Jag tipsar!

Visst gillar vi entusiaster? Och visst älskar vi popcorn? Logiskt sett borde vi älska en popcornentusiast! Jag fick genom en vän höra om Bruno, som gjort slag i saken och numera sprider sitt popcornevanglie genom sitt företag WePoPoP. Vi etablerade kontakt och jag fick hemskickat ett popcornprovar-kit. Sedan dess är popcorn inte längre bara popcorn för mig. Det finns alla varianter: stora, fluffiga, små, sega, mjuka, krispiga, rundare. Och smakerna! Nötigt, majsigt, smörigt... Ta hjälp av WePoPop så guidas du med vänlig men beslutsam hand genom popcorndjungeln. Bonus: inga tillsatser - bara götta. På hemsidan bjuds man även på roliga, och ibland helt vansinniga, sätt att smaksätta popcorn på.

Mitt eget bästa popcorntips har ni sedan innan: karamelliserade sådana. Sjukligt gott!

Nästa helg/nu till helgen/helgen som kommer (kärt barn har många namn) kör vi i Global Picnic vår berömda Food Festival igen! Det kommer finnas käk från inte mindre än 14 olika länder, bland nyheterna i år har vi Iran och Mali. Musik, kultur, människor och en massa god mat. Kom! Och passa på att säga hej till mig också. Så: 22-23/8 kl 11-17. På Kanaltorget alldeles vid Operan och Älvrummet.

Vad mer vill jag tipsa om? Jo Karins quinoasallad med jordgubbar och feta. Det mesta som går att äta från restaurangen i Röda stens kulturhus. Samt lite fine:are dining på Bhoga. Och Slaktar-Julias blogg som jag alltid finner mycket underhållande och lärorik.

Jamen då ses vi ju till helgen då! Bra!

Checka in och andas ut

Ibland känns det som om det inte händer något. Sen rör det plötsligt på sig hos alla. Det ska flyttas, resas, jobbas, krisas och allt vad det kan vara. Därför kom det som en skänk från ovan ett mail från Maria på Vann. Hon undrade om jag ville komma på besök och skriva på bloggen om min vistelse.

Pooler, bastus, fin natur, hotellsäng, god mat, fin dryck - tack men nej tack sa jag. INTE. Jag sa inte heller vad jag egentligen tänkte "WOHO, 4 års bloggslit har äntligen betalat sig!" Jag tackade däremot ödmjukt ja och föreslog att jag skulle få ta med mig mina tre homies. Det fick jag, och vi fick ett välbehövligt dygn på anläggningen som (passande nog) startat som hem för vanartiga kvinnor.

Först: det är ju så förbannat vackert där. Gullmarn låg blank, solen låg på, allt var grönt och jag fick nästan hjärtsnörp av vyn. Läget är alltså prima. 

Vi startade med bad. Kallt, varmt, jättevarmt, större och mindre. Men, jag som är omåttligt förtjust i bubblor, jag saknar en bubbelpool. Tänk en sådan på terrassen? Vilostolar med panoramautsikt inbjuder till småslummer.

En promenad. Smak av harsyra och doft av hav och skog. Inhalera och ventilera.

Och så maten. Maten. Detta var inte mitt första, och knappast mitt sista, besök på Vann och varje gång har de imponerat mig med maten. Förväntningarna var höga. Speciellt efter att Maria berättat att de numera är certifierade enligt Västsvensk Mersmak (vars kriterier fokuserar på bland annat miljömedvetenhet, yrkesskicklighet, lokala råvaror, innovation och gott värdskap).

Gravrökt torskrygg med brynt smörcreme, gurka, krusbär och pepparrot. För den som påstår att brynt smör börjar bli passé säger jag: ha! Smörigt (nähä), krämigt, friskt, syrligt och lite sött. Men pepparroten hade nog rymt…

Timjanstekt oxe med glaserad morot, gröna bönor, svampcrust och tryffelsky. Well hello there you beast ville jag säga och be om en till portion. Mört kött och tryffelsmaken var ”lagom”.

Mandelkaka med kaffe- och mörk chokladcrème, vanilj och kola. Den satt som en smäck vill jag lova. Men chokladefterrätt står alltid högst i kurs hos mig. Jag är enkel på det viset.

Servisen var kunnig och trevlig och serverade oss bra och väl tilltagna viner. De vegetariska alternativen var enligt experten i sällskapet också välgjorda och välsmakande. Och utsikten från restaurangen, den skojar man inte bort. Lugnet spred sig nästan ända in i själen. Om det inte hade varit en bröllops-löftes-förnyelse-baluns i lokalen bredvid. Det skulle jag som gäst gärna vilja blivit informerad om innan jag bokade in mig…

Väl på rummen hörde vi inte ett knyst mer och somnade gott. Somliga av oss tog en extra tur i Stora tjärnen i spat innan frukosten – man vill ju optimera sina ätarförmågor när det vankas pannkakor, våfflor, omeletter, wienerbröd, all sorts bröd och pålägg, flingor och småvarmt. Ett gäng smoothies eller liknande hade jag gärna sett. Annars: Nöjd.

Checka ut och andas in det sista av fjorden.

Tack Vann för att den här pausen, som jag tror vi alla fyra behövde. Det var gott, energigivande, avslappnande och bara härligt.

Ps. Keep the erbjudande coming! ds.

Halv åtta på hal is

Jag vet knappt var jag ska börja, än mindre sluta. Den här helgen var verkligen något utöver det vanliga på många sätt och vis. Köldrekord såklart(!). MINUS FYRTIOTVÅ GRADER. Alltså: fyra, tvåa.

Ett bagage som stannade kvar i Stockholm, men som kom upp til Kiruna med det plan som vi skulle åka hem med. Sharing is caring tänkte vi och delade systerligt på all packning.

En natt i snörum på Ishotellet. Minus fem grader, tjock sovsäck och renfäll - visst gick det att sova, om än inte så fantastiskt bra. Rundvandring bland is och snö: sviter, installationer, arkitektur och konst.

Hundspannstur i orört snölandskap. Stjärnklart, vindstilla och fullmåne. Magiskt var bara förnamnet. Vickapåtårnavickapåtårnavickapåtårnavickapåtårna.

Skotertur över sjöar, Torne älv och genom skogen. Tre lager strumpor, två lager underställ, två lager skidkläder/overall, fyra lager handskar. Vickapåtårnavickapåtårnavickapåtårnavickapåtårna.

Röding, renfilé, kirunashiitake, varm soppa, cava, Jägermeister och rödvin. Flamingofredag i Isbaren.

Trots försening och därmed missad anslutning på hemresan kom vi hem runt midnatt igår. Lite känningar i kroppen men huvudet fyllt med otroliga upplevelser. Tack för den här helgen halv åttagänget: Emma, Johanna och Lotta. Så grymt att få dela detta med så coola och bra människor. I freakin' love you guys.

Till er andra, de ä bar å åk*!

*Bara och bara, det var icke gratis, men väl spenderade pengar. Vill ni veta mer om praktiska detaljer så fråga på!

Vill ni se fler bilder från resan: kolla på #halvåttapåisresa på Instagram! Tycker du bilderna ser mörka ut? Ja-aa du, det är inte så mycket dagsljus i Jukkasjärvi vid den här tiden på året.

Lugnet efter stormen

Efter ett och ett halvt bloggträffsdygn har nu lugnet har lagt sig över Liden. Mina inneboende har åkt på olika håll. Vilken fin helg vi har haft tillsammans - tack alla bloggvänner!

Vädret. Maten. Dryckerna. Sällskapet. Härligt så det förslår.

Förmingel hos yours truly, mezemiddag med magdans på Chateau Beirut, Mat- och ölvandring med Njutningsfrämjandet, vätskepaus i solen på Linnégatan, drinkar på dekadenta Dorsia och dim sum och sashimi på Hello Monkey. Några veckors detox på det här? Nejnej, men en extra helg hade inte suttit helt fel...

På fabriken

Jag skulle kunna mala på lite mer om "tröttman". Till exempel om hur vilken dålig idé det är att vara ute och svira till klockan tre, för att sen tvinga upp sig klockan åtta för att man bara måste utnyttja den där tvättiden man bokat. Dåligt för sömnen kanske men bra för det allmänna välbefinnandet!

Även natten fredag till lördag skiljde sig från mängden, mina homies och jag sov nämligen på hotell. Och inte vilket hotell som helst utan Nääs Fabriker utanför Floda. Ett ruskigt snyggt hotell inhyst i ett gammalt bomullsspinneri. Sjöbastu, lyxiga stora rum, öppna brasor i loungen. En restaurang med ganska få rätter men desto fler viner.

Vi åt bland annat renfilé med rotsellericreme, potatiskaka, enbärssky och friterade tunna lökringar.

Köttet. Köttet! Så mört och fint. Ett litet minus låg dock i att det var ganska lite mat för ett ganska så högt pris...

Sängarna var härligt fluffiga och rummen fräscha och snygga.

Men till det centrala: frukosten. Baconet var perfekt! Crossainter, smoothies, fruktsallad. Och väldigt gott bröd. Ingen överdådig buffé, men det räckte och blev över, och allt smakade väldigt bra.

Får ni möjlighet att besöka hotellet, gör så. Perfekt för en liten get-away. Vad kan det ta att köra från Göteborg? 30 minuter?

Ser ni det ljusa utanför fönsterna idag? Vad kan det vara? Dagsljus? Bäst att utforska lite närmare... Vi hörs!

I den skånska myllan

Det finns tusen saker jag egentligen borde göra, istället för att blogga. Men enligt lagen om latmasken så är det klart det ska bloggas! Min rapport om helgens aktiviteter kan bara inte vänta. Vi var ett blandat gäng matbloggare som slöt upp på Ystad Saltsjöbad i fredags kväll. Kära återseenden blandat med nya bekantskaper. Och om jag säger att helgen har gått i maten och vinets tecken, då är det en smärre underdrift...

Vi var alla inbokade på något hotellet kallar Matresan. Två övernattningar med sjukligt god frukostbuffé (Egg Benedict ffs!), fyrarätters meny med tillhörande fördrink och viner på fredagen, rundtur på Österlen under lördagsförmiddagen för besök hos lokala aktörer och the main event: att tillsammans med en kock laga en femrätters meny + ett antal amuse bouche som sedan njöts med tillhörande viner. Oh yes.

Kantarellsoppa, blinier med löjrom, ost med kryddbröd, rökt och gravad anka, hjortrygg, gratinerade blåmusslor, torskrygg med lökcreme och tart tartine är bara ett urval av det som inmundigades. Personligen känns det som om jag aldrig behöver äta och dricka igen, men det vet man ju hur det brukar sluta... Njut av bilderna gott folk! Själv får jag nog avnjuta en morot till middag för att väga upp det här.

På Gunnarshögs gård producerar de bland annat rapsolja, och vi fick en inblick i verksamheten.

Vi fick också hälsa på hos Österlenkryddor och på Petersborgs gård.

Ett urval av alla de hundratals bilder som togs under helgen.
Mat, mat, mat och glada deltagare

Sammanfattningsvis: väldigt god mat, goda drycker (väldigt generöst med sådanan FYI), mysigt hotell (även om toalettdörrarna lämnade lite att önska), roliga studiebesök, inspirerande och kunnig personal och finfint sällskap! Tack alla inblandade och ett speciellt tack till Anki och Håkan som styrt och ställt inför helgen.

Ett måste

Jag vet vad jag ska göra i helgen, nämligen åka till Ystad och laga mat. Bor du i Göteborg så vet jag även vad du iallafall bör göra i helgen. Du ska gå på Global Picnic. Johojo. Det vill du nämligen inte missa. Du kan äta vietnamesisk baguette...och smaka en portion jordnötssoppa med risboll... för att sedan avrunda med en chilensk empanada.

Som Jasmine, grundaren av Global Picnic, säger: Du är skyldig din mage det här!

Peace out!

Lite skit under naglarna mår man bra av

Jag tror jag har hittat det perfekta söndagsnöjet: självplock! Man kommer ut i friska luften, får ha på sig gummistövlar, får jordgubbsfläckiga händer och jord under naglarna. Nu i juli plockar man bladpersilja, mangold, olika sorters sallader, rödbetor och lökar. Sen handlar man lite mycket i gårdsbutiken och sitter sen en stund på en bänk i solen och språkar lite. Man åker hem, rensar och sköljer och kanske lägger in rödbetorna. Sen äter man jordgubbar tills man är mätt. Finns det något i den beskrivningen man inte gillar?

Vi var på samma ställe som sist, Bärby på Hisingen. Jag siktar mot ett ytterligare besök längre fram i säsongen då andra grönsaker peakar. Bland annat majsen. Mmm. Majs. Längtar!

Inlagda rödbetor
1 kg rödbetor

1 1/4 dl ättikssprit (24%)
3 dl socker
1 liter vatten
10 kryddnejlikor
10 vitpepparkorn
4 cm pepparrot

Gör så här
Skölj rödbetorna och skär av blasten. Koka dem mjuka, skälj dem med kallt vatten och gnugga av skalet. Stora rödbetor skär du i skivor, små kan läggas in hela. Varva betor med små bitar av pepparrot i en burk. Koka upp allt till lagen och häll över betorna. Lagen ska täcka dem. Låt stå svalt i minst två dagar. De håller några månader i kylen. Pepparroten ska enligt uppgift minska risken för mögel. Kan vi bekräfta/dementera?

Imorgon påbörjar jag min sista vecka innan semestern, och dessutom är Michael på inflygning. Så värre kan man ha det! Glad söndag vänner, vi hörs snart igen.

Dagen efter

Jag gjorde det, och jag gjorde det på en bättre tid än vad jag kunnat gissa. 68 minuter och 12 sekunder. 3000 meter. 17,7 grader. Hurra för mig! Och hurra för Pappan som tog sig i mål 3 minuter snabbare än mig!

Sista sträckan var rätt tuff, men i det stora hela var det faktiskt lättare än vad jag trodde. Inga krampkänningar, inget skav och inte ens någon smärta såhär dagen efter. En och en annan kallsup - javisst, men det var ett lågt pris att betala för en medalj.

Vi for upp till idylliskt Dalarna redan på lördag kväll. Vi inkvarterade oss på Malungs folkhögskola och var på plats i Vansbro vid nio-snåret på söndag morgon. 11.36 gick vår start och vi laddade med mammas specialare. Min sportiga pappa har nämligen både cyklat Vätternrundan och sprungit Göteborgsvarvet flera gånger, och inför varje lopp brukar mamma göra risgrynspudding som han får med sig som mellanmål. Varför ändra ett vinnande koncept?

Vi åt puddingen ståendes vid bagageluckan till bilen i sann friluftsanda. Snabba kolhydrater - check!

Risgrynspudding
500 gram risgrynsgröt
(antingen 1 korv köpe-gröt, eller hemmagjord)
1 stort ägg
ev. strösocker, russin eller citronzest

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en mindre ugnsfast form. Rör ner ägget och den eventuella smaksättningen i gröten. Fyll formen och tillaga i mitten av ugnen i ungefär 25 minuter. Låt svalna och ät med sylt. (Det här är inte mammas recept, utan jag hittade det hos Ica.)

Vad är då nästa mål att ta sikte mot? Och innan ni frågar: nej, klassikern är inte ens att tänka på. Springa 1 mil tror jag är nästa grej. Har aldrig varit någon löpare, knappt motionär, så det blir en stor utmaning... Återstår att se hur det blir med den saken. Vi kan väl komma överens om att hör ni inget om det från mig, så behöver ni inte heller fråga. Okej? Okej.

Skogsmulle eller blötdjur?

Ni skulle ha sett mig igår då jag hankade mig fram här hemma. Nej, jag lyckades faktiskt hålla mig på pållen hela tiden, men fick ändock en del sviter efter fyra timmar i sadeln. Jepp, lår- och ljumskelmusklerna fick sitt. Även nacke, rygg och axlar. För att inte tala om hur det kändes i händerna. MEN vilken härlig lördag vi hade. Jag är ingen friluftsmänniska på något sätt, inte heller någon hästmänniska, men det är något visst att komma ut i naturen tillsammans med ett stort djur. Rannekärr hette gården som höll i turridningen. Vad som fick två av de minsta smurfarna i staden att välja att rida på en av de största hästraserna är ju en fråga som går att diskutera kring...

Igår blev det alltså inte många meter avverkade, men idag tog jag mig i kragen. På söndag är det ju dags för Vansbrosimningen och jag tyckte det kunde vara på sin plats att iallafall ha simmat utomhus EN gång innan. Sagt och gjort, det blev en 40 minuter i Sisjön (sisådär 17 grader). Det här kanske låter sjukt, men det var härligt! Jag är taggad inför 3 km i Vanån och tycker nästan jag kan skönja lite simhud mellan fingrarna...

Dagens recept innehåller inte hästkött men däremot fisk. Fiskbiffar passar alldeles utmärkt i burgare, men jag äter dem helst med en matig sallad och kall yoghurtsås.

Havets asiatiska biffar
500 gram vit fiskfilé
1 burk (170 gram) räkor i lake
1 liten schalottenlök
1 nypa chiliflingor
rivet skal och saft av 1/2 lime
2 msk färsk riven ingefära
ev. hackad koriander
salt
peppar
smör till stekning

Gör så här
Finhacka fisk och räkor. Man kan mixa till en smet också men jag gillar när det är lite grövre textur. Finhacka även löken och blanda med fiskfärsen. Tillsätt chili, lite, ingefära och koriander. Salta och peppra, forma till biffar och stek i smör på medelhög värme. Lätt som en plätt.

Du kan givetvis smaksätt dem på annat sätt: dill, persilja eller andra örter, citron, färsk chili, jalapeños? Curry eller kapris? Kaviar eller saltgurka? Du bestämmer.

Imorgon blir det middag ute på lokal, vi ska testa Göteborgsoperans Sommarveranda. Hasta la vista!

Wow

Middagsklubben Göteborg. Konceptet är alltså följande: En hemmarestaurang som drivs av Jasmine Soufi. Utvalda kvällar öppnar hon sitt vardagsrum för sex personer. Det serveras en trerätters middag för 300 kronor, och man kan även välja till fördrink och vin till maten för ytterligare 100 kronor. Syftet är att få folk att "göra något nytt, en helt vanligt dag i ett helt vanligt hem".

Min status innan middagen: nyfiken, peppad, nervös, hungrig, förväntansfull och med inslag av "vad-fasen-håller-jag-på-med".

Middagsklubben och Jasmine lämnade mig: inspirerad, intresserad, mätt och belåten, upprymd och nöjd.

Mellan dessa avhandlades samtalsämnen som vandring, resor, dans, mat, bloggar, tv-spel, internet, kolonistugor, fin- och fulkultur, Göteborgsoperan, segregering, min första lägenhet-historier och mycket annat.

Men vi tar det från början. Jag ringde på dörren en aningens nervös, men blev varmt välkomnad och introducerad. Jasmine berättade om kvällens upplägg och lämnade oss sedan med ett glas bubbel var. Vi satte oss till bords med lite bröd och smör. Det var ett par trevande första minuter, men det släppte ganska snart.

Fem kvinnor och en man runt bordet, och vi fick berättat för oss att det inte var ovanligt, kvinnor är överrepresenterade på Middagsklubben. Varför är det så tror ni? Jag skulle gissa att åldrarna 25 till 50+ var representerade. Alla öppna, intresserade och nyfikna. Men det härliga tycker jag är det faktum att nästa gång, då är det helt nya människor och konstellationer, ingen kväll på Middagsklubben lär vara den andra lik. Grymt kul tanke, tycker ni inte?

Så därför vill jag uppmana er att gå dit själva, så får ni säkert en lika bra kväll som jag hade. Och då menar jag lika bra, och inte likadan. Alla måste gå! Hör ni det?! Alla!

Maten, som var så god så god, blev på något sätt sekundär i sammanhanget (ja, även för en matnörd), det var liksom själva mötet som blev THE THING. Men tro inte att jag glömmer maten helt, åh nej. Menyn såg ut som följer:

Peruansk ceviche
eller pumpa- och ricottagnocchis

 Les fumées Blanches, Sauvignon Blanc

Lammfärsbullar med citron- och kumminyoghurt
eller vegetariska biffar i tomatsås

Croix du Sud, Syrah

Chokladmousse med smak av Cointreau
eller citronpaj med grädde
kaffe eller te

Jag valde ceviche, vilket jag inte ätit sedan mitt besök i Chile 2007(?). Lime, koriander, chili-marinerad kolja. Supergott! Jag kommer garanterat att kopiera detta snart.

Lammfärsbullarna var smakrika, såsom såsen, och serverades med grön sparris. Riktigt trevligt och inte för mättande.

Chokladmoussen som kom i en gullig liten kruka var en perfekt avslutning på kvällen, lenare mousse får man leta efter.

Tack Jasmine, och tack ni andra deltagare i onsdags, det var en upplevelse!

Mer om Middagsklubben kan du läsa här i GP, hos Navid och på Middagsklubbens egna fb-sida.

Jasmine har fler projekt på g, bland annat Global Picnic, en ideell göteborgsbaserad förening som verkar för att "utveckla nya engagemang, skapa nya rutiner och minska avstånden mellan stadens invånare". Ett av projekten som föreningen arrangerar kommer gå av stapeln tre lördagar i september på Kanaltorget i Göteborg. Det är en internationell matmarkad, där det kommer finnas mat från världens alla hörn till försäljning. Härligt eller hur?

Jag kommer väl antagligen hänga där som en igel och försöka testa så mycket mat som möjligt. Vi ses väl där? Du kanske till och med vill hjälpa till med projektet? Läs mer hos Global Picnic.

Vänner, nu får jag ta och runda av här, även om jag skulle kunna fortsätta berätta om Middagsklubben och den häringa picnicen for eva' and eva'. Ha en fin helg! Själv ska jag ut på turridning i skogen imorgon. Håll tummarna för att varken jag eller regn kommer att falla.

Tant Russin ♥ bloggträff = sant

Ni vet när livet går i ett? När man inte hinner placera sin stjärt i soffan en enda minut utan ska vidare vidare vidare? Så har det varit ett par dagar nu, men missförstå mig inte: jag gillar det! Så länge det är roliga saker det vill säga. Och roligt är precis vad det har varit! Höjdpunkten var förstås helgens bloggträff. Vi, ett gäng förväntansfulla och supertaggade matbloggare, möttes upp någonstans "i mitten" för ett intensivt dygn tillsammans.

Amy hade tillsammans med Emmy och Helena, styrt upp en träff utan dess like.
Så kul och inspirerande att äntligen få träffa folk "i köttet". Det tog inte många sekunder innan alla var som gamla vänner. Håkan och Anki var där, Helena och Olof, Sofie, Sofia, Amy, Emmy och Gun. Och som en liten(?) bonus även: delar av redaktionen från Ica Buffé!

Vad gör matbloggare när de ses om inte lagar mat? Jodå, i ett högt tempo lagade vi en grym indisk måltid: förrätt, huvudrätt och efterrätt med tillbehör. Detta dokumenterades noggrant av både oss och Buffé.

Gun hackar koriander exemplariskt.

Det ÄR kul att laga mat.

Strike a pose, Sofia!

Nu vet vi hur mycket jobb som ligger bakom mat-artiklar, och också vems jobb vi alla vill åt... (chefredaktören för Buffé, Tony, får se upp).

I september, då får ni se till att skaffa er ett nummer av Buffé-tidningen, för då kommer reportaget med tillhörande recept och bilder. Jag kommer att påminner er, var så säkra.

Allt måste vara perfekt inför plåtningen.

 

All den goda goda goda maten

Tack alla som var med, gamla nya vänner, och ett särskilt tack till "projektledaren" Amy som styrt upp allt exemplariskt och även öppnade upp sitt hem för oss.

Mot kvällningen drack vi bubbel (bland annat...)

Vi ses snart igen, det vet jag. Frågan är bara: hur toppar vi det här?

Glada, men lite trötta, matgalningar! (bild från Buffé)

Vill ni läsa mer om träffen, och se finfina bilder, klicka er vidare in hos de andra!

Blod och svett men inga tårar

Mår ni bra? Personligen känns det lite som om bloggandet får styrka på foten för solvänliga aktiviteter. Man måste ju passa på. Men tycker ni inte att det känns så himla självklart nu när sommaren är här? Som om inte skulle kunna vara på något annat sätt?

Igår hade jag planerat för en kväll ensam hemma, lite käk och något så mondänt som tvätt. Men när förslaget på en kväll på Röda sten dök upp, då kunde jag bara inte säga nej. För en sommarkväll på Röda sten, det är de bästa kvällarna det. Jag lovar. Lite räkor, sallad, bröd, ostar, öl, vin och godis. Myggen skrämde iväg oss så småningom men det var en fin kväll.

Den slutade dock med att jag halkade på ett bergsplätt och gled ner på knäna. Har ni ramlat och slagit er på sistone? Visst gjorde det ont, men mest av allt kändes det skamligt. Jag ville ropa: "Hallå, det var faktiskt jättehalt här och jag har bara druckit en 33 cl folköl, jag brukar inte ramla såhär, jag är har helt normala kroppsfunktioner annars, keep walking folks, there's nothing here to see!"

När man blött en skvätt på knäna, eller av annan anledning behöver lite extra järn, då kan man börja dagen med en järnrik smoothie. Eller så kan man dricka den bara för att det är så jäkla gott. Jag vet att ni vet hur man gör smoothies, men ibland kan man behöva bli påmind om dess förträfflighet.

Iron lady smoothie
4 port

1 liten banan
5 dl jordgubbar
1/2 dl spenat
5 dl mild lättyoghurt
1 tsk vaniljsocker

Gör så här
Dela bananen i bitar, halvtina spenat och jordgubbar om de är frysta. Mixa alla ingredienser till en slät dryck.

I och med att jag skolkade från tvätten igår får jag göra det idag. Men det blir roligare längre fram på dagen för först ska jag till frisören, och sedan hem till Johanna för halv-åttamiddag med asiatiskt tema. Förträffligt!

Maj precious

Jag har inte stått på barrikaderna idag, så som någon med ett rött klappande hjärta bör göra. För oavsett hur jag tycker första maj-tågen är en viktig tradition, så finns det saker som är mer värda för mig just nu. Till exempel det att umgås med syrran.

Vi har varit på utflykt. Jag älskar utflykter! Oavsett storlek, tid och mål. Vill du göra mig glad, ta med mig på utflykt. Gunnebo Slott var målet idag. Solglajorna på, skinnpajen av, kameran med.

Vi startade med fika/frukost/brunch - man kan ju inte vara på utflykt på tom mage!

Och det var väl tur det, för sedan tittade vi på kossorna.

Och luktade lite på blommorna...

Idag ÄR våren här, oavsett vilket väder vi kommer få framgenom i veckan. I Hemköps senaste receptfolder hittade jag ett recept som matchar vårkänslorna. Glad första maj på er!

Torsk med citrongurka och pepparrotsröra
4 portioner

1 gurka
skal och saft av 1 citron
2 msk ättika
4 msk socker
6 msk vatten
1/2 kruka dill

800 gram färsk torsk
1 dl pankoströbröd
salt
peppar

4 port. färskpotatis
80 gram färsk babyspenat
1/2 kruka dill

2 dl lätt creme fraiche/yoghurt
2 msk riven pepparrot
salt
peppar

Gör så här
Dela gurkan på längden, och sedan en gång på tvären. Kärna ur den med en tesked och hyvla tunna remsor med osthyvel. Koka upp ättika, socker och vatten. Låt svalna och tillsätt citronskal, -saft och hackad dill. Lägg i gurkan och låt stå och dra i minst 15 minuter.

Rör ihop creme fraiche, pepparrot, salt och peppar.

Koka potatisen, blanda med spenat och hackad dill. Dela fiskfiléerna i två. Salta och peppra och doppa i pankoströbröd (eller vanligt). Stek fisken gyllenbrun i smör, ungefär två minuter på varje sida.

Lägg en bas av potatisröra, placera fisken på och toppa med gurkan. Klicka ut pepparrotsröran och servera!

Vårigt, fräscht, syrligt, smakrikt. Det vill säga riktigt lyckat. Som vanligt dårå.