Paprikaproblem

Jag blir sanslöst rapig av rå paprika. Varsågod för information. Samtidigt är de är en av mina favoritgrönsaker att hantera. Älskar känslan och ljudet när man bryter isär krispig paprika. Som naglar mot en griffeltavla fast tvärtom. Alla har vi våra böjelser - okej?! Sen är jag ohemligt kär i Jamie Oliver också, men det är å andra sidan mer konstigt att inte vara det. Om inte, laga Jamies pasta peperonata - så lovar jag att det snart är åtgärdat. Där kan man även få utlopp för sin fäbless för paprika. Tillagad förstås.

Pasta peperonata
4 port

2 röda paprikor
2 gula paprikor
olivolja
salt
svartpeppar
2 rödlökar
2 vitlöksklyftor
1 bunt persilja, stjälkar och blad
2 msk balsamvinäger
1 burk crème fraiche
4 portioner pasta
parmesanost

Gör så här
Strimla paprikorna, lägg dem i en medelvarm panna tillsammans med lite olivolja och salt och peppar. Låt steka i drygt 15 minuter, under lock. Rör om då och då. Tillsätt tunt skivad rödlök och låt steka ytterligare 20 minuter. Tillsätt vitlök och finhackade persiljekvistar. Stek med i ungefär 3 minuter. Häll på vinäger och låt koka in. Medan du kokar pasta rör du ner crème fraiche och hackade persiljeblad. Häll av pastan och vänd ner såsen. Servera med massa ost såklart.

Alla nöjda och glada. Speciellt jag.

Som på solkusten

Jag tittade mig omkring i köket idag på första gången på vad som kändes som en evighet. På många ställen har jag varit de senaste veckorna, utom just framför spisen och här på bloggen. Min hjärna har mest hållit till på jobbet och lite uppe i det blå. Ett tag hängde den med kroppen både till Berlin och Marbella. Nu är de båda hyfsat på hemmaplan igen och det känns rätt så skönt faktiskt. Berlin var wunderbar och Marbella fantastico! Att jag har så roliga, smarta och coola vänner att åka iväg med - hur bra är inte det?

Känner du dig lite mer experimentell i köket än vad jag var ikväll (filmjölk och knäcke) vill jag föreslå den här varianten på pasta med tomatsås. En bra blandning av hetta och alkohol, lite som veckan i Marbella kan man säga.

Vodka arrabbiata
kanske 3 portioner

4 röda chilis
6 msk olivolja
4 vitlöksklyftor
1 kruka bladpersilja
4 ansjovisfiléer
1 burk krossade tomater
salt och nymalen svartpeppar
6 cl vodka
1 citron
färsk pasta

Gör så här
Använda en vass liten kniv och stick små hål i chilifrukterna. Värm oljan i en traktörpanna på medelvärme, lägg ner chili och låt dem ta färg - ca. 5 minuter. Skala och skiva vitlök tunt. Hacka persiljekvistar och tillsätt med vitlök och ansjovis. Låt steka under omrörning tills vitlöken tagit lite färg. Vänd ner tomater och vodka, salta och peppra. Låt sjuda i kanske tio minuter. Grovhacka persiljan och riv citronen. Koka pasta och vänd ner i såsen. Toppa det hela med citronzest och persilja.

Visste du förresten att ansjovis (Skarpsill) heter Sprattus sprattus på latin? Kanske det mest rimliga namnet ever.

Sorry, but not sorry

Man kanske "borde" vara en sån där härligt spontan person. Men alltså. Nej. Det är jag inte. Jag mår bra av att planera. När man kan lägga in alla aktiviteter i olika färger i Googlekalendern och skriva to-dolistor. Det betyder inte att jag inte gillar spontana sushi-möten eller öldrickande, men å andra sidan: är det något man verkligen vill göra, eller någon man verkligen vill träffa, ja då får man planera. Det är min fasta övertygelse. Och rör det fler än två personer, ha ha lycka till med era spontana möten!

Nu under våren har agendan varit full. Alldeles för full. Jag har stundtals blivit stressad bara av att titta i kalendern. Men jag har kommit på en lösning: jag ska planera in att inte göra någonting. Och med ingenting menar jag binge-titta på "Unbreakable Kimmy Smith" och laga god mat. Typ vegansk husman.

En sån jävla bra linsfärslimpa
2 1/4 dl gröna linser
4 1/2 dl vatten
2 buljongtärningar

3 msk krossade linfrön
6 msk vatten

2 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
1 stjälk selleri
1 stor morot
1 röd chili eller lite sambal
1/2 röd paprika
olivolja
torkad timjan
malen spiskummin
rökt paprikapulver
malen kummin
salt
svartpeppar

1 1/2 dl havregryn
knappt 1 dl vetemjöl

3 msk tomatpuré
1 msk balsamvinäger
1 msk honung

Gör så här
Koka linserna mjuka i buljong. Låt rinna av och mixa sen 3/4 av linserna till en smet. Låt linfrön och vatten stå kallt i 30 minuter. Sätt ugnen på 200 grader.

Finhacka vitlök, lök och grönsaker. Stek mjuka i olivolja. Krydda och smaka av med salt och peppar. Låt svalna något. Blanda linssmet och hela linser med grönsaker och linfröröra i en bunke. Rör ner havregryn och mjöl. Blanda ordentligt, salta och peppra eventuellt mer.

Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och tryck ner smeten. Rör ihop tomatpuré, vinäger och honung och bred över limpan. Grädda i mitten av ugnen i ungefär 45 minuter. Täck limpan med aluminiumfolie ifall den får för mycket färg. Ta ut och låt svalna en stund så är det lättare att skära upp. ÄT. Receptet hittade jag här.



Bra limpa. Mycket bra! Hejmeder.

Ge mig mer

Jag gillar kontrasterna som mitt liv ibland bjuder mig på: att ena helgen dricka spritiga drinkar på hemliga barer, bruncha i bygg- och folkvimlet på Heurlins plats och ramla i säng sent. För att nästa helg åka ut till en liten ö med ungefär 20 bofasta, yoga och meditera i 5 timmar om dagen, äta vegansk raw food och få tre muggar saltat citronvatten istället för frukost. Jag vill inte välja. Jag vill ha allt (utom kanske just det saltade citronvattnet). Tror ni man kan få det?

Jag vill också ha asiatisk-isch kryddig grönsakssoppa med nudlar och det vet jag att iallafall hur man åstadkommer.

Spicy soppa med tofu
4 port

250 gram svamp
1 stor burk bambuskott
2 vitlöksklyftor
1 msk sambal badjak
salt
2 tummar färsk ingefära
olja

3 msk soya
3 msk mirin
2 msk vinäger
1 krm vitpeppar
1 1/2 l vatten
3 grönsaksbuljongtärningar

1 eko-ägg  
200 gram fast tofu
200 gram edamamebönor
3 vårlökar
   
Gör så här
Hacka svamp i rätt stora bitar. Stek i olja i en stor gryta tills de fått lite färg, ca 3 minuter. Mortla vitlök, sambal, salt och skalad och finhackad ingefära till en pasta. Tillsätt i grytan tillsammans med bambuskott och låt fräsa någon minut. Blanda ihop soja, mirin, vinäger och vitpeppar. Rör ner i grytan tillsammans med grönsaksbuljong och vatten.

Låt sjuda ihop i en kvart. Ta av plattan, rör upp en virvel och häll långsamt i uppvispat ägg medans du fortsätter röra. Skär tofu i centimeterstora tärningar och vänd ner tillsammans med bönorna. Smaka av soppan med vinäger och soya. Servera med strimlad vårlök.

Vem vet vad kommande helg bjuder på? Jag! Det blir peruansk matlagningskväll på lördag i Global Picnics regi. Det finns fortfarande platser kvar så vill du bli inspirerad, laga spännande mat och äta gott tillsammans med fina människor - läs mer och anmäl dig här. Du vill inte missa det, trust me on this one.

Fiskfantasier

Ni vet när man har ätit något och en tid efter kommer på sig själv att sitta och dagdrömma om just det? Den perfekt balanserade sältan och kryddigheten, hur den frasiga paneringen mötte krämig frisk dipsås och hur väl den beska ölen passade till. Att vi avnjöt dessa små firrar av perfektion i strålande solsken på en vindstilla altan gjorde ju inte saken sämre direkt.

Vansinnigt gott helt enkelt!

Pankofriterad ansjovis
1 burk ansjovisfiléer
vetemjöl
uppvispat ägg
pankoströbröd

1 dl majonnäs
1 dl turkisk yoghurt
citronzest av 1 citron
2 msk kapris
1/2 kruka dill
salt
svartpeppar

Gör så här
Börja med dipsåsen: blanda majonnäs med yoghurt och citron. Hacka kapris och dill, vänd ner. Smaka av med salt och peppar. Låt stå och gotta till sig till servering.

Ta upp ansjovisen och låt dem rinna av lite. Doppa dem först i vetemjöl, sen i ägg och till sist i pankoströbröd. Värm olja i en kastrull till 170 grader, fritera ansjovisen, några i taget, tills de är gyllenbruna. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper. Klipp över lite dill och servera med dipsås och klyftor av citron.

All heder åt pappa PeHå som övertalade oss att detta var det utlimata pre-påsk-lunch-snackset!

#primaveraparty

Även om bloggen och bloggandet i sig är en mindre central av mitt liv just nu, är resultatet av det inte desto mindre närvarande. Jag tänker framförallt på alla de olika människor jag fått förmånen att lära känna. Som Lotta, som nu är en sån självklar partner in crime, fastän vi för några år sedan inte visste att den andre existerande. Och nu ska vi åka på semester ihop! Hur coolt?

Eller alla goa, roliga, entusiastiska, smarta knäppskallar i vårt lilla göteborgska matbloggsnätverk som jag får träffa med ojämna mellanrum. Först smider vi planer, sen lagar vi något gott på varsitt håll, sen kommer Pernilla på en bra hashtag, sen ses vi hemma hos någon (inte helt sällan Charlotta), fotar och Instagrammar. Sen äter vi. Och pratar. Sen äter vi lite till. Och sen lite ytterligare medans vi avhandlar livets väsentligheter. Fint som satan är vad det är.

Igår hade vi italienskt vår-tema. Nästan alla var där, men Paolo och Sofie kunde tyvärr inte komma.

Torta di ricotta al limoncello
(eller Limoncellocheesecake)

100 gram fullkornskex
100 gram smör

250 gram ricotta
4 ägg
1 dl socker
1/2 dl limoncello
3 gräddfil
1/2 tsk vaniljpulver

1 dl gelésocker
1 dl limoncello
2 msk citronsaft

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Mixa kexen till smulor, smält smöret och blanda. Tryck ut i en springform och förgrädda i tio minuter.

Blanda ricotta, ägg, socker, limoncello, gräddfil och vanilj till en smet. Häll i formen, sänk värmen till 125 grader, grädda i mitten av ugnen tills smeten har stannat. Hos mig tog det nästan en timme, men håll koll, ugnar är ju så olika. Ta ut och låt svalna.

Koka upp gelésocker, limoncello och citron. Låt sjuda i någon minut. Häll sedan på den svala kakan. Kyl tills gelén har stelnat.



Som ni ser hade min torta god konkurrens. Choklad- och mandelkaka med grädde och jordgubbar. Nutella- och chokladtårta och chokladcheesecake. Inte konstigt att man hade ett hysteriskt lyckogrin över hela ansiktet.

Eko

Matinspiration tar aldrig slut. Jag lagar kul och bra mat, äter en massa gott på annat håll. Jag har #flamingofredag, går på kokboksrelasemingelparty och poppar kastrullpopcorn från Wepopop.

Men ibland tar orden och texterna slut. Som om jag använt upp den där asken med bokstäver. Tar fram den, skakar utan att få ett ljud tillbaka. Öppnar locket, vänder den upp och ner och i bästa fall får jag ett litet skiljetecken i ena ögat. Det gör mig lite besvärad, men annars mår jag bra.

Jag äter rödbetshummus med smulad fetaost till våfflor. Då kan man inte annat än må bra.

Rödbetshummus
2 tetra förkokta kikärtor
6 små kokta rödbetor
1 tsk sesamolja
2 msk olivolja
saften av 1 citron
salt

Gör så här
Mixa, smaka av med salt och citron.



Vi ses vänner.

Fungiförtjusning

På dejt, vi skrattar och har det rätt så trevligt. Så drar jag fram mitt förmodade trumfkort och ba’: "Ska du med hem och titta på min svamp?". Det är då det blir tryckt stämning och hen ursäktar sig men något om en tvättid. Kan någon förklara vad jag gör fel? Jag menar, VEM blir inte imponerad av egenodlad ostronskivling? Well well, jag antar jag helt enkelt inte träffat rätt person än...

Vill du inte heller ha en fortsättning på din dejt? Då rekommenderar jag dig att beställa ett svampodlingskit - mycel och pellets - hos ecofungi.se. Allvarligt talat, det är jättekul och svampen växer så snabbt att du nästan kan se det med blotta ögat. Var försiktig så att svampblocket inte torkar ut. Sen skördar du, förväller och lagar soppa.

Potatissoppa med svamp och zucchini
4 port

1 gul lök
3 mjöliga potatisar
smör
1 liter vatten
2 1/2 dl grädde
2 buljongtärningar
1 dl vitt vin
1/2 dl hackad persilja
1/2 dl hackad gräslök
salt
svartpeppar

250 gram färsk svamp
1 zucchini
japansk soja
svartpeppar

Gör så här
Finhacka löken. Skala och skiva potatisen tunt. Stek dem båda i smör i en större gryta. Tillsätt vatten, buljongtärningar, vin och grädde. Låt sjuda under lock tills potatisen är riktigt mjuk. Vispa soppan så att den blir halvslät.

Hacka svampen och zucchini i bitar, ganska stora. Stek på ganska hög värme, tillsätt soja och svartpeppar i slutet.

Vänd ner persilja och gräslök i soppan. Smaka av med salt och peppar och eventuellt en skvätt vinäger. Fördela i skålar och toppa med en rejäl skopa svamp- och zucchiniblandning.

Dominoeffekten

Jag kan inte förneka det: jag var en mindre bra arbetstagare under en period sent förra året. Av flera olika anledningar kände jag mig omotiverad, ostimulerad och faktiskt lite lat. Men sen var det som om någon (antagligen jag själv) slog på ett relä. Nu har jag energin åter. Jag vet inte varifrån den kom, men jag hittade den. Kanske är det grejen att faktiskt få uppleva dagsljus, eller att jag fått ett gäng roliga projekt på halsen, eller så var det bara dags helt enkelt. BRA känns det och nu gäller det att förvalta den här känslan.

Det ena brukar ge det andra när det gäller motivation och nu har även längtet (ja det är ett ord) att laga riktigt sjysst mat har kommit åter. Och det är jag om möjligt ännu mer glad över. Det borde ni också vara - kolla bara här!

Indisk gryta med bönor och mozzarella
4 port

3 morötter
2 små gula lökar
2 vitlöksklyftor
2 msk finriven färsk ingefära
1 msk garam masala
2 tetra krossade tomater
2 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
1 nypa chiliflingor
2 tetra (eller burkar) blandade bönor
vinäger
salt
125 g mozzarella
2 dl skalade mandlar
färsk koriander
vårlök

Gör så här
Börja med att rosta mandlarna försiktigt i en torr panna. Lägg åt sidan.

Finhacka lök och vitlök. Skala och riv morötterna. Fräs dessa mjuka i olja tillsammans med ingefära och garam masala. Tillsätt tomat, vatten, buljongtärning och chili. Låt sjuda under lock i femton minuter.

Mixa så gott som slätt med stavmixer. Vänd ner bönorna och låt bli varmt. Smaka av med vinäger och salt. Ta av plattan, skär osten i kuber och blanda ner tillsammans med mandlar. Toppa grytan med färsk koriander och strimlad vårlök. Servera med exempelvis rostad blomkål blandat med matvete.

Inspirationen kommer från boken "Mera vego - mat för hela familjen". Receptet hittade jag här.

Gott! Vego! Smakrikt! Hurra!

Ho ho

Den här enastående ugglan som det pratats om?
Superb owl. *badabish*

Okej förlåt. Jag återgår till det jag kan: laga mat. HÄR har ni en riktig Super Bowl.

Het linssoppa med ananas
(minst) 4 port

1 gul lök
1 liten purjolök
1 vitlöksklyfta
1/2 röd chili
1 rågad tsk stark curry
1 rågad tsk spiskummin
1 msk färskriven ingefära
1 lagerblad
2 dl röda linser
1 1/4 l vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
1 tsk sambal badjek
1/4 huvud blomkål i små buketter
2 dl färsk ananas i små tärningar
1 msk rödvinsvinäger
saften av 1 lime
färsk koriander

Gör så här
Finhacka lök, purjo, vitlök och chili. Låt dessa stekas mjuka i olja i en gryta. Tillsätt curry, spiskummin, ingefära och lagerblad. Fräs tills kryddorna doftar mycket. Tillsätt sköljda linser, vatten, buljong. Låt småsjuda under lock tills linserna är nästan klara.

Tillsätt sambal, blomkål, ananas och lime och låt sjuda några minuter. Smaka av med vinäger, svartpeppar och salt. Toppa soppan med en klick yoghurt och färsk koriander.

Jag har historisk sett varit oerhört skeptisk till frukt i mat. Men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. Halvvägs där vi är nu kom jag på att det egentligen bara är frukt i varm mat som jag inte gillade. Men nu vet jag vad det riktiga problemet är: varm banan i mat. Satans avkomma. Vad säger ni? Jej eller nej till frukt i mat?

Färsk ananas i soppa däremot - det var riktigt lyckat. Den blir så söt och bryter av hettan på ett väldigt bra sätt. Testa! Ursprungsreceptet hittade jag hos fröken Dill - hennes smaklökar kan man lita på.