Matprat

Det var en bra dag i tisdags. Jag fick prata mat i flera timmar, och det är ju kanske nästan det bästa jag vet. Anna-Lena Bjarneberg och Stefan Edetoft visade sig vara två väldigt sympatiska människor med en förmåga att göra så man kände sig bekväm. Nu på lördag i GPs Två Dagar kommer den första delen i en artikelserie kallad "GP Foodie". Två veckor efter det kommer ni får njuta av mitt vackra anlete och antagligen de mest smashing bilder ni har sett på chokladcreme och pistagebakad torsk. Jag är spänd på resultatet det ska jag inte neka till. Men hur klyschigt det än låter så ångrar man ju oftast bara det man inte gör, eller hur?

Vi pratade som sagt om mat. Idéer, matupplevelser, inspiration, resor, barndom, matlådor, restauranger, förebilder, råvaror. Jag fick frågan om bra matlådemat och kom att tänka på grytor. Som den här smakrika, fräscha men ändå värmande soppgrytan.

Kycklinggryta: vin, svamp och bönor
6 port

2 st gula lökar
2 vitlöksklyftor
750 gram svensk kycklinglårfilé
salt och peppar
2 tsk torkad oregano
3 msk tomatpuré
2 st hönsbuljongtärningar
6 dl vatten
2 burkar krossade tomater
3 dl vitt vin
1 st "medelstor" kålrot

500 gram färska skogschampinjoner
salt och peppar
1 burk Black eye-bönor
200 gram haricots verts
1 kruka färsk timjan

Gör så här
Finhacka lök och vitlök (hur många recept jag skrivit börjar inte med detta?), fräs mjuk och glansig i smör i en stor gryta. Putsa kycklingen och dela i bitar, låt fräsa med ett par minuter med löken. Salta och peppra måttligt. Tillsätt oregano, tomatpuré, buljong, vatten, tomat och vin. Skala kålroten och dela den i munsbitar. Låt alltsammans sjuda under lock i ungefär 30 minuter.

Under tiden: skiva svampen och stek i smör med salt och peppar. Skölj bönorna. Tillsätta samtliga bönor och svampen till grytan och låt alltsammans koka upp. Ta grytan av plattan och strö över finhackad timjan.

Det här värmde gott. Mättande utan att vara alltför tungt. Jag har märkt att det är superbra att alltid ha lite vitt vin i kylen, kan lyfta vilket(/n) ko(c)k som helst. Med matig kålrot i behöver du liksom inga tillbehör. Men för den hungrige, kanske lite bröd? Black eye-bönorna var en trevlig ny bekantskap med sin nötiga smak.

(Nu gjorde jag sådär mycket mat igen. Hur många tror jag att jag är egentligen?)

Nu packar jag ner det sista inför resan 1568 km norrut. Ryssmössan, aka den syntetiska björnf****n, är på. Nu åker vi!