Bananas are for humans

För ungefär ett halvt år sedan hände något omvälvande i min lilla russin-värld. Jag började nämligen cykla. Till jobbet först och främst, men sedan nästan vart jag än skulle (inom rimliga gränser givetvis, jag är ju ingen atlet).

Flera av mina vänner har länge cyklat till jobbet/skolan, i ur och skur, och jag har då alltid tyckt att "Men herreguuuud så hurtigt, kan ni inte ta vagnen som vanligt folk någon gång ibland?". Ett viss mått av avund har det nog alltid funnits där ändå, jag ville ju också vara aktiv och vardagsmotionera som det så fint heter. Så, ni hade rätt kära vänner - cykla är grejen!

Nu vill jag aldrig sluta. Därför är jag lite avig när det kommer till snön och kylan, för då finns det kanske risk att jag behöver ställa den rosa springaren för säsongen. Och det betyder spårvagn, denna apatins hemvist. Tanken på att ta vagnen till jobbet på morgonen, den är mer än motbjudande. Man är mer trött när man stiger av än när man går på ju. Värdelöst.

En sådan här har jag. Jo, det är sant! Källa

Så jag har inte ångrat att jag plockade fram cykeln. Men idag, då var jag när att ge mig. På morgonen var det inte så farligt, det blåste men enligt yr.no skulle det inte regna på hela dagen. Oskillat av mig, men regnkläderna tog jag inte med mig. Desto värre väder var det på vägen till Friskis, motvind och, just det, regn. Dessutom har man missat att sadelspamma (ni vet sadelkådisarna med reklam på som delas ut till höger och vänster) mig så sadeln var våt. Eländes elände. Men iväg till träningen kom jag, genomförde det, och cyklade hem.

Efter ett pass Indoor Walking och ett pass Outdoor Bike riding from hell så skulle det suttit fint med en återhämtnings-banan. Jag känner mig nämligen allmänt skeptisk mot den fula lilla (säkert rabiessmittade) apan som pratar om Gainomax.

 Låt er inte luras av den här lille rackaren, ni har väl sett Outbreak? Källa.

Då ångrade jag mig således lite att jag skickade med den här goa banankakan till Michaels jobb i morse. Annars hade den fyllt mitt behov efter träningen: Banan (och socker och fett då).

Chunky Monkey Banana Bread
150 gram rumsvarmt smör
1 dl strösocker
2 dl florsocker
3 mogna bananer
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 nypa salt
100 gram hackad mörk choklad
1 stor näve hackade valnötter
+ ett par hela till garnering

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader, smörj och bröa en avlång brödform. Vispa smör, socker och florsocker till en krämig vit smet. Mixa bananerna till en puré och rör ner i sockersmeten. Tillsätt även äggen.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke, rör även ner choklad och hackade nötter. Vänd försiktigt ner detta i smeten. Rör inte för mycket.

Häll smeten i brödformen, garnera med de hela nötterna och grädda i mitten av ugnen i ungefär 30 minuter, kakan ska vara torr (av någon anledning tog det 50 minuter i min ugn).

Jag tycker det är rätt sjysst att ha några nötter att garnera med, speciellt om man ska mata okända med kakan. Finns det nötallergiker så behöver de ju inte ens tänka tanken på att smaka. Receptet är grundat på ett bananbrödsrecept från Leila.

Det dåliga med den här sortens kakor är att man inte kan provsmaka sig en liten bit, det blir liksom så tråkigt att ge bort en redan tjuvsmakad kaka.

Anyway, jag är helt övertygad om att den smakade riktigt jävla ap-gott!