måndag 9 juli 2012

Dagen efter

Jag gjorde det, och jag gjorde det på en bättre tid än vad jag kunnat gissa. 68 minuter och 12 sekunder. 3000 meter. 17,7 grader. Hurra för mig! Och hurra för Pappan som tog sig i mål 3 minuter snabbare än mig!

Sista sträckan var rätt tuff, men i det stora hela var det faktiskt lättare än vad jag trodde. Inga krampkänningar, inget skav och inte ens någon smärta såhär dagen efter. En och en annan kallsup - javisst, men det var ett lågt pris att betala för en medalj.

Vi for upp till idylliskt Dalarna redan på lördag kväll. Vi inkvarterade oss på Malungs folkhögskola och var på plats i Vansbro vid nio-snåret på söndag morgon. 11.36 gick vår start och vi laddade med mammas specialare. Min sportiga pappa har nämligen både cyklat Vätternrundan och sprungit Göteborgsvarvet flera gånger, och inför varje lopp brukar mamma göra risgrynspudding som han får med sig som mellanmål. Varför ändra ett vinnande koncept?

Vi åt puddingen ståendes vid bagageluckan till bilen i sann friluftsanda. Snabba kolhydrater - check!

Risgrynspudding
500 gram risgrynsgröt
(antingen 1 korv köpe-gröt, eller hemmagjord)
1 stort ägg
ev. strösocker, russin eller citronzest

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en mindre ugnsfast form. Rör ner ägget och den eventuella smaksättningen i gröten. Fyll formen och tillaga i mitten av ugnen i ungefär 25 minuter. Låt svalna och ät med sylt. (Det här är inte mammas recept, utan jag hittade det hos Ica.)


Vad är då nästa mål att ta sikte mot? Och innan ni frågar: nej, klassikern är inte ens att tänka på. Springa 1 mil tror jag är nästa grej. Har aldrig varit någon löpare, knappt motionär, så det blir en stor utmaning... Återstår att se hur det blir med den saken. Vi kan väl komma överens om att hör ni inget om det från mig, så behöver ni inte heller fråga. Okej? Okej.



24 kommentarer:

  1. Härligt Kim, starkt jobbat av både dig och pappa din. Jag är mäkta imponerad ska du veta! :)

    Ojoj, springa milen. Att du orkar puhh ;)
    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tack tack!
      Orkar springa milen...? Vi får se... kram!

      Radera
  2. Wow, wohoo! Jag är också superimpad. Heja heja!

    SvaraRadera
  3. Shit vad impad jag blir! Det är ju inte riktigt samma sak att simma i öppet vatten som i en lugn bassäng. Förstår att det blir en del kallsupar. Skönt att inte dräkten skavde och att kroppen orkade. Snygg mössa :-)

    Milen i något lopp låter väl som ett bra nästa mål. Men jag ska inte säga något om det något mer om jag inget hör från dig :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en ganska annorlunda upplevelse jämfört med bassäng... men lite roligare ändå! Förra året under tjejsimmet fick jag en orange mössa, den var om möjligt ännu fulare ;)

      Radera
    2. Ha! Mannen har en orange mössa som han ska ha på Triathlon. Jätteful men det tycker inte han :-)

      Radera
  4. Stort grattis och så duktigt av dig!

    SvaraRadera
  5. Wow! Grymt jobbat. Och du, glömd det att vi inte kommer fråga ;-) Jag har de senaste tre veckorna varit ute på två korta joggingrundor efter skadan. Jogging var inte min grej heller men när jag plötsligt inte längre kunde så insåg jag hur mycket jag saknar Slottis, Skatås, skogen och att bara få tänka på att andas, sätta ena foten framför den andra (och helst undvika att trampa snett) tills jag är tillbaka på start igen.
    Dejt på måndag morgon i Slottis?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det ändå något fint med att vara ute i naturen. Slottis är ju ändå något av det bästa vi har här i Göteborg tycker jag.
      Ha ha, morgonjogging...? Inte riktigt min grej ;)

      Radera
  6. Imponerande må jag säga, ett stort grattis till den simturen/bedriften! :-)

    SvaraRadera
  7. Så grymt bra jobbat! Jag är ruskigt imponerad. Jag tycker du ska satsa på milen och sedan minitriatlon. Eller så åker du och jag på tjurruset när du sprungit milen ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha inga dåliga utmaningar du ger mig Emmy!

      Radera
  8. hejaheja, vad du är bra! och jag tänker inte fråga dig om du klarar av att springa någon mil eller inte, jag tycker det är strongt nog bara att tänka den tanken ;)

    och jag vill också åka till ett idylliskt dalarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tanken som räknas.... eller?
      Jag vill åka till Dalarna igen!

      Radera
  9. Härligt! Både tiden och puddingen :) Jag är ingen löpare heller, dels för att mina ben inte riktigt kommer överens med att springa på asfalt och dels för att jag tycker att det är ganska tråkigt. På gymmet brukar jag springa någon km på bandet innan jag tränar, skulle dock vilja kunna springa runt 1 mil och tycka att det är kul och skönt. Men vi får se!

    SvaraRadera
  10. Jag tycker också det är rätt så tråkigt, men brukar ha med en ljudbok för att distrahera mig... Men kul, det tror jag aldrig att jag kommer tycka att det är.

    SvaraRadera
  11. Så imponerad över din bragd kram Sofia

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails