Det är skillnad på vin och vin

Vin. Jag gillar vin. Rött ska det helst vara. Men ett glas bubbel eller ett glas vitt som matchar till maten, det går an det med. Jag har länge haft svårt för vitt vin. Jag misstänker att det har något att göra med att vi bryggde eget i Eriks badrum under gymnasiet. (Mamma och pappa, ni kan sluta att läsa här).

Givetvis slängde vi i mer socker än vad som var brukligt. Enkel gymnasiekemi: ju mer socker desto mer alkohol. Själva bryggningen gick ganska bra, men jag tror inte att jag skulle ha använt en duschslang som hävert om jag hade gjort om det idag...

Problemen uppstod vid själva tillslutningen av flaskorna, vi karvade nämligen korkar med kniv för att få dem att passa i de flaskor vi samlat ihop. Ganska ambitiöst projekt ändå, tycker ni inte? Behöver jag säga att flaskorna inte var täta, och att vinet således blev dåligt? Riktigt dåligt. Sedan kan ni ju räkna ut själva vad som hände. Ah, those were the days.

Men som sagt, jag jobbar på att lära mig gilla vitt vin. Till mat går det ofta utmärkt, men jag tror att det dröjer innan jag blir den som beställer in ett glas vitt vin på krogen.

Jag är ingen vinexpert, jag tror jag behöver några fler år på nacken för det, men jag kan numera avgöra om det är ett bra eller dåligt vin. Dåligt vin: hembryggt av desperata 17-åringar. Ett av flera bra viner: Gnarly Head (no 6597. 89 bagis).

Mjukt och lent, med mycket blåa bär och vanilj tycker jag. Syltig och generöst fruktig lägger Systembolaget till. Passar både till mat (lamm och nöt) och som snackevin (som Mårtenssons brukar säga).

Trevlig helg önskar eder Tant Russin.