Att preppa en maträtt kan för mig vara en seriös form av närvaroövning. Som att laga en ratatouille. Jag kan verkligen njuta av grönsakernas olika färger, former och texturer. Hur en välslipad kniv glider genom tomaten. Det blanka lena höljet på auberginen. Det krispiga ljudet när man bryter isär en paprika (här kan man tänka in en liten slinga av porrigt saxofonljud). Det perfekta kaoset som skapas av färger och former. Det kan vara så vackert att jag nästan blir lite gråtig. En liten störning förmodar jag, men det gör mig lycklig där och då.
Rostad ratatouille
1 aubergine
1 squash
4 schalottenlökar
4 vitlöksklyftor
1 gul paprika
1 grön paprika
2 askar cocktailtomater
olivolja
örter
salt
svartpeppar
1 tetra finkrossade tomater
1 tsk strösocker
balsamvinäger
(1/2 dl vitt vin)
Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Skär alla grönsaker i tärningar. Halvera tomaterna. Lägg alltsammans på en plåt, drizzla över olivolja, hackade örter, salt och nymalen peppar. Rosta i ugnen tills grönsakerna har fått färg, en halvtimme?
Lägg över grönsaksröran i en kastrull modell större, tillsätt krossade tomater, vin och socker. Låt sjuda under lock i dryga 30 minuter. Smaka av med salt, peppar och balsamvinäger.
Ett grymt bra tillbehör till... ja nästan allt. Falafel, bönburgare, pasta, en köttabit. Dessutom är det en grymt bra bas till en go soppa. Mixa, späd med lite buljong och runda av med en rejäl klick crème fraiche. Jaharå!
Jag behöver man inga shabby chica väggord för att bli nöjd för stunden inte. Jag behöver bara bra mat.
Vilken störning det än är, så har jag den också. Satt vid min kvällsmattalltik igår med ugnsrostad sötpotatis och grönkål och tänkte :"Nej, jag FATTAR verkligen inte hur man inte kan gilla grönsaker!" Hallelujamoment i vardagens är finfint. Även ratatouille! Länge sen, det får det blir ändring på! :)
SvaraRaderaDå är vi störda tillsammans! Hurra!
RaderaJag behöver inte heller några chabby chic bokstäver för att inser det romantiska med matlagning:) Störning eller ej så känner jag som du!
SvaraRaderaVälkommen in i gänget ;)
RaderaAha, ungsrosta grönsakerna först - SMART!
SvaraRaderaTycker fröken Dill
Man får inte vara dum....
RaderaAh, jag vet nog vad det är. Kronisk sjukdom det där. Vanligt förekommande bland matbloggerskor. Jag är också drabbad :)
SvaraRaderaPuh.
RaderaHär snackar vi snackar matporr i ordets rätta bemärkelse, med eller utan saxofon! Och vi vet precis vad det är du snackar om, vi är förmodligen en hel del som njuter av denna sorters köksterapi:)
SvaraRaderaOch rattatujje, så gott så.
Kramar på dej
Bör vara rätt billigt jämfört med psykolog (beroende på vad man äter iofs)
RaderaMenar du att du inte har "Carpe Diem" skrivet på väggen hemma?! Hi hi... Jag förstår precis vad du menar. Det kan vara bland det bästa som finns att pula i köket (och då menar jag inte den norska betydelsen som Emmy så diskret har upplyst mig om). Just det där med ögat också, så mycket vackra råvaror. Det är då min kamera åker fram och jag försöker fånga lite av det i alla fall. Ljuden är svårare att föreviga, och dofterna :-)
SvaraRadera"Var dig själv - alla andra är redan tingade." Oscar Wilde. Har du den på väggen då :-)
Kram!
"How about a nice cup of Shut the fuck up" funderar jag på
RaderaÅh, har nästan glömt av det där, föråt mig nog för en del år sedan. Det är ju gott och världens enklaste grej att svänga ihop.
SvaraRaderaFick bassning en gång för jag gjorde precis som du (som på bilden) och blandade allt i en salig röra och personen jag lagade mat till tyckte grönsaksskivorna skulle ligga i ordning... Nog för att jag är ordningsam av mig men där gick gränsen. Ingen mer ratatouille till hen.
Ha ha, vilket grönsaksfascist.
Radera"Bra mat" skulle jag nästan kunna tänka mig att sätta upp på väggen, istället för Carpe diem... Men bara nästan. Liksom du går jag igång på mat. Knastret av socker när man mixar det för att få en slät smet. Doften av nymortlad kardemumma. Marängsmeten som blir kvar i skålen när den vänds upp och ner. Vi matnördar har ganska lätt att uppnå lycka. Om inte ständigt så i alla fall ganska ofta.
SvaraRaderaSom svar på din fråga hos mig: Nej, jag hade fyra grillar förut men nu är det bara en, haha!
Tur att man inte är beroende av fallskärmshoppning och parkour kanske?
RaderaRatatouille passar helt klart till nästan vad som helst. Jag måste testa att göra en rostad variant som din. Kan ju bara bli ännu godare.
SvaraRaderaDet behövs inte så mycket för att man ska uppskatta allt gott i livet. Om man bara ser till att njuta av det ordentligt.
Rostning gör det mesta mums!
Radera