tjugohundrafemton

Som ni har väntat och längtat! Här kommer det: mitt 2015.

Året började rätt "flängigt" och satte ribban för hela första halvåret tycker jag. Jag drack Sangria i ett ljummet Sevilla i januari (tack jobbet). Lotta och jag gjorde soft buns och jag odlade ostronskivling i köksfönstret. Gick på massa konserter, där en butter Mark Lanegan slog undan benen på mig och Annika Norlin fick mig att gråta. Mer kultur: teater om både främlingsfientlighet och mens. En åttarätters på Bhoga - MUMS! Jag försökte varva ner med en yoga-helg på Klädesholmen.

Under våren gjordes ett par matrelaterade utflykter i Gamlestan där vi utforskade bland annat det arabiska, persiska och etiopiska köket. Tack främst Jenny för sällskap! Global Picnic tog och gav mycket energi: vi fixade peruansk matlagningskurs, mexikansk after work och vad som kom att bli en av sommarens höjdpunkter: ett magiskt Global Kitchen mitt i Botaniskas Örtagård. Det blev också ett succéår för matmarknaden med 12000 besökare. Galet!

Sommaren ja, jag minns den som fin och solig - men det var den tydligen inte(?!). Den kickstartades i Berlin och sen var det dags för en välbehövlig vecka i varma Spanien. Mer musik: Jens Lekman i en gammal smedja i Jonsered. Längsta mannen på jorden fick mig på gott humör. Pet shops boys var bäst på hela WoW, såklart. Jag slängde mig ut ur ett plan på 4000 meters höjd. Chefs Menu på Bastard i Malmö fick mig så nöjd så. Smörrebröd i Köpenhamn och så kom vi äntligen iväg på den däringa lax- och skaldjurskryssningen vi pratat om i ungefär hundra år. Jag köpte en ny cykel!

En era gick i graven när mamma och pappa i höstas flyttade från barndomshemmet. Men nytt är oftast bra. Och så bra det blev sen! Jag fick möjlighet att bila lite i Norge, en i dubbel bemärkelse vacker tjänsteförmån. Möhippa + bröllopsfest för finfina paret som bjöd på en pastarätt jag fortfarande kan komma att tänka på. Små bilutflykter med en varm hand och stopp för fika. Emil Jensen på Storan!

Jag omfamnade julen som aldrig förr och klädde inte mindre än två granar. I slutet av året tog jag ett stort kliv utanför bekvämlighetszonen i ett par lånade pjäxor. Jag lärde(?) mig åka utförsskidor vid 32 år ålder. Det ni!

Jag ser spänt fram emot det nya året. 2016, jag välkomnar dig.

Ett av 2015 års höjdarrecept: linsfärslimpa.

Tjugohundrafjorton

Ett år till med höga toppar och djupa dalar. Det första halvåret var stundtals, om jag sa prata klarspår, ett helvete. Jag hade ont i hjärtat. Ont ont ont. Men jag bestämde mig för att det skulle bli bra till slut. Det blev det till sist, tack vare att jag satte igång mig egen räddningsaktion. Den bestod bland annat av en massa träning, umgänge med de bästa av människor och ett par besök hos en helt underbar terapeut.

Mycket klarnade under den här perioden, vilket jag nu i efterhand är väldigt tacksam för. Vändpunkten kom någon gång i början av sommaren och involverade ett växlingskontor och en Spanienresa.

Men vinter och våren var inte helt mörk. Vi åkte ju till Jukkasjärvi och ishotellet under köldrekord. Hundslädesturen i ett gnistrande orört snölandskap glömmer jag aldrig (kanske inte heller hur vi fick med oss vägglöss hem). Och Amsterdam fick sig ett välförtjänt besök av hela familjen - komplett med husbåtsboende och tulpaner.

Efter midsommar reste jag ensam till Denia för ett par dagar med yoga och vila. Det var något av det bästa jag bestämt mig för att göra. På det hela var det helt jävla awsome och jag önskar så att alla fick möjligheten att göra något liknande. Det var precis vad jag behövde där och då.

Sommaren, som ändå var något av det ljuvligaste vi fått, flöt på i ett slags soligt och bubblande rus. Jag fick några galet bra dagar på Gotland och det är svårt att räkna på hur mycket mousserande vin som egentligen intogs under juni, juli och augusti. Tog en tur söderut till Halland och Skåne, fy tusan vad fint det är i det här landet. Jag har fått åka en del båt, och den känslan är det inte mycket som slår.

Det var alldeles slutet av augusti som vi bestämde oss för att bestiga Kebnekaise. Så då gjorde vi det. Vilken upplevelse. Det var magiskt och adrenalinstint, men också sjukt jobbigt. 13 timmar tur och retur till Sveriges högsta punkt (fatta!). Från att ha varit helt bortkopplade i några dygn kom vi tillbaka till Kiruna och möttes av att 13% av Sveriges befolkning röstat på rasister. Det blev en jobbig clash.

Hösten gick fort. Jobb, träning, umgås. Laga mat, äta mat. Blogga sa du? Vad är det nu igen?

Det har varit småturbulent på jobbet, vilket har tagit på krafterna.

Aktion "Superfitta 2014" har faktiskt varit en succé! Jag är i bra form. Har snittat ett träningspass varannan dag i år. MVG till mig själv.

Totalt ger jag inte det här året högsta betyg, det ska ni ha klart för er. Men 2015 - du har en god chans. Kom an bara!

Gott nytt år önskar jag er alla. Och det gör jag med den här briljanta videon. Aldrig har väl Nyårsklockan låtit så bra, så stark, så hoppfull.

Toppen

Träningsvärk i låren, i dagarna sex. I onsdags, när jag var på yoga för att mjuka upp musklerna lite, ville jag bara lägga mig ner i fosterställning och snyfta "Jag tror något är traa-ha-haasigt".

Men vet ni, det var så jävla värt det! Att ta sig upp (och NER icke att förglömma) på Sveriges högsta punkt, Kebnekaises sydtopp, var nog något av det värsta och det bästa jag gjort. Hela helgen, med frystorkad mat, russin och nötter, 65 liter packning, ankelvärk, våningssängar, soluppgång, isande kulingvindar, rinnande näsor, helikoptertur, svidande trampdynor, fjorton nyanser av gult i fjällbjörkarna, fjällstationsmiddagar i strumplästen är ett minne för livet.

 

Vi gjorde det tamigfan, och vi gjorde det otroligt bra! Johanna och Fredrik - tusen tack för idé, sällskap, reseledande, humörhöjande och genomförande. Och tack vädret för att du gav oss en lucka. Jag vill även tacka min egen kropp och min inneboende tjurskalle som gjorde ett jävligt bra jobb. Tackarrr.

De har kakorna borde rimligtvis vara utmärkta fjällvandrarkakor: protein, choklad och nötter. Vad mer kan man behöva? Tack Ann-Louise för receptet!

Chokladiga kakor med svarta bönor
16 st

1 burk kokta svarta bönor
2 msk rapsolja
3/4 dl kakao
1/4 tsk flingsalt
1 nypa cayennepeppar
1 tsk vaniljpulver
2 ägg
1 dl grovhackad mörk choklad
1 dl grovhackade valnötter
+extra flingsalt

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader och klä en med bakplåtspapper. Skölj bönorna och låt rinna av. Mixa till en jämn smet tillsammans med olja, kakao, salt, cayennepeppar och vanilj. Rör ner äggen och vänd sedan ner choklad och nötter. Klicka ut smeten på plåten. Strö lite flingsalt på varje kaka och grädda dem i knappt 15 minuter. Ta ut och låt svalna. Förvara i kylen. Eller ta med dig upp på 2100 meter, du väljer.

I helgen blir det raka motsatsen: storstadsliv i Stockholm!

När det händer

Efter en lugn helg händer det minsann grejer i veckan. Grejer som jag nog inte kommer göra så många mer gånger i livet. Men jag tror det räcker.

1. Imorgon får jag besök av en journalist och fotograf från GPs helgbilaga Två Dagar. Vi ska prata och laga lite mat, kul va (infoga hysteriskt skräckblandat förtjust skratt)?! Jag tänkte bland annat bjuda på torsk och choklad. Dessutom ska de få lyssna till jäsningsbubblet från uppföljaren till Age Crisis Ale. Mer om det framöver!

2. På fredag morgon tar halv åtta-gänget flyget till Kiruna för en helg på Ishotellet och vildmarkscamp. Inklusive hundspannstripp och skotertur. Hur coolt (i dubbel bemärkelse)? Även detta innebär lite skräckblandad förtjusning för mig. Jag som avskyr kyla och snö ska alltså sova en natt i ett så kallat "snörum". Jag har samlat ihop alla lager-på-lager-kläder i min ägo, lånat termobrallor och köpt en baklava (Ja ja balaclava dårå), så det ska nog gå bra det här. Fast roligast är ändå att det som Lotta oroar sig mest över är att det ska bli för varmt i snörummet...

Middag på ishotellet är bokat och på CampAlta utlovas det både varm soppa och renskavskebab. Dessutom packar vi ner på Jäger och rödvin. Ja jo. Jag ska nog överleva ändå.

Det verkar ju som om kylan kommit även till Göta- och Svealand. Så passa på att värma er med en finfin variant av Gulasch. (Det var visst fler som hade samma tanke. Great minds think alike, right C?)

Gulasch 
4 port
 
400 gram eko-grytbitar av nöt
1 ölkorv med paprikasmak
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 1/2 tsk sött paprikapulver
1 tsk starkt paprikapulver
1 lagerblad
1 tsk stött kummin (kom igen, förolämpa den)
1 tetra passerade tomater
2 msk viltfond
2 tetra vatten
2 dl rött vin
3 potatisar
2 morötter
2 paprikor i olika färger
salt
svartpeppar

Gör så här
Bryn köttbitarna i smör i omgångar. Ta upp ur grytan. Finhacka lök och vitlök. Stek mjuka i smör, tillsätt slantar av korv och kryddor. Fräs ytterligare några minuter. Blanda i tomater, fond, vatten och vin. Glöm inte salt och peppar. Låt småsjuda under lock i dryga timmen eller tills köttet är mört (beror lite på vilken typ av kött det är).

Skala morötter och potatis. Skär dessa och paprikorna i bitar. Tillsätt när du beräknar att det är ungefär en kvart kvar. Smaka av med salt och peppar. När rotfrukterna är mjuka tänder du ett par värmeljus och serverar grytan i djupa skålar.

Nu får jag fortsätta googla varianter av "bajsar hundspannshundarna när de springer?". Beroende på svaret får jag överväga att köpa ett par goggles/visir.

2013

Vilket år ändå va? Det har varit ett bra år för mig. Jag har fått möjlighet att lära känna en viktig person ännu bättre. Japp, det handlar om mig själv. Jag har sagt både ja (när jag egentligen kanske inte vågat) och nej (när något har gått i en riktning jag inte tyckt om).

Det har bloggat ganska sporadiskt, inte alls med samma frekvens som förr. Men det passar mig just nu. Lite motsägelsefullt kanske, men desto fler möten genom bloggen har det blivit.

Jag betalade någon för att sätta nålen i min arm, första men antagligen inte sista gången. Pappa och jag slutförde Göteborgsklassikern.

Jag startade #flamingofredag! Min kära cykel blev stulen för att sedan återfinnas.

Jag åkte till London och återfann en vän. Jag åkte till Polen och fick sitta i baksätet på en polisbil. Jag körde på Autobahn i det värsta åskvädret jag varit med om. Vi flög till San Sebastian och åt. Till Paris för att uppleva. Rundade av i Köpenhamn.

Vi har inom familjen har förlorat nära. Sorg är kärlekens pris sägs det.

Jag sålde saker på Blocket och blev vansinnigt kär på köpet.

Jag bryggde Age Crisis Ale, som lämpligt nog var klar samma dag som Johanna och jag hade vår trettioårsfest.

Nu säger jag hej till 2014! Och till er som läser - Gott nytt år och puss på er.

Vad jag minns den här tisdagen(?) i maj. Bubbel och sol på Hello Monkey's uteservering. Jag tror vi minsann firade att vi var så bra!

Rustad för jul

Jag har fått den sedvanliga julförkylningen. Griljerat den mest avlånga skinkan jag skådat. Sett på Grinchen (den blir ju roligare för varje gång). Slagit in paket i papper med T-rex i tomteluvemotiv. Slökokat risgrynsgröt. Gått på Tivoli i snålblåst. Svettats på Allum köpcenter dan före dan före dan. Jag är helt enkelt redo för julfirande!

Nu tar jag mitt julknäcke, en burk senap och mina julklappsspelsjulklappar och åker några mil norröver. Imorgon kommer jag bland annat att äta världens bästa krämiga grönkålssallad och godaste gravade oxfilén.

Jag önskar er alla en lugn och fin och GOD jul!  

Och hörreni, stort tack för era bidrag till vår insamling till Musikhjälpen! Tvåtusentrehundrasjuttiofem kronor(!) Hur bra är inte det då?!

#mh13

Vi är ett gäng matbloggare som startat en digital insamlingsbössa till förmån för Musikhjälpen 2013. Årets tema är "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet".

50 kronor kan räcka till 50 plasthandskar som minskar risken för infektioner vid förlossningar.

100 kronor kan räcka till medicin som förhindrar förblödning vid 100 förlossningar.

200 kronor kan räcka till 14 förlossningskit för kvinnor som inte kan ta sig till ett sjukhus.

Läs mer om Musikhjälpen 2013 här.

Klicka dig till insamlingsbössan "Från blogg till bössa" och skänk ditt bidrag. Det går snabbt och är inte krångligt alls. Tillsammans gör vi skillnad.



Hon med bordet

För fyra månader + 7 dagar sedan gjorde jag något bra. Jag annonserade ut mitt matsalsbord på Blocket. Dryga halvtimmen senare ringde det på dörren. Och jag minns hur jag tänkte "Fan, jag borde tvättat håret". Det gick snabbt: hälsa, visa bordet, bära, pengarna i näven, hejdå. Sen släppte jag det, jag hade ju lånat bil och skulle till Ikea.

En stund senare trillade det in ett sms som lämnade mig ganska nyfiken. Jag svarade. Ett sms till. Någon timme senare hade vi bestämt att vi skulle ses på fredagen. Det blev fredag och han var fantastisk. Sen har han fortsatt att vara det, alla dagar i veckan. Fast kanske allra mest på söndagar.

Förmiddag. Kaffe i sängen, som han har hämtat. Nyhetsmorgon på tv:n, fast jag ser inte vem som är söndagsgäst för jag har inga glasögon på mig. Men det spelar ingen roll för jag tittar nästan ändå bara på honom. Och han är nära. Sen äter vi över-natten-jästa-frallor till frukost. Vid mitt gamla köksbord.

Kalljästa morgonbullar
10 st

1/4 paket jäst
5 dl kallt vatten
1 tsk salt
1 dl grahamsmjöl
9 dl vetemjöl

Gör så här
Smula jästen i en bunke. Tillsätt lite av det kalla vattnet och rör tills jästen löst sig. Tillsätt resten av vattnet, salt, grahamsmjöl och vetemjöl. Arbeta ihop degen som ska vara kladdig. Täck med plastfolie och ställ in bunken i kylskåpet över natten.

Sätt ugnen på 225° varmluft. Klicka ut 10 kletiga deghögar på bakpappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen ca 20 min. Låt svalna på galler. Recept från Allt om mat.

Det här är tamigtusan de enklaste frallorna jag gjort. Bara att röra ihop, vila, klicka ut och grädda. Goda är de också, luftiga och lite sega i skorpan.

Men det är klart, ibland är det allra bästa väldigt enkelt.

Öl och annat livsviktigt

Bloggfrekvensen är under all kritik, det är väl det minsta man kan säga. Jag har svårt att förstå var alla dagar tar vägen (ho hooo?).

Men vid närmare granskning: Distraktionsmomenten har helt enkelt varit för stora och för många. Johanna och jag hade trettio- (sextio?)årsfest förra helgen. I flera dagar efteråt hittade jag granatäppelkärnor och lösmustascher på otippade ställen.

Jag har bryggt öl efter alla konstens regler, vilket blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Age Crisis Ale™ - kom ihåg var ni hörde det först!

Jobbet och allt därtill har tagit sin tid, eller snarare min tid. Paris fick min odelade (nåja) uppmärksamhet i helgen. Staden i sig och dess galettes, sniglar, boeuf bourguignons, fonduegrytor, croque madames och champagne. Som alltid: så mycket mat, så lite tid...

Men det är inte hela sanningen. Det finns en större distraktion. Vi kan kalla honom Jens. För det är det han heter. Är det inte konstigt hur man kan klara sig alldeles utmärkt och må så bra på egen hand, sen knackar någon på dörren (bokstavligt talat, men det är en historia för sig) och helt plötsligt känner man sig amputerad utan den här personen? Konstigt men härligt och skrämmande och överväldigande och fantastiskt och läskigt och fint.

Steget är inte så långt alls från Jens till öl. Jo ser ni, jag köpte ett ölbryggningskit hos "Det lilla Köksbryggeriet". American Pale Ale skulle det bli - och minsann det blev det också! Några timmars mäskning och lakning och allt vad det hette. Två veckors jäsning i städskåpet. I med priman (det som adderar kolsyran) och ner i flaskor. Två veckor till i skåpet och sen in i kylen. Psssccchhht. Den blev lämpligt nog precis klar till trettioårsfesten.

Det blev en fin fruktig smak med en del beska. Citrus och en fin skumkrona. Antagligen den dyraste ölen jag druckit, men ens egen triumf smakar så gott så gott. Och dessutom, nu har jag ju kitet. I fortsättningen behöver jag bara ingredienser för att brygga nästa batch. Och med enkel ölmatematik: ju mer jag brygger, desto billigare per flaska blir det. Jag tror en amerikansk veteöl står på tur.

Perfekt

HUR beskriva Resan? Jo, något sådant här: sangria, sand, sol, surf, strandpromenad. Vyer, vatten, vågor, värme, vänner. Mat, mat, mat. Och glass.

Vi hade det på många sätt helt perfekt. Vädret lämnade inget övrigt att önska (om man bortser från att det regnade när vi kom dit - paniken!). Det funkade alldeles utmärkt med fem tjejer på ett badrum, tackar som frågar. Vi surfade, och alla lyckades ta sig upp på brädan. Tre av oss unnade oss ett besök på trestjärniga Martin Berasategui, men det får bli ett inlägg i sig.

San Sebastian är sagolikt vackert ska ni veta. Och det bästa är att man alltid hittar en ny topp eller ny bukt och får ytterligare en ny vinkel på staden.

Jag låter bilderna tala för sig själva. Det brukar bli bäst så, även om de verkligen inte gör San Seb till rätta.

 

Får ni möjligheten att åka - gör't! Sol, bad, stad, mat - vad mer kan en behöva?

Out of office

För cirka en timme sedan klev jag ut genom dörren från jobbet och gick officiellt på semester. FY SÅ GÖTT! Semestern kickstartas minsann med avgång 08.55 imorgon bitti.

Nu blir det sangria och pintxos för hela slanten!
San Sebastian - vi ses snart!

För er som stannar i stan: sangrian smakar inte så dumt på Grindstugan heller...

I was not on a boat

Inte i den bemärkelsen som det var tänkt iallafall. Lång historia kort. Nej förresten, det här är för bra för att hålla inne på.

Fredag morgon. 08:00. Saltarö:
Sex tappra själar och alldeles för mycket packning stuvas in i båt. Solen strålar, ostbaguette äts, motorn puttrar, bubblet korkas upp. Frid och fröjd.

Dryga timmen senare blir motorn tyst. Det knepas och knåpar och meckas. Det var något om någon cylinder. Allt bra igen. En liten stund senare, tyst igen. Och ni som hört en motor dödens dö, vet hur det låter.

Vi hinner knappt tänka "Var är vi ens?" innan en karl i kallingar(!) glider upp i en båt bredvid oss. Jonas, som enligt honom själv i skärgården går under namnet "Stålbåtsjonas", bogserar oss mot sin brygga. Båten läggs till, och sen skjussar han oss till land. Hur bra?!

Taxi tillbaka till Saltarö, bil och MC hämtas, och vi tar riktning mot E18. Fyra färjor, tre timmar och en plasteka senare var vi framme i idyllen som var vårt mål: Söderöra.

Det blir inte alltid som man tänker sig. Men det kan bli bra ändå. Och riktigt bra blev det, hela midsommarhelgen. Tack alla inblandade för en grymt trevlig helg! Och tack till Stålbåtsjonas.

Vet ni, jag lyckades faktiskt undvika att fota mat som en galning. Det kändes bra. Bara pausa och ha det fint. Så istället för mat på matbloggen får ni: bara bilder.

Här har Stålbåtsjonas tyvärr fått kläderna på sig.

Sista båtfärden innan vi nådde målet.

Bubblor såklart!

Lika självklart är det med kubb.

Dans vid ångbåtsbryggan.

Jag hoppas eran midsommarhelg var lika bra som min. Vi hörs snart igen!

Lugnet efter stormen

Efter ett och ett halvt bloggträffsdygn har nu lugnet har lagt sig över Liden. Mina inneboende har åkt på olika håll. Vilken fin helg vi har haft tillsammans - tack alla bloggvänner!

Vädret. Maten. Dryckerna. Sällskapet. Härligt så det förslår.

Förmingel hos yours truly, mezemiddag med magdans på Chateau Beirut, Mat- och ölvandring med Njutningsfrämjandet, vätskepaus i solen på Linnégatan, drinkar på dekadenta Dorsia och dim sum och sashimi på Hello Monkey. Några veckors detox på det här? Nejnej, men en extra helg hade inte suttit helt fel...

Post-påsk

Har ni märkt hur smutsiga fönsterna är? Och datorskärmen? Solskenet ger inte bara små pupiller och fräknar utan avslöjar även damm och bös*. Men det är sannerligen ett lågt pris att betala för att få livsenergin tillbaka om du frågar mig.

Min långhelg har varit grym. Sol, gymmet, vin, bio, promenader, god mat, bubbel, familjen och kompisar.

I fredags: jag tror minsann vi skapat en ny påsktradition. Långfredagsknytis ska den heta och vi ska ha det alla år framöver. I evigheters evighet Amen. I år var vi sex personer och nästa år är vi minst en till (då det inom kort nedkommer en liten mini-person nämligen).

Vi åt: löjromssill, mojiotosill, inlagd lax (återkommer med den!), broccolipaj, ostbakade oliver, svampkrustader, gravad lax med sås, sallad, foccacia, vego-janssons och brownietårta.

Jag hade allvarliga problem att sova under natten på grund av så mätt. Några ägg åt vi inte. För vet ni, när man man skapar nya traditioner får man nämligen göra precis hur man vill.

Ha en fin vecka mina vänner.

Nej för guds skull, det var inte jag som gjorde tårtan. Det var Lotta, all heder åt henne.

*Uppenbarligen krävs det en liten förklaring för utsocknes: bös är typ skräp, damm, småskit.

Treåringen

Att tiden går fort, det kom vi ju fram till i förra inlägget. Men att det idag är tre år sedan den här bloggen kläcktes - det är knappt man kan tro't.

Så i vanlig ordning: en matig årskrönika!
(klicka på bilderna för att komma till inläggen)

I mars gjorde jag en o-rå sushivariant för känsliga.

I april hände mycket, och bland annat hade jag en fransk halv åtta-middag.

Världens vårigaste frittata såg dagens ljus i maj månad.

Höjdpunkten i juni - Middagsklubben!

I juli månad var Bärby självplock en given destination.

I augusti lyckades en bloggträff muntra upp mig för stunden.

Och fler bloggträffar blev det i september!

Oktober månad - då bjöd jag på en grym pumpasoppa.

Flytten var givetvis fokusområdet under november månad, men jag och Lotta hann även med att gå på korvkurs!

Det blev december och jul och grönkålen förädlades i en krämig röra.

I januari gav jag mig på en riktig klassiker:

En kryddig nudelsoppa med räkor livade upp en frusen februarisjäl.

Grattis säger jag till mig själv! Och till Tant Russin och till bloggen. Just nu känns det som om vi fortsätter ett år till, visst gör vi?

Ha en fin helg nu!

2012

Det finns en hel del att säga om året som gått. Det hände en hel del. En del bra, en del dåligt. Mycket som var oväntat. En förlovning, ett särboskap, ett nytt jobb, en separation, en flytt. Det är som om jag stått på en pall, vars ben ett efter ett har blivit vekare. Något rämnade. Men på något sätt har dessa ben ändå vuxit sig starkare och stabilare till sist. Nu skulle jag vilja säga att jag står rätt säkert, även om jag kan vingla till då och då.

Jag har mist någon och flera med honom. Och det är klart det finns en saknad efter någon som jag länge såg som min bästa vän. Men året har också stärkt befintliga relationer och gett mig många nya bekantskaper. Bloggen är en stor bidragande faktor och jag känner mig glad och privilegierad att få lära känna er som läser, kommenterar och delar med er (jag gillar även er smygläsare - puss på er). Min familj och mina vänner - jag är glad och tacksam över att ni finns. Jag har aldrig behövt känna mig ensam.

En Istanbulresa, några Londonbesök, Island - öarnas ö, matbloggsträffar. Vietnam, Kina, Tyskland och Polen via jobb. Inte bara i mitt huvud det har skett sjuhelvetes resor.

Vansbrosim, Göteborgssimmet och ett Finallopp, där snackar vi oväntat.

Och mat har jag lagat. Högt och lågt. Fint och fult. Men gott! Och bra!

Vad jag önskar av 2013? Mer harmoni. Lite mindre drama. Men mer äventyr! Och vågar man hoppas på lite manlig fägring..? Men en sak vet jag: mer blogg blir det.

Gott nytt år alla - må 2013 bli ett riktigt bra år!

Julkatten

Nä mina vänner, nu får ni klara er själva. Nu tar jag mitt pick och pack, drar några mil norröver och firar jul! I väskan har jag en burk lingon- och whiskysill (måtte den inte läcka) och små klappar till vårt traditionella julklappsspel. I år är det jag som har Katten. Det är en klapp som är med varje år men som ingen vill ha för den är så förskräcklig. Så vårt spel handlar egentligen inte om vem som får de bra klapparna utan lyckas undvika Katten.

Vi tjuter av skratt varje år åt den stackare som blir sittandes med detta träsnidade mästerverk.

Med denna inblick i mina jultraditioner (rör ni Katten blir jag KRÄNKT! (men det får man väl inte säga i det här landet)...) återstår bara att säga: