lördag 26 februari 2011

Som att stjäla godis från ett barn

Länge har detta problem gäckat mig. Det gäller det nya (nåja) jobbet. Ingen organiserad fredagsfika, kan ni tänka er! Hur ska jag då få min feeder-gen mättad? Att spontanbjuda 100 personer känns inte heller speciellt aktuellt.

Men så en dag. Det bestämdes att vi skulle ha en liten intern fika på vår lilla avdelning. Hurra! But there’s always a catch…

Hälften av karlarna på avdelningen har bestämt sig för att gå på diet (inte banta, väldigt viktigt!), GI. Till den här fredagen fick det bli en GI-vänlig fudge.

Egentligen ett typsikt julgodisrecept, men funkade lika bra en kall fredagsmorgon i februari. Receptet kommer ursprungligen från Nigella. Resultatet blev en krämig, "lagom" söt tryffelliknande godbit.

Jag tror att det kan vara en idé att tillsätta lite lite (kanske 1 krm) salt i smeten för att lyfta den ett ytterligare snäpp, alternativt att strö på flingsalt innan smeten stelnat (Tänk Lindt Havssalt – mmmm). Även fler nötter hade inte gjort någon skada.

Jäkligt lätt recept det här, känns som en bra mjukstart för mig som i princip har varit borta från köket i en månad. Minsta möjliga insats, mesta möjliga utfall - perfekt.

Chokladfudge med pistage
300 gram mörk choklad, 70 procent.
1 burk sötad kondenserad mjölk
100 gram skalade saltade pistagenötter
30 gram smör

Gör så här
Bryt chokladen i bitar och lägg i en stor kastrull tillsammans med mjölken. Låt smälta på svag värme. När bladningen smält, rör ner smöret och blanda ordentligt. Ta av kastrullen från plattan och rör ner nötterna, hela eller hackade väljer du själv. Häll ner smeten i en form som är klädd med bakplåtspapper. Låt svalna i rumstemperatur, och ställ sedan in den i kylen för att stelna ordentligt. Några timmar senare kan du skära upp den i bitar.

Perfekt till en stark espresso

Precis så här enkelt är det att bli omtyckt på jobbet! Som att stjäla godis från ett barn, fast lite tvärtom.

Helgtips!

Ett helgtips från eran favorittant!
Matglada hittar sitt lystmäte i Eriksbergshallen i helgen. Passion för mat heter mässan för oss matdiggare.

140 pix och du kan äta dig mätt på smakprov. Vilket klipp!
Vi var där igår eftermiddag, men saknade den riktiga ron för att kunna vandra runt så det blev en turborunda. Många utställare med marmelader, chutneys, ost och kex men även korvar, fisk, öl och vin. Frukt, grönsaker, kött - it goes on and on.

Lyckligtvis gick jag inte tomhänt därifrån utan fick med mig tre användabara smaksättare.


Trevlig helg hörreni!

tisdag 22 februari 2011

Ojämnt utfall

Hur många varianter på recept finns det inte på rostade kikärtor? Många, I tell you. Buden är olika. Blötlagda över natten, kokade, konserverade. Ugnstemperaturer från 225 till 70 grader. Tid från 15 minuter upp till 3 timmar. Tur då att Tant Russin kommer till undsättning, testar och misslyckas, bara för eran skull!

Första försöket: Enligt mästerkocken Alexandra Zazzi skulle bönorna blötläggas i 24 timmar, och sedan rostas i 200 grader först i 20 minuter och sedan upp till två timmar i 70 grader. Mitt utfall blev följande:


Zazzi, du får min röst i veckans ö-råd!

Andra försöket: 24 timmars blötläggning, sedan dryga timmen i ugnen på 150 grader. Utfall ojämnt. Några blev perfekta, andra för mjuka eller för hårda (tänk opoppade popcorn). Kanske är det något knas med våran ugn?

Tredje försöket: Återstår att se om det blir något. Eventuellt Hemköp.

Andra batchen gick iallafall att äta, och smakade delvis riktigt bra. Smaksatta med örtsalt, flingsalt, paprikapulver och cayennepeppar (och olivolja). Jag tvivlar inte på att de, sin ojämna kvalitet till trots, kommer vara försvunna ur skafferiet inom en snar framtid.

lördag 19 februari 2011

Lite som en nystart

Back in business! Efter ett förklarligt, och även behövligt, uppehåll är jag återigen sugen på att förgylla eran vardag med Tant Russin-glitter.

Den här bloggen har sannerligen varit bra för själen, men kanske mindre bra för formkurvan om man säger så. Så i fortsättningen har jag ambitionen att ha färre inlägg med taggen "sött", eventuellt kan det bli lite färre inlägg över lag. Hoppas ni vill vara med ändå!

Hälsar Tant Russin (till höger i bild).

What's eating Aussie

Hur sammanfattar man fyra veckor "on the road"? Först och främst: Australien, vilket underbart land. Visst, än så länge har jag bara sett en bråkdel men jag tror det här är början på en lång och underbar vänskap.

Vädret: fantastiskt, om man fokuserar på var vi befann oss. Naturen: helt storslagen och mycket mer varierad än vad jag hade föreställt mig. Människorna: trevliga, avslappnande och med mycket humor.

Maten då? Jodå, det gick ingen brist på oss, långt ifrån, och detta är min mathistoria om Down Under.

Australien är ett immigrationsland, och med allt vad det innebär i matväg. Jag skulle nog vilja påstå att du kan hitta vad du än söker för inriktning: falafel, pinfärsk fisk, kebab, hare krishna, sushi, steaks, burgers, you name it! Grejen med Australiens matkultur är nog just detta, influenser från hela världen. Ingen dum idé tycker jag, då kan man ju bara plocka det bästa.

Många spår av britterna och amerikanarna kunde man skönja i maten, mycket fast food och "vad som helst mellan två brön", pommes och engelsk frukost. Dock får de poängavdrag för deras "bacon" som mer liknade snabbstekt kassler. Inte vad man vill ha till sitt ägg muttrade vi köttätare.

På tal om ägg och bacon, jag tror jag har ätit min mest närproducerade äggröra: vi gjorde ett besök i vindistriktet Hunter Valley, där vi inkvarterade oss i en stuga på landsbygden. Morgonen efter fick vi frukost, där äggen kom från hönorna som struttade runt på stugområdet. Awsome!

Glass i stora lass, milkshakes och smoothies. Inte ett gatuhörn kunde man gå runt utan ett hål i väggen med dessa delikatesser. Svårt att motstå en solig dag med temperatur runt trettiostrecket.

Inga problem att sluka en milkshake inte!

Två saker som är svåra att undvika när vi pratar mat i Aussie-land: BBQ och Vegemite. Jag måste få erkänna att jag trodde att ryktet och Australiensarna och deras BBQ var något överdrivet, men tvärtom. De är fan helt tokiga i sin grill! Vad som helst och när som helst, det verkar vara mottot. De gånger vi letade boende och kollade igenom vad som erbjöds på de olika alternativen, var BBQ som det skyltades mest med. Och Vegemite, detta pålägg sänt från helvetet. En släkting till Marmite som är gjord på liknande sätt, det vill säga från jästextrakt. Låter det äckligt? Inget mot vad det faktiskt smakar: som starkt buljongkoncentrat fast värre. Det används som pålägg, till kex och även som fyllning i kakor.

Tillbaka till de goa grejerna eller hur? Fast food i all ära, men det verkar som om australiensarna verkar gilla sin fast food the gourmet way. Det fanns nämligen otaliga ställen som skyltade med "gourmet pizza" och "gourmet burgers". Finemang. Hade vi fyra i sällskapet någonsin problem att enas kring vad vi skulle äta kunde problemet alltid avhjälpas med en gourmet burger, då dessa bjöd på burgare i alla olika varianter och smaker. En annan problemlösare i dessa situationer var indiska restauranger. Där blev alla, veganer och vegetarianer, mätta och glada på knappt 30 minuter. Win!

Lax mellan två brön

Indisk vegetarisk gourmetburgare mellan två brön

Frukt fanns det gott om, och Australienodlad givetvis. Och avokado.

En helt vanlig anspråkslös fruktskål

Vi fick även chansen att smaka både känguru och krokodil. Vissa av oss tog tillfället i akt, andra inte. Utfallet: ganska smaklöst tyckte jag.

Asiaterna verkade i alla fall gilla kängurupizzan

Färsk fisk fanns i överflöd på östkusten. Och så god! Inte mycket som slår en färsk grillad fisk med citron och vanlig grönsallad med utsikt över Darling Harbour, Sydney. Jag gillade det så mycket att jag körde samma race två dagar senare. Om det var den för östkusten berömda Barramundi vet jag inte, men gott det var det.

Keep 'em coming sa Tant Russin

Det är viktigt att dricka mycket när det är varmt, det vet ni väl? Öl, öl, öl, öl och några Margeritas. Och vatten faktiskt. Victoria Bitter (eller VB) och Carlton Draught blev snabbt några av mina favoritöl. Båda någon typ av lager, så inga smakexplosioner här inte, men det finns inte mycket annat som passar bättre en varm dag.

En och en annan kondensfuktig VB blev det...

Och den obligatoriska Margeritan

Det finns så mycket mer att berätta om men jag lämnar resten av historien till några av bilderna vi tog. På återseende Australien. I'll be back!

Färska jordgubbar i januari!

Cupcakeshysterin har nått ända till andra sidan jordklotet

Pommes från Lord of the Fries (måste varit en göteborgare som ägde stället)

Kall mat är gott när temperaturen närmar sig trettio grader

Hong Kong då? Ja där åt vi också. Jag har uppfattat det som om Hong Kong ligger på mångas listor om landet med bäst mat, men allvarligt talat var jag inte imponerad. Kanske beror det på att jag gärna vill förstå vad det är jag äter, och alltså inte vågar beställa en låda av något odefinierbart från kinesen på hörnet med meny på kantonesiska? Kalla mig feg, men jag hade klarat mig utan sjukdomar under hela resan och planerade inte att sitta på toaletten under flighten till London. Vi satsade på säkra kort och käkade bara på ställen med engelsk meny.

Bästa matupplevelsen i sin helhet under Hong Kong vistelsen måste varit på en restaurang i anslutning till munkklostret Po Lin. Där köpte man en matbiljett i en lucka, 60 kronor för vanlig, 100 kronor för deluxe. Vi slog på stort och valde deluxe. Det innebar att man fick sitta i VIP-avdelningen - yeah! VIP innebar inomhus, inte VIP - utomhus. Vi blev placerade kring ett runt bord och ganska snabbt serverades en soppa, slemmig som snor gjord på alger och svamp skulle jag tro. Te serverades till under hela måltiden. Soppan åt vi med god min. Sen artade det sig: fat efter fat placerades på bordet tillsammans med ris. Tofu, lotusrot, bak choy, portobellosvampar, vårrullar och så vidare. Smakerna var kanske inte så himla märkvärdiga men upplevelsen i sig var härlig. Efter måltiden kände vi oss mätta glada och riktigt feng shui-iga.

Ooey gooey slime soup

Det artade sig tack och lov!

Matmarkander, och marknader för all världens skit för övrigt, fanns det gott om. Färsk, färgglatt och kändes så mycket mer äkta än de tråkiga salladshuvud som ligger i grönsaksdisken på lokala Hemköp.

Portugisisk eggtart, intogs i fd portugisiska kolonin Macau

Det finns så mycket mer jag skulle vilja visa och berätta, men det får bli en annan gång.
Related Posts with Thumbnails