På hemmaplan igen efter en vecka dryga 800 mil från Göteborg. Vietnam och maten där kommer jag återkomma till snart, när jag samlat ihop upplevelser, foton och smaker. Hur som helst är det skönt att vara hemma igen, och speciellt trevligt att återse sin kärlek.
Och trevligare blev det, för igår morse, alldeles efter jag kommit hem från resan, gjorde jag det: jag frågade om han ville förlova sig med mig. Och det ville han!
Kan tyckas ganska oklassiskt att det var jag som frågade, men vi är inte så traditionella av oss. Och inga ringar ska vi ha heller (var god att förfasas i kommentarsfältet). Vad vi däremot har är ett graverat hänglås som numera hänger någonstans på mitten av Älvsborgsbron, och vars en nyckel. Som en egen variant av det här.
Ända sedan i början av vårt förhållande så har vi skämtat lite om att jag skulle komma att fria 2012. Mest för att det var ett skottår, och att 2008 kändes lite för hastigt påkommet. Ju närmare skottdagen det kom desto mer har jag känt att: jo, men jag kan nog komma att fråga ändå. Och ju längre det här året har gått, desto mer angeläget jag känt att det varit. Så det som fanns kvar av alla tankar i slutet var: Varför inte? Så då gjorde jag det. Och om jag är nöjd och glad över det beslutet!
Vi firade lite lättsamt igår kväll med rödvinsrisotto med kantareller, lättkokta sparris och stekt halloumi. Till det en flaska Mas Folaquier Les Calades 2007.
Dinkelkex med chevrette (holländsk gethårdost) och marmelad med päron, granatäpple och Calvados.
Fint ska det va', det är ju inte varje dag man förlovar sig! Även om man nästan borde göra det oftare, så trevligt som det var.
Så underbart att läsa fina Kim! Stort grattis till er båda hurra! :) Det där med ringar gör ni ju som ni vill med, hänglåset var en cool ide ;)
SvaraRaderaStor grattiskram, härligt!
Åh! Vad himla fint :) Stort grattis på er! Kram
SvaraRaderaÅh, GRATTIS!!!!
SvaraRaderaJag ska inte förfära mig (även om jag själv är mer traditionell), var och en får göra som de vill! :)
Och häftigt med hänglåset, såg det första gången i ett Homeland-avsnitt i helgen faktiskt.
Åh, grattis! Tycker det var ett mycket fint sätt att förlova sig på. Man måste inte ha ringar. Jag kommer inte förfasas :-)
SvaraRaderaNär Berra och jag gifte oss och han också skulle ha två ringar och att våra ringar skulle vara likadana tyckte många vi var knasiga. Att vi dessutom inte skrev våra namn i vigselringarna utan Chiang Mai I dem fick en del att himla med ögonen :-)
Jättegrattis!
JÄTTEgrattis! Gillar verkligen idén med hänglås och nycklar, romantisk tönt som jag är. :)
SvaraRaderaFarmor tycker också att jag ska dra nytta av att det är skottår och fria. Att jag inte har någon att fria till duger inte alls som argument åt henne. ^^
HiP hiP HuRrA, gRaTtiS!!
SvaraRaderaGRATTIS till er båda!
SvaraRaderaFörfasar oss gören vi icke:) Inga förlovningsringar vi heller, ingen som friade heller, helt otraditionell vigsel och varken möhippa eller svensexa. Man gör som man själv vill, så blir alla glada och nöjda. Hänglåsidén gillar vi skarpt, vi också.
Kramar.
grattis grattis grattis! här förfasas ingen, tycker det är bra fint med ett hänglås istället! (mest för att jag fortfarande känner mig så ovan med min ring så att jag mest vill ta av den så fort jag lagar mat, duschar, byter blöjor eller vad som helst.)
SvaraRaderaoch ja, man borde faktiskt förlova sig minst en gång om året, det är ju så fruktansvärt trevligt :)
Men tack ska ni ha alla! Min fästman tackar också!
SvaraRaderaSå härligt att du vågade fråga! jag skulle aldrig våga haha :)
SvaraRaderaTänker lite på mina föräldrar när du säger det här med ringar, de har ringar men har varit förlovade i 43 år och aldrig gift sig, de ens eget sätt är nog det bästa :)
Det finns ett liknande hänglås i Gävle, vid tågstationen, fast med andra namn. Har alltid undrat vad det betydde /Benjamin
SvaraRadera