fredag 30 mars 2012

This time it’s personal

Vi ska inte prata om hajar eller Spielberg eller dåliga uppföljare idag*. Vi ska prata kakor. Jag gillar Söta Sakers månadsutmaningar, de får verkligen igång tankeverksamheten och planspånandet.

Den här månaden dock, då temat var Personligt, var saken självklar. Och inte ens det jag bakade krävde mycket hjärnaktivitet från min sida. Dessa kakor har jag nämligen bakat så många gånger att jag borde kunna göra dem i sömnen. Anledningen till detta är Russinpappan. Han lägger in beställning på beställning, så jag funderar på att införa någon form av prenumerationstjänst. Vi har testat andra kakor också, men det har liksom aldrig känts riktigt rätt.

Under åren har de förfinats, och jag undrar om de inte blir bättre och bättre för varje gång. Originalreceptet är Leilas.


Kolasnittar eller Pappakakor
24 st

100
gram mjukt smör
11 dl strösocker
22 msk ljus sirap
2.252.25 dl vetemjöl
0.50.5 tsk bikarbonat
11 tsk vaniljsocker
12 tsk
malen ingefära

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa smör, strösocker och sirap krämigt med elvisp. Blanda vetemjöl, bikarbonat, vaniljsocker och malen ingefära och vänd ner det i smeten.

Dela degen och rulla ut till två längder. Lägg längderna på en plåt med bakplåtspapper och platta till dem lite. Tryck lätt med en gaffel för att räffla dem. Grädda längderna gyllene i mitten av ugnen i drygt 10 minuter. Låt dem svalna en aning och skär sedan längderna på snedden. Låt svalna på plåten. Förpacka och frakta, eller ät upp dem på stående fot.



Pappa får beställa hur mycket kakor som helst, för det är ett väldigt överkomligt pris för att få ha världens bästa pappa. Han är en riktig klippa, det går alltid att resonera med honom och han har de bästa råden på lut. Dessutom har han en sådan där torr och bra humor som bara pappor har.

I helgen far vi ut till Den Stora Ön I Väst och sedan vidare till Den Mindre Ön Utanför Den Stora Ön i Väst (Gullholmen eller rättare sagt Hermanö). Det blir en lugn vistelse med mat, dryck, promenad och allmänt gött häng. Tillbaka på söndag och då ska jag berätta vad jag ska göra för spännande på måndag!

* Ettan var ju läbbig när det begav sig. Del 4? Not so much gissar jag. Källa.

onsdag 28 mars 2012

Nya gamla traditioner

Vi är inte så klassiskt traditionella av oss Michael och jag. Vi gillar att skapa våra egna traditioner. Påsk till exempel, inga ägg och ingen sill. Men väl en weekendresa. Långledighet är ju som upplagt för resor. Vi har varit i Paris, London och Budapest de senaste tre åren. På långfredagen bär det av mot Istanbul! Har du varit där? Vi mottager alla tips tacksamt. En sida som vi tänkte utnyttja under våra weekend där är Spotted By Locals, en turistsida där lokalbor skriver och tipsar. Istället eller som komplement till en vanlig guidebok.

Bara för att vi inte ska fira påsk med smörgåsbord och skumgodis betyder det inte att ni inte ska göra det. Här har ni mitt tips för en lyckad påsk: vegetarisk Janssons frestelse. Sältan från ansjovisen ersätts med kapris och oliver, och kryddpeppar ger en förnimmelse av ansjovisspad. Jag gjorde den här senast till ett knytkalas som Michael var på på juldagen. Jag ger er alltså:

Mattssons frestelse
8 potatisar
1 stor gul lök
1/2 dl kapris
1/2 dl hackade gröna oliver
malen kryddpeppar
3 dl matlagningsgrädde
pankoströbröd
smör

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Strimla potatisarna. Skiva löken och bryn den i smör. Varva potatis, lök, oliver, kapris och kryddpeppar i en ugnsfast form. Häll över grädden. Strö pankoströbröd (eller vanligt ströbröd) över och klicka på bitar av mjukt smör. Grädda gratängen tills den är mjuk och vackert gyllenbrun.


 Japp, det är den berömda grönkålspatén som skymtar i bakgrunden.
Den borde väl funka till påskbuffén den med.

Jag fick tyvärr aldrig chansen att prova gratängen själv, det ser nämligen så himla dåligt ut om man kommer till knytkalas med en halväten frestelse. Men mina källor sade att den smakade förträffligt, och det stora pluset är ju att (nästan) alla kan äta av den.

måndag 26 mars 2012

I väntans tider

Jag är väl ingen opinionsbildare på något sätt, men jag tycker ändå att det är viktigt att påtala när saker och ting inte riktigt faller mig i smaken. Till exempel om man går på restaurang, har bokat bord, och får vänta en halvtimme (alltså 30 minuter). Ni kan väl ställa er i baren så länge. Jo tack, hade man bara kunnat få hänga av sig, och kanske om det hade funnits någon plats i baren, och om man inte kände sig som om man stod i vägen var man än stod och om det inte var flera sällskap till som väntade på sina bord.

Väl till bords ska jag inte klaga (okej lite då: vi fick be om bröd, och även påfyllning av vatten flera gånger), för maten kom in snabbt och var om inte underbar så helt klart god. Lammentrecote fylld med avokado och fetaost, inte alls dumt. Och chokladtryffeln var mäktig med god. Prisvärt? Jajamensan. Trångt och överbokat? You bet!

Så var var vi då? Svarta Oliver, Kristinelundsgatan. Jag kommer nog inte gå dit igen faktiskt. Speciellt inte när man googlar, stöter på det här och även det här, och börjar misstänka att de sätter det i system. Not Ok. Icke godkänt. Ej acceptabelt.

Över till något trevligare: meatfree monday. Förra veckan lagade jag den här förträffliga rätten, vilken veckodag det var vet jag inte. Ni ska inte behöva vänta till nästa måndag, det gör ju ingen glad, så här kommer det.

Rostad ratatouille med marinerade vita bönor
5 portioner

1 zucchini
1 aubergine
250 gram cocktailtomater
2 gula lökar
1 röd paprika
1 gul paprika
4 vitlöksklyftor
3 msk Örtkryddor Provencale (eller liknande)
olivolja
1 burk finkrossade tomater
salt
svartpeppar
socker

2 tetra stora vita bönor
vitvinsvinäger
olivolja
1 vitlöksklyfta
torkad timjan

Gör så här
Börja med bönorna: blanda en vinägrett med oljan och vinägern. Riv vitlöksklyftan, blanda med timjan, vinägrett, bönor. Smaka av med salt och peppar. Låt stå och gotta sig tills du ska servera maten.

Sätt ugnen på 250 grader. Skär aubergine, zucchini och paprika i kuber. Skär löken i mindre bitar och halvera tomaterna. Skiva vitlöken tunt. Lägg alltsammans på en plåt, ringla över olivolja och strö över örter. Avsluta med salt och peppar. Baka i ugnen, ganska högt upp tills grönsakerna börjar vätska och nästan bli lite brända.


Sleva upp grönsakerna i en traktörpanna eller kastrull. Tillsätt de krossade tomaterna och låt sjuda en liten stund. Smaka av med salt, peppar och lite socker. Servera ratatouillen med exempelvis kamutvete. Toppa med en rejäl hög med bönor.


Rostningen gjorde verkligen under med grönsakerna! Det gav en djup och nästan lite söt smak. Fantastiskt gott om jag får säga det själv. Stora vita bönor är ju sedan tidigare en favorit och blev inte sämre av vitlök och timjan.

lördag 24 mars 2012

Metamorfos

I söndags förmiddag hittade jag två förskrämda limear limes limefrukter i kylskåpet. Min första tanke var: "It's Margarita o'clock!", men efter en stunds tankeverksamhet bestämde jag mig för att göra något mindre spritbetonat av dem. Något sött och gott, som man kan använda till lite av varje, nämligen Lime curd. Jag hittade ett recept hos Kanel och vanilj som jag utgick från. Enkelt var det och snabbt gick det.

Lime curd
75 gram smör
3 ägg
100 gram strösocker
1 1/4 dl limesaft
rivet skal av 1 lime

Gör så här
Lägg alla ingredienser i en kastrull. Låt sjuda på låg värme under omrörning tills du får en konsistens ungefär som vaniljsås. Jag hade nog lite för hög temperatur för jag hittade små bitar av koagulerad äggvita i min curd. Det löstes snabb genom att sila curden genom en finmaskig sil. Låt curden svalna i kastrullen och häll upp på en rengjord glasbruk.


 
Vad man kan göra av den? Ja om man inte tycker att det räcker att småäta den med sked kan man: ha den på toast och kex, tillsätta en klick i mellanmålssmoothien, varva den med tjockyoghurt, blåbär och digestivekex till en enkel efterrätt:

 

eller ha den som fyllning i kakor av Hallongrotte-typ:


Vi har för övrigt världens bästa citruspress! En hävarmstyp, som pressar ut minsta droppe ur frukten. Chef'n Citruspress FreshForce, finns bland annat hos Bagaren och Kocken. Ska ni köpa en citruspress är det den ni borde ha. Basta. 

Nu sitter jag mest och väntar på att tiden ska gå. Ikväll blir det nämligen bowling och middag, vilket Emma fick av några av oss vänner i födelsedagspresent. Så länge svingar jag armen lite lätt här hemma för att värma upp. It's ON brudar. It's on like Donkey Kong.

torsdag 22 mars 2012

Nu ökar vi på IQ:t inför helgen

Såååå: Blir man smart av fisk? Får man starka ben (barn?) av mjölk? Blir man stark av spenat? Gör man av med mer kalorier än vad man sätter i sig när man äter selleri? Är mörkt bröd alltid nyttigare än ljust? Huruvida dessa påståenden är sanna eller inte, det lämnar jag åt någon annan att avgöra. Fast vi kan väl ändå vara överens om att vi kan avfärda Karl-Alfredmyten?

Jag anser mig vara mer eller mindre normalbegåvad (fast min kompis Chris kallar mig för "min smarta vän"!), och äter en del fisk. Är det tillräckligt underlag i den empiriska studien?

Gott är det iallafall fisk. Och nyttigt. Pappa bjöd på en fiskrätt i somras som legat i mitt bakhuvud sedan dess. Jag fick lyfta luren och be pappa rota i receptgömmorna. Utifrån vad jag kom ihåg om rätten hade jag i och för sig redan handlat, så pappas anvisning blev mer som en guidning.

Så här blev det, och oh det blev bra!

Kolja på tomatbädd med sotad citron
4 port

800 gram kolja
4 stora tomater
1 lök
2 vitlöksklyftor
2 msk honung
2 citroner, skal och skivor
2 msk Örtkryddor Provencal
salt
peppar

Gör så här
Tina fisken om den är fryst. Sätt ugnen på 225 grader grill. Skiva lök och vitlök tunt. Hacka tomaterna. Blanda lök och tomat med finrivet skal av citroner, honung, örter, salt och peppar. Bred ut röran på botten av en ugnsfast form och placera den saltade och pepprade fisken på. Skiva citronerna tunt och lägg på fiskfiléerna. Låt stå i ugnen tills fisken är klar och citronerna har svartnat i kanterna.

Jag serverade med ett mos på potatis och broccoli, smaksatt med finriven parmesan.


Man kanske skulle kunna tro att citronen skulle ge en en käftsmäll. Men inte, även om den helt klart är dominant. Det blir syrligt, och nästan nästan lite beskt. En bra stuns helt enkelt! En somrig fiskrätt med italiensk touch, riktigt riktigt gott. Se så! Laga! Jag menar det, jag rekommenderar den verkligen.

Nu är det bara slutspurten kvar, sen är vi i målfållan igen. Helgen, denna hägring. Blinkar man, så missar man den, så känns det ibland. Imorgon kväll planerar jag att bara hänga hemma och kanske somna i soffan... Med äta måste man ju, och jag har redan en plan...

tisdag 20 mars 2012

Sushi

Sushi, sushi, sushi. Kommer man om några år fram till att det finns något läbbigt skadligt ämne (tänk akrylamid) i sushi, ja då kommer jag ligga risigt till. Jag måste ha sushi, iallafall två gånger i veckan.

Det första mötet med sushi, det föll inte speciellt bra ut. Men det väckte något form av sug ändå. Så jag testade en andra gång, och sedan var jag fast. Har hört från flera om liknande ingångsprocedur. Vad är det med sushin som gör det?

Ingefäran, riset, soyan, fisken. Allt i ett, och ljuv musik uppstår. Svårt att förklara. Vad jag däremot vet är att det är en perfekt lunch, middag eller snack. Att det är hyfsat kalorisnålt jämför med annan snabbmat. Att det är beroendeframkallande. När min sushi-ometer är nere på noll, då bör du hålla dig undan.

Men alla gillar ju inte sushi konstigt nog, det handlar väl ofta om den råa fisken gissar jag. Och ibland vill man ju ha något varmt i magen. Då gör du ju givetvis såhär:

Sushi för känsliga
1 port

1 bit laxfilé
wasabipulver
sesamfrön
1 portion kokt jasminris
inlagd ingefära
soya
edamamebönor

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Blanda wasabipulver med vatten enligt anvisningarna. Låt stå någon minut. Bred på wasabipasta (så mycket du vågar) på laxen, och vänd ovansidan i sesamfrön. Baka i ugnen i en kvart. Koka edamamebönorna i tre minuter, låt rinna av.

Servera laxen med ris, ingefära, bönor och en skvätt soya.


Kanske kan denna rätt vara inkörsporten till riktig sushi? Mamma, antar du utmaningen?

måndag 19 mars 2012

Life is like a cabinet of Delicato balls*

Ibland händer allt på en gång, som om man öppnar ett badrumsskåp med pingisbollar (som någon tipsade om i Maggans vett-och-etikett-spalt om man ville att folk skulle sluta snoka i ens skåp). Men skillnaden är att för ert favoritrussin är pingisbollarna just nu bra bollar, fyllda med möjligheter och energi. Kanske lite som om det vore ett skåp med Delicato-bollar?

- Förlovningen då, det bästa på länge.
- Michael har skaffat nytt jobb som kommer innebära en del större förändringar (mer om det framöver)
- Yours truly, landade också ett nytt jobb i förra veckan (här finns plats för stående ovationer)!
- Jag har nått ett personligt hälsomål (drygt minus 10 kg sedan augusti om ni är nyfikna, även här ges plats för ovationer).


Vad gör två DINKS (double income no kids) då? Firar såklart! Det blev en trevlig kväll på Stearin. 3-rätters med drycker. Kastanjesoppa(!), långa med bland annat svartrötter och chokladkräm med punchparfait. Bäst var efterrätten (bra där, jag förutsätter att Stearin läst mitt inlägg), mest överraskande var kastanjesoppans goda smak, tråkigast var långan (seg och smakade… stekt ägg). Servicen var snabb och trevlig, om än något förvirrad ibland. Trevlig miljö, intressant meny och något som såg ut att vara gött barhäng. I’ll be back!

Måndag idag alltså, och tillbaka till vardagen. På tal om vardag så upptäckte jag att mitt projekt med matkassen hamnat lite i bakvattnet. Vi testade alla fem rätter, om än att det tog drygt 2 veckor för oss att bocka av samtliga. Jag misstänker att vi har en livsstil som inte direkt matchar med matkassetänket: En allätare, en (fisk-)vegetarian. En del aktiviteter på kvällarna, och jag måste äta sushi i alla fall två gånger i veckan. Dessutom tror jag att jag är alldeles för matintresserad för att låta någon annan ska bestämma vad jag ska äta! Och jag som försöker att begränsa kaloriintaget på veckodagarna fick göra ett par undantag.

Rätterna var okej. Thaifisken var fin, och även pastarätten som jag bjuder här nedanför. Varm medelhavssallad, också god. Chevrekycklingen var sådär, och wraps med örtsås var väl knappast ett recept. På plus ligger annars att det var skönt att slippa handla, och vi fick möjlighet att testa recept vi annars inte hade tänkt på.

Middagsfrid kan sammanfattas med att det var kul att ha testat, men passar inte riktigt oss. Och, det här må låta sjukt drygt men, jag gör det bättre själv.

Så till pastasåsen, som föll oss på läppen


Mild räkpasta

4 port
300 gram morötter
300 gram rödlök
1 fänkål
1 vitlöksklyfta
3 msk tomatpuré
1 burk hela tomater
2 dl creme fraiche
1/2 buljongtärning
1/2 msk äppelcidervinäger
1 tsk curry
1 burk (400 gram) räkor
salt 
svartpeppar

Gör så här

Skala och skär morötter i 1 cm stora tärningar. Finhacka lök och strimla fänkål. Fräs dem i smör med vitlök och tomatpuré, i fem minuter. Tillsätt en burk hela tomater, creme fraiche, 1 dl vatten, buljong, vinäger, curry samt 1 tsk salt och 1 krm svartpeppar. Låt puttra i fem minuter.

Mixa såsen med en stavmixer direkt i grytan. Låt räkorna rinna av och tillsätt i grytan, låt dem bli varma. Servera såsen med nykokt pasta.



Jag gillade såsen starkt! Men skulle gärna plocka bort burkräkorna och istället toppa rätten med en näve skalade färska räkor. Eller varför inte smula en riktigt salt fetaost över, tillsammans med ett gäng svarta oliver?


* det var väl så han sa, Forrest?

lördag 17 mars 2012

Homarus gammarus

Med tanke på hur mycket jag åt igår så borde jag vara mätt fortfarande. Men logik är ju inte alltid kroppens bästa ämne, så när jag vaknade i morse var jag hungrig som en varg.

Vilken kväll det var igår, för det var nämligen hummerfest på Den Stora Ön i Väst. Pappa och hans kamrat brukar fiska hummer på höstarna, och i år hade vi "barn" tur och blev inbjudna till en kväll i frossandets tecken. Hummer alltså. GOTT! Även lite kräftor, räkor och hjärtmusslor fick plats på buffén. En lite otippad aioli gjorde intryck på mig, den var nämligen smaksatt med pepparrot och visade sig passa alldeles utmärkt till skaldjur. Jag fick tryckt i mig en och en halv hummer med devisen att man vet ju inte när man får hummer nästa gång.


Som om inte skaldjursfrossan vore nog, så åt vi även efterrätt. Gissa vem som anmälde sig frivillig till baket? Äntligen fick jag tillfälle att testa den kaka jag spanat in länge. Receptet är ursprungligen från Leilas "Guldkant på vardagen".

Pinjekaka med rosmaringlass
8-10 portioner

100 gram smör
2 ägg
1 1/2 dl råsocker strö
1 1/2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
1 nypa salt
1 dl pinjenötter
100 gram mandelmassa

5 kvistar färsk rosmarin
1 liter vaniljglass

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader, smörj och bröa en 24 cm springform. Rosta pinjenötterna i en torr stekpanna. Vispa ägg och socker fluffigt. Smält smör och rör ner. Blanda vetemjöl, vaniljsocker, salt och kakao. Vänd ner det i smeten. Riv mandelmassan och rör ner tillsammans med nötterna. Häll smeten i formen och grädda i drygt 15 minuter. Kakan ska fortfarande vara kladdig.

Plocka rosmarinkvistarna och hacka fint. Blanda med mjuk vaniljglass. Servera kakan ljummen med glassen. Njut!



Kakan, tillsammans med glassen, var precis lika god som man hade kunnat hoppas på. Vi var alla väldigt mätta efter skaldjuren, men desserten satte pricken över i:et. Rosmarin i glass lät lite otippat, men var riktigt gott! Jag rekommenderar både kaka och glass. Och ja, jag kräver att ni testar dem tillsammans.

(Visste ni förresten att jag gick marinbiologisk inriktning på NV-programmet på gymnasiet? Där skulle vi lära oss allsköns vattenlevande organismers latinska namn, bland annat Homarus gammarus (hummer), Fucus vesiculosus (blåstång) och Ulva lactuca (havssallad). Vissa namn är för alltid inpräntade.)

torsdag 15 mars 2012

2 år!

Hipp hipp hurra för idag är det bloggens årsdag! På ett sätt känns det som om det har gått i höghastighet, och på ett annat sätt känns det som jag haft den här hobbyn i hela livet. Men två år är det, och några av det senaste årets guldkorn får ni här.

I mars fick jag vårfeeling med en lenis (aka smoothie).


April månad bjöd på en utmaning i form av en selleri.


En majkväll hade jag halv åtta-middag med karibiskt tema.


Mitt första möte med fellow matbloggare skedde i juni.


Juli kretsade kring bästa mat-landet Italien.


Margarita på balkongen var ett stående inslag i augusti.


I september var pappa och jag delfinalister i Årets Hemmakock.


Ruus bakstuga fick besök av fem galningar i oktober.


November månad, då passade en mustig gryta bra.


I december gjorde en paté entré.


I januari åkte vi tillbaka till Toscana, i tanken.


Frukt i mat testades på i februari.


Nu kör vi ett år till väl? Den här bloggen är ju bara barnet.

tisdag 13 mars 2012

Räknas jag som Vietnamveteran nu?

Jag upplevde maten i norra Vietnam är fräsch och smakrik. Nudlar, färska jordnötter, chili, koriander, mynta, rispappersknyten, kyckling, räkor (som ätes hela). Salt får man vid sidan av, tillsammans med limesaft och färsk chili. Friterade majskorn som typ snacks (sött och salt i ett). Jag är förtjust!


Och som de äter vietnameserna! Jag, som tycker jag har en god aptit, fick se mig besegrad. De lassar in det ena efter det andra. Och inte är de några tjockisar direkt. Under en av våra längre luncher (vi ”firade” Womens Day) kom det in tallrik efter tallrik, för att sedan avsluta med en hot pot. Jag åt bara lite lite av varje, men rullade därifrån sen. Så här såg vår Hot Pot ut: buljong med kycklingdelar, vari vi lade i olika typer av nudlar, tofu, svamp och olika typer av färska växter. Jag tuggade inte i mig kycklingben i samma frenesi som mina kollegor, men uppskattade Hot Pot:en ändå!




En kväll gav jag mig ut på en längre promenad, och på vägen tillbaka blev jag hungrig. Kände mig först lite tveksamt inställd till hygienen på de ”restauranger” (kokplattor, skålar med mat, plastbord och stolar i hobbitstorlek utsatta på trottoaren) jag gick förbi. Men jag tänkte att man ångrar ju bara det man inte gör och beställde en nudelsoppa med räkor. Beställde och beställde, jag pekade och log, funkade fint. 6 kronor kostade kalaset, och det smakade mycket bra!


Kände mig väldigt nöjd när jag kom tillbaka till hotellet, mätt och med en påse med mango som jag köpte i ett fruktstånd. Att jag sen behövde skala min mango med en kam (en sådan engångskam man får innesluten i plats på hotellet) är en annan femma.

Det som gjorde mest intryck på mina smaklökar under veckan, är frukten. Vilken frukt! Mango, som jag inte alls är så förtjust i annars, smakade som en dröm. Ananas så söt och bra att stammen till och med smakar gott. Vattenmelon och drakfrukt. En jättevariant av grapefrukt. Med tanke på hur jag frossade frukt till frukost så borde jag förtjäna en roll i nyinspelningen av Seven.



Jag såg inte mycket av landet, det får jag erkänna. Men staden var helt okej, trevlig och lätt att navigera sig. Bakom alla hus, kranar och fabriker där kunde man ana en storslagen natur, så jag blir helt klart sugen på att resa till Vietnam som turist! 



Och vet ni, det fanns speciella hundrestauranger. Och då menar jag inte restauranger där hundar äter...

söndag 11 mars 2012

Jag gjorde det

På hemmaplan igen efter en vecka dryga 800 mil från Göteborg. Vietnam och maten där kommer jag återkomma till snart, när jag samlat ihop upplevelser, foton och smaker. Hur som helst är det skönt att vara hemma igen, och speciellt trevligt att återse sin kärlek.

Och trevligare blev det, för igår morse, alldeles efter jag kommit hem från resan, gjorde jag det: jag frågade om han ville förlova sig med mig. Och det ville han!

Kan tyckas ganska oklassiskt att det var jag som frågade, men vi är inte så traditionella av oss. Och inga ringar ska vi ha heller (var god att förfasas i kommentarsfältet). Vad vi däremot har är ett graverat hänglås som numera hänger någonstans på mitten av Älvsborgsbron, och vars en nyckel. Som en egen variant av det här.


Ända sedan i början av vårt förhållande så har vi skämtat lite om att jag skulle komma att fria 2012. Mest för att det var ett skottår, och att 2008 kändes lite för hastigt påkommet. Ju närmare skottdagen det kom desto mer har jag känt att: jo, men jag kan nog komma att fråga ändå. Och ju längre det här året har gått, desto mer angeläget jag känt att det varit. Så det som fanns kvar av alla tankar i slutet var: Varför inte? Så då gjorde jag det. Och om jag är nöjd och glad över det beslutet!

Vi firade lite lättsamt igår kväll med rödvinsrisotto med kantareller, lättkokta sparris och stekt halloumi. Till det en flaska Mas Folaquier Les Calades 2007.
Dinkelkex med chevrette (holländsk gethårdost) och marmelad med päron, granatäpple och Calvados



Fint ska det va', det är ju inte varje dag man förlovar sig! Även om man nästan borde göra det oftare, så trevligt som det var.

onsdag 7 mars 2012

Dagens lunch

Hej mina vänner!
Här kommer en matig rapport från andra sida jordklotet. Det är varmt, disigt och luftfuktigheten är hög. Det blir mest jobb, inte helt överraskande kanske, och en och en annan tur i stadens centrum. Jetlag:en gör sitt vill jag lova. Men över till väsentligheterna: låt mig presentera dagens lunch.

Min kollega tog med mig på lunch idag och ville bjuda på traditionellt käk. Som i Kina, och säkert många andra asiatiska länder, kommer maten in på fat och man delar broderligt. Vi serverades Saigon Springs Rolls, stekta rispappersnudlar fyllda med glasnudlar, räkor, grönsaker och även något som smakade som makrill. Dessa rullar kom in tillsammans med kokta nudlar, en korg med blandade gröna blad (koriander, mynta, sallad), tunt skivade morötter och annan oidentifierbar vit grönsak i en form av söt fisksåsdressing och skivad färsk chili.

Jag fick tydliga instruktioner hur anrättningen skulle tas an. Grunda i din skål med grönfoder, tillsätt nudlar och morötterna med såsen. Toppa med en bit vårrulle. Utmaningen kom i och med intagandet, för detta skulle slukas i ett kör, för att få den ultimata blandningen. Ni som har sett mitt partytrick vet att det gick ganska bra (ni andra, kan ju börja undra hur mitt partytrick ser ut, ha ha). Problemet kom vid själva tuggandet, men jag försökte ta seden dit jag kommit och smaskade i mig det med nudlarna hängande som ett skägg.

Och det var jättegott! Krispiga smakrika rullar och fräscha grönsaker, hurra! Det godaste jag ätit i landet, hittills.

Jag hade föreställningen att jag skulle hitta mjuka rispappersrullar, så som dem jag rullade själv häromsistens, men har faktiskt inte sett en enda än. Jakten fortsätter...

Jag återkommer med mer mat från Vietnam när jag är på hemmaplan igen. Ni kan se det här som en liten teaser. Over and out, och kram på er.

tisdag 6 mars 2012

Halvvägs där

Jag vet inte hur tillgängligheten av blogspot kommer vara under min vistelse i Vietnam, så jag passar på att safe:a med ett schemalagt inlägg. Medan jag tog mig hela vägen till Vietnam via Frankfurt och Bangkok så tar jag med er på en resa halvvägs dit, nämligen till Ryssland. Den här soppan finns i Vår Kokbok och den lagade jag sist för en sisådär 10 år sedan. Den måste gjort intryck, för jag kommer ju fortfarande ihåg den. Jag tror inte det dröjer tio år till nästa gång, för den är verkligen god! 

Rysk laxsoppa - Schilianka
4 port
 
500 gram lax med skinn
1 dl hackad färsk persilja
1 purjo
1 gul lök
1 morot
en näve vitkål
3 msk tomatpuré
1 vitlöksklyfta
4 msk kapris
1 dl svarta oliver
1 1/2 dl torrt vitt vin
1 1/2 liter fiskbuljong
1 msk smör
salt
färsk timjan
smetana

Gör så här
Skär bort skinnet från laxen, men släng det inte. Skär laxen i kuber. Koka upp fiskbuljongen och lägg i skinnet tillsammans med purjolökens gröna delar, persiljestjälkarna samt grovhackad gul lök. Låt sjuda i en kvart. Strimla grönsakerna och fräs dem i en rymlig gryta med lite smör ett par minuter utan att de får färg. Tillsätt tomatpurén och vitlöken. Sila buljongen i en finmaskig sil och tillsätt till grönsakerna. Låt sjuda i några minuter. Lägg i laxen, skivade oliver, kaprisen, persiljan och vinet. Låt sjuda ytterligare några minuter, tills laxen är klar.

Smaka av soppan med salt och färsk timjan. Servera med bröd och en klick smetana (eller gräddfil).


Jag är inte hemma på rysk matlagning, så jag vet inte vad som är det typiskt ryska med soppan. Kan det vara kaprisen? Rotfrukterna? Skit samma egentligen, för god är den och perfekt en kylig dag. Det här kanske är sista värmande soppan på ett tag, för nu när våren är på ingång blir man lätt sugen på andra grejer. Jag tänker sallader, pasta med primörer, varmrökt lax med potatissallad... Nu kanske jag tar ut vår-segern lite i förskott, men vad fasen snart är vi där, bäst att förbereda sig!

lördag 3 mars 2012

Upp till bevis!

Haussat var namnet. Dubbel dubbel - dumplingsstället på Kastellgatan här i Göteborg. Ingen bordsbokning (vad är grejen med det?), utan det är bara att chansa, vara ute i god tid, eller hänga i baren och hoppas på det bästa.

Vi bestämde oss för att mötas upp vid öppningsdags, det vill säga klockan 17. Jag var lite tidigt, en kvart eller så, och blev väl lite förvånad då det redan börjat köas utanför dörren! Inredningen är sparsam, bord och bara pallar att sitta på. Furuplank klädde nästan hela rummen, och materialet gjorde sig påmint i akustiken för jäklar vad skränigt det blev när stället blev fullt.

Bilden har jag lånat från Nöjesguiden.

Men maten då? Vi blev rekommenderade en Shandog-meny: en blandning av dumplings, wonton, mantao, sallader, såser och ris. Medan vi väntade på maten fick vi lite cassavachips och pumpachutney att knapra på, gott!

Dumplings och wonton är båda fyllda degknyten. Mantao är ett ångkokt kinesiskt bröd som man fyller likt en liten hamburgare. Dubbel dubbel satte full pott rent smakmässigt, det måste jag säga! Mantao med anka (tempeh för vegetarianen) och hoisinsås, dumplings med nöt-, lamm- och fläsk- och tofufyllning, picklad rättika och gul morot, koreansk gurksallad, krispig potatissallad. Dipsåser med smak av lök- och chili, sesam och svart vinäger. 

Personalen var trevlig och kunnig och svarade gärna på frågor. Dessutom fanns det kinesisk öl på menyn. Det som gjorde mig lite besviken var konsistensen på dumplingsen och wontons, några fastnade i pappret i ångkorgen. Några föll sönder när man lyfte dem. Men jag är beredd att förlåta, för det var en riktig smakfest! Vi betalade 175 kr/p för kalaset, vilket jag tycker är prisvärt.

Anledningen till att vi träffades igår, förutom att vi faktiskt tycker om att hänga med varandra, äta och dricka, var att vi skulle utse vinnaren i Halv Åtta. Emma avgick med den totala segern! Stort grattis! Ett genialt val av tema, och väldigt väl utfört. Den hemmagjorda bearnaisesåsen var det som avgjorde var min röst hamnade. Den 21:e april då kör vi igen, och börjar hemma hos mig. Stay tuned.

Från en del av Asien, till en annan: nu måste jag börja packa för min avfärd mot Haiphong. Väderprognosen säger 26 grader och sol. Arbetsgivarprognosen säger jobb. Vi får se vad det bjuds på. 16 timmar flygtid har jag framför mig, ensam, så det gäller att ladda med pocketböcker och musik.

Vi hörs hörreni, se nu till att behålla våren här i Sverige!
Related Posts with Thumbnails