"Vi åker om fyra veckor, ska du med?"

Det var svårt att säga nej till en sådan serverad utmaning: Att bestiga Kebnekaise. Imorgon bitti tar vi flyget till Kiruna. Själva vandringen börjar i Nikkaloukta och sen väntar tre spännande dygn. Jag har aldrig sett mig som någon friluftsmänniska, än mindre en fjällvandrare, så det här är ett (ännu) stort kliv utanför den berömda trygghetszonen. Jag är sjukt peppad, och har packat ryggan full med Kexchoklad och Compeed. Det här blir kul!

I vintras lagade jag passande nog den här goda soppan, inspirerad av Sara. Nästan som om jag redan då visste..? Creepy.

Nikkaluoktasoppa på mitt vis
~6 portioner

4 dl strimlad vitkål
2 mellanstora morötter
1 hel liten purjolök
1 vitlöksklyfta
300 gram (qourn-)färs
smör att steka i
2 msk dijonsenap
3 msk tomatpure
2 lagerblad
1/2 tsk sambal oelek
13 dl vatten
2 buljongtärningar
salt
svartpeppar
1/2 dl hackad färsk persilja

Gör så här
Strimla lök och riv morötter. Fräs färsen i smör i en stor gryta. Låt kål, lök, vitlök och morötter steka med några minuter. Tillsätt senap, tomatpuré, lagerblad, sambal, vatten och buljong. Låt sjuda på svag värme i drygt 15 minuter. Smaka av med salt och peppar. Toppa soppan med persilja.

Önska oss nu Lycka till! Vem vet, kanske jag blir helt friluftsfrälst och flyttar ut i ett vindskydd i skogen, odlar bångstyrigt skägg och lever på bark och rötter (röstar vi inte fram en ny regering på söndag är risken/chansen överhängande)?

Ctrl c + Ctrl v

Vi var på restaurangen, förlåt matbaren, Spisa för några månader sedan. Enligt dem själva hämtar de inspiration från de "franska, spanska och italienska lantköken". Låter la bra änna? Ja, men det var det ju också. Inte wow-amagaaaad-måste-bo-här-bra, men BRA. Jag kommer gå dit igen, det är en sak som är säker. Miljön var trevlig, maten vällagad, servicen bra (men grejen med att den manliga personalen hade på sig hängselbyxor, det kommer jag aldrig förstå).

Tanken är att man delar flera rätter, små eller stora. Vi åt bland annat pizza med päron och getost, padrones med bea (och något mer som jag inte kan minnas). Men den rätt som gjorde mest intryck på mina smaklökar var stora italienska köttbullar i tomatsås: Polpette. Man kan ju inte ränna på varken restaurang eller matbar var dag, så då får man rulla sina egna bullar. Sisåhär.

Polpette al pomodoro
5 portioner

tomatsås
2 mindre gula lökar
2 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
1 dl vitt vin
1 tsk socker
1 msk balsamvinäger
2 tsk torkad basilika
salt
svartpeppar

köttbullar
500 gram blandfärs
1 dl smulor av vitt bröd
1 dl mjölk
2 ägg
1 dl hackad färsk persilja
1 1/2 dl finriven parmesanost
salt
svartpeppar

Gör så här
Finhacka lök och vitlök och stek mjuk utan att den tar färg. Ta därefter undan häften av löken till köttbullarna. Tillsätt tomat, vin, vinäger och kryddor. Låt puttra under lock medans du gör köttbullarna.

Blanda brödsmulorna med mjölk och låt det stå en stund innan du rör ner resten av ingredienserna (glöm inte löken). Blanda väl och rulla 20 större köttbullar. Bryn dem i smör tills de har en fin färg. Ta upp och låt svalna lite, så att de behåller formen, innan du petar ner dem i tomatsåsen. Låt sedan allt sjuda i drygt 20 minuter, gärna mer.

Servera förslagsvis med nykokt tagliatelle och lite extra parmesan.

Om dessa var lika goda som på Spisa det kan jag inte säga, men gott blev det! Persilja och vitlök är ju fina kamrater sedan länge och jag skulle tippa på att rivet skal av citron skulle passa riktigt bra. Sen att man inte behöver ta halva dagen till att rulla små små runda köttbullar är ju en grej man inte bör underskatta.

Jag var för upptagen med att äta för att fotografera det färdiga resultatet, men det är ju inte så att ni aldrig har sett ett par köttbullar i tomatsås innan, eller hur?

Det blev bättre och bättre

Gårdagen började sådär (upp kl 05.00 för att flyga hem från Warsawa för att inse att jag glömt GPS:en i hyrbilen), fortsatte helt okej (några timmar på jobbet) och artade sig riktigt riktigt väl till slut (finfin middag på Grill Grotesque och drinkar på både Hello Monkey och Hotel Riverton). Må resten av semestern fortsätta i samma stil! Fast gärna utan den milda vodka-baksmälla jag känner av just nu...

Ikväll kommer min inre tonåring gå bananas. Robbie Williams (If you read this Robbie - call me! I love you!) på Ullevi! Och bättre arenakonsertväder går väl knappast att få? Somrigt väder kräver somrig mat. Fräscht och smakrikt vill jag ha det och Remsan vet hur man gör hon. Här hittar ni originalreceptet och så här gjorde jag.

Asiatisk färs- och nudelsallad
500 g (kyckling)färs

100 gram shiitakesvamp

2 vitlöksklyftor, finhackade
1 tsk salt

1 ½ tsk sambal oelek

100 gram böngroddar

3 lime, pressad saft

2 msk olja
2 msk japansk soya
1 msk fisksås
1 msk sweet chilisås

5 salladslökar, strimlade

2 msk hackade jordnötter

2 msk hackad koriander

1 msk hackad mynta

1/2 hackad röd chili

1/2 pkt äggnudlar

isbergssallad

4 morötter

1 kruka koriander

Gör så här
Fräs färsen i olja med strimlad svamp, vitlök, sambal och salt. Vänd ner böngroddarna de sista minuterna. Blanda ihop alla ingredienser till dressingen och vänd ner den i färsen. Koka nudlarna, skölj dem i kallt vatten. Placera salladsblad i djupa tallrikar, strimla morötterna med en potatisskalare. Fördela nudlarna och toppa med ett berg ljummen färsblandning. Färsk koriander och några extra jordnötter som pricken över i:et!

Ät med bestick om så önskas, men jag föredrar att använda salladsblad som verktyg jag. Ps. Glöm inte servetterna!

Nu skulle det nog vara på sin plats att sig utanför dörren. Jag undrar om jag inte bara ska lägga mig raklång på balkongen och drömma om San Sebastian.

Gaddningen

Japp jag skaffade mig en tatuering! Det här dryga året har varit fullt av ups and downs. Men jag har återhämtat mig. Som sjöstjärnan som regenererar en ny arm om den förloras. Så kan man se den. Eller så är det en liten påminnelse om den stjerna man är. Eller så kan man skita i symboliken och bara tycka att den är snygg. Hur som helst, jag älskar den. Say hello to my little friend (eller 30-årskris...).

Visste ni förresten att sjöstjärnor har två magar? En för att smälta mat och en som de kan kasta ur munnen? När den äter en mussla bänder den upp skalen med sina starka armar och spottar in sin ena mage i musslan och äter upp den! Vilket bordsskick. Jag brukar faktiskt uppföra mig bättre än så, även om det kanske inte var den vackraste synen när jag slevade i mig de här goda lunchlådorna.

Mindre såsig moussaka
1 stor form
 
3 mindre auberginer
salt
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
1 buljongtärning
2 burkar krossade tomater
400 gram valfri färs
2 tsk torkad oregano
1 nypa starkt paprikapulver
1 lagerblad
salt
svartpeppar
en nypa socker
3 stora potatisar
1 grön paprika
1 stor burk keso (250 gram)
riven parmesan

Gör så här
Skär auberginerna i centimetertjocka skivor. Lägg i en bunke och salta rejält. Blanda och låt stå medan du gör färssåsen.

Finhacka lök och vitlök, fräs dem mjuka i olivolja. Tillsätt färsen och fortsätt steka några minuter. Häll på tomterna och krydda. Låt puttra under lock i dryga halvtimmen. Torka av auberginerna och skiva potatisen ganska tunt. Strimla paprikan.

Varva färssåsen med keso, auberginer och potatis i en stor ugnsform. Avsluta med keso och riv över så mycket parmesan du kan med. Grädda i mitten av ugnen på 200 grader, tills potatisen är mjuk. Vad kan det ta, en halvtimme?

När jag varken har lust ork eller ingredienser till en bechamel. Då är keso det bästa! Passar alldeles utmärkt även i lasagne. Det blir mindre såsigt såklart men bra ändå tycker jag.

Nu är det snart helg igen tamigtusan! Och den inleder vi med den klassiksa räkmackan på Heaven 23. Jag siktar högt!

Olika typer av flås

Så fort man vänder ryggen till står hen där och flåsar en i nacken. Jag talar om fredagen såklart. Snuskgubbe-i-trench-coat-i-parken-flås är inget bra flås (tycker inte jag iallafall, men alla är vi ju olika) men fredagsflåset gillas - eller hur?

Den korta arbetsveckan har mestadels bestått av att försöka äta upp resterna av påskägget vi fick av fastighetsägaren (Ni vet hur det funkar, ju längre tid som gått, desto mindre gott godis finns kvar. Således står man där efter en vecka och mölar i sig sockriga pastellägg som man inte skulle tagit med i tång de första dagarna - Am I right?!).

Om man sen själv känner sig lite flåsig och uppsvullen efter allt godis kan man försöka väga upp med enkla, lätta och fräscha kycklingburgare.

Kycklingburgare
4 stora eller 5 mindre

500 gram kycklingfärs
1 ägg
1/4 färsk chili
1/2 citrongräs
1/2 liten fänkål
1 msk färskriven ingefära
1 dl färska hackade örter (koriander och mynta)
salt
svartpeppar

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Banka citrongräset och strimla fint fint. Finhacka även chili och fänkål. Blanda färsen med ägg, kryddor och örter. Salta och peppra. Forma till fyra biffar och lägg i smord ugnsform. Stek i ugnen tills de fått färg och är genomstekta, drygt en kvart alltså. Servera mellan två bröd eller som jag gjorde: en bulgursallad med massa grönsaker och citronvinägrett. Inspiration hittade jag från den här grymma tjejen - tack Remsan!

Så kan man äta ytterligare lite torrt påskgodis imorgon också... Hurra?

Boken med stort B

Andra har kanske en bibel, ett fotoalbum eller en annan speciell bok som har en given plats hemmet. Hem-hemma (där man numera är uppväxt men inte bor längre) har vi en receptbok.

Det är någon sketonge som varit framme och kladdat! Måste vara syrran...

Varje gång jag är på besök måste jag bläddra i den minst en gång. Bläddra, humma och fnissa.
Det är alltså en receptbok som måste vara uppåt en trettio år gammal. Där finns handskrivna recept, maskinskrivna (alltså på skrivmaskin) recept, papperskopior och urklipp ur diverse tidningar. Handstilar från grannar, bekanta, föräldrar you name it.

Var det någon som sa vältummad?

Det är lite som en tidsresa att titta i den här boken. Den första delen tror jag vi kan härleda till sent 70- eller tidigt 80-tal, då den är fylld med tidsenliga recept såsom Pizzeriasallad, Köttgryta med ananas och Gurksallad med kiwi. Och nu får ni "som var med" rätta mig om jag har fel, men Punschparfait måste ju varit en riktig klassiker?


Den senare delen från nittiotalet och fram, den kan vi inte skratta åt riktigt än, men där flimrar en del pastarecept förbi. Det är en välanvänd bok det här! Många av familjens klassiker hittar vi här, som till exempel: Eva-Lenas senapsstekta fläskfilé, Leifs Musselgratäng, Pasta Mia, Sussies Delikatess och givetvis också favoriten Gravad oxfilé. Det dyker också upp tvivelaktigheter som Rödbetsvin och PlayDoo...


Vi kan även hitta något som man kan se som en liten indikation på vad som komma skulle, nämligen ett recept skrivet av undertecknad. Spana in det här! Jag skrattar varje gång!


Jag bjuder på ett recept härifrån i Bokens ära, en rätt som enligt gulnat tidningsurklipp blivit framröstat till bästa skolmat!

Den som ändå fått Sussies delikatess i bamba...
400 gram köttfärs
200 gram champinjoner
120 gram majskorn
1 purjolök
1 gul lök
1 röd paprika
1/2 dl chilisås
1/2 dl tomatpuré
5 dl buljong
250 gram creme fraiche
salt
peppar
aromat

Gör så här
Hacka champinjonerna, purjolöken, löken och paprikan. Bryn samtliga grönsaker och blanda i majsen. Ställ åt sidan. Fräs färsen med chilisås, tomatpuré, salt, peppar och aromat. Blanda färsen och grönsakerna i en stor form. Blanda ljummen buljong med creme fraichen och häll över formen. Grädda i 175 grader i ungefär 20 minuter. Servera med pilaffris.