En tur till Toscana

När man avbryter varandra flera gånger under middagen för att säga "Vad grymma vi är", "Asså, det här var bara så jävla gott" och "Vad nöjd jag är", det måste bara betyda att maten var lyckad.

Igår kväll tog Michael och jag en tur tillbaka till sommarens semestermål Toscana. Från ett område söder om Siena i Toscana kommer pastasorten Pici. Pici är en lite knubbigare släkting till spaghetti. Det fina med den här pastasorten är att man inte behöver ha någon pastamaskin, eftersom den ska handrullas. Här hittade jag receptet och så här gjorde vi igår kväll.

Pici all'aglione
2 port

250 gram 00-mjöl
1 1/4 dl vatten
1 msk olivolja

2 burkar konserverade hela tomater
3 stora vitlöksklyftor
1/2 dl olivolja
2 nypor chiliflingor
salt
 
Gör så här
Börja med pastadegen: Sila mjölet ner i en hög på diskbänken. Gör en grop och tillsätt vatten och olja. Blanda ner mjölet i vattnet, försiktigt så att kanterna inte går sönder (här sket det sig för oss, men det gick bra ändå). Knåda degen tills den är smidig och slät, tillsätt mer vatten om du tycker det behövs. Lägg den att vila invirad i plastfolie i kylen i en halvtimme.
 
Fortsätt med tomatsåsen: Mortla vitlöksklyftorna. Låt tomaterna rinna av lite och skär dem i mindre bitar. Värm upp olivolja i en panna och tillsätt vitlöken och chiliflingorna. Fräs på svag värme tills vitlöken gulnat. Tillsätt tomaterna och låt puttra i drygt 20 minuter. Salta.
 
Nu ska du rulla picin, här kan det vara bra att vara flera. Här kan man göra på två olika sätt: antingen kan du kavla ut degen, skära den i remsor och sedan rulla dem. Eller så kan du göra som vi gjorde: dela degen i små bitar och rulla ut dem direkt. Hur du än väljer att göra så ska slutresultatet bli pastasnören som är cirka 1/2 cm i diameter. Det är nog en smaksak hur tjocka man vill ha dem, men tänk på att pastan sväller lite vid kokning. Lägg den färdigrullade picin på ett mjölat bakplåtspapper. Det här tog lite tid, så därför är det mycket trevligare om man är (minst) två.

När två personer rullar pici får pastan två olika karaktärer. Mina slarviga i förgrunden och Michaels exemplariska raka i bakgrunden.

Koka upp 4 liter vatten, när vattnet kokar saltar du rikligt och lägger i picin. Se till att pastan inte fastnar i varandra eller i botten. Efter några minuter kommer picin att flyta upp till ytan, och då låter du dem koka någon minut till.
 
Häll av pastavattnet och blanda picin med tomat-och vitlöksåsen. Servera med parmesanost i flagor och rödvin och du är i mat-himlen. Jag lovar!

Helt vansinnigt gott!
(trots att samtalet helt osökt gled in på binnikemask)

Jag trodde nästan att vi hade tagit oss vatten över huvudet när vi började med pastan. Jag har aldrig gjort pasta innan, men se, det gick ju hur bra som helst. Såsen smakar gudomligt, men jag tror inte att jag ska stå så nära någon idag...
 
Just det här med några få råvaror som blir något så ljuvligt, det är italiensk mat för mig. Jag ser fram emot att till sommaren göra den här rätten med färska solmogna svenska tomater.