Dagen efter

Jag gjorde det, och jag gjorde det på en bättre tid än vad jag kunnat gissa. 68 minuter och 12 sekunder. 3000 meter. 17,7 grader. Hurra för mig! Och hurra för Pappan som tog sig i mål 3 minuter snabbare än mig!

Sista sträckan var rätt tuff, men i det stora hela var det faktiskt lättare än vad jag trodde. Inga krampkänningar, inget skav och inte ens någon smärta såhär dagen efter. En och en annan kallsup - javisst, men det var ett lågt pris att betala för en medalj.

Vi for upp till idylliskt Dalarna redan på lördag kväll. Vi inkvarterade oss på Malungs folkhögskola och var på plats i Vansbro vid nio-snåret på söndag morgon. 11.36 gick vår start och vi laddade med mammas specialare. Min sportiga pappa har nämligen både cyklat Vätternrundan och sprungit Göteborgsvarvet flera gånger, och inför varje lopp brukar mamma göra risgrynspudding som han får med sig som mellanmål. Varför ändra ett vinnande koncept?

Vi åt puddingen ståendes vid bagageluckan till bilen i sann friluftsanda. Snabba kolhydrater - check!

Risgrynspudding
500 gram risgrynsgröt
(antingen 1 korv köpe-gröt, eller hemmagjord)
1 stort ägg
ev. strösocker, russin eller citronzest

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en mindre ugnsfast form. Rör ner ägget och den eventuella smaksättningen i gröten. Fyll formen och tillaga i mitten av ugnen i ungefär 25 minuter. Låt svalna och ät med sylt. (Det här är inte mammas recept, utan jag hittade det hos Ica.)

Vad är då nästa mål att ta sikte mot? Och innan ni frågar: nej, klassikern är inte ens att tänka på. Springa 1 mil tror jag är nästa grej. Har aldrig varit någon löpare, knappt motionär, så det blir en stor utmaning... Återstår att se hur det blir med den saken. Vi kan väl komma överens om att hör ni inget om det från mig, så behöver ni inte heller fråga. Okej? Okej.