En utmaning som bar frukt

Kräsen är jag inte, det vet ni väl vid det här laget. Men frukt i mat alltså. Äpple i kalla såser/rätter går bra. Citrussaft och -skal är gott. Fikon och russin kan också funka. Geléer, chutneys och liknande - visst! Men när folk börjar snacka om ananas på pizza och banan i gryta, då vill jag skicka dem till Guantanamobasen eller iallafall Azkaban för lite uppsträckning. Jag tror det är det här med frukt i varm mat som är mitt problem. Men, vad vore livet utan utmaningar? Det tog emot, men jag gjorde det till slut. Aprikoser i grytan.

Tagine är en marockansk lergryta med ett koniskt lock. Formen gör att ångan fångas upp och faller tillbaka på maten. Jag tänker mig att det är lite som vår romargryta. Grytorna man tillagar i Taginen kallas lämpligt nog också Tagine. En gång för hundra år sedan var jag i Marocko och åt någon form av köttbullastagine med katrinplommon(!) som smakade som en dröm. Bra matminne.

Jag har ingen Tagine, har dock hört att IKEA säljer, men en vanlig gryta har jag och det visade sig att den dög bra för att göra en marockansk kikärtsgryta.

Tagine utan tagine
eller marockansk veggogryta
4-5 port

2 små gula lökar
3 vitlöksklyftor
1 kanelstång
5 tsk harissa (jag använde Green Harissa)
1 tsk sött paprikapulver
1 tsk sambal oelek
saft från 1 citron
1 palsternacka
1 morot
1 bit kålrot
1 stor sötpotatis
½ aubergine
½ squash
2 burkar krossade tomater
1 pkt saffran
2 dl vatten
1 tsk socker
1 burk kokta kikärtor
1 dl torkade aprikoser
1 röd paprika
salt, peppar

matyoghurt
kamutvete

Gör så här
Börja med att skala och hacka samtliga rotfrukter i kuber. Skiva auberginen och squashen. Finhacka lök och vitlök, fräs glansiga i olivolja. Tillsätt kanel, harissa, paprikapulver, sambal och citronsaft. Släng i alla grönsaker och låt fräsa med någon minut. Tillsätt tomater, saffran, vatten och socker. Låt grytan sjuda tills kålroten är nästan mjuk, det kan ta upp till en halvtimme. Häll i kikärtorna och paprikan delad i mindre bitar. Smaka av med salt och peppar. Strimla aprikoserna och låt sjuda med en stund. Couscous är väl egentligen det mest korrekta att servera till, men jag föredrar något grövre så som matvete.

Bra söndagsmiddag - nästan långkok (var går gränsen för ett långkok egentligen?). Kryddorna gjorde grytan kraftig och smakrik, och kikärtorna tog mycket smak. Lite spicy, väldigt värmande och riktigt riktigt gott. Nästan ännu godare dagen efter, så kryddorna satt sig ännu mer. Frukten då? Inte illa, inte illa alls, men det kommer att dröja innan ni ser något bisarrt som Flygande Jakob på den här bloggen.