31 år alltså. Och jag blir bara smartare, bättre, starkare och snyggare för varje dag som går.
True story!
Lista över saker jag börjat göra regelbundet efter min trettioårsdag:
1. Tandtråda
2. Bädda sängen
3. Måla tånaglarna
(Vad säger ni, vilket kap va? Skynda att haffa.)
Förutom de tre ovan nämnda världsomvälvande punkterna har jag på senaste året också fyllts med känslan av att jag klarar av vad som helst. Och det mina vänner, är en känsla jag kan rekommendera till er alla. Huruvida det innebär att få fart och ordning på det jag lagar och stoppar i mig nu efter sommarlovet - det återstår att se...
Och på tal om det: nu är dags att ta tag i lunchlådorna igen. Alla vet ju att lasagne är den bästa matlådematen. Hence:
Lasagne med portabella, aubergine och hasselnöts- och persiljecreme
6 port
2 dl hasselnötter utan skal
1 liter lätt packad bladpersilja
1 ägg
350 gram ricottaost
salt
svartpeppar
2 mindre auberginer
4 stora portabellasvampar
4 vitlöksklyftor
smör
50 gram smör
4 msk vetemjöl
5 dl mjölk
150 gram ricotta
salt
färska lasagneplattor
500 gram körsbärstomater
Gör så här
Sätt ugnen på 100 grader. Sprid ut hasselnötterna på en plåt. Rosta i mitten av ugnen i kanske tio minuter, rör om med jämna mellanrum. Låt svalna och lägg sen i en plastpåse. Sug ut luften och gnid nötterna mot varandra för att få bort innerskalet.
Mixa nötter, persilja, ägg, ricotta till en jämn smet. Smaka av med salt och peppar.
Finhacka aubergine och svamp. Stek i rikligt med smör tillsammans med finhackad vitlök tills du har en mosig röra.
Smält smör i en kastrull. Tillsätt mjöl och vispa bort klumpar. Häll på mjölk i omgångar. Låt sjuda några minuter tills såsen tjocknat. Rör ner ricottan och salta.
Varva persiljecreme, auberginemos, béchamelsås med lasagneplattor i en ugnsfast form. Avsluta med béchamel och skivade körsbärstomater. Grädda i 200 grader i drygt 30 minuter. Ta ut och låt vila några minuter.
Originalreceptet kommer från
Om jag var din hemmafru, en av de snyggaste och bästa kokböckerna jag äger. Det var en finfin lasagne vill jag lova, snäll men inte desto mindre smakrik.
Nu laddar jag, och även ni hoppas jag, inför
Global Picnic i helgen. Tjo!