måndag 20 februari 2012

Jag RASAR

Det är något som är ruttet i restaurangvärlden Göteborg. Njae, nu kanske jag är lite dramatisk, men det är något som är skevt iallafall. Jag har länge funderat på det här, och tänkt skriva ett inlägg om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Nämligen desserter. Jag äter ute en del, det är liksom så som vi umgås i stora delar av min bekantskapskrets. Äta ute, eller äta hemma hos någon. Hur som helst äter vi. För att det är gott, för att vi gillar mat och för att aptit är något bra. Jag har sån tur jag att jag delar intressent för god mat med mina nära och kära.

Även om det äts en del ute, så vill jag verkligen inte påstå att jag testat alla restauranger i Göteborg med omnejd, men jag tycker mig se ett mönster. Det här med desserter, det är inte många som tar det på allvar. Creme brulée. Pannacotta. Glass med chokladsås. Chokladfondant, men då får man ha tur. Baklava. Chokladtryffel. Tiramisu. Am I right? Är man mer inne på fine dining tror och hoppas jag att desserterna är mer uppfinningsrika än så, men där har jag inte nog underlag att göra ett uttalande.

Jag tycker ovanstående exempel är goda desserter, missförstå mig inte, men jag har liksom sett det där förut, och dessutom tycker jag ganska ofta att jag gör det bättre själv. Desserterna känns ofta ofullständiga och som jag sagt innan utan fantasi och helhet. Det finns några undantag som jag stött på: Hello Monkey och Sjöbaren är några jag kommer på på rak arm. Där har jag ätit värdiga desserter. Och då menar jag inte värdiga mig (okej lite då), utan värdiga den maten som jag precis ätit, en värdig avslutning helt enkelt. Jag gissar att det hör ihop med att "statusen" på desserterna helt enkelt inte är lika hög som hos övriga rätter. Inte lika ball att vara konditor som kock helt enkelt.

Jag längtar efter att bli överbevisad: så har ni något tips på ett ställe där de serverar god mat och fina desserter till rimliga priser - ge mig! I Göteborg främst, men jag är inte främmande för andra förslag.

Typ av dessert jag vill ha: Smördegsinbakad västerbottenost med björnbärsmarmelad och friterad persilja (Sjöbaren) eller Vit choklad- och persikoparfait med kiwisalsa och jordgubbschips (Hello Monkey).

Vad jag ofta istället får: Pannacotta med hallonsås.

Och till krögarna: det är dags att ta desserterna på allvar hörreni!

Imorgon är det en stor högtidsdag, det vet ni ju. Michael påminde mig, inte så konstigt kanske eftersom han är en semmeljunkie av rang. Semlor är inte riktigt min grej, det är likadant som med vanliga tårtor: för mycket vispad grädde helt enkelt. Men bakar det gör jag mer än gärna. Får se imorgon vad det blir för typ av semla. Jag spånar på någon form av weinersemla.

Känner du för att göra ett annorlunda semmelbak i år kan jag rekommendera Semmelmuffins: snabbt och enkelt och gott! (Klicka på bilderna för att komma till inläggen)


Ett mer traditionell semla, med fullkornsmandelmassefyllning*, som jag gjorde förra året, hittar du här hos gp.se.



Kanske jag borde skriva något om vår kväll på Oakleys också, men jag gör det när sviterna efter den utekvällen lagt sig. Alltså inte än. Om man vill vara lustig skulle kunna kalla det en riktig Kristus-fylla, dvs återuppstånden först på tredje dagen.

*Som Anne påpekade, fullkornsmandelmassa...? Oklart hur oskalad mandel och rårörsocker blev fullkorn.

18 kommentarer:

  1. håller med! stor högtidsdag imorgon, ska strax sova så jag är pigg och glad när jimmy väcker mig med födelsedagsfrukost på sängen kl 04.00. (jo. det kommer säkert hända. säkert.)

    SvaraRadera
  2. Kan du inte göra ett semmeltorn, en svensk variant på croque-en-bouche... jag kan hjälpa dig äta upp det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade varit något det. Nästa år. Kanske.

      Radera
  3. Så fina semmelmuffins du gjort! Ser med spänning fram emot vad du hittar på imorgon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Semmelmuffinsen föll mig i smaken bättre än vanliga semlor faktiskt.

      Radera
  4. Men fullkorn, jag fattar inte. Vadå fullkornsmandelmassa? Vad är det som är fullkorn? Oskalad mandel, eller..?

    Håller för övrigt helt med dig. Efter att ha vandrat runt på nån restaurangmässa är jag ännu mer beklämd, när jag inser att många många pannacottas, tiramisus, chokladmousser osv görs på läbbiga halv- eller helfabrikat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, du har rätt Anne. Jag lusläste hela texten där jag hittade receptet och ja, kom fram till att det inte fanns så mycket logik där.

      Tråkigt att se halvfabrikaten göra intåg (återigen).

      Radera
  5. Jag håller med dig, dessertmenyerna är allt som oftast ganska oinspirerade historier. Är riktigt trött på panna cotta! Personligen tycker jag efterrätten är det bästa. När vi var på St Jörgen i januari tyckte jag att de hade lite mer krativa desserter där. Surfade in på deras hemsida nu och såg att de bytt meny sedan vi var där. Den ser ganska lovande ut tycker jag!
    http://www.sanktjorgenpark.se/Garden+Caf%E9__1053.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. En efterrätt kan ju verkligen vara något särskilt! Det är ju ofta med dessert-smaken man lämnar en restaurang, varför inte få lämna den med en bra känsla?!
      Tack för tipset!

      Radera
  6. I vår lilla stad är det inte ens säkert att förrätterna och varmrätterna få dig att hoppa högt av matglädje :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trist. Man vill ju inte att "det här kunde jag gjort bättre hemma".

      Radera
  7. Jag tycker det mönstret finns i Sverige överhuvudtaget och jag tror att det är för att svenskar inte har samma äta-ute-tradition som många andra länder. På många ställen är det samma kockar som lagar maten som står för desserterna, medan man utomlands har iaf en renodlad pastry chef och i allmänhet fler kockar/personal i övrigt. Och det är mer prestige att vara konditor än hemma skulle jag gissa... Synd är det i vilket fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger något i det du säger, borde vi helt enkelt bli bättre på att äta ute? Hänger väl säkert samman med att det släpps flest kokböcker i världen per person i sverige. Gillar vi att laga mat själva för mycket? Många frågor...

      Radera
  8. Varken i Göteborg eller i vardagsprisklass, men Villa Anna i Uppsala gör helt fantastiska desserter. Allt är bra där, men just efterrätterna ger mig lyckokänslor i sisådär ett halvår efteråt.

    Och håller med om att desserterna är ett sorgligt eftersatt kapitel i den svenska restaurangvärlden.

    SvaraRadera
  9. Jag är fullt benägen att gå till Sjöbaren endast för att äta den efterrätten. Wowza! De gånger jag varit på Hello Monkey har det inte funnits en gnutta utrymme för att det ska få plats med efterrätt efter maten, tyvärr. :P

    Fasen, det känns som det poppar upp en hel del som restaurang-Göteborg borde ta tag i. Vegoalternativ och spännande efterrätter. Lägger kockarna så himla mycket tankemöda på förrätt och varmrätt att det inte finns någon energi och uppfinningsrikedom kvar när det kommer till efterrätt och vegoalternativ (som inte är pasta/risotto?)

    När vi ändå är inne på förändringar så tycker jag att fler borde satsa på att ha lite schysst bröd i brödkorgen. Det var en av de två saker som jag kände mig lite gnällig över på hos Jalla Jalla igår - en URTRÅKIG baguette á la skumgummi. Det är ju precis den där känslan av "jag kunde gjort det här bättre själv!" som en inte vill ha på restaurang...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Brödet! Baguette som är segare än segast.
      Vi borde skriva ett restaurangmanifest!

      Radera

Related Posts with Thumbnails