Vilken färg har du?

Tydligen diskuteras det på min killes jobb vilken färg man har på sin Kitchen Aid. För en Kitchen Aid har väl alla, eller hur? NOT. Jepp, jag är avundsjuk på dem som har en, men allra mest avundsjuk är jag på dem som har ett så stort kök att en Kitchen Aid inte skulle ta upp halva arbetsytan. Vi har en stor lägenhet, men ett väldigt litet kök. Kvoten mellan boyta och köksyta är nog minst i stan. Jag föreslog till Michael att han skulle kontra med : "Vilka storlekar har ni på era stansringar?"

Nog med bitterhet. De här kakorna kan man göra med en vanlig elvisp, även om jag gärna gjort dem med min svarta Kitchen Aid i mitt enorma kök i min funkiskåk i Kungsladugård...

Death by chocolate cookies
150 g mörk choklad
3 äggvitor
6 dl florsocker (2,5+2,5+1 dl)
1,25 dl kakao
1/2 tsk salt
1 msk majsstärkelse
1,25 dl hackad choklad

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Smält 150 g mörk choklad i micron. Ställ åt sidan för att svalna. Vispa sedan upp äggvitorna hårt. Vispa då ner 2,5 dl florsocker i äggen tills det blivit en fluffig krämliknande smet. Blanda 2,5 dl florsocker med kakao, salt och majsstärkelse. Och vispa sedan ner dem lite i taget, långsamt i äggblandningen. Vänd till sist ner chokladhacket tillsammans med den ljumna chokladen. Smeten blir då väldigt stel. Häll i den sista delen av florsockret i en skål och rulla bollar av chokladsmeten som du sedan rullar i florsockret. Lägg bollarna på en plåt med några centimeters mellanrum och ställ in i ugnen i ca 10 minuter tills kakorna spruckit lite. Låt svalna, servera helst med mjölk!

Utfallet på de här kakorna var något outstanding. Chokaldiga, kladdiga, frasiga! Dock önskar jag att jag hade tagit ut kakorna bara någon minut tidigare, för extra mycket kladd. "Kan ha varit det godaste du gjort", var ett omdöme. Jag är benägen att hålla med! Dock kan jag inte ta åt mig så mycket av äran, för receptet hittade jag hos Anna som för örigt har mycket annat fint och gott på sin repertoar.

Men suck, bilden gör verkligen inte kakorna rättvisa! Gå in och kolla på Annas bilder istället så förstår ni storheten i dessa små godingar.