Rustad för jul

Jag har fått den sedvanliga julförkylningen. Griljerat den mest avlånga skinkan jag skådat. Sett på Grinchen (den blir ju roligare för varje gång). Slagit in paket i papper med T-rex i tomteluvemotiv. Slökokat risgrynsgröt. Gått på Tivoli i snålblåst. Svettats på Allum köpcenter dan före dan före dan. Jag är helt enkelt redo för julfirande!

Nu tar jag mitt julknäcke, en burk senap och mina julklappsspelsjulklappar och åker några mil norröver. Imorgon kommer jag bland annat att äta världens bästa krämiga grönkålssallad och godaste gravade oxfilén.

Jag önskar er alla en lugn och fin och GOD jul!  

Och hörreni, stort tack för era bidrag till vår insamling till Musikhjälpen! Tvåtusentrehundrasjuttiofem kronor(!) Hur bra är inte det då?!

Här sitter jag och känner in rummet

Jag blir mindre och mindre grinchig ju äldre jag blir. I år har jag pyntat med julstjärna, ljusstake, en grå tomte och vikta pappersstjärnor. Dessutom gick jag och köpte mig en liten liten jul-en igår. Vem vet hur det slutar, snart har jag väl ernstat* ihop en dörrkrans av domherrefjädrar och egenhändigt odlad mistel?

Eller så nöjer jag mig med att baka en enkel, men väldigt god, saffranssockerkaka.

Enkel saffranskaka
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
1 dl mjölk
1 kuvert saffran
2 msk ljus rom
50 gram smör
2 tsk bakpulver
3 1/2 dl vetemjöl (special)
1 nypa salt
ströbröd

Gör så här
Börja med att blanda ut saffran med rom i en liten kopp. Sätt ugnen på 175 grader, smörj och bröa en "normalstor" springform. Vispa ägg, socker och vanilj väldigt poröst och luftigt.

Smält smör, blanda ner mjölk och saffransblandningen. Rör ner den ljumma vätskan i äggsmeten. Blanda mjöl, bakpulver och salt och vänd ner i smeten.

Häll i formen och grädda i mitten av ugnen i ungefär 25 minuter. Provstickan ska vara torr. Jag som älskar saffran föll direkt för kakan. Saftig och luftig och doftar ljuvligt. Jag säger som Ernst: "Gomseglet applåderar".

I förrgår åt jag årets första julbord. Det var... gott. Så som bara det första julbordet är. Äppel- och pepparrotssill, Rostad vitlökssill och viltprinskorv smakade bäst. Och portvinet till de svenska ostarna. Vi var på kombinerad konferens/julbord på Hällsnäs. Jag bodde i en stuga alldeles vid sjökanten som hade fått namnet Hönshuset, vilket verkade roa flera. Jag är mest glad att jag inte blev tilldelad stugan bredvid, den var nämligen döpt till Grishuset...

*Ernsta = verb som beskriver ett pyssligt hantverk. För referenser, se "Jul med Ernst". Nyordet beräknas komma in i SAOL under 2014.

Slirig sill

Sill är faktiskt den vanligaste fiskarten på jorden. Svårt att tro med tanke på hur mycket sill jag äter vid högtider. Någon annan som gillar sill är författaren av den här sköna bloggen. Sill helt enkelt. Mycket sill och fin sill. Några andra som är fenor på sill är ju Mårtenssons. Så spana in båda dessa sidor för fina fiskar. Eller så går ni rätt på den här varianten som jag gjorde till jul! Själv tänker jag göra en lyxig löjromsvariant till fredagens knytis med vänner.

Lingon- och whiskysill
1 burk inläggningssill
1/2 dl ättikssprit (12%)
1 dl socker
1 1/2 dl vatten
1/2 rödlök
3 msk whisky
1 dl frusna lingon
2 små lagerblad
3 kryddpepparkorn

Gör så här
Koka upp ättikssprit, socker och vatten. Ta av plattan och låt svalna. Skölj av sillfiléerna och skär dem i sneda bitar. Lägg i en burk tillsammans med lingon, whisky, tunt skivad lök och kryddorna. Häll över lagen och låt stå minst ett dygn.

En jäkla snygging till sill till på köpet.

Kortvecka! Påskvecka! Sillvecka! Inte konstigt man är på rätt så gott humör.

Återkomsten

Som väckt från de döda återkommer hon. Eller som Jesus sa "Dude, one time I got so hammered I woke up three days later in some cave".

Det får räcka med kristna anknytningar i det här post-jul-inlägget. Nu fokuserar vi på maten! Får jag lov att presentera nykomlingen på julbordet? Jag har stött på den här röran då det föll sig så att jag åt julbord på Sjömagasinet. Sedan dess har jag tänkt att jag skulle apa efter den här fräscha men ändå krämiga röran, signerad herr Mannerström him-self. Äntligen fick jag tummen ur och det var för väl det!

Krämig grönkålssallad
100 gram finhackad färsk grönkål
1 schalottenlök
2 färska fikon
1 torkat fikon
1/2 rött äpple
2 msk majonnäs
2 dl creme fraiche
1 dl valnötter
salt
svartpeppar

Gör så här
Finhacka lök, alla fikon och äpple. Rör ihop majonnäs och creme fraiche. Vänd ner grönkålen och övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Låt gärna stå över natten i kylen. Servera till skinka, lax, småvarmt. Eller som tillbehör till stek eller revben.

Jag hoppas ni haft en lika fin jul som jag har haft. Att ni ätit gott och mycket, det antar jag. Det var ganska lugnt och sansat i julhelgen, även om ljudnivån höjdes något drastiskt under julklappsspelet. Jag blev, tack och lov, av med katten.

Nu är jag tillbaka i stora staden. Det har i vanligt ordning varit väldigt bra hos mamma och pappa, men det är inte så dumt att sova i sin egen säng ändå. Och knappa på sin egen dator och lyssna på sig egen musik. Vi hörs snart!

Julkatten

Nä mina vänner, nu får ni klara er själva. Nu tar jag mitt pick och pack, drar några mil norröver och firar jul! I väskan har jag en burk lingon- och whiskysill (måtte den inte läcka) och små klappar till vårt traditionella julklappsspel. I år är det jag som har Katten. Det är en klapp som är med varje år men som ingen vill ha för den är så förskräcklig. Så vårt spel handlar egentligen inte om vem som får de bra klapparna utan lyckas undvika Katten.

Vi tjuter av skratt varje år åt den stackare som blir sittandes med detta träsnidade mästerverk.

Med denna inblick i mina jultraditioner (rör ni Katten blir jag KRÄNKT! (men det får man väl inte säga i det här landet)...) återstår bara att säga:

Säsongsbloggning

Ibland blir det ju lite knäppt och omvänt med "bloggande i säsong". Jag menar, det är ju främst efter jul som jag kan berätta om vad vi har lagat och ätit. Visst många recept återkommer ju jul efter jul, men ni förstår vad jag menar? Ovärt att blogga om något nytt förträffligt juligt recept på annandagen liksom. Och samtidigt, vem vill sitta och hålla inne på det där förträffliga receptet i nästan ett helt år? Voine voine, vilka i-landsproblem...

Här kommer några favoriter som man kan låta sig inspireras av till den här julen, eller nästa!

Julmustglacerade revbenspjäll - en nykomling, och en förträffligt god sådan!
Grönkålspatén - ett recept som verkar spridit sig lite här och var - kul, men inte alls konstigt, för den är jättejättegod!
Gravad oxfilé - ett måste på mitt julbord!

En riktigt fin variant av oxfilé

Men vad fasen - alla de här rätterna är ju så goda att de kan ätas året om!

Idag tvättas det för fullt på Stigbergsliden.Samtidigt som det läggs in sill i någon form av egenkomponerad whisky- och lingonlag.

Idag hoppade jag med lätta steg ut från kontoret. Jullov - smaka på det! Ända till den 2:e januari ska jag vara ledig och det känns ruskigt lyxigt. Jag har ett "måste". Måla om mina bruna pinnstolar till grå.

Snask, snarr och konfekt

Det snaskas godis för fulla muggar på kontor, i hem, på skolor, i butiker. Bloggar och tidningar är fyllda till bredden med Rocky Road, kolor och fudge. Man blir sockerstinn bara av att läsa om allt. Jag har varit dålig på julgodis i år (att laga alltså, inte att äta), det har varit så mycket annat att stå i. Får se om jag lyckas klämma in lite godisverksamhet helgen innan jul...

Men sötsaker har jag bakat förr om åren, så jag lämnar er inte helt lottlösa. Och tandläkare - god jul, detta är min julklapp till er. Vi drar av min provision på min nästa tandläkarräkning väl?

Skumtomtefudge
Förträfflig nöttryffel
Lingonkola och saffranskola
Pepparkakskola
Choklad- och lakritskola med flingsalt

Kolor och fudge i all ära, men mitt bästa godis är trots allt den där nöttryffeln. Lyxig, snygg, enkel och vansinnigt god!

För att vara lite av en Grinch så måste jag få säga att jag ändå gett mig på ganska mycket julaktiviteter i år. Jag har ju gjort och skickat julkort, sett ljusspelet på Götaplatsen (herregud, vilket knark doserade de när de skrev det manuset?) och varit på Liseberg (kallt som i en isbjörnsrumpa). Dessutom bjuder jag ikväll hem några trevliga damer på julinspirerad middag. Revben, fikon, brysselkål, dadlar och kola blir det bland annat. Tydligen har jag även lovat att de får komma lite tidigare och julpyssla lite. Oh well, jag är väl ingen Grinch ändå trots allt...

Nya gamla traditioner

Vi är inte så klassiskt traditionella av oss Michael och jag. Vi gillar att skapa våra egna traditioner. Påsk till exempel, inga ägg och ingen sill. Men väl en weekendresa. Långledighet är ju som upplagt för resor. Vi har varit i Paris, London och Budapest de senaste tre åren. På långfredagen bär det av mot Istanbul! Har du varit där? Vi mottager alla tips tacksamt. En sida som vi tänkte utnyttja under våra weekend där är Spotted By Locals, en turistsida där lokalbor skriver och tipsar. Istället eller som komplement till en vanlig guidebok.

Bara för att vi inte ska fira påsk med smörgåsbord och skumgodis betyder det inte att ni inte ska göra det. Här har ni mitt tips för en lyckad påsk: vegetarisk Janssons frestelse. Sältan från ansjovisen ersätts med kapris och oliver, och kryddpeppar ger en förnimmelse av ansjovisspad. Jag gjorde den här senast till ett knytkalas som Michael var på på juldagen. Jag ger er alltså:

Mattssons frestelse
8 potatisar
1 stor gul lök
1/2 dl kapris
1/2 dl hackade gröna oliver
malen kryddpeppar
3 dl matlagningsgrädde
pankoströbröd
smör

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Strimla potatisarna. Skiva löken och bryn den i smör. Varva potatis, lök, oliver, kapris och kryddpeppar i en ugnsfast form. Häll över grädden. Strö pankoströbröd (eller vanligt ströbröd) över och klicka på bitar av mjukt smör. Grädda gratängen tills den är mjuk och vackert gyllenbrun.

 Japp, det är den berömda grönkålspatén som skymtar i bakgrunden.
Den borde väl funka till påskbuffén den med.

Jag fick tyvärr aldrig chansen att prova gratängen själv, det ser nämligen så himla dåligt ut om man kommer till knytkalas med en halväten frestelse. Men mina källor sade att den smakade förträffligt, och det stora pluset är ju att (nästan) alla kan äta av den.

Julmusten varar inte heller till påska

Jag har det för bra jag. I och med att det inte lagas kött på regelbunden basis i vårt hushåll, får jag ibland allmosor från Ma och Pa. Förra leveransen till mig, en bättre behövande karnivor, bestod av ett paket med revbensspjäll. Och inte vilka revben som helst, utan julmustglacerade. De gjorde sådan succé hos kockarna att de bunkrat upp med julmust för att slippa vänta tills påskmusten gör entré. Efter att ha smakat, så förstår jag dem. Finger lickin' gooood.

Julmustglacerade revbensspjäll
6 portioner
1 300 g tjocka revben, knäckta
salt och svartpeppar

3 dl julmust
3 krossade enbär
½ dl soja
1 kanelstång
3 nejlikor
1 stjärnanis
1/3 tsk chiliflakes
½ dl honung el sirap
1 msk färsk, riven ingefära

Gör så här
Värm ugnen till 175 grader. Koka ihop samtliga ingredienser till glacen och låt koka ner vätskan till halva mängden, det tar ca 5 minuter på hög värme.

Salta och peppra revbenen och lägg dem i en ugnsfast form. Pensla med glacen och ställ in i mitten av ugnen. Häll lite vatten i botten av formen och fyll på då och då så det inte blir torrt. Stek revbenen i 1,5–2 timmar, eller tills de känns möra när du sätter i gaffeln i dem. Vänd på dem då och då under tiden och pensla dem med glacen. Skär revbenen i portionsbitar och servera dem varma eller kalla.

Har man ingen glömd julmust i skafferiet och inte vill vänta till påska, då tänker jag att man kan testa med Coca Cola.

Och vet ni vad jag hade till? Rotmos! Jag vet inte vad det kom ifrån, men plötsligt fick jag ett sådant sug efter just rotmos. Jag tror knappt jag ätit det i vuxen ålder, men det var sannerligen dags. Fast det blev inte så mosigt, utan mer något som kan kallas för stomp. En bit kålrot, en morot och en potatis tärnades och kokades i buljong. Sen mosade jag dem lätt, och hade i salt, peppar färsk timjan och lite smör. SÅ GOTT! Men det var ju trots allt rotfrukter i, så vad annat kan man vänta sig?

Och så var det söndag igen... och knappt har man fattat att det var helg innan den försvann. Idag botar vi söndagsångesten med fika med kompis, middag på Texas Longhorn och spoken word med världens bästa (och grinigaste) Henry Rollins! Sämre söndag kan man ha.

Jag och Henrik Fexeus

Jag är lite av en tankeläsare, så jag tror jag vet vad ni alla tänker på i detta nu. Nyårsmenyer. Har jag rätt? Eller har ni kanske funderat klart?

Imorgon åker vi upp till Strömstad för att under helgen husera i ett sommarställe. Hemskt trevligt ska det bli! Raggsockorna och tequilan ska packas ner. Och en massa mat förstås. Italiensk nyårsmeny säger ryktet. Stay tuned...

Jag lovade ju er ett recept från vårt julbord. Bästa rätten om du frågar mig. Jag har bloggat om den förr, för ganska precis ett år sedan, men det tåls att pushas för igen. Här kommer den: rätten som gör sig bra som förrätt tillsammans med lite grönt, på en buffé (jul eller inte) och till en krämig rotfruktsgratäng.

Gravad oxfilé
500 gram oxfilé
1/2 dl socker
1/2 dl salt
1 msk nykrossad svartpeppar
4 msk finhackad lök
1 tsk basilika
1 msk matolja

sås:
1 msk vit vinäger
1 msk senap
2 msk socker
1 krm salt
1 krm svartpeppar
1 dl rapsolja
1/2 tsk riven pepparrot
1 vitlöksklyfta
1 msk finhackad persilja
1 msk finhackad gräslök

Gör så här
Blanda kryddorna med löken och rör i oljan. Bred blandningen på filén och lägg den i dubbla plastpåsar. Låt ligga i kylen i 2-3 dygn, vänd filén 2 gånger per dygn. Skiva mycket tunt och servera med såsen.

Såsen: blanda alla ingredienser utom oljan, persiljan och gräslöken. Tillsätt oljan i fin stråle under omrörning. Blanda till sist i persiljan och gräslöken.

 Pappa in action

Ja, det kräver lite tid och förberedelser. Men oh, så gott. Jag tänker mig att den även kan serveras med lite parmesan och ruccola. Eller en krispig sallad på vårlök med en hint av tryffel?

Ha nu ett fint nyår, ät gott oavsett om det blir storlagen fest eller mysig hemmakväll. Drick champagnen innan ni är sliriga. Ge ett orimligt nyårslöfte som vi kan bryta lagom till trettonhelgen. Håll avstånd från fyrverkerier och var snälla mot varandra. Hälsar (moral-)tanten.

Puss och kram!

Julen

Mellandagarna är här. Vi har bunkrat upp med snabblagad mat, dragit ner mörkläggningsrullgardinerna och tagit plats i soffan. Den gröna spetsiga mössan är på och svärdet är draget: dags för Zelda - Skyward Sword. Som vi har längtat!

I en paus får jag passa på att berätta, i bilder, om vårt julfirande. Hoppas ni haft en bra jul allihopa. Såg här såg vår ut.

Michael och jag började med grötfrukost och julklappsutdelning på morgonen den 23:e. Jag blev ett Jelly Beankakfat och en vispbunke rikare. Hurra!

Såhär fint kan det se ut på Vann (dock såg det inte ut riktigt sådär den här helgen). Bilden har jag lånat från Vanns hemsida.

Vi åt en riktigt bra middag på dan för dan. Ingen kamera med, men jag kan intyga att det var riktigt gott och riktigt fint.

Hotellfrukost. Finemang.

Julafton bjöd på sol och plusgrader. Gullmar'n låg blank.

HÄR har vi en jul-tradition: jag och pappa löser julrebusen i GP.

Mellanmål eller second breakfast, kalla det vad du vill. Vörtfrallor - bra idé!

 
Vi badade och gonade oss. Russinfingrar på Tant Russin såklart.

 

Julklädd inför julbordet.

 Imponerade sötsaksbord! Bara en bråkdel på bilden.
Äggosten fick MVG av äggost-experten mamma.

Vätskedepåerna måste fyllas på. Oppigård Winter Ale och eko-snaps.

Julbordet, som jag inte fick med på bild (hur får men en buffétallrik att se aptitlig ut?), fick höga betyg på många plan. Många sillsorter, om än att de var ganska ättiksstarka, mycket lax. Kallskuret innehöll både oxtunga, sylta och grisfötter (varav jag gärna hoppar samtliga) och även det småvarma hade många alternativ.

Jag brukar sikta in mig på sillen och laxen, vilket jag gjorde även den här gången. Sen var jag så mätt, så mätt att jag bara smakade lite Janssons och en del kålsorter. Och så godisbordet såklart. Överlag ett bra julbord med mycket att välja på. Om man äter kött och fisk det vill säga... (som vanligt alltså)

På juldagen åkte vi hem till mor och far och åt lite till. Något som vi alltid har haft på julbordet, och som jag sällan hittar någon annanstans. Inte speciellt juligt kanske, men så oerhört GOTT. Jag håller er på halster någon dag till.

Nu mina vänner, tillbaka till Skyloft!

källa

ps. Jag tänkte förtydliga något som för mig var oklart fram till ett par år sedan. Han i den gröna dräkten som man spelar i Zelda-spelen, är inte Zelda. Han heter Link. Nu vet ni. ds.

Julhälsning

Dan för dan, och jag vill passa på att önska er alla en GOD JUL!
Ta det lugnt i trafiken och runt granen. Ät bara det du tycker är riktigt gott. Tänk på att det med allra största sannolikhet blir en jul nästa år också, så skit i om du har glömt något.

Helt förtryffligt!

Nu börjar det närma sig - jullovet. Jag envisas med att kalla det jullov och inte röda dagar + inarbetade dagar, det känns liksom så mycket roligare så. Jag har nämligen turen att ha ledigt mellan jul och nyår, det känns oerhört lyxigt och oerhört rätt. Och framförallt oerhört välförtjänt.

I år kör vi i min familj en jul helt osedvanlig, och även det känns helt rätt: jul på spa. Känn på den! Två nätter på finfina Vann. Utsikt över Gullmarsfjorden, julbord utan att behöva lyfta ett finger (underbart säger latmasken i mig, lite trist säger matbloggaren i mig), avkoppling och bad.

Hemmagjort julbord eller inte, de här sjukt goda tryfflarna kan man äta oavsett årstid, dagsform och humör. Johanna bjöd på dessa tryfflar på festen i lördags och då blev jag påmind om dess förträfflighet. Originalreceptet kommer från Nigella och innehåller pistagenötter.

Förträffliga nöttryfflar
300 gram mörk choklad
1 burk sötad kondenserad mjölk
30 gram smör
120 gram saltade nötter (jag hade mandlar, jordnötter, pecan och valnöt)
 
Gör så här
Hacka chokladen och låt smälta på låg värme tillsammans med den kondenserade mjölken. När de smält samman, rör ner smör i bitar. Till sist vänder du ner nötterna. Häll i en bakplåtspappersklädd form och låt stelna i rumstemperatur. Skär upp i kuber och förvara i kylskåp.

 Achtung! Farligt god smet!

Mesta möjliga smak för en väldigt liten insats, det är ibland precis vad man vill ha. Konsistensen på tryfflarna är något utöver det vanliga, lena som silke och krämiga men ändå fasta i formen. Testa, ni kommer inte att ångra er!

Kanske inte riktigt extra allt, men ändå extra mycket choklad och gärna lite för mycket nötter. Varsågod Söta Saker, mitt bidrag till Månadens sötsak - extra allt!

Ett fint grönt tips och några genvägar...

I fredags var jag bakis. Sockerbakis. Den ljuvliga anledningen heter Matbloggsträff. Charlotta, president i Matrepubliken, bjöd hem oss för knytkalas. Ann-Louise, Charlotta, Johanna, Pernilla, Rebecka, Åsa: bättre deltagare på ett knytkalas är svårt att hitta.

Saffranskakor med pinjenötter, tryfflar, fudge, bountybollar, knäckebröd, skinny buckeyes, pepparkakor, salta mandlar, körsbärskaka med grädde, glögg. Ja men ni hör ju hur bra vi hade det. Mellan tuggorna avhandlades det intressanta mat- och icke matrelaterade ämnen. Trevligt som alltid!

Som jag misstänkte så dignade bordet av sötsaker, så jag bestämde mig för att ta med mig något salt istället. Valet föll på en grönkålspaté. Enkel att göra, enkel att äta.

Grönkålspaté
500 gram hackad grönkål (tinad och avrunnen eller färsk förvälld)
1 gul lök
2 klyftor vitlök
70 gram grovhackade valnötter
1 dl finriven pecorino/parmesan
4 ekologiska ägg
250 gram kesella
1 msk potatismjöl
en nypa muskot
1 tsk salt
1 kram svartpeppar

30 gram grovhackade valnötter
kärnor från ett granatäpple

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Hacka lök fint. Fräs i lite olja tillsammans med pressad vitlök. Löken ska inte ta färg, bara bli glansig. Blanda grönkål, ost, ägg och kesella i en bunke. Rör ner lök, potatismjöl och nötter. Krydda med muskot, salt och peppar. Häll smeten i en avlång brödform, där du klätt botten med bakplåtspapper och smörat insidorna. (Ugnsfasta portionsformar går också bra!) Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 45 minuter, patén ska vara fast. Låt patén svalna innan den serveras. Garnera med valnötter och granatäpplekärnor.

 Portionspaté

Jag anser att den här patén borde ha en given plats på varje julbord. Ingen har väl dött av lite grönt som komplement till att kött, fett och ättiksstarkt. (Nej, dillvippan på ägghalvorna räknas inte!) Om inte annat, så kommer du göra din eventuella vegetarian-gäst glad. En annan variant av grönkålspatén hittar du hos Charlotta, som även bjuder på en fin bild.

Jag må vara ute i sista sekunden, för jag gjorde ett pepparkakshus igår, den fjärde advent. Jag köpte en färdig byggsats. Den produkten kan vara det bästa och det sämsta som finns. Super tycker jag att man kan köpa färdiga bitar och bara göra det roliga jobbet, men allvarligt talat, hur många har någonsin fått en byggsats som inte varit trasig? Emballageutveckling please. Mina delar var trasiga nästan allihopa. Tur då att mycket florsocker och godis täcker de flesta skarvar.

Nu till mina husmorstips för en lyckad montering och garnering:
1. Skit i sockerfogarna, svaret heter limpistol. Ingen vill väl ändå äta av det dammiga pepparkakshuset vid trettondagen? Limmet skyddar också mot oönskade godissnattare. Win!

2. Fönsterrutor av gelatinblad. Blir superfina rutiga fönster som blänker. Bara att limma på insidan.

Häpp!

Two in one

Idag sov vi länge, och det var välförtjänt. Vad hade vi då gjort för att förtjäna detta? Ja, inget speciellt egentligen förutom att ha tagit oss igenom ännu en vecka, med göteborgskt väderkaos och jobb. Vi startade fredagskvällen med hemlagad laxpasta och avslutade den med tredelad konsert på Musikens hus.

Det finns ett hard core punkband från LA som heter The Bronx. Dessa gossar har ett annat band som spelar Mariachi-musik (tänk ugglorna i Rango (som för övrigt är en väldigt sevärd film)): Mariachi del Bronx. Båda dessa band spelade på Musikens Hus igår, med en mellanakt i form av Tim Kasher. Nog med namedropping, Mariachi del Bronx var enligt mig kvällens höjdpunkt!

Marichi el Bronx (källa).

Marichi el ugglor från filmen Rango (källa).

Nu skulle man kanske kunna tro att jag ska bjuda på ett tacos-recept, men nej nej. Jag tänker istället bjuda på kola. Om ett gäng med musiker kan ha två olika men väldigt karaktäristiska band, så kan väl en kola ha två karaktäristiska smaker?

Lingonkola

2 dl tinade och mixade lingon

1 1/2 dl grädde

2 1/2 dl socker

1 msk ljus sirap

Saffranskola

2 dl grädde

1/2 dl ljus sirap

1/2 dl socker

50 gram smör

1 pkt saffran

Gör så här

Blanda alla ingredienser i en vid kastrull. Låt smälta på svag värme, sjud sedan under omrörning tills smeten har en temperatur av 120 grader, eller klarar ett kulprov. Häll i en bakplåtspappersklädd form, eller i tryffel/knäckformar.

Eller, så kan du göra som jag gjorde: fyll halva formen med den ena kolan och toppa med den andra smaken. Finfina lingon-saffranskolor! Lite syrligt från lingonen och det mjuka kryddiga från saffran.

Och ett smart husmorstips! Ibland vill man ju slå in sina kolor, gärna i cellofan. Cellofan hittar jag sällan i vanliga matbutiker, och det är inte alltid man vill ge sig iväg till en bokhandel. Vanliga stekpåsar är svaret. Cellofanliknande material, men lite tunnare och alltså lättare att slå in de små godingarna. 

Ikväll väntar årets första julbord, det är nämligen julfest med jobbet. Önska mig lycka till, så kanske vi hörs imorgon...

Tomten finns inte

Tack för alla snälla kommentarer om julpysslet, men innan ni blir helt till er i trasorna över mina hemmagjorda kort så kan jag ge er ett tips/trix/fuskknep när det gäller julkort. Panduro har färdigpackade materialsatser till julkort. Du får klippa och limma till förbannelse, men det brukar ofta bli väldigt väldigt fint. Man kan göra julkorten enligt olika motiv, eller så hittar du på själv. Bara att välja ambitionsnivå (obs, Elinor och Veronica var exemplariska julkortsmakare och gjorde egna från scratch till skillnad mot sin mer bekväma vän.).

Den uppmärksamme läsaren kunde i förra inlägget se en burk med sötsaker på vårt pysselbord. Kanske kände främst Sofie igen dem? Det var nämligen hos henne jag hittade receptet. Den lenaste fudgen i mannaminne! Enkel och snabb är den också. Så tomten finns alltså inte längre, vi åt nämligen upp honom.

Skumtomtefudge
12 skumtomtar
50 gram smör
1 dl grädde
2 dl socker
100 gram vit choklad (150 g i originalreceptet)

Gör så här
Blanda alla ingredienser, utom den vita chokladen, i en kastrull. Smält på svag värme. Under omrörning låter du den småkoka i 10 minuter. Hacka chokladen och vänd i den. Låt den smälta, och rör till massan blivit slät och blank. Häll i en mindre form, klädd med bakplåtspapper. Låt stelna i kyl, skär sedan upp den i kuber.

Jag tror banne mig att detta var min första fudge, ever! Kola har jag kokat igen och igen, men jag undrar om inte fudgen tar många utförande-poäng, det är ju så mycket enklare. Och vem kan motstå smaken av en skumtomte?

Och nu börjar min hjärna spåna, vad säger ni om skumbananfudge? Eller Ahlgrensbilarfudge?

Jag vet att jag precis sa att fudge var enklare att göra än kola, men jag kunde inte låta bli att koka två sorter. Varav den ena såg ut såhär vid uppstart.

Stay tuned for recipes!

Jul på Den Stora Ön i Väst

Är ni trötta på julen än? Själv börjar jag känna att både pepparkakan och chokladen smakar mindre gott. Vi hade sedan innan bestämt oss för att skruva ner julen lite, inga julklappar och mindre julmat. Jag vet inte vad "mindre julmat" skulle betyda för er, men för oss innebar den ett uteblivet illamående och bara det bästa på julbordet.

Sill, of course

Hemmagravad lax

Gravad oxfile, jajjamen

OST!

Och den obligatoriska skinkan

Utöver detta fanns även röd- och brunkål, rödbetssallad och bröd. That's it! (Ja snaps, julöl och julmust också givetvis)

Jullunch vid tvåsnåret med julbordsfarvoriter alltså, sedan fri hopp och lek fram till 19 då det bar av neråt samhället (icke i häst och släde men väl i bil) till Jo's familj. Där väntade lutfisk, som bara 2 av 8 personer gillar, och gröt. Toppa dessa mat-aktiviteter med ett hetsigt julklappsspel och du har en förträfflig julafton!

Min försenade julklapp till er

Kära läsare, nu har jag återvänt från snöiga hemtrakter. Jag tänkte bjuda på ett gott skratt eller ett litet fniss beroende på vad ni har för preferenser.

Någon dag innan julafton försökte mig på att göra en hund i marsipan för att ge bort. Det fick mig att fundera över flera saker till exempel, hur ser en hundkropp ut egentligen? Varför gillar så många marsipan? Varför fick jag för mig att göra det här? De gamla vanliga existentiella frågorna helt enkelt. Det var frustrerande där ett tag och jag var allt utom nöjd när jag var klar. När jag tittar på bilderna såhär i efterhand får jag nog säga att det inte såg så illa ut som jag tyckte från början och att han besitter en hel del charm.



Funderade ett tag på att sätta en stjärnanis i de bakre regionerna på hunden, men det skämtet kändes inte, eh, rumsrent.

Vi kan väl alla komma överens om att vi hädanefter lämnar sådana här komplicerade aktiviteter till proffsen, och att jag återgår till marsipangris nästa år? Fast man vet ju hur man funkar, nästa år vid den här tiden är detta glömt och jag får väl för mig att modellera en schimpans eller något.

Det blev bra ändå till slut

Jag var nästan oförskämt stolt över att jag lyckades med kolorna häromsistens, och på första försöket också! Men vad är det man säger, högmod går före fall?

En batch lakritskolor till, det gick bra som tusan. Sen gav jag mig på en sats med pepparkakskolor (här kommer pepparkakskryddorna in). Av någon anledning ansåg jag att mig vara för mycket kolaexpert för att ta fasta på att temperaturen skulle upp till 120 grader, så jag kokade den alldeles för kort tid, den blev mjuk och bitarna flöt ihop. Dessutom kom jag på att jag glömt smöret i båda sorterna.

Hursomhelst, jag testade att lägga tillbaka den stelnade pepparkakskolan i kastrullen och kokade upp den igen. Det gick finfint faktiskt, så det kan vara något att tänka på om ni är lite otåliga som jag är. Men ändå, av någon anledning så blev det ändå inte bra som sist. Konsistensen blev bra till slut på båda kolorna, men ytan blev mer kladdig. Kan det förklaras med att jag glömde smöret? Någon som vet?

Pepparkakskolor
25 st

1 1/2 dl grädde
1 1/2 dl strösocker
1/2 dl ljus sirap
1 tsk pepparkakskryddor
1 tsk smör

Gör så här
Blanda grädde, socker, sirap, kakao och pepparkakskryddor i en vid kastrull. Låt koka upp under omrörning. Låt sedan koka ganska kraftigt, utan lock, tills din termometer visar 120 grader. Rör om då och då under kokningen. Rör till sist ner smöret och fyll sedan silikonformar med kolan. Alternativt kan du hälla upp smeten i en stor bakplåtspappersklädd form. Låt stelna i kylen. Ploppa ur dina kolor ur formarna, eller skär kolorna i bitar. Vira in dem i bakplåtspapper för en gammaldags look.


Smaken, den var det inget fel på dock! Smakade ofärdig pepparkaksdeg, och det säger väl ingen nej till? Testa, men glöm inte temperaturen och smöret... Nu återstår bara att se om det går att ta kolorna ur pappret.

Coca Cola

Igår tipsade jag om lakritskolor som jag själv tyckte såg smarriga ut. Jag kunde inte hålla mig många minuter innan jag satte mössan på huvudet och begav mig till affären för inhandlande av ingredienser. Väl hemma gick kolakokandet över förväntan, jag trodde det skulle vara svårt att få rätt konsistens, men med en digital termometer var det easy peasy.

Choklad- och lakritskolor
ca 25 st

1 1/2 dl grädde
1 1/2 dl strösocker
1/2 dl ljus sirap
1/2 msk kakao
1/2 dl turkisk peppar, hela karameller
1 tsk smör
100 gram mörk choklad
flingsalt
turkisk peppar-kross

Gör så här
Blanda grädde, socker, sirap, kakao och turkisk peppar i en vid kastrull. Låt koka upp under omrörning. Låt sedan koka ganska kraftigt, utan lock, tills din termometer visar 120 grader. Rör om då och då under kokningen. Rör till sist ner smöret och fyll sedan silikonformar med kolan. Alternativt kan du hälla upp smeten i en stor bakplåtspappersklädd form. Låt stelna i kylen.

Ploppa ur dina kolor ur formarna, eller skär kolorna i bitar. Smält chokladen i micron och doppa varje bit. Det här kan bli något pilligt och kladdigt, men håll ut. Strö till sist på lite flingsalt och/eller turkisk pepparkross på kolorna innan chokladen stelnat.