A yummy cake, I made

Är det inte det ena så är det det andra. Nu mår jag bra och är tillbaka på jobbet. Men vad sjukt ont jag fick i rygg och ben(!) av att ligga raklång i soffan i två dagar. Kommer ni ihåg hur det kändes att ha växtvärk? Så kändes det. Okej, jag kanske är lite av hobbit-längd, men växtvärk, verkligen?

Nog med gnäll. Över till viktigare saker. Tårta.

Varken tårtätning eller tårtbakning är min bästa gren. Det är inte så att jag inte gillar tårta, jag gillar ju det mesta som går att äta och som dessutom är sött, men det finns saker jag mycket hellre äter. Mat, glass, kakor, godis till exempel. Och ost. Gräddtårta ligger alltså inte på min topp-tio-lista. Inte heller är jag något proffs på att göra tårta, och övar tämligen sällan.

Ungefär en gång om året gör jag tårta, och det brukar vara runt där Michael fyller år. Det har blivit lite av en tradition att jag gör en tårta, gärna med tv-spel eller scifi-tema. One-up svampen från Mario, Tetrisklossar och PacMan har fått agera tårtmotiv.

Jag presenterar: årets tårta! Kan ni eran populärkultur?

Alltså: en Death Star Cake fylld med blåbärsgrädde och citronmarsankräm. Toppad med sötlakritsfluff (Kickgodis smält på svag värme i grädde. Låt svalna över natten. Vispa upp till fluff).

Om jag är nöjd? Oh ja! Mycket! Om det var god? Enligt tårtmaffian: Ja! (även om det kom in små diskreta önskningar om ännu mer lakritsgrädde).

Botten, som blev jättehög och var enkel att dela, gjorde jag enligt en tårtbottentabell hos Tårtkalas. Super!

Själva utformningen är inte oerhört komplicerad, jag skar ur en cirkel med en vass kniv, och formade urgröpningen sfärisk med en tesked. Fluffet är ju väldigt formbart och är bra för att täcka och forma. Täck resten av tårtan, och sen drar du bara några streck med en kniv. A good cake, you have.

Helande sallad

Jag är hemma från jobbet idag. Nej, det är ingen "måndagssjuka", jag är faktiskt dålig på riktigt även om jag måste erkänna att det var mycket värre under gårdagen. Några detaljer känner jag inte att jag behöver dela med mig av, men vi kan väl säga såhär: igår åt jag bara en banan och några skedar yoghurt, mer hade varit att kasta pärlor till svin. Inte en enda tanke kunde jag skänka till mat, utan att må riktigt riktigt illa.

Jag blir alltid lika förvånad när jag blir sjuk. Överlag är jag sällan varken sjuk eller förkyld så jag blir liksom helt förbluffad. Vad är det som händer? Ska jag ligga hemma, menar du? Nämen jag är nog inte sjuk på riktigt ändå...

Idag mår jag som sagt bättre, och kan faktiskt tänka på mat även om det inte är lika passionerat som i vanliga fall. Men den här salladen, som vi fick serverat till lunch på nyårsafton, den lovar jag att den mår ingen dåligt av! Jag tror till och med att den kan göra folk friska. Ja, kanske till och med kan den få lama att gå och blinda att se, för så god var den. Hallelujah!

Ädelostsallad med päron, mandlar och fikondressing
4 portioner

4 port kall kokt quinoa
140 gram ädelost
1 huvud romansallad
100 gram grönkål
2 st färska fikon i halvor
100 gram mandlar
1 st päron
1 förpackning valfria bönor

dressing
2 st färska fikon i skivor
5 st myntablad
2 msk balsamvinäger
1 tsk socker
4 msk olivolja
salt
peppar

Gör så här
Börja med dressingen: dela 2 st fikon på mitten och gröp ur innehållet.
Mixa med olivolja, balsamvinäger, socker, salt, svartpeppar och myntablad tills du får en krämig dressing.

Skölj romansallad och grönkål och skär dem i grova bitar. Sila av ett paket blandade bönor. Blanda quinoan med dressingen, bönor, sallad och grönkål på ett stort fat. Toppa med smulad ädelost och mandlar. Dekorera med fikon och päron skurna i klyftor.

Sött, salt, krispigt och matigt. Underbart! Dressingen kommer jag nog använda under andra omständigheter också. Se till att testa den här salladen nu när grönkålen fortfarande finns i affärerna! För det gör den väl?

Auf wiedersehen!

Ett inte så traditionellt långkok

Jag har precis kommit ut ur Zeldadvalan och är redo att anta helgens utmaningar. Det var ett fint spel, det var det. Jag har lite bristfällig tv-spels-motorik och -lokalsinne, men där täckte Michael med sina superskills upp. Det är viktigt att göra saker tillsammans sägs det ju. Vi har inget hus att renovera så vi spelar tv-spel.

På helgen finns det tid till långkok, vilket inte alltid behöver betyda högrev, oxsvans eller fläskkarré. Nej då, bönchilin som jag lagade till vår nyårshelg är helt vegansk. Mina grundliga studier har dock visat att den går hem hos både veganer, vegetarianer och köttätare. Inget för kryddkänsliga dock, då den kan bli rätt så spicy.

Kom bara ihåg att lägga bönorna i blöt kvällen innan. Receptet jag utgick från hittade jag hos Blod, svett och svartpeppar.

Mean bean chili
6-7 pers

500 gram torkade svarta bönor
3 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 msk spiskummin
1 msk malen koriander
3 stjärnanis
1 tsk socker
2 tsk torkade chiliflingor
2 burkar hela cocktailtomater + 1 burk vatten
1/2 dl whisky

1/4 habanero
3 tsk salt
25 g mörk choklad av bra kvalitet

Gör så här
Blöttlägg bönorna över natten. Hacka lök och finhacka vitlök. Låt fräsa med olja i en stor gryta.

Mortla stjärnanis och torkade chiliflingor med socker och häll ner i grytan. Tillsätt koriander och spiskummin. Låt fräsa några minuter.

Spola av bönorna i kallt vatten och tillsätt i grytan. Häll på tomater, vatten och whisky och låt grytan småkoka i ungefär 2 timmar. Bönorna ska vara mjuka. Salta efter smak. Finhacka färsk habanero (eller annan stark pepparfrukt) och tillsätt. Ta så mycket du vågar. Bryt i chokladen och rör ner. Låt sjuda en kvart eller så.

Den må inte se så mycket ut för världen den här chilin, speciellt inte i början av kokningen, men låt inte ytan lura er. Den är full med smaker och hetta. Passar bra med svalkande gräddfil, heta salsor och krispig vitkål (och en och en annan Margerita såklart).

 

Fint som snus säger jag bara. Perfekt att servera till många och varje gång jag gör den så blir jag lite förvånad hur något så fult kan vara så fantastiskt gott! Jag har tidigare lagat den med rött vin istället för whisky, och nästa gång tänkte jag testa med espressokaffe.

Nu är det dags att börja buffra sömn inför nästa vecka... Ha en bra helg!

To-kill-ya eller tequila?

Igår var det ingen vanlig dag, för igår var det Michaels födelsedag!
Hurra hurra hurra!

Förutom att vara bäst på att vara pojkvän så är Michael även en av de få som tycker att tequila smakar gott. Vad passar bättre att göra på födelsedagen om inte gå på tequilaprovning? Igår klockan 19 stämplade vi in på Puta Madre, där ett tequilabord var uppdukat. 7 sorter i olika prisklasser, kvaliteter och med olika karaktärer.

Tequilamaestro Kiki guidade oss genom provningen. FYI görs en äkta tequila på en lilje-växt och INTE på kaktus. Vi fick veta att säger man till en mexikan att tequilan är gjord på kaktus så ligger du risigt till. "Puta Madre" säger han med all säkerhet.

Spännande? Ja! Intressant? Ja! Gott? Nja. Men vad jag vill påstå är att det är väsentlig skillnad på den ”tequila” du dricker (drack?) med salt och citron vid sena natt-timmen och en vällagrad äkta tequila. Lite mer som konjak enligt mina smaklökar.

Vi tog med oss samtliga glas till bords, beställde mat från menyn och sedan fick maestro tipsa oss om vilket av glasen som passade bäst till den rätten vi åt. Kul grej! Kiki var superkunnig och vänlig, så jag kan verkligen rekommendera den här provningen, oavsett om man tycker att namnet "tequila" kommer från uttrycket "to-kill-ya" eller inte.

Och maten på Puta Madre, den är så god så god. Spännande smaksättningar, rustikt och rejält med fina kryddor. Att man gillar färsk koriander är nog nästan ett måste skulle jag tro...

Små tacos med chorizo och potatis till förrätt. 

 Tonfisk kryddad med svart- och rosépeppar, i en tomatsås med kapris och oliver. 

Så vansinnigt god och vällagad.

(Damn you, dåligt ljus på restauranger!)

En bit av deras fina tårtor fick avsluta middagen. Ja, det var på en tisdag, men det var ju ändå födelsedagstisdag! Helt plötsligt kändes veckan lite roligare.

Jag tänker fortsätta på tequilaspåret, för en av ingredienserna i den hyllade mangosalsan som bjöds till böngrytan under vår nyårshelg, var just tequila.
Receptet hittade jag i förtjusande boken Matmolekyler.
 
Magnifik mangosalsa
250 gram tärnat mangokött
2 msk nypressad limejuice
finrivet skal av 1 lime
2 msk strösocker eller sockerlag
1 krm salt
2 msk finhackad koriander
1 1/2 msk tequila
några stänk habanero (eller fryst färsk)
1 msk mycket finhackad schalottenlök

Gör så här
Mixa alla ingredienser utom löken till ett fint mos. Blanda ner löken och låt stå och dra minst en kvart. På så vis hinner alkoholen reagera med syrorna och bilda fruktiga estrar. Smaka av med mer habanero och salt om du tycker det behövs.

Salsan passar enligt författarna till grillat fläskkött, stekt kyckling eller som taco-tillbehör.

 

Nu kanske jag överdriver en smula men stående ovationer kändes nära till hands när salsan serverades tillsammans med nachos, gräddfil, guacamole, tomatsalsa, vitkål och bönchilin (coming up). Snälla, snälla testa den!

Tjugohundratolv

Jag överlevde nyår, tequilan till trots. Vi hade en riktigt trevlig helg i Strömstads omgivningar. Mat, mat, mat och dryck. En och en annan promenad. Titta på brasan och lyssna på tystnaden som man inte hittar i stan. Kaffe och kakor. Bubbel, fyrverkerier och nya ambitioner inför 2012.

2011 har bjudit på både uppgång och fall. Bäst i år har varit de resor i kommit iväg på: främst Stora Australienresan då. Och matmässigt Italien såklart. 2011 har också varit året då den här bloggen fick luft under vingarna, och jag är så glad över all tid och energi jag lägger här och på att hänga på andra fina bloggar.

Privat har det svajat lite, jag har tampats med lite dålig självkänsla av olika anledningar. MEN det är så mycket bättre nu och jag känner mig hoppfull inför 2012. Nu kör vi!

Tillbaka till nyårshelgen: Fredagen kickade igång med mex-mat och margaritas. Bönchilin som jag hade förberett på hemmaplan är nog redan en klassiker och mangosalsan som serverades till: jag är beredd att sjunga en lovsång, eller i alla fall skriva en ode. Salsan tackar jag Matmolekyler för! Recept på båda dessa underverk kommer upp här inom kort, missa för guds skull inte!

Linda och Martin bjöd på en lunchsallad som hette duga. Godare sallad får man leta efter. Eller vad sägs om fikon, grönkål och ädelost? Stay tuned även för det receptet!

Martin, som är en passionerad hembryggare, inbjöd till ölprovning efter lunch. Fattar ni hur många olika ölsorter/typer som finns? Öl som inte smakar öl, öl som smakar glögg, öl som smakar havregryn och så vidare. Mina smaklökar gick nästan in i väggen tror jag. Tack Martin för intressant och smaklig aktivitet!

Nyårsmiddagen varvade klassiker i ny tappning med reseminnen och rundades av med en len dessert. Med tanke på att vi hade en ganska begränsad köksyta, ingen ugn och att vi inte villa lägga hela nyårsaftonen på att laga mat tyckte jag att vi lyckades riktigt bra!

Michael och jag roddade förrätten: en insalata caprese med en twist. Långsamt ugnsbakade körbärstomater (för att alla vet hur vanliga tomater smakar då här års). Halvera tomaterna, blanda med olivolja, balsamvinäger, salt, peppar, oskalade vitlöksklyftor, socker. 100 grader, ungefär 3 timmar.

Stefan och Karin hade låtit sig inspireras av sin Siciliensemester och bjöd på färsk pasta, mozzarella, spenat i en sås på egenkokt fond till huvudrätt. Toppas med cocktailtomater och riven parmesan. Vi tackar och bockar!

Creme brulee med lakritssås i botten fick runda av middagen. En creme brulee är alltid en creme brulee, på det fantastiska sättet och att gömma lite lakritssås i botten var ett välkommet trix.

Jag gillar kalas, festligheter och helgdagar, tro inte något annat. Men nu när vi lagt jul och nyår bakom oss kan jag inte låta bli att tycka att det ska bli ganska skönt med lite ordning och reda, rutiner, vardagsmatlagning och att vara hemma. Mer hemmavid betyder mer bloggande och mer bloggläsande, jag känner att jag ligger steget efter hela tiden. Bättring! Nu tar vi nya tag och gör det här året till ett riktigt bra (mat-)år!

God fortsättning alla goingar önskar Tant Russin!

Jag och Henrik Fexeus

Jag är lite av en tankeläsare, så jag tror jag vet vad ni alla tänker på i detta nu. Nyårsmenyer. Har jag rätt? Eller har ni kanske funderat klart?

Imorgon åker vi upp till Strömstad för att under helgen husera i ett sommarställe. Hemskt trevligt ska det bli! Raggsockorna och tequilan ska packas ner. Och en massa mat förstås. Italiensk nyårsmeny säger ryktet. Stay tuned...

Jag lovade ju er ett recept från vårt julbord. Bästa rätten om du frågar mig. Jag har bloggat om den förr, för ganska precis ett år sedan, men det tåls att pushas för igen. Här kommer den: rätten som gör sig bra som förrätt tillsammans med lite grönt, på en buffé (jul eller inte) och till en krämig rotfruktsgratäng.

Gravad oxfilé
500 gram oxfilé
1/2 dl socker
1/2 dl salt
1 msk nykrossad svartpeppar
4 msk finhackad lök
1 tsk basilika
1 msk matolja

sås:
1 msk vit vinäger
1 msk senap
2 msk socker
1 krm salt
1 krm svartpeppar
1 dl rapsolja
1/2 tsk riven pepparrot
1 vitlöksklyfta
1 msk finhackad persilja
1 msk finhackad gräslök

Gör så här
Blanda kryddorna med löken och rör i oljan. Bred blandningen på filén och lägg den i dubbla plastpåsar. Låt ligga i kylen i 2-3 dygn, vänd filén 2 gånger per dygn. Skiva mycket tunt och servera med såsen.

Såsen: blanda alla ingredienser utom oljan, persiljan och gräslöken. Tillsätt oljan i fin stråle under omrörning. Blanda till sist i persiljan och gräslöken.

 Pappa in action

Ja, det kräver lite tid och förberedelser. Men oh, så gott. Jag tänker mig att den även kan serveras med lite parmesan och ruccola. Eller en krispig sallad på vårlök med en hint av tryffel?

Ha nu ett fint nyår, ät gott oavsett om det blir storlagen fest eller mysig hemmakväll. Drick champagnen innan ni är sliriga. Ge ett orimligt nyårslöfte som vi kan bryta lagom till trettonhelgen. Håll avstånd från fyrverkerier och var snälla mot varandra. Hälsar (moral-)tanten.

Puss och kram!

Julen

Mellandagarna är här. Vi har bunkrat upp med snabblagad mat, dragit ner mörkläggningsrullgardinerna och tagit plats i soffan. Den gröna spetsiga mössan är på och svärdet är draget: dags för Zelda - Skyward Sword. Som vi har längtat!

I en paus får jag passa på att berätta, i bilder, om vårt julfirande. Hoppas ni haft en bra jul allihopa. Såg här såg vår ut.

Michael och jag började med grötfrukost och julklappsutdelning på morgonen den 23:e. Jag blev ett Jelly Beankakfat och en vispbunke rikare. Hurra!

Såhär fint kan det se ut på Vann (dock såg det inte ut riktigt sådär den här helgen). Bilden har jag lånat från Vanns hemsida.

Vi åt en riktigt bra middag på dan för dan. Ingen kamera med, men jag kan intyga att det var riktigt gott och riktigt fint.

Hotellfrukost. Finemang.

Julafton bjöd på sol och plusgrader. Gullmar'n låg blank.

HÄR har vi en jul-tradition: jag och pappa löser julrebusen i GP.

Mellanmål eller second breakfast, kalla det vad du vill. Vörtfrallor - bra idé!

 
Vi badade och gonade oss. Russinfingrar på Tant Russin såklart.

 

Julklädd inför julbordet.

 Imponerade sötsaksbord! Bara en bråkdel på bilden.
Äggosten fick MVG av äggost-experten mamma.

Vätskedepåerna måste fyllas på. Oppigård Winter Ale och eko-snaps.

Julbordet, som jag inte fick med på bild (hur får men en buffétallrik att se aptitlig ut?), fick höga betyg på många plan. Många sillsorter, om än att de var ganska ättiksstarka, mycket lax. Kallskuret innehöll både oxtunga, sylta och grisfötter (varav jag gärna hoppar samtliga) och även det småvarma hade många alternativ.

Jag brukar sikta in mig på sillen och laxen, vilket jag gjorde även den här gången. Sen var jag så mätt, så mätt att jag bara smakade lite Janssons och en del kålsorter. Och så godisbordet såklart. Överlag ett bra julbord med mycket att välja på. Om man äter kött och fisk det vill säga... (som vanligt alltså)

På juldagen åkte vi hem till mor och far och åt lite till. Något som vi alltid har haft på julbordet, och som jag sällan hittar någon annanstans. Inte speciellt juligt kanske, men så oerhört GOTT. Jag håller er på halster någon dag till.

Nu mina vänner, tillbaka till Skyloft!

källa

ps. Jag tänkte förtydliga något som för mig var oklart fram till ett par år sedan. Han i den gröna dräkten som man spelar i Zelda-spelen, är inte Zelda. Han heter Link. Nu vet ni. ds.

Julhälsning

Dan för dan, och jag vill passa på att önska er alla en GOD JUL!
Ta det lugnt i trafiken och runt granen. Ät bara det du tycker är riktigt gott. Tänk på att det med allra största sannolikhet blir en jul nästa år också, så skit i om du har glömt något.

Helt förtryffligt!

Nu börjar det närma sig - jullovet. Jag envisas med att kalla det jullov och inte röda dagar + inarbetade dagar, det känns liksom så mycket roligare så. Jag har nämligen turen att ha ledigt mellan jul och nyår, det känns oerhört lyxigt och oerhört rätt. Och framförallt oerhört välförtjänt.

I år kör vi i min familj en jul helt osedvanlig, och även det känns helt rätt: jul på spa. Känn på den! Två nätter på finfina Vann. Utsikt över Gullmarsfjorden, julbord utan att behöva lyfta ett finger (underbart säger latmasken i mig, lite trist säger matbloggaren i mig), avkoppling och bad.

Hemmagjort julbord eller inte, de här sjukt goda tryfflarna kan man äta oavsett årstid, dagsform och humör. Johanna bjöd på dessa tryfflar på festen i lördags och då blev jag påmind om dess förträfflighet. Originalreceptet kommer från Nigella och innehåller pistagenötter.

Förträffliga nöttryfflar
300 gram mörk choklad
1 burk sötad kondenserad mjölk
30 gram smör
120 gram saltade nötter (jag hade mandlar, jordnötter, pecan och valnöt)
 
Gör så här
Hacka chokladen och låt smälta på låg värme tillsammans med den kondenserade mjölken. När de smält samman, rör ner smör i bitar. Till sist vänder du ner nötterna. Häll i en bakplåtspappersklädd form och låt stelna i rumstemperatur. Skär upp i kuber och förvara i kylskåp.

 Achtung! Farligt god smet!

Mesta möjliga smak för en väldigt liten insats, det är ibland precis vad man vill ha. Konsistensen på tryfflarna är något utöver det vanliga, lena som silke och krämiga men ändå fasta i formen. Testa, ni kommer inte att ångra er!

Kanske inte riktigt extra allt, men ändå extra mycket choklad och gärna lite för mycket nötter. Varsågod Söta Saker, mitt bidrag till Månadens sötsak - extra allt!

Ett fint grönt tips och några genvägar...

I fredags var jag bakis. Sockerbakis. Den ljuvliga anledningen heter Matbloggsträff. Charlotta, president i Matrepubliken, bjöd hem oss för knytkalas. Ann-Louise, Charlotta, Johanna, Pernilla, Rebecka, Åsa: bättre deltagare på ett knytkalas är svårt att hitta.

Saffranskakor med pinjenötter, tryfflar, fudge, bountybollar, knäckebröd, skinny buckeyes, pepparkakor, salta mandlar, körsbärskaka med grädde, glögg. Ja men ni hör ju hur bra vi hade det. Mellan tuggorna avhandlades det intressanta mat- och icke matrelaterade ämnen. Trevligt som alltid!

Som jag misstänkte så dignade bordet av sötsaker, så jag bestämde mig för att ta med mig något salt istället. Valet föll på en grönkålspaté. Enkel att göra, enkel att äta.

Grönkålspaté
500 gram hackad grönkål (tinad och avrunnen eller färsk förvälld)
1 gul lök
2 klyftor vitlök
70 gram grovhackade valnötter
1 dl finriven pecorino/parmesan
4 ekologiska ägg
250 gram kesella
1 msk potatismjöl
en nypa muskot
1 tsk salt
1 kram svartpeppar

30 gram grovhackade valnötter
kärnor från ett granatäpple

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Hacka lök fint. Fräs i lite olja tillsammans med pressad vitlök. Löken ska inte ta färg, bara bli glansig. Blanda grönkål, ost, ägg och kesella i en bunke. Rör ner lök, potatismjöl och nötter. Krydda med muskot, salt och peppar. Häll smeten i en avlång brödform, där du klätt botten med bakplåtspapper och smörat insidorna. (Ugnsfasta portionsformar går också bra!) Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 45 minuter, patén ska vara fast. Låt patén svalna innan den serveras. Garnera med valnötter och granatäpplekärnor.

 Portionspaté

Jag anser att den här patén borde ha en given plats på varje julbord. Ingen har väl dött av lite grönt som komplement till att kött, fett och ättiksstarkt. (Nej, dillvippan på ägghalvorna räknas inte!) Om inte annat, så kommer du göra din eventuella vegetarian-gäst glad. En annan variant av grönkålspatén hittar du hos Charlotta, som även bjuder på en fin bild.

Jag må vara ute i sista sekunden, för jag gjorde ett pepparkakshus igår, den fjärde advent. Jag köpte en färdig byggsats. Den produkten kan vara det bästa och det sämsta som finns. Super tycker jag att man kan köpa färdiga bitar och bara göra det roliga jobbet, men allvarligt talat, hur många har någonsin fått en byggsats som inte varit trasig? Emballageutveckling please. Mina delar var trasiga nästan allihopa. Tur då att mycket florsocker och godis täcker de flesta skarvar.

Nu till mina husmorstips för en lyckad montering och garnering:
1. Skit i sockerfogarna, svaret heter limpistol. Ingen vill väl ändå äta av det dammiga pepparkakshuset vid trettondagen? Limmet skyddar också mot oönskade godissnattare. Win!

2. Fönsterrutor av gelatinblad. Blir superfina rutiga fönster som blänker. Bara att limma på insidan.

Häpp!