A blast from the past

Nu börjar det närma sig självaste tacodag.. hrm fredagen. Jag har alltid gillat konceptet med tacos, och skäms inte för att säga att jag gärna äter svensk tex mex. Och det är väl ett grymt alternativ till myskvällsmat á la köpepizza?

Jag har nog alltid haft en thing för tacos. Ända sedan det dök upp första gången i köket på Den Stora Ön i Väst. Fick 12-åriga Kim välja vad vi skulle äta, ja då kunde man lita på att det blev tacos. Det gick även så långt att när det var dags att önska sig något vid födelsedagar, konfirmation och julklappar, ja då bestämde jag mig för att börja samla på Saga Forms TexMex-servis. Fattar ni nu hur långt nere i tacos-träsket jag var?

När jag vid 16 års ålder flyttande hemifrån, då skydde jag den där servisen som pesten. Lika snygg som jag tyckte den var först, lika ful tyckte jag den var då. Jag tyckte väl att jag hade vuxit ifrån den och att det var dags att skaffa sig en mogen smak. Den fick helt enkelt stanna hemma på mammas och pappas vind. Där har den legat och bokstavligt talat samlat damm fram tills att min föräldrar förra året bestämde sig för att rensa på vinden. Mamma ringde och frågade om jag ville ha TexMex-servisen, men eftersom jag hade minnen om dess avskyvärdhet tyckte jag att den kunde de ge bort till någon stackare, alternativ slänga.

Det var Michael som hejdade mig, och tyckte att vi kunde väl i alla fall titta på den. Motvilligt gick jag med på det. Och återigen föll jag för den, ungefär 15 år senare. Gammal kärlek rostar aldrig? Lagringen hade gjort servisen kitschig och 90-tals retro. Den fick helt enkelt följa med hem. Bra jobbat där Michael! Jag säger fortfarande inte att jag tycker den är snygg, men den är kul. Och "charmig".

Sist vi bjöd hem mamma, pappa och syrran, då var det givetvis mexikanskt som serverades. För att få njuta av de härliga skålarna, glasen och tallrikarna. För att inte tala om skedarna och gafflarna! Se bara! Känner ni igen dem?

Det serverades dock inte vanlig tacos, utan mer åt vad jag vill tro är äkta tex mex. Fisk kryddad med chili, spiskummin och koriander, Margarita, svarta bönor, vitkål, mangosalsa med tequila, guacamole och en salsa på tomatillos.

Salsa Verde
500 g tomatillos
ett gäng jalapeños (smaka dig fram)
1 liten silverlök
1 vitlöksklyfta
2 dl färsk koriander
salt

Gör så här
Mixa samtliga ingredienser, pröva dig fram till rätt styrka med jalapeños. Smaka av med salt.

Det blir en syrlig, stark och smakrik sås. Ett alldeles utmärkt alternativ till en vanlig tomatsalsa, och visst är det alltid kul att variera sig lite? Tomatillos är, vad jag kan utläsa, ingen tomat egentligen utan mer besläktad med krusbär. Den ser lite ut som en physalis med sitt spröda hölje, och under höljet döljer sig en grön liten tomatliknande sak. Smakar lite syrligt och nästan pepprigt och används i det mexikanska köket. Jag tror det kan vara svårt att få tag på färska tomatillos i Sverige, något som vet bättre? Jag köpte konserverade på Extreme Food här i Göteborg.

Undrar om det var mitt undermedvetna som fick mig att rulla vietnamesiska vårrullar förra veckan? Inte så konstigt i så fall, för på lördag åker jag nämligen till ovan nämnda land. Företaget jag jobbar på har ett kontor i Haiphong, som ligger en bit utanför Hanoi, och jag ska fara dit för att försöka lära dem det som anses vara min specialitet. Spännande på många sätt och vis!

Det slog mig faktiskt inte förrän biljetten var bokad, att jag precis hade lagat vietnamesisk mat. Jag ser fram emot att få stifta en djupare bekantskap med (mat-)landet Vietnam. Tjänsteresa förvisso, men äta bör man ju ändå. (Vilken tur man har som har skaffat sig mat som hobby, och inte typ frimärkssamling eller fågelkonservering. Jag menar att äter gör man ju överallt, värre är det med fågeluppstoppning.)

Ni som har varit i landet, något speciellt i mat eller dryckesväg jag bara måste testa?