Jag tipsar!

Visst gillar vi entusiaster? Och visst älskar vi popcorn? Logiskt sett borde vi älska en popcornentusiast! Jag fick genom en vän höra om Bruno, som gjort slag i saken och numera sprider sitt popcornevanglie genom sitt företag WePoPoP. Vi etablerade kontakt och jag fick hemskickat ett popcornprovar-kit. Sedan dess är popcorn inte längre bara popcorn för mig. Det finns alla varianter: stora, fluffiga, små, sega, mjuka, krispiga, rundare. Och smakerna! Nötigt, majsigt, smörigt... Ta hjälp av WePoPop så guidas du med vänlig men beslutsam hand genom popcorndjungeln. Bonus: inga tillsatser - bara götta. På hemsidan bjuds man även på roliga, och ibland helt vansinniga, sätt att smaksätta popcorn på.

Mitt eget bästa popcorntips har ni sedan innan: karamelliserade sådana. Sjukligt gott!

Nästa helg/nu till helgen/helgen som kommer (kärt barn har många namn) kör vi i Global Picnic vår berömda Food Festival igen! Det kommer finnas käk från inte mindre än 14 olika länder, bland nyheterna i år har vi Iran och Mali. Musik, kultur, människor och en massa god mat. Kom! Och passa på att säga hej till mig också. Så: 22-23/8 kl 11-17. På Kanaltorget alldeles vid Operan och Älvrummet.

Vad mer vill jag tipsa om? Jo Karins quinoasallad med jordgubbar och feta. Det mesta som går att äta från restaurangen i Röda stens kulturhus. Samt lite fine:are dining på Bhoga. Och Slaktar-Julias blogg som jag alltid finner mycket underhållande och lärorik.

Jamen då ses vi ju till helgen då! Bra!

Det gick ju bra det här (också)

Det finns vissa typer av mat jag brukar undvika att laga. Där jag tänker "det blir ju ändå aldrig sådär bra som på restaurang - lika bra att låta proffsen sköta sitt". Typ thaimat och indiskt. Men sen så slår envisheten till och jag bara måste testa. Det gick ju dessutom bra med Pad Thai:en sist, så varför skulle det inte funka med Palak Paneer? Fast utan paneer, men med tofu. Och OM det funkade?

Palak tofu
5 portioner

3 mindre gula lökar
1 msk bruna senapsfrön
2 msk garam masala
2 st kardemummakapslar
1 msk spiskummin
1 msk mald koriander
2 tsk gurkmeja
~2 tsk chilipulver
3 vitlöksklyftor
2x2 cm färsk ingefära
2 msk tomatpuré

salt och svartpeppar
3 dl vatten
500 gram hackad spenat
4 tomater
250 gram fast tofu
1 msk smör
1 dl lätt crème fraiche
1 kruka koriander

Gör så här
Finhacka löken och stek den mjuk i olja i en större panna. Riv vitlök och ingefära, blanda med alla kryddor (utom salt och peppar) och tomatpuré tills du har en kryddpasta. Lägg ner i pannan och låt fräsa i några minuter tills kryddorna fått mycket smak. Tillsätt lite vatten för att undvika att de torrsteker.

Ta kärnhuset ur tomaterna och strimla filéerna. Addera dessa till pannan tillsammans med vatten och spenat. Låt småsjuda under lock i drygt tio minuter. Skär tofun i kuber och vänd ner tillsammans med smör och crème fraiche. Låt koka upp och vänd sedan ner hackad koriander.

 

Någon gång tänker jag mig att jag ska göra egen paneer - hur svårt kan det vara? - men tills dess funkar ju fast tofu hur bra som helst. Eller halloumi. (Halloumi funkar alltid - jag menar, det är ju ost).

Receptet jag utgick från hittade jag på Jävligt gott. Det var ju Jävligt gott så jag säger bara: tackarrrr.

Och på tal om mat som jag inte brukar ge mig på att laga: i torsdags kom vi äntligen iväg till Vi Viet - en vietnamesisk restaurang i Vasastan som jag hört mycket gott om. Det är en rätt så anspråkslös lokal i en källare, men maten var både otroligt god och vackert serverad. Servitören var hur gullig och engagerad som helst. Väldigt prisvärt dessutom. Rekommenderas varmt!

Checka in och andas ut

Ibland känns det som om det inte händer något. Sen rör det plötsligt på sig hos alla. Det ska flyttas, resas, jobbas, krisas och allt vad det kan vara. Därför kom det som en skänk från ovan ett mail från Maria på Vann. Hon undrade om jag ville komma på besök och skriva på bloggen om min vistelse.

Pooler, bastus, fin natur, hotellsäng, god mat, fin dryck - tack men nej tack sa jag. INTE. Jag sa inte heller vad jag egentligen tänkte "WOHO, 4 års bloggslit har äntligen betalat sig!" Jag tackade däremot ödmjukt ja och föreslog att jag skulle få ta med mig mina tre homies. Det fick jag, och vi fick ett välbehövligt dygn på anläggningen som (passande nog) startat som hem för vanartiga kvinnor.

Först: det är ju så förbannat vackert där. Gullmarn låg blank, solen låg på, allt var grönt och jag fick nästan hjärtsnörp av vyn. Läget är alltså prima. 

Vi startade med bad. Kallt, varmt, jättevarmt, större och mindre. Men, jag som är omåttligt förtjust i bubblor, jag saknar en bubbelpool. Tänk en sådan på terrassen? Vilostolar med panoramautsikt inbjuder till småslummer.

En promenad. Smak av harsyra och doft av hav och skog. Inhalera och ventilera.

Och så maten. Maten. Detta var inte mitt första, och knappast mitt sista, besök på Vann och varje gång har de imponerat mig med maten. Förväntningarna var höga. Speciellt efter att Maria berättat att de numera är certifierade enligt Västsvensk Mersmak (vars kriterier fokuserar på bland annat miljömedvetenhet, yrkesskicklighet, lokala råvaror, innovation och gott värdskap).

Gravrökt torskrygg med brynt smörcreme, gurka, krusbär och pepparrot. För den som påstår att brynt smör börjar bli passé säger jag: ha! Smörigt (nähä), krämigt, friskt, syrligt och lite sött. Men pepparroten hade nog rymt…

Timjanstekt oxe med glaserad morot, gröna bönor, svampcrust och tryffelsky. Well hello there you beast ville jag säga och be om en till portion. Mört kött och tryffelsmaken var ”lagom”.

Mandelkaka med kaffe- och mörk chokladcrème, vanilj och kola. Den satt som en smäck vill jag lova. Men chokladefterrätt står alltid högst i kurs hos mig. Jag är enkel på det viset.

Servisen var kunnig och trevlig och serverade oss bra och väl tilltagna viner. De vegetariska alternativen var enligt experten i sällskapet också välgjorda och välsmakande. Och utsikten från restaurangen, den skojar man inte bort. Lugnet spred sig nästan ända in i själen. Om det inte hade varit en bröllops-löftes-förnyelse-baluns i lokalen bredvid. Det skulle jag som gäst gärna vilja blivit informerad om innan jag bokade in mig…

Väl på rummen hörde vi inte ett knyst mer och somnade gott. Somliga av oss tog en extra tur i Stora tjärnen i spat innan frukosten – man vill ju optimera sina ätarförmågor när det vankas pannkakor, våfflor, omeletter, wienerbröd, all sorts bröd och pålägg, flingor och småvarmt. Ett gäng smoothies eller liknande hade jag gärna sett. Annars: Nöjd.

Checka ut och andas in det sista av fjorden.

Tack Vann för att den här pausen, som jag tror vi alla fyra behövde. Det var gott, energigivande, avslappnande och bara härligt.

Ps. Keep the erbjudande coming! ds.

Global Kitchen

I fredags fick jag ta del av något unikt, en av de åtråvärda platserna på Göteborgs första(?) pop-up-restaurang Global Kitchen var min.

Urban Artroom förvandlades i helgen till en kombinerat galleri/restaurang. Vi bjöds på en resa som började i Peru, fortsatte till Etiopien för att till slut landa i försomriga Sverige. Långbordet, som ramades in med konst, delades med både kända och okända ansikten. En riktigt trevlig kväll, med spännande och GOD mat och dryck.

Syrlig Pisco Sour, popcorn och konst som förmingel.

Frisk peruansk ceviche på kummel och sötpotatis till förrätt. Och lite mer Pisco Sour.

Kryddig etiopisk tallrik, komplett med hemmagjord färskost och surdegsbrödet Injera till huvudrätt. Lätt och svalkande kenyansk öl till.

Sommar i ett glas till dessert: rabarber- och flädertiramisu.

Vilken härlig, inspirerande och energigivande kväll det var - så häftigt att få vara en del av en sådan här upplevelse.

Men, undrar du säkert nu, vad är det här med Global Kitchen och vilka är det egentligen som ligger bakom? 

Jo, Global Kitchen arrangeras av Global Picnic, en alldeles förträfflig förening (jaa-aa, jag är partisk då jag är engagerad och har fått äran att sitta i styrelsen) som vill verka för en samlingsplats med kulinariska och kulturella upplevelser.

Vi vill ta tillvara de kunskaper och kompetenser som finns i vår stad när det kommer till matlagning. Genom en pop up-restaurang förmedlar vi vår stads olika matkulturer och skapar en mötesplats för mat och mångfald. Tanken är kort och gott att lyfta fram helt vanliga göteborgare med ovanliga talanger som får driva en egen restaurang under tre kvällar, där köket byts ut och nya arbetstillfällen skapas.

Och hur kan jag då få en plats på Global Kitchen?

Sorry, det får du inte... Jodå, konceptet kommer komma tillbaka. När och var du minst anar det, men jag lovar att säga till då det händer! Eller, så kan du göra det väldigt lätt för dig: bli medlem i Global Picnic (40 kronor för ett livstids medlemskap!) så kommer du få ta del av den senaste informationen först.

Men, vad gör jag fram tills dess?

Du förbereder dig på vår årliga internationella matmarknad Global Picnic Food Festival såklart! 23:e - 24:e augusti på Kanaltorget vid Operan. Det kommer finnas mat och musik från världens alla hörn. Du vill inte missa det, jag lovar. Jag har tidigare skrivit om det här.

Nu återstår bara för mig att önska en trevlig söndagskväll och jag hoppas du har röstat idag. Annars är jag inte kompis med dig längre.

Urban art

Ctrl c + Ctrl v

Vi var på restaurangen, förlåt matbaren, Spisa för några månader sedan. Enligt dem själva hämtar de inspiration från de "franska, spanska och italienska lantköken". Låter la bra änna? Ja, men det var det ju också. Inte wow-amagaaaad-måste-bo-här-bra, men BRA. Jag kommer gå dit igen, det är en sak som är säker. Miljön var trevlig, maten vällagad, servicen bra (men grejen med att den manliga personalen hade på sig hängselbyxor, det kommer jag aldrig förstå).

Tanken är att man delar flera rätter, små eller stora. Vi åt bland annat pizza med päron och getost, padrones med bea (och något mer som jag inte kan minnas). Men den rätt som gjorde mest intryck på mina smaklökar var stora italienska köttbullar i tomatsås: Polpette. Man kan ju inte ränna på varken restaurang eller matbar var dag, så då får man rulla sina egna bullar. Sisåhär.

Polpette al pomodoro
5 portioner

tomatsås
2 mindre gula lökar
2 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
1 dl vitt vin
1 tsk socker
1 msk balsamvinäger
2 tsk torkad basilika
salt
svartpeppar

köttbullar
500 gram blandfärs
1 dl smulor av vitt bröd
1 dl mjölk
2 ägg
1 dl hackad färsk persilja
1 1/2 dl finriven parmesanost
salt
svartpeppar

Gör så här
Finhacka lök och vitlök och stek mjuk utan att den tar färg. Ta därefter undan häften av löken till köttbullarna. Tillsätt tomat, vin, vinäger och kryddor. Låt puttra under lock medans du gör köttbullarna.

Blanda brödsmulorna med mjölk och låt det stå en stund innan du rör ner resten av ingredienserna (glöm inte löken). Blanda väl och rulla 20 större köttbullar. Bryn dem i smör tills de har en fin färg. Ta upp och låt svalna lite, så att de behåller formen, innan du petar ner dem i tomatsåsen. Låt sedan allt sjuda i drygt 20 minuter, gärna mer.

Servera förslagsvis med nykokt tagliatelle och lite extra parmesan.

Om dessa var lika goda som på Spisa det kan jag inte säga, men gott blev det! Persilja och vitlök är ju fina kamrater sedan länge och jag skulle tippa på att rivet skal av citron skulle passa riktigt bra. Sen att man inte behöver ta halva dagen till att rulla små små runda köttbullar är ju en grej man inte bör underskatta.

Jag var för upptagen med att äta för att fotografera det färdiga resultatet, men det är ju inte så att ni aldrig har sett ett par köttbullar i tomatsås innan, eller hur?

Burgarhimlen

Lotta var där, Andy var där, Henrik var där och jag var där. På Burgersson, där ölutbudet än strålande, briochebrödet fullkomligt och det lokalproducerade köttet* perfekt malet. Jag åt en The Banker - smörstekt svamp/bacon/lök med pepparrots- och senapsdressing. Ja men ni hör ju.

Till sådana här burgare än tillbehören näst intill överflödiga, men det finns bland annat pommes (med eller utan västerbottenost), ostbollar och inlagd gurka.

Tack för en grymt trevlig kväll Burgersson och sällskapet. Först grät jag nästan av lycka på grund av magisk burgare sen av skratt kvällen igenom. Mat för människor samman!

*de har en vegovariant också som enligt utsago ska vara fin!

Hos Martin

Vi pratade ganska mycket innan resan till Sab Seb att det hade varit häftigt att äta på en av de trestjärniga restaurangerna i regionen. San Sebastian har man nämligen flest Michelin-stjärnor per kvadratmeter än någon annan stad i hela världen.

Men dagarna gick och av ren lättja blev ingen restaurang bokad. I ren panik slängde jag iväg mail till tre av stjärnrestaurangerna kvällen innan avfärd och hoppades på det bästa. Vi fick napp på Restaurante Martín Berasategui, och blev inbokade en fredag kväll. 

Jag ska inte påstå att jag har någon vana av såna häringa ställen, men jäklars vilken upplevelse! Från första stund (när vi möttes av en herre med paraply, då det duggade lite) till vi steg ut genom dörren nästan fyra timmar senare.

Vi valde den stora avsmakningsmenyn som vi njöt av på terrassen under gröna vinrankor. Personalen rörde som ett väsen runt oss, hade en sjuklig precision samtidigt som jag ändå upplevde de som ganska så lättsamma.

Men maaa-haaaten då? Ja vad sägs om bland annat:

                "Squid soup, creamy squid ink ravioli served with squid crouton"

"Oyster with cuecumber, kafir and lime"

"Roast foi gras with seaweed resting on horseradish cud, fermented soy broth and hazelnut salt"

"Gorrotxategi egg resting on a herb liquid salad and dewlap carpaccio"

"Roast pigeon and onion with iberian pig's snout, ginger juice and caper"

"Mist of coffee and cacao over banana with whisky sorbet and slush"

Andra godsaker som bjöds på var bland annat svart vitlök, fänkålsemulsion, "eatble sclae crystals" och sellerisorbet.

Galet på många vis. Vackert. Spännande. Från och till helt gudomligt gott. Efterrätten här ovan - det var nog den godaste desserten jag ätit i hela mitt liv.

Avslutningsvis, jag är glad att vi tog chansen att uppleva det här. Vem vet, det kanske dröjer ytterligare trettio år till nästa gång?

Och glöm inte: en stor avsmakningsmeny kräver en stor pappersmeny!

Den jävla sorbeten

Ibland har man tur. Ett erbjudande dimper ner framför näsan på en, och det passar både i tid och rum. Mitt Kök - Sverigeresan har landat i Bältesspännarparken i Göteborg. Jag hade privilegiet att bli inbjuden. Om jag är glad att jag tackade ja? Skojaru?!

Fyra kockar från juniorlandslaget, vin- och matexpterter, stjärnkockar, en matbar med bara svenska råvaror, matmarkand och tv-reportage ingår i konceptet vars mål är att få folk att upptäcka svensk mat och dryck. Vilken upptäcksresa sen. Här kommer några väl valda delar ur helkvällen. Feast your eyes on this ladies and gentlemen!

 Hallondrink med istapp från Ishotellet i Jukkasjärvi och Torneälv. Hur ballt?

Rökt sik - gulbetor - ägg royal - sikrom - sikmajjo - och små små krondillar. Kvällens bästa rätt om du frågar mig. Alla timmar av bloggande, så värt det! Vitt vin från Arilds vingård i Skåne till.

Bärs och burgare: Miniburgare på långkokt karré och ale från Åre Bryggcompagni.

Grillad njurtapp med lök och rilette (trådig paté) på högrev(?) och ramslöksmajjo. En Merlot från Blaxsta Vingård i Sörmland serverades till.
Jag betonar: Svenskt rött vin(!).

Provocerande god hallon- och gräddfilssorbet ("Alltså den här jävla sorbeten") med lakritsmadeleinekaka och lemon curdfyllda färska hallon. Haaaa-alle-lujah! En krispig iscider från Brännlands satt fint till.

När vi trodde kalaset var över: ett dignande kakfat med sju sorters kakor. Man fick äta hur många man ville!

Passa på nu göteborgare - de är kvar till lördag förmiddag. Drop-in eller boka plats. En helkväll, en smårätt eller bara en drink. Nästa anhalt för denna kringresande matcirkus är Falkenberg och sen Helsingborg. Vill du läsa mer om gårdagen, kika in på Lindas blogg!

Jens Dolk och Lisa Lemke presenterar kvällen.

Tack för en förträfflig kväll alla trevliga, smarta, roliga och duktiga människor! Tack för att jag fick ta del av upplevelsen.

New Orleans i Göteborg

Efter jobbet igår slöt jag upp med några vänner på Bourbon Street, ett ställe jag ganska länge varit sugen på att besöka. De kallar sig en Cajuninspirerad restaurang och det konceptet är man inte bortskämd med i Göteborg. Därav min nyfikenhet.

På fredagar har de after work-priser på både öl, vin och Jambalaya, men vi bestämde oss för att gå på À la Carten. Här hittar ni menyn och ja, jag ville säga "En av varje tack". Vi fick dock lugna oss lite och istället testade vi burgaren och Jambalyan. Gott? Gott! Inte mind-blowing-gott, men helt klart fick jag mersmak och vill gärna testa fler rätter. Servicen var snabb och vänlig om än lite rörig.

Jag behövde lugna mina nerver efter en lite stökig eftermiddag på jobbet så jag bad om något starkt innan maten. Whiskey Sour. Hallå, varför har jag inte druckit det innan? Vansinnigt gott ju. Men man behöver nog vara torsk på syrlighet för att riktigt uppskatta den.

Whiskey Sour (härifrån)
1 glas

4 cl bourbon whiskey
2 cl färskpressad citronjuice
1 1/2 cl sockerlag
ev. lite äggvita

Gör så här
Ta fram tumblerglas och kyl dem med is. Häll whiskey, citronjuice, sockerlag och äggvita i en shaker. Tillsätt lite is och skaka. Äggvitan ger ett fint beständig skum. Sila drinken ner i glaset. Aaaaah. Har du inte bourbon går det bra med annan mild whiskey.

Åker imorgon förmiddag till Tyskland några dagar. Kan inte låta bli att känna mig lite snuvad på helgen. Får väl göra den här lördagen riktigt riktigt helg-ig för att väga upp.

På fabriken

Jag skulle kunna mala på lite mer om "tröttman". Till exempel om hur vilken dålig idé det är att vara ute och svira till klockan tre, för att sen tvinga upp sig klockan åtta för att man bara måste utnyttja den där tvättiden man bokat. Dåligt för sömnen kanske men bra för det allmänna välbefinnandet!

Även natten fredag till lördag skiljde sig från mängden, mina homies och jag sov nämligen på hotell. Och inte vilket hotell som helst utan Nääs Fabriker utanför Floda. Ett ruskigt snyggt hotell inhyst i ett gammalt bomullsspinneri. Sjöbastu, lyxiga stora rum, öppna brasor i loungen. En restaurang med ganska få rätter men desto fler viner.

Vi åt bland annat renfilé med rotsellericreme, potatiskaka, enbärssky och friterade tunna lökringar.

Köttet. Köttet! Så mört och fint. Ett litet minus låg dock i att det var ganska lite mat för ett ganska så högt pris...

Sängarna var härligt fluffiga och rummen fräscha och snygga.

Men till det centrala: frukosten. Baconet var perfekt! Crossainter, smoothies, fruktsallad. Och väldigt gott bröd. Ingen överdådig buffé, men det räckte och blev över, och allt smakade väldigt bra.

Får ni möjlighet att besöka hotellet, gör så. Perfekt för en liten get-away. Vad kan det ta att köra från Göteborg? 30 minuter?

Ser ni det ljusa utanför fönsterna idag? Vad kan det vara? Dagsljus? Bäst att utforska lite närmare... Vi hörs!

Ett måste

Jag vet vad jag ska göra i helgen, nämligen åka till Ystad och laga mat. Bor du i Göteborg så vet jag även vad du iallafall bör göra i helgen. Du ska gå på Global Picnic. Johojo. Det vill du nämligen inte missa. Du kan äta vietnamesisk baguette...och smaka en portion jordnötssoppa med risboll... för att sedan avrunda med en chilensk empanada.

Som Jasmine, grundaren av Global Picnic, säger: Du är skyldig din mage det här!

Peace out!

Olympisk lunch

Matlådans okrönta drottning, det är jag det. I glädje och sorg, i medgång och motgång, i sjukdom och hälsa - som man säger (eller vad det vid något annat tillfälle?). Men inte ens jag kunde tacka nej när jag blev inbjuden på provsmakning av en tävlingslunch!

Tillsammans med ett gäng glada bloggare och annat löst folk blev jag inbjuden att smaka på Fazer Culinary Teams tävlingsbidrag till Kockolympiaden. Utmaningen är följande:

"den får maximalt kosta 35 kr (3,50 EUR) per person och ska bestå av en soppa till förrätt, en varmrätt av vardera kött, fisk och vegetariskt, en salladsbuffé och en dessert. Allt ska dessutom vara gott, innovativt, näringsrikt och vackert presenterat. Under tävlingen ska alla lag tillaga sin meny för 150 personer på högst fem timmar. Råvarorna får bestå av max 50 procent halvfabrikat."

Ja jäklar vilken utmaning. Och jäklar vilken lunch! Och jäklar i min lilla (mat-)låda, vad mätt och glad jag var efter den bjudningen.

JORDÄRTSKOCKSOPPA
med räkor, kålrot och jordärtskocka vända i räkolja och dill fylld med getost, bakad pumpa och hjortronkvarg,

RÖDBETA OCH MATKORNBOLL
garnerad med mylta och ärtskott

STRÖMMING
gräddfil- och senapsmarinerad med potatispuré, sallad på gurka, fänkål och äpple,
raspad pepparrot, rårörda lingon och brynt smör

RENSTEK
späck- och örtbakad med kantarellfylld rulle på vita rotfrukter,
palsternacka, persiljerot, selleri och potatis rullad i nötgremolata
Västerbottenostfras, messmörssås och picklad rödlök

CHOKLADMOUSSE
med mörk choklad, varvad med havtorn och marinerade päron,
valnötscrunch och lakritscrisp

Vad säger man? Förutom att guldmedaljen enligt mitt tycke redan är i hamn. Rödbetsbollen avgick med seger i poppis-klassen, jag tror det blir riktigt dålig stämning om inte receptet delges efter tävlingens slut. Men jag diggade även västerbottenostfraset med smak av renhjärta(!).

Lagets mentor Kurt Weid, lagledaren Joakim Mueller
och små skedar med räkröra att toppa sin soppa med.

Tack för maten! Min definition av "lunch" kommer aldrig vara sig lik igen...

Wow

Middagsklubben Göteborg. Konceptet är alltså följande: En hemmarestaurang som drivs av Jasmine Soufi. Utvalda kvällar öppnar hon sitt vardagsrum för sex personer. Det serveras en trerätters middag för 300 kronor, och man kan även välja till fördrink och vin till maten för ytterligare 100 kronor. Syftet är att få folk att "göra något nytt, en helt vanligt dag i ett helt vanligt hem".

Min status innan middagen: nyfiken, peppad, nervös, hungrig, förväntansfull och med inslag av "vad-fasen-håller-jag-på-med".

Middagsklubben och Jasmine lämnade mig: inspirerad, intresserad, mätt och belåten, upprymd och nöjd.

Mellan dessa avhandlades samtalsämnen som vandring, resor, dans, mat, bloggar, tv-spel, internet, kolonistugor, fin- och fulkultur, Göteborgsoperan, segregering, min första lägenhet-historier och mycket annat.

Men vi tar det från början. Jag ringde på dörren en aningens nervös, men blev varmt välkomnad och introducerad. Jasmine berättade om kvällens upplägg och lämnade oss sedan med ett glas bubbel var. Vi satte oss till bords med lite bröd och smör. Det var ett par trevande första minuter, men det släppte ganska snart.

Fem kvinnor och en man runt bordet, och vi fick berättat för oss att det inte var ovanligt, kvinnor är överrepresenterade på Middagsklubben. Varför är det så tror ni? Jag skulle gissa att åldrarna 25 till 50+ var representerade. Alla öppna, intresserade och nyfikna. Men det härliga tycker jag är det faktum att nästa gång, då är det helt nya människor och konstellationer, ingen kväll på Middagsklubben lär vara den andra lik. Grymt kul tanke, tycker ni inte?

Så därför vill jag uppmana er att gå dit själva, så får ni säkert en lika bra kväll som jag hade. Och då menar jag lika bra, och inte likadan. Alla måste gå! Hör ni det?! Alla!

Maten, som var så god så god, blev på något sätt sekundär i sammanhanget (ja, även för en matnörd), det var liksom själva mötet som blev THE THING. Men tro inte att jag glömmer maten helt, åh nej. Menyn såg ut som följer:

Peruansk ceviche
eller pumpa- och ricottagnocchis

 Les fumées Blanches, Sauvignon Blanc

Lammfärsbullar med citron- och kumminyoghurt
eller vegetariska biffar i tomatsås

Croix du Sud, Syrah

Chokladmousse med smak av Cointreau
eller citronpaj med grädde
kaffe eller te

Jag valde ceviche, vilket jag inte ätit sedan mitt besök i Chile 2007(?). Lime, koriander, chili-marinerad kolja. Supergott! Jag kommer garanterat att kopiera detta snart.

Lammfärsbullarna var smakrika, såsom såsen, och serverades med grön sparris. Riktigt trevligt och inte för mättande.

Chokladmoussen som kom i en gullig liten kruka var en perfekt avslutning på kvällen, lenare mousse får man leta efter.

Tack Jasmine, och tack ni andra deltagare i onsdags, det var en upplevelse!

Mer om Middagsklubben kan du läsa här i GP, hos Navid och på Middagsklubbens egna fb-sida.

Jasmine har fler projekt på g, bland annat Global Picnic, en ideell göteborgsbaserad förening som verkar för att "utveckla nya engagemang, skapa nya rutiner och minska avstånden mellan stadens invånare". Ett av projekten som föreningen arrangerar kommer gå av stapeln tre lördagar i september på Kanaltorget i Göteborg. Det är en internationell matmarkad, där det kommer finnas mat från världens alla hörn till försäljning. Härligt eller hur?

Jag kommer väl antagligen hänga där som en igel och försöka testa så mycket mat som möjligt. Vi ses väl där? Du kanske till och med vill hjälpa till med projektet? Läs mer hos Global Picnic.

Vänner, nu får jag ta och runda av här, även om jag skulle kunna fortsätta berätta om Middagsklubben och den häringa picnicen for eva' and eva'. Ha en fin helg! Själv ska jag ut på turridning i skogen imorgon. Håll tummarna för att varken jag eller regn kommer att falla.

Säg hej till din kusin

Hello Monkey var det. Den första restaurangen ligger ju på Magasinsgatan, och den förälskar jag mig i om och om igen. Restaurang no 2 öppnade i början på året på den lite för oss närmre Linnégatan.

En hörnlokal med stor uteservering och mycket ljus. Rustik och modern inredning på samma gång. Menyn är inte helt lik sin föregångares, även om ett par (numera) klassiker fått hänga med, som till exempel råbiffen med tryffelvinägrett och sesampanerad tonfisk. HM Linné bjuder bland annat på asiatisk barbecue, den klassiska koreanska rätten Bibimbap (roooligt ord) och olika typer av långkok. Gå in och kolla på menyn vetja, men var beredda på att ni kommer vilja äta ungefär allt.

Medan vi väntade in vår sista kamrat tuggade vi oss några edamamebönor för att senare bjudas på papadums med chiliröra. De senare kände man igen från Magasinsgatan, men absolut inget ont om det.

Jag velade mellan att beställa Bibimbap med lamm och en variant på högrev. Valet föll på den senare, och jag blev så glad så glad när jag fick min mat. Precis i min smak: mört kryddad kött, olika sorters inlagda grönsaker, sås och salladsblad att skopa in maten med. Wawawiwa!

Övriga i sällskapet beställde vars en Bibimbap (fortfarande lika roligt), men kyckling och med lamm. Bibim (röra ihop) bap (ris) är en typ av allt-i-en-skål-rätt: ris, grönsaker, sås och proteinkälla. Enligt traditionen ska det hela toppas med ett ägg, men det såg vi inte skymten av hos HM. Mina vänner var nöjda, även om det kommenterades att det vart en hel del koriander... Så korianderhatare bör vara vaksamma.

Miljön var som sagt trivsam och servicen helt okej. Lite göteborgskt burdus på något sätt. "-Har ni te?" "-Rött eller svart?" Rättframt helt enkelt.

Jag tvivlar inte på att jag kommer gå hit igen och igen. Allra främst för maten som jag verkligen verkligen gillade. Är mat trött på kött-potatis-bea, pastarätter, thaimat och andra standardrestauranger, då är ett besök på Hello Monkey på sin plats!

Idag mina vänner är jag alldeles till mig i trasorna. Anledningen är att idag får jag träffa min vän och partner in crime Matildchen! Hon bor i Stockholm så vi träffas inte särskilt ofta. Våra vägar korsades under gymnasiet, och det är dit vi ska återvända idag. Det är nämligen tio år sedan vi tog studenten och det står återträff på schemat. Spännande? Eller läskigt? Eller kul? Eller fasansfullt? Vi får se...

I väntans tider

Jag är väl ingen opinionsbildare på något sätt, men jag tycker ändå att det är viktigt att påtala när saker och ting inte riktigt faller mig i smaken. Till exempel om man går på restaurang, har bokat bord, och får vänta en halvtimme (alltså 30 minuter). Ni kan väl ställa er i baren så länge. Jo tack, hade man bara kunnat få hänga av sig, och kanske om det hade funnits någon plats i baren, och om man inte kände sig som om man stod i vägen var man än stod och om det inte var flera sällskap till som väntade på sina bord.

Väl till bords ska jag inte klaga (okej lite då: vi fick be om bröd, och även påfyllning av vatten flera gånger), för maten kom in snabbt och var om inte underbar så helt klart god. Lammentrecote fylld med avokado och fetaost, inte alls dumt. Och chokladtryffeln var mäktig med god. Prisvärt? Jajamensan. Trångt och överbokat? You bet!

Så var var vi då? Svarta Oliver, Kristinelundsgatan. Jag kommer nog inte gå dit igen faktiskt. Speciellt inte när man googlar, stöter på det här och även det här, och börjar misstänka att de sätter det i system. Not Ok. Icke godkänt. Ej acceptabelt.

Över till något trevligare: meatfree monday. Förra veckan lagade jag den här förträffliga rätten, vilken veckodag det var vet jag inte. Ni ska inte behöva vänta till nästa måndag, det gör ju ingen glad, så här kommer det.

Rostad ratatouille med marinerade vita bönor
5 portioner

1 zucchini
1 aubergine
250 gram cocktailtomater
2 gula lökar
1 röd paprika
1 gul paprika
4 vitlöksklyftor
3 msk Örtkryddor Provencale (eller liknande)
olivolja
1 burk finkrossade tomater
salt
svartpeppar
socker

2 tetra stora vita bönor
vitvinsvinäger
olivolja
1 vitlöksklyfta
torkad timjan

Gör så här
Börja med bönorna: blanda en vinägrett med oljan och vinägern. Riv vitlöksklyftan, blanda med timjan, vinägrett, bönor. Smaka av med salt och peppar. Låt stå och gotta sig tills du ska servera maten.

Sätt ugnen på 250 grader. Skär aubergine, zucchini och paprika i kuber. Skär löken i mindre bitar och halvera tomaterna. Skiva vitlöken tunt. Lägg alltsammans på en plåt, ringla över olivolja och strö över örter. Avsluta med salt och peppar. Baka i ugnen, ganska högt upp tills grönsakerna börjar vätska och nästan bli lite brända.

Sleva upp grönsakerna i en traktörpanna eller kastrull. Tillsätt de krossade tomaterna och låt sjuda en liten stund. Smaka av med salt, peppar och lite socker. Servera ratatouillen med exempelvis kamutvete. Toppa med en rejäl hög med bönor.

Rostningen gjorde verkligen under med grönsakerna! Det gav en djup och nästan lite söt smak. Fantastiskt gott om jag får säga det själv. Stora vita bönor är ju sedan tidigare en favorit och blev inte sämre av vitlök och timjan.

Life is like a cabinet of Delicato balls*

Ibland händer allt på en gång, som om man öppnar ett badrumsskåp med pingisbollar (som någon tipsade om i Maggans vett-och-etikett-spalt om man ville att folk skulle sluta snoka i ens skåp). Men skillnaden är att för ert favoritrussin är pingisbollarna just nu bra bollar, fyllda med möjligheter och energi. Kanske lite som om det vore ett skåp med Delicato-bollar?

- Förlovningen då, det bästa på länge.

- Michael har skaffat nytt jobb som kommer innebära en del större förändringar (mer om det framöver)
- Yours truly, landade också ett nytt jobb i förra veckan (här finns plats för stående ovationer)!
- Jag har nått ett personligt hälsomål (drygt minus 10 kg sedan augusti om ni är nyfikna, även här ges plats för ovationer).

Vad gör två DINKS (double income no kids) då? Firar såklart! Det blev en trevlig kväll på Stearin. 3-rätters med drycker. Kastanjesoppa(!), långa med bland annat svartrötter och chokladkräm med punchparfait. Bäst var efterrätten (bra där, jag förutsätter att Stearin läst mitt inlägg), mest överraskande var kastanjesoppans goda smak, tråkigast var långan (seg och smakade… stekt ägg). Servicen var snabb och trevlig, om än något förvirrad ibland. Trevlig miljö, intressant meny och något som såg ut att vara gött barhäng. I’ll be back!

Måndag idag alltså, och tillbaka till vardagen. På tal om vardag så upptäckte jag att mitt projekt med matkassen hamnat lite i bakvattnet. Vi testade alla fem rätter, om än att det tog drygt 2 veckor för oss att bocka av samtliga. Jag misstänker att vi har en livsstil som inte direkt matchar med matkassetänket: En allätare, en (fisk-)vegetarian. En del aktiviteter på kvällarna, och jag måste äta sushi i alla fall två gånger i veckan. Dessutom tror jag att jag är alldeles för matintresserad för att låta någon annan ska bestämma vad jag ska äta! Och jag som försöker att begränsa kaloriintaget på veckodagarna fick göra ett par undantag.

Rätterna var okej. Thaifisken var fin, och även pastarätten som jag bjuder här nedanför. Varm medelhavssallad, också god. Chevrekycklingen var sådär, och wraps med örtsås var väl knappast ett recept. På plus ligger annars att det var skönt att slippa handla, och vi fick möjlighet att testa recept vi annars inte hade tänkt på.

Middagsfrid kan sammanfattas med att det var kul att ha testat, men passar inte riktigt oss. Och, det här må låta sjukt drygt men, jag gör det bättre själv.

Så till pastasåsen, som föll oss på läppen

Mild räkpasta
4 port
300 gram morötter
300 gram rödlök
1 fänkål
1 vitlöksklyfta
3 msk tomatpuré
1 burk hela tomater
2 dl creme fraiche
1/2 buljongtärning
1/2 msk äppelcidervinäger
1 tsk curry
1 burk (400 gram) räkor
salt 
svartpeppar

Gör så här
Skala och skär morötter i 1 cm stora tärningar. Finhacka lök och strimla fänkål. Fräs dem i smör med vitlök och tomatpuré, i fem minuter. Tillsätt en burk hela tomater, creme fraiche, 1 dl vatten, buljong, vinäger, curry samt 1 tsk salt och 1 krm svartpeppar. Låt puttra i fem minuter.

Mixa såsen med en stavmixer direkt i grytan. Låt räkorna rinna av och tillsätt i grytan, låt dem bli varma. Servera såsen med nykokt pasta.

Jag gillade såsen starkt! Men skulle gärna plocka bort burkräkorna och istället toppa rätten med en näve skalade färska räkor. Eller varför inte smula en riktigt salt fetaost över, tillsammans med ett gäng svarta oliver?

* det var väl så han sa, Forrest?

Upp till bevis!

Haussat var namnet. Dubbel dubbel - dumplingsstället på Kastellgatan här i Göteborg. Ingen bordsbokning (vad är grejen med det?), utan det är bara att chansa, vara ute i god tid, eller hänga i baren och hoppas på det bästa.

Vi bestämde oss för att mötas upp vid öppningsdags, det vill säga klockan 17. Jag var lite tidigt, en kvart eller så, och blev väl lite förvånad då det redan börjat köas utanför dörren! Inredningen är sparsam, bord och bara pallar att sitta på. Furuplank klädde nästan hela rummen, och materialet gjorde sig påmint i akustiken för jäklar vad skränigt det blev när stället blev fullt.

Bilden har jag lånat från Nöjesguiden.

Men maten då? Vi blev rekommenderade en Shandog-meny: en blandning av dumplings, wonton, mantao, sallader, såser och ris. Medan vi väntade på maten fick vi lite cassavachips och pumpachutney att knapra på, gott!

Dumplings och wonton är båda fyllda degknyten. Mantao är ett ångkokt kinesiskt bröd som man fyller likt en liten hamburgare. Dubbel dubbel satte full pott rent smakmässigt, det måste jag säga! Mantao med anka (tempeh för vegetarianen) och hoisinsås, dumplings med nöt-, lamm- och fläsk- och tofufyllning, picklad rättika och gul morot, koreansk gurksallad, krispig potatissallad. Dipsåser med smak av lök- och chili, sesam och svart vinäger. 

Personalen var trevlig och kunnig och svarade gärna på frågor. Dessutom fanns det kinesisk öl på menyn. Det som gjorde mig lite besviken var konsistensen på dumplingsen och wontons, några fastnade i pappret i ångkorgen. Några föll sönder när man lyfte dem. Men jag är beredd att förlåta, för det var en riktig smakfest! Vi betalade 175 kr/p för kalaset, vilket jag tycker är prisvärt.

Anledningen till att vi träffades igår, förutom att vi faktiskt tycker om att hänga med varandra, äta och dricka, var att vi skulle utse vinnaren i Halv Åtta. Emma avgick med den totala segern! Stort grattis! Ett genialt val av tema, och väldigt väl utfört. Den hemmagjorda bearnaisesåsen var det som avgjorde var min röst hamnade. Den 21:e april då kör vi igen, och börjar hemma hos mig. Stay tuned.

Från en del av Asien, till en annan: nu måste jag börja packa för min avfärd mot Haiphong. Väderprognosen säger 26 grader och sol. Arbetsgivarprognosen säger jobb. Vi får se vad det bjuds på. 16 timmar flygtid har jag framför mig, ensam, så det gäller att ladda med pocketböcker och musik.

Vi hörs hörreni, se nu till att behålla våren här i Sverige!