoriska Insalata Caprese, den trapanska specialiteten couscous med fisk, som smakade himmel (och hav).

Couscous. Till denna fick man en skål fond som man hällde lite som sås på. Sjukt gott!

 
Matkulturen på Sicilen är delvis influerad av Nordamerika, därav couscousen. Sis valde bläckfiskcarpacchio (god!) och Risotto (också god!). Restaurangen bjöd förutom på fin service också på ett glas Prosecco, stort plus!

Dag två bjöd på lite sämre väder, uj uj uj vad det blåste! Vi spenderade dagen med att ströva omkring i gamla stan, besöka fiskmarknaden, fönstershoppa, äta glass och eftermiddags-snack.

Bolognese i ris. Fritera. Grymt snack!

Tjejen som jobbade på hotellet hjälpte oss att hitta en restaurang för kvällens middag, och vilket ställe sen. Det är precis så jag föreställer mig ett italienskt hak. Ljudligt, lite stökigt, sjukt charmigt och gudomlig mat! Jag åt en pasta med kumminkryddad korv och champinjoner som jag sent kommer att glömma. Jag dog lite.

Bilden gör i vanlig ordning inte maten rätta, men jag vet att ni förstår.

Tidig avfärd morgonen efter, så redan klockan 11 var vi tillbaka i ett kallt Göteborg. Underbart är kort! Men ändå underbart.

Förutom pistagepesto och många fina minnen fick jag även med mig någon form av bett. Alltså, först trodde jag att jag skaffat mig värsta muskulösa armen, men det visade sig vara något form av bett som svullnat till sjuka proportioner. Fortsättning följer om den italienska böldpesten....

Arrivederci Sicilien!