söndag 31 juli 2011

Återbesök i Varberg

I vintras tog vi ett SPA-dygn på Varbergs Stadshotell och deras Asia Spa. Hotellet och spa:t var helt okej, men det som imponerade mest var restaurangen på hotellet. Vi hade väl inga speciella förhoppningar eller förutfattade meningar, men scheisse vad vi blev positivt överraskade! Vinet, maten och servicen gjorde en bara helt igenom glad.

Vi gjorde ett återbesök i veckan, och förväntningarna var höga. Vi satt ute på terrassen i sommarvärmen, delade en flaska Chilcas Chardonnay och åt gott. Från början var det bara tänkt att vi skulle äta förrätt och huvudrätt men när vi fick span på desserterna så ja... då fick vi kapitulera.

Maten var bra, riktigt bra, men nådde nog inte riktigt upp till nivån på första besöket. Servicen var lika bra som sist, och det berodde mycket på att det var samma person som tog hand om oss, en sjukt trevlig, kunnig och rolig ung man som bryter på franska(?).

Finns det musslor på menyn så bara måste jag välja det!
Örter, vitlök, parmesan, grädde

Havsabbore med primörer och vitvinssås

Sockerkaka, dulche de lecheglass, mascarpone, hallon! Hur kan man motstå?

Får ni chansen att äta här någon gång så rekommenderar jag det starkt!

Avrundning och avslutning

Sista dagen på min semester, och hela känsloregistret kommer göra sig påminda under dagen om jag känner mig själv rätt.

En tanke som jag har hoppas jag kommer att återkomma till framöver är att bara för att semestern är slut, så betyder det ju inte att sommaren är slut eller hur? Och vilken semester jag har haft också, kunde inte önskat mig något bättre.

Vad passar bättre än att avrunda semestern med att avslöja vinnarna i Picknickbokstävlingen? Jag valde att slumpa ut två vinnare, vilka blev Plommonet och Emma! Stort grattis! Jag kommer att ta kontakt med er båda. Hoppas ni får mycket nöje med boken!

Jag skulle även vilja ge ett hedersomnämnande till både Jessica (som ville picknicka med herr Reinfeldt) och signaturen PeHå (som helgarderade med alternativ för både bar himmel och bar-himmel) för fyndiga svar.

Söndag idag och just den här söndagen betyder det Brunch på Bar Flamingo. Ses vi där?

Under-bar sommarhimmel i Varberg

lördag 30 juli 2011

Helt slut efter två dagars supande...

Återigen tillbaka i stan efter en underbart lyckad minisemester i Halland! Schemat var späckat i två dygn. Dag ett huserade vi i Varberg och ägnade oss åt två timmars SUP-kurs, middag på Stadshotellet samt relax och övernattning på Kurorten. Vädret var strålande, men lite i blåsigaste laget för nybörjar-SUP:ande. Vi kämpade på bra på brädorna och hade ont, ja i princip överallt dagen efter. Perfekt fall, sa SUP-läraren till mig. Alla är vi bra på något tänker jag.

Frukt och choklad som tilltugg till överraskningsbubblet. Vad har man gjort för att förtjäna det här?

Middagen på Stadshotellet är ett kapitel i sig, och kräver sitt eget inlägg.

Dag två spenderades i Falkenberg och på Strandbaden (men innan dess ett pass på kurortens gym, och hotellfrukost såklart). Vi chillade på rummet, åt räkmacka och strosade runt innan det var dags för The Main Event: SUP-utflykt i Grimsholmens naturreservat. Vi blev avsläppta 8 km uppför Suseån och paddlade oss ner mot åns havsmynning. Två timmar i något som mer liknande Amazonas än svensk natur. Små forsar, stockar, hängande träd, fågelliv (och mygg). Fridfullt och lite äventyrligt! Rekommenderas till alla! Bra träning för rygg, mage, lår och armar och en jäkla upplevelse. Läs mer om SUP i Falkenberg här.

Påfyllning i energiförrådet innan utflykten

Två nyfrälsta. Bild lånad från A-kite.se

Vi vaknade upp möra men glada. Ytterligare en vattenaktivitet återstod innan avgång, nämligen vattenskoter! Hotellet hade en snabb rackare för uthyrning och jävlar i min lilla låda vad det gick undan! Stirriga av adrenalinet begav vi oss mot vad som var en värdig avslutning på två sjukt lyckade dagar, glass hos Riccardos! Mer om denna gudomliga glass i ett annat inlägg, men vi kan väl säga såhär att jag var inte hungrig förrän klockan åtta samma kväll.

Tack min goa fina kille för de här dagarna! Du är det bästa!

onsdag 27 juli 2011

What'sup?

Att vakna upp bredvid någon som ligger och flinar, det kan bara betyda något bra. Och om det gjorde! En födelsedagspresent (något för tidig) i form av en miniweekend på olika platser i Halland. På programmet står bland annat SUP-kurs, middag på Varberg Stadshotell och glass på Riccardos! Gissa om jag är glad?!
Avfärd 12.00, så jag måste packa!

So long!

Ros, ros!

Ni göteborgare som varit ute och slarvat på stan någon gång de senaste åren vet säkert vem ros-mannen är. För er övriga kan jag berätta att det är en herre som rör sig omkring krogarna i innerstan (typ Avenyn) och försöker kränga rosor. Ros, ros ropar han med gäll röst, medan dioderna på hans keps frenetiskt blinkar i olika färger.

Som en modebloggare med haremsbyxor-cravings (eller vad det nu kan vara som är inne, fråga inte mig jag har en matblogg), fick jag idag ett sug efter att baka. Men i vanlig ordning är jag en smula för lat för att gå till affären. Simplaste möjliga recept...? Mjöl, socker, smör - vaniljhorn! En flaska rosvatten gömde sig längst bak i kylen, och röd karamellfärg fanns nedstoppat i en låda. Det är klart att det blir dubbla ros(a) småkakor! Ros, ros!

Ros(a) vaniljhorn

100 gram rumstempererat smör
1 msk vaniljsocker (sådant med svarta prickar i)
2 1/2 dl vetemjöl

1 dl socker
röd karamellfärg
rosvatten efter smak
ev smält smör

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ihop smör, vaniljsocker och mjöl med elvispen, använd visparna, tills det blir en smulig deg. Tryck ihop degen med handen i bunken. Ta upp degen på köksbänken. Rulla degen till två tjocka rullar och lägg dem i kylskåpet i ca 20 minuter. Skär varje rulle i 12 bitar. Rulla ut varje bit till en pinne som du böjer och lägger på en plåt med bakplåtspapper. Rulla inte för tunt, då bryts kakorna lätt sönder när de är klara.

Baka kakorna mitt i ugnen i ca 12 minuter. Kakorna ska inte få färg, men kännas lätta när de är klara. Låt kakorna svalna något på plåten. Blanda strösocker med karamellfärg och rosvatten efter smak. Doppa antingen ovansidan eller båda sidorna i sockret, beroende på hur söttandad du är.

Jag märkte att det var lite svårt att få sockret att fastna, så jag fick pensla kakorna med lite smör. Tror det beror på att färgen och smaksättningen gjorde att sockret klumpade sig lite, för det gick bättre när jag strödde ofärgat socker.

Receptet hittade jag hos Arla.

Och vilken tillfällighet att månadens tema hos Söta saker just är rosa. Heeelt och hållet oplanerat från min sida...



Ätbarheten då? Hög, mycket hög, man ska inte underskatta en klassiker! Möra och inte för söta. Passar bra att frysa in, skulle gissa att de tinar på ett nafs.

tisdag 26 juli 2011

Närproducerat

Högkvalitativa färska råvaror, producerade runt knuten gissar jag är en av nycklarna till den vrålgoda italienska maten. Av en slump fick vi chansen att fortsätta på det spåret vid gårdagens middag.

I helgen gjorde vi ett snabbt besök på Den Stora Ön i Väst, för att fira pappas födelsedag (hurra hurra!). Med oss hem fick vi pappa-fiskad och pappa-rökt makrill samt mamma-odlade tomater och gurka. Oh happy day! Nu snackar vi politiskt korrekt middag! (Ja, jag dubbelkollade precis så att makrill var med på gröna listan hos WWF). Sallad, makrill och lite bröd. Gott för magen och bra för samvetet!


Så, nu kan jag med gott samvete tanka bilen med miljöfarlig diesel, äta orättvisa bananer och köpa fiskpinnar (med fisk fångad i Nordsjön, rensad i Estland, panerad i Kina, friterad i Indien och såld på Hemköp), eller?

måndag 25 juli 2011

Immagini da Italia

"Just rub it in will you" tänker ni nu kanske. Japp! Svårt att äta dåligt i Italien säger jag och bjuder på lite bildbevis.

Man kan ju inte åka till Italien utan att äta pizza!
Italienska läkare rekommenderar en Insalata Caprese om dagen, minst!
Simplicity at it's best

Färsk frukt, närodlat och allt det där
Gammal ost

Svårt att dricka dåligt också

Al fresco

Och just som jag nästan kommit över min en italiensk glass om dagen-abstinens, så hittar jag det här: World of Riccardo. Hemlagad italiensk glass, beläget en bit utanför Halmstad. När åker vi?! tjoade jag här hemma. Någon som varit där och smakat?

lördag 23 juli 2011

Honey I'm home!

Hemma som i regniga Majorna. Ja och så förstås hade jag ju med min honey på resan så det fanns ingen att ropa detta till i dörren, om det inte är till bloggen och er då förstås.

Var ska man börja? Italien. Svårt att hitta en mer passande destination för en foodie säger jag. Tur att man varken går på GI-diet, är glutenallergiker eller nykterist. För någon som gillar ost, vin och glass (JAG) så var det som att komma till mathimlen.

Vi reste mest runt i Toscana, men gjorde även ett par dagars besök i Ligurien. Följ vår något virriga resa på google-kartan.


12 dagar hade vi till vårt förfogande, och med oss på resan fanns en Renault Wind samt vår navigatör i mobilen Emily. Inte alltid kom vi överens med Emily då hon envisades med att lura ut oss på små små grusvägar, till återvändsgränder och förbi galna Cujo-hundar. Men vi kan nog också säga att det hade varit svårt att klara oss utan henne.

Vi hämtade ut Wind på Florens flygplats. En liten bil, men perfekt för två personer. Grejen med Wind var ju förstås att det var en cabriolet. Vid ankomst var det 38 grader och stekande sol så att cabba ner var nästan lite övermodigt, men gasen i botten så fläktade det lite (ungefär som i en bastu när du blåser på din hud). Temperaturen sjönk lite under resan och då var det perfekt att köra cab på de serpentinliknande toscanska vägarna.

Jag passar mycket bra bakom ratten om du frågar mig.
Första destinationen blev Pistoia, en stad strax utanför Florens. Vi flanerade omkring lite på gatorna och piazzorna, innan vi intog vår första italienska middag på ett Lonely Planet-tipsat ställe som serverade Crostini Misti (blandade crostinis) som fick tyst på oss båda. Ribban sattes högt helt enkelt!

Fyra crostinis, den ena godare än den andra
Efter en natt ackompanjerad av en AC som lät som ett reaplan begav vi oss mot Cinque Terre, Linguirien. Det var ett av mina måsten på resan, och denna plats gjorde oss inte besvikna. Cinque Terre är en kuststräcka och nationalpark med vandringsleder mellan och runt fem små byar. Utsikten från vårt hotell var sjuk och det var svårt att sluta stirra. Vi hann med korta besök i samtliga fem byar, alla charmiga på sitt sätt. Värmen gjorde det svårt att utföra någon form av fysisk aktvitet (förutom att bada då), men jag hoppas på att åka tillbaka någon gång under en svalare årstid för att vandra mellan byarna.

Man smälter, visst gör man?
Ingen dålig utsikt att ha till frukost.
Vidare söderut mot Castiglioncello, en ganska lugn och beskedlig kuststad. Vi gjorde ett stopp i Pisa för att titta på tornet, men om sanningen ska fram var det snabbt avklarat, vi avskräcktes snabbt av hela turistkommersen (turistens dilemma eller hur?).

Vi sov två nätter i Castiglioncello på ett väldigt underligt pensionat. Detta ställe verkade drivas och bebos av gamla tanter. Själva huset var inrett som om det vore någons hem och var man än befann sig så stod det en gammal italiensk dam och log. Lite creepy om du frågar mig. På dagarna tog vi lilla bilen och begav oss på utflykter till gamla städer och byar. Pittoreskt, mysigt och alltigenom trevligt, men såhär i efterhand är det ganska svårt att skilja dem åt.

Utefter kusten låg betoningen på menyerna givetvis på fisk och skaldjur. Inte mig emot. Åt en Risotto Marinara som jag fortfarande kan känna smaken av.

Nästa stopp på vägen styrdes lite av att Michael har en arbetskamrat som befann sig i området. Rakt in i landet ligger Chianciano Terme, en liten stad som förr var välbesökt med anledning av de källor som finns i området. Vi fick berättat för oss att läkaren för remitterade patienter med allehanda fysiska defekter till orten, då vattnet sades vara läkande. Idag, nästan som en spökstad. Vi sänkte medelåldern kraftigt när vi rullade in i staden, och fick en grym deal på ett nyrenoverat hotell där någon galen inredare fått alldeles för fria händer.

Terassen på Villa Gaia, Cinchiano Terme
Och på en oansenlig kvarterskrog åt jag mitt livs bästa pasta! Gnocchis med tomatsås. That's it. Tyvärr inga bildbevis med ni får ta mig på orden.

Vi jobbade oss sedan norrut mot Florens och avlutade vår resa med fyra nätter på ett så kallat Agriturismo. Vi bodde på en gård helt enkelt. Kanske låter spartanskt, men stället hade det mesta man kunde önska till exempel en vidunderlig utsikt och en POOL!

Il Polo (säger den självutnämnda italienskexperten)

Det fanns möjlighet att äta hemlagad middag på kvällarna tillsammans med de andra gästerna och det ångrar vi inte en minut att vi tog tillfälle till. Mannen som drev stället svängde ihop en fyra rätters meny som var bland det bästa på hela resan.

En dag spenderades i Florens, en mycket fin stad men jag tror det gör sig bättre under lågsäsong...

Turister som sagt.

Och glassen! Glassen! Fanns alla möjliga och omöjliga smaker. Pinjenöt, Coca Cola, yoghurt, lakrits, Kinderägg und so weiter. För övrigt var det härligt att kunna få sig gott kaffe i varenda gathörn.

Hur ska man kunna välja?
Oj så nöjda vi är med hela resan! Nöjda, glada och kanske lite tjocka också.

En inte helt ovanlig syn

söndag 17 juli 2011

Vykort

Soliga hälsningar från landet där tomaterna smakar som de ska, mozzarellan är som en bit av himlen och olivoljan är flytande guld.


Det låter kanske lika smörigt som den värsta Eros Ramazotti-låten, men det är sant.

söndag 10 juli 2011

Sommartävling!

Innan jag släpper iväg mig själv på grönbete (semester) vill jag bjuda er på en liten tävling!

Jag har fått möjligheten att lotta ut en eller ett par exemplar av Michael Krantz' bok "Mat under bar himmel". Michael (som bloggar här) och fotografen Håkan Aspnäs (som fotar här) bjuder på bilder och recept som får en att överproducera snålvatten. Själv har jag siktat in mig lite extra på Spenatpannkakor, Höstsallad samt Rabarberkaka med marängtäcke och pistage. Äh, wtf, jag vill äta allt i boken! Boken innehåller inte bara recept utan också tips om hur du gör ditt uteätande lätt och roligt. Ett par exempel om vad du kan hitta i boken finns just nu på DNs matsida.


Så, medan jag är borta på semester önskar jag att ni gör följande: Skriv en kommentar till det här inlägget där du berättar vem du vill äta under bar himmel med. Sprid gärna det här vidare, ju fler som är med i tävlingen desto fler böcker lottas ut. Du behöver inte ha en blogg för att delta, men en mailadress kan vara bra.

Bilden kommer från boken och föreställer en halloumisallad med blåbär, valnötter och bönor.

Inte mycket att tveka på väl? Jag är åter i Sverige den 22:e juli, så någon dag efter det kommer jag lotta ut vinnarna. Lycka till!

Efteråt

Tack för lyckönskningarna inför simmet, och se det gick ju bra! Jag är så nöjd så att jag nästan börjar bli odräglig.

Uppenbarligen var jag hungrig efter loppet eftersom jag började tugga på medaljen
Sällan har väl en pizza smakat så gott som efter att ha avklarat Vansbro Tjejsim på 26 minuter och 8 sekunder. Från Cyrano såklart!

Räkor, pesto, svarta oliver och getost

torsdag 7 juli 2011

Det närmaste

Framöver finns det en risk att det kan bli lite skralt med inlägg här på bloggen. Semester'n hägrar. Imorgon gör jag sista dagen på kontoret, stämplar ut och styr kosan mot Karlstad. Men herregud, inte ska du väl spendera din semester där? tänker ni väl nu. Inget ont om Karlstad, men det blir bara en övernattning där för att morgonen därpå beger vi oss mot Vansbro. Det finns en grej som Vansbro är känt för (öppen för andra förslag), nämligen Simmet.

Av någon anledning, just nu känns det väldigt oklart vilken, bestämde jag mig för att anmäla mig och genomföra tjejsimmet. 1000 m motströms. Temperaturen ligger faktiskt på trevliga 18.7 grader idag, och jag har våtdräkten med mig, så det ska väl gå vägen det här. Önska mig lycka till! Hör ni inget mer om Vanbrosimmet på den här bloggen kan ni förutsätta att det inte gick så bra. För gick det bra, då kommer ni få höra det. Om och om igen.

Ian Thorpe är lite snabbare än vad jag är, fast bara lite.
(bildkälla)

Men sedan då? Söndag blir vilo-/tvätt-/packdag. Måndag morgon flyger jag och killen mot Italien och Toscana. Tvära kast, från fysisk utmattning till total avkoppling. Hyrbil är bokad, rutten oklar. Vi ska äta god mat och dricka gott vin, sola, bada, köra nedcabbat (solkräm på) oooaha och aaaaha över fina vyer, ta en och en annan promenad. Hoppas kunna bjuda på några smakprov på detta under resan, annars blir det ett gigantiskt inlägg vid hemkomst.

Ooooh. Aaaah
(bildkälla)

Jag säger som Heidi, Auf wiedersehen! Eller mer passande, Arrivederci!

Det kommer bli lite som Thelma och Louise. Fast utan allt. Men med cabrioleten (som inte är en jänkare utan en liten Peugot). Så inte alls som filmen kan man säga. Bra film dock. Se den.
(bildkälla)

"Massäck"

Det här med matlåda. Love it. Ibland. Ibland inte.

+ man vet vad man stoppar i sig
+ billigare
+ man behöver inte promenera iväg
+ man får bestämma själv

- när man inte är sugen på det man har med sig
- när man glömmer den hemma
- man måste ha framförhållning
- man måste laga den

Noggranna studier utförda av mig har visat på att matlåda passar bäst för Tant Russin. För att minimera insatsen och maximera avkastningen gör jag ofta en maträtt. Som jag äter i princip hela veckan. Jag presenterar vecka 27s lunchlåda:

Bulgursallad med laxbiffar


Bulgur som först fräses med rödlök, chili och paprika. Låt koka. Blanda med alla grönsaker du kan hitta (på). Salt och peppar. And a little bit of olive oil.


Laxbiffar enligt det här receptet, idag smaksatta med fetaost.


Ät. Behöver inte värmas om du har riktigt bråttom eller inte orkar vänta på din tur till micron.


Jättegott på riktigt och till skillnad mot många andra lådor kring lunchbordet, en riktig färgprakt. Frågan som återstår är hur många tänker: Men vafaaan, äter hon samma mat idag igen??

Vänta, vänta! Jag kom på en till dålig grej med matlåda: När man glömmer en odiskad burk i väskan. I flera dagar.

måndag 4 juli 2011

The original and best?

Västerbottenostpaj. Det kan nog vara något av det godast som finns. Det salta och krämiga tillsammans med ett frasigt skal, oj oj oj. Kungen på buffébordet, till de flesta årstider. Midsommar till exempel, och för att inte tala om kräftskivan!

Visste ni förresten att Västerbottenost är ett patenterat varumärke och får endast tillverkas av Norrmejerier i Bursträsk?

Tydligen är jag inte heller ensam om att avguda denna ost, som Sara Lidman sa: "Osten visar att kreaturens suckar inte har varit förgäves". Mina ord om osten lär väl aldrig bli bevingade, men jävlar vad god den är!

Västerbottenostpaj
1 paj

125 g smör
3 dl vetemjöl
1 msk vatten

150 g riven Västerbottensost
3 ägg
2 dl vispgrädde
1 krm svartpeppar
salt

Gör så här
Sätt ugnen på 225°. Mixa smör och mjöl, för hand eller i en matberedare, till en smulig massa. Tillsätt vattnet och mixa ihop till en smidig deg. Låt vila i kylen minst en halvtimma. Tryck ut pajdegen i en normalstor pajform, eller sex portionformar. Nagga formen i botten och ställ in i ugnen ca 10 minuter. Vispa ägg och grädde, tillsätt osten. Smaka av med salt och peppar. Häll ostfyllningen i pajskalet och grädda i 20 minutser tills pajen stannat. Låt svalna. Skär upp i små mumsbitar och servera på buffé eller varför inte till förrätt med sikrom och creme fraiche?


Receptet kommer från Västerbottenostens egen hemsida såklart. De borde ju veta.

söndag 3 juli 2011

Uppvärmning

Om åtta dagar bär det iväg till Italien. Matens förlovande land. Tolv dagar med hyrbil, utgångsplats Florens, väntar. Jag har höga, kanske för höga, förväntningar på maten och vinet. Igår kväll körde vi ett uppvärmningsrace på That's Amore, en italiensk krog vid Linnéplatsen. Jag har ju aldrig varit i Italien, men är maten lika bra eller bättre som på That's Amore, ja då är jag nöjd!

Vi valde att köra på en fyrarätters-meny, Il Rustico, där det serveras Intipasto, Primo, Secondo och Dolce, det vill säga förrätt, pasta, huvudrätt och efterrätt. Detta kalas går på modesta 279 kronor per person.

Själva grejen med menyn är att du inte får veta i förväg vad som kommer att serveras. Personalen kollar av innan om det är något du inte gillar, är allergisk mot eller av andra anledningar inte äter. Du får även välja om du vill ha fisk eller kött som huvudrätt. Det finns vinpaket att tillgå till menyerna: bra, bättre och bäst (med priserna 250 kr, 300 kr och 350 kr). De har även a la carte om du inte gillar överraskningar.

Det var en varm och lite klibbig kväll, så det passade väldigt bra med en riktigt kall prosecco till fördrink. In kom även en flaska vatten.

Till förrätt fick vi in en bruschetta: bröd, tomat, olivolja, vitlök. Så enkelt, så gott. Ett rött fruktigt vin därtill. Namn? Ingen aning, namnet brukar ha försvunnit från minnet så fort som vinet försvunnit ur glaset.

Färsk pasta med svamp och smak av tryffel kom in härnäst tillsammans med ett par bitar bröd och parmesanost. Ett glas kraftigare rött vin till det och man var i mathimlen! Tryffel kan vara lite lurigt tycker jag, "lagom" tryffelsmak är underbart men gränsen är hårfin.

Jag valde kött till huvudrätt och fick kalvfilé tillsammans med en rosmarinsalsiccia, medelhavsgrönsaker och en klyfta citron. OMG. Ett pepprigt och smakrikt rött vin till som jag önskar att jag tagit namnet på. Michael gick på fiskalternativet och fick en grillad havsaborre med scampi. Han såg nöjd ut. Kan tilläggas att vi sa inte så mycket till varandra under huvudrätten, det är ett gott betyg.

En lagom osöt pannacotta med jordgubbscreme rundade av kvällen, tillsammans med en smått bubblig muscat. Piggt och fräscht, inte alls sådär tungt som pannacotta kan vara. I och för sig hade jag väl gärna sett något lite mer spännande än klassikern pannacotta som efterrätt.

Mätta och belåtna, men inte ruinerade begav vi oss från Linnéplatsen. Sammanfattningsvis ett mycket lyckat och prisvärt restaurangbesök. Kunnig personal som gärna berättade om maten och vinerna, trevlig miljö (om än lite klyshig) med superfräscha toaletter och riktigt riktigt bra mat.

Bilden är lånad från hemsidan

Skulle du sitta inne med några tips på must see, must eat, must drink i Florens med omnejd så mottages detta tacksamt! Vi har som sagt hyrbil och är inte alls främmande för att avverka ett par mil så bring it on!

lördag 2 juli 2011

Även solen har sina fläckar

Ni tyckte kanske att päronroyalen var tjusig att se på? Jag klandrar er inte, men ni skulle ha sett den andra pajen (jag gjorde två mindre istället för en stor). Ut ur ugnen skulle den, men den slet sig och jag tappade den. Upp och ner givetvis.

Den fina

Här i matbloggosfären kryllar det inte av misstag direkt. Det är pastelligt och lyckat och underbart gott och fint. Så jag bjuder på ett av mina, och uppmuntrar alla att göra detsamma! Kom igen, några borde ni väl ha på lager?

Den fula ankungen

Som tur var smakade den i alla fall lika gott!

Sparrismatta

Grillmästartips: Istället för att låta din sparris trilla ner i kolen (de passar ju perfekt i springorna), ta ett grillspett och stick igenom den grövre delen av sparrisen. Trä upp som smultron på strå, och du har din egen sparrismatta redo för grillen. Genialt!

Related Posts with Thumbnails