En bra söndag

Ibland ser man frågan i intervjuer med mer eller mindre kända personer: Vad för råd skulle du vilja ge till ditt yngre jag? Då haglar klyschorna: tro på dig själv, ta ingen skit, följ dina drömmar. Bra råd förvisso, men till mitt svar vill jag tillägga: uppskatta husmanskosten du blir serverad snorunge! Prisa kokt torsk med äggsås istället för att gnälla, muttra inte över stek, potatis, sås och pressgurka som ni fick hos farmor, njut av dillköttet istället för att önska att du fick spaghetti och köttfärssås.

Med det sagt, så bjuder jag idag på husmanskostens krona - Kalops! You know you love it. Inte så mycket meat free monday här kanske, men å andra sidan var det ju igår jag och Syster njöt av denna skapelse. Vi parkerade oss i soffan från klockan 15 till 21 för filmmaraton. Endast med avbrott för toabesök, kalopsintag och Häagen-Dazs-skopning. Ett alldeles utmärkt sätt att avsluta helgen om du frågar mig.

Kalops på mitt vis
4 port

1 kg högrev
smör att steka i
1/2 msk mjöl
5 mindre morötter
2 stora gula lökar
vatten
15 kryddpepparkorn
5 hela nejlikor
1 tsk salt
1 krm peppar
1 msk fisksås
1 msk viltfond
4 lagerblad
1/2 msk potatismjöl

Gör så här
Putsa köttet och skär det i grytbitar. Stek lite i taget i smör, på ganska hög varme så att det får färg. Lägg över i en större gryta eller kastrull. Pudra över mjölet. Skär lök och morötter i ganska stora bitar. Lägg i grytan och häll på vatten tills kött och grönsaker är helt täckta. Tillsätt alla kryddor. Låt sjuda under lock i drygt 1 1/2 timma, gärna mer. Ju längre desto bättre är ledordet här. Ta av grytan från plattan och rör ner redningen. Servera med kokt potatis, rödbetor och pressgurka. Kan det bli bättre? Knappast.

Vadfalls, fisksås i kalopsen? Jorå, kan Heston B tillsätta den i sin köttfärssås så kan väl jag ha den i min kalops. Denna umamibomb gör sig fint i grytan ska ni se. Och vet ni vad? Det är verkligen svårt att få en skål med kalops att inte se ut som hundmat.

Salomella, migrän och så lite kryddor

För hundra år sedan var jag i Marocko. Mitt intresse för mat i alla dess former hade inte riktigt samma proportioner som idag, men vissa matminnen kan jag allt leta fram. Färskpressad apelsinjuice på stora torget i Marrakech. Att man alltid fick en skål med fantastiska oliver som aptitretare. Jag hade lyckan att resa med ett sällskap som inte gillade oliver = fler till mig! Lammfärstagine med katrinplommon. Fina minnen det. Sen att mitt resesällskap tog med sig Salmonella (true story!) hem, det är en annan historia...

Salmonellan till trots, så lockar den marockanska maten idag. Jag bannar den yngre versionen av mig själv att jag inte köpte med en tagine hem (men det borde väl gå att få tag på här hemma någonstans?).

I våras gjorde jag en tolkning av marockansk vego-tagine, fast tillagad i vanlig kastrull. Nu har jag testat en typisk marockansk kryddblandning, nämligen Ras el hanout. Namnet betyder typ "det bästa butiken har att erbjuda". Vilket i sin tur alltså betyder att ingen Ras el hanout är den andra lik. Den kan innehålla upp till 30 olika kryddor och du hittar ofta ingefära, koriander och spiskummin i kryddbladningen. Det här var det bästa russinbutiken hade att erbjuda:

Ras el hanout
1 tsk malen spiskummin
1 tsk malen ingefära
1 tsk gurkmeja
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
1 tsk koriander
1 tsk kryddpeppar
1/2 tsk muskot
1/2 tsk svartpeppar
1/2 tsk malda nejlikor
1/2 tsk chilipeppar
1/2 tsk anis
1 lagerblad

Gör så här
Stöt lagerblad och anis. Blanda med de övriga malda kryddorna. Förvara i tättslutande burk.

Sen så slängde jag densamma i en gryta med tomat, kikärtor, haricots verts och citron. Och några dagar senare använde jag den som rub på laxfiléer. Mycket fint! Bara doften i burken kan få en att må bra.

Annars då? Ja förutom att vara lite bitter över migränen som slog till mitt i trevligaste bloggkalaset på kommunikationsbyrån Truth (jag stannade inte ens till maten, fattar ni hur illa det var?!) så är det ju ändå helg som står för dörren. Det betyder den här veckan: kalopskok, förrådsstädning och filmmaraton med Syster. Inte så pjåkigt alls! Några filmtips kanske?

Vill ni läsa mer om bloggkalaset kan ni göra det bland annat här. Även om jag inte stannade länge så får jag tacka ödmjukast för att jag fick komma, för den välfyllda goodie bagen, men framför allt alla som var där.

Olympisk lunch

Matlådans okrönta drottning, det är jag det. I glädje och sorg, i medgång och motgång, i sjukdom och hälsa - som man säger (eller vad det vid något annat tillfälle?). Men inte ens jag kunde tacka nej när jag blev inbjuden på provsmakning av en tävlingslunch!

Tillsammans med ett gäng glada bloggare och annat löst folk blev jag inbjuden att smaka på Fazer Culinary Teams tävlingsbidrag till Kockolympiaden. Utmaningen är följande:

"den får maximalt kosta 35 kr (3,50 EUR) per person och ska bestå av en soppa till förrätt, en varmrätt av vardera kött, fisk och vegetariskt, en salladsbuffé och en dessert. Allt ska dessutom vara gott, innovativt, näringsrikt och vackert presenterat. Under tävlingen ska alla lag tillaga sin meny för 150 personer på högst fem timmar. Råvarorna får bestå av max 50 procent halvfabrikat."

Ja jäklar vilken utmaning. Och jäklar vilken lunch! Och jäklar i min lilla (mat-)låda, vad mätt och glad jag var efter den bjudningen.

JORDÄRTSKOCKSOPPA
med räkor, kålrot och jordärtskocka vända i räkolja och dill fylld med getost, bakad pumpa och hjortronkvarg,

RÖDBETA OCH MATKORNBOLL
garnerad med mylta och ärtskott

STRÖMMING
gräddfil- och senapsmarinerad med potatispuré, sallad på gurka, fänkål och äpple,
raspad pepparrot, rårörda lingon och brynt smör

RENSTEK
späck- och örtbakad med kantarellfylld rulle på vita rotfrukter,
palsternacka, persiljerot, selleri och potatis rullad i nötgremolata
Västerbottenostfras, messmörssås och picklad rödlök

CHOKLADMOUSSE
med mörk choklad, varvad med havtorn och marinerade päron,
valnötscrunch och lakritscrisp

Vad säger man? Förutom att guldmedaljen enligt mitt tycke redan är i hamn. Rödbetsbollen avgick med seger i poppis-klassen, jag tror det blir riktigt dålig stämning om inte receptet delges efter tävlingens slut. Men jag diggade även västerbottenostfraset med smak av renhjärta(!).

Lagets mentor Kurt Weid, lagledaren Joakim Mueller
och små skedar med räkröra att toppa sin soppa med.

Tack för maten! Min definition av "lunch" kommer aldrig vara sig lik igen...

Nya tider

Gå och lägga mig i tid...blabla... äta fem portioner grönt om dagen...yadayada... motionera, minst två gånger i veckan... blabla... plocka in den rena tvätten med en gång... mummelmummel... mindre tv - mer böcker... osv... dricka vin endast på helgen... blabla... sluta okynnessurfa på nätet... yadayada... Det kan väl inte bara vara jag som börjar älta sådana här grejer nu när sommaren är slut och hösten tar vid? Det blir ju en nystart som heter duga för mig på många sätt, på gott och ont.

Högst på min utförandelista står fortfarande att "hitta-liten-men-ändå-rymlig-lägenhet-med-hyfsad-hyra-och-balkong-gärna-i-majorna" (jag fick ganska snabbt ge upp kraven på fungerande kakelugn i varje rum, nyrenoverat kök, jacuzzi på balkongen och tillhörande poolpojke). Förhoppningsvis kommer detta lösa sig inom snar framtid och då är det dags för andra utmaningar. Detta är mina ambitioner och förhoppningar i mat- och dryckesväg under kommande höst och vinter:

- lära mig att uppskatta vitt vin
- och på tal om vin, hellre köpa en lite dyrare flaska än två billiga
- äta mer musslor och skaldjur
- köpa mig en lergryta och börja experimentera
- återupptäcka klassiker så som kokt torsk med äggsås och kålpudding
- testa de där nattjästa bröden/fusksurdegsbaguetterna som "alla" pratar om
- bjuda hem folk för en redig Afternoon tea
- testa att göra egen korv
- att välja restauranger jag inte ätit på istället för de beprövade säkra korten

Hur ser ert kommande vinterhalvår ut? Har ni några spännande/knäppa/roliga/intressant matidéer och mål? Hit me!

PS. Tack så hjärtligt för fina kommentarer på förra inlägget. Det kommer ordna sig bra. Kram på er alla.

Det blir nog bra ändå till slut, tror Tant Russin.

Läget

Gott folk, det är inte bara semesterblues och snart-är-sommaren-slut-depp som gjort att jag varit lite nere. Saken är den att Michael och jag ska separera. Det har gjort att tanken har varit på alla andra ställen förutom här på bloggen (nu överdrev jag visst lite, jag har allt saknat er). Det har varit, och är fortfarande, ledsamt. Men jag mår ganska bra. Och jag vet att allt kommer bli mycket bra så småningom.

Vad som har upptagit mycket av min fritid är praktiska bekymmer. Och den största posten: lägenhetsbyte (med betoning på hets). Jesus, det är verkligen en heltidsyssla! Det ska klickas och ringas och mailas och besökas och lirkas och funderas. Jag tror att det kommer ordna sig bra, bara jag har lite tålamod och is i magen.

När någon försvinner ur ens liv, då får man försöka fylla det tomrummet med andra saker. Som till exempel nya bekantskaper. Låt mig presentera Brassica oleracea. Mer känd som Palmkål. Eller svartkål om ni hellre vill det. Det sägs vara en korsning mellan savoykål och grönkål. Och används precis som dessa. Mycket mumsig alltså.

Ann-Louise bjöd på sådan fantastisk linssallad sist vi sågs. Linser, kapris och russin blandade i en grymt god vinägrett med lite exotiska smaker. Jag tog fasta på just detta och serverade mig själv en väldigt annorlunda med grymt god lunchsallad.

"Best Lentil salad ever" the Russin Edition
2 stora portioner

3 dl kokta belugalinser
1 dl russin
1/2 dl kapris
1 dl tärnad mango
1 palmkålshuvud
1 fänkålshuvud
3 schalottenlökar
olivolja

vinägrett
3 msk olivolja
2 msk äppelcidervinäger
1/2 msk flytande honung
1/2 msk senap
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
1/2 tsk spiskummin
1/4 tsk gurkmeja
1/4 tsk malen koriander
1/4 tsk malen kardemumma
en nypa cayennepeppar
en nypa malen nejlika
en nypa malen muskot
en nypa malen kanel

Gör så här
Om du inte har färdiga linser, börja med att koka dem. Rör ihop alla ingredienser till dressingen och blanda med linserna, kapris och russin. Låt stå och gona sig lite. Fräs sedan grovhackad kål med finhackad schalottenlök och strimlad fänkål. Vänd ner kålfräset i linsblandningen. Toppa med smulad fetaost. Gööööött!

Ps. Det kan tyckas vara en smula förolämpande att delvis bli ersatt med kål, men vi matnördar vet ju bättre än så...

Mat är medicin

När man egentligen vill gräva ner sig i en jordig grop, dra en våt filt över huvudet och stänga in sig i källarförrådet, det är då det gör som allra bäst att gå ut och träffa folk. Så igår cyklade jag efter jobbet hem till Michael som bjöd in oss till matbloggsträff. Härligt trevligt och djupt matnördigt som vanligt!

Sensommar var temat och det bjöds på en jäkla buffé. Vi var fler än någon gång förut, jag tror till sist att vi landade på 13 pers! Pajer, piroger, saft, sallader, cheesecakes, mjuka kakor, hårda kakor, is-thé och praliner... Och en potatisfrittata toppad med massa massa svamp och rosmarin hade jag med mig.

Vad som var godast på buffén det låter jag vara osagt men mätt blev jag. Så mätt att jag var tvungen att sova på rygg.

Vaknade och kände mig lite lättare i sinnet faktiskt. Mat och glada människor är en bra medicin. Har jag hittat orken? Oklart, men temporärt var den här, vi får se om den stannar. Tills dess, fridens liljor!

Orken

Ibland orkar man bara inte. Laga mat till exempel. Eller blogga. Vad gör man då? Bjuder hem sig till syrran och låter henne fixa biffen (med hjälp av Paolo). Och låter sen bilden och receptet tala för sig själv.

Insalata di riso con gamberetti
4 port

3 dl långkornigt ris
1 msk olivolja
1 kg räkor med skal färska eller djupfrysta
1 gul paprika
0,5 färsk gurka
16 körsbärstomater
12 salladsärtor
10 gröna oliver

dressing
3 msk olivolja
1 msk balsamvinäger
1 pressad vitlöksklyfta
10 strimlade basilikablad
0,5 msk finhackad timjan
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Gör så här
Koka riset al dente i saltat vatten och spola hastigt av med kallt vatten ­ i ett durkslag. Låt rinna av och häll över i en salladsskål. Tillsätt olivoljan, rör om och låt svalna. Koka salladsärtorna i en minut ­i lättsaltat vatten. Skala räkorna, skär paprikan i strimlor, skär gurkan ­ i tärningar och dela körsbärstomaterna­ i kvartar. Lägg alltsammans i skålen med ris, tillsätt salladsärtor och oliver.

Rör samman alla ingredienser till dressingen i en skål och häll den sedan över riset. Blanda väl och smaka av med salt och peppar. Ett lantbröd är gott till.

Gott, till och med jättejättegott. Vill man hellre ha ett glas vin än bröd till så tar man det. Eller så gör man som vi gjorde och tar både och.

För övrigt: Tant Russin är inte i högform. Det är inte ens jag som tagit bilden. Men jag återkommer nog till min vanliga form (alltså toppformen) så småningom. Slut på meddelandet.

Update: Jag trodde jag hittat den, orken. Men det var fel sort. Typiskt.

En smak av Island

Elva oförglömliga dagar på Island. Naturen var så ombytlig och varierande så man trodde man flugit mellan kontinenter. Djupa fjordar, höga raviner, karga slätter, vassa klippor, eviga glaciärer, höga vattenfall och månlandskap. Otroligt!

Vi körde alltså ringvägen, väg nummer 1, runt ön. Överlag var det väldigt enkelt att hitta, det finns liksom inte så många vägar på Island. De flesta orter/byar/städer är var så små att det var bara att ta en raggarrunda med hyrbilen så kom man direkt på det bokade hotellet så småningom.

Det är himla svårt att säga vad som var det allra bästa under resan, men att få se knölvalar dyka, det är väldigt väldigt svårslaget.

Vad vi gjorde mer under resan? Frågan är snarare vad vi inte gjorde?

Klädd för valsafari!

Den obligatoriska islandshästridningen

Snöskoter på Vatnajökull

Tittade på saker...

Körde jättstor bil i terräng

Jag hade faktiskt tänkt att köpa ett sprillans nytt och kraftfullt regnställ till resan, men vilken tur att jag aldrig kom iväg, för vi hade sol varje dag! Några små droppar regn någon minut under en av dagarna i Reyjkavik, men annars - nada.

Vi såg inte bara valen i havet utan också på menyerna. Tillsammans med bland annat häst, lunnefågel och haj. Jag smakade en bit gravad val, men mer exotiskt än så blev det inte. Övriga maten då? Blandade omdömen måste jag få säga. På "riktiga" restauranger fick vi superbra mat nästan alla gånger, medan billigare mat på rastplatser och vägcaféer lämnade övrigt att önska. Någon kväll testade vi buffé på hotellet, enda gången om jag säger så. Inte värt pengen helt enkelt. Men ute i ödemarken fanns inte alltid så många alternativ.

Under de första dagarna lärde vi oss också att picknick var det enda rätta lunchalternativet. Köp några frallor, ett gäng bananer och varsin Skyr så har du bästa lunchen. Intages med fördel på en utsiktsplats efter någon timmes vandring. Din vattenflaska fyller du på i bergsbäckarna!

Några matiga guldkorn under resan: Pakkhuset i Höfn där jag åt langustrar (mindre version av hummer).

På stadshotellet i Selfoss där det bjöds på getoströsti och grönsaksexplosion.

I en liten stad på östra Island inmundigades dessa lokala ostar. Den ena ackompanjerades med maskros(!)honung.

På grymma Icelandic Fish&Chips i Reyjakavik där vi åt... Fish and Chips på isländskt vis.

Och utan bilder, men med tydliga minnen: trerätters på Sjavargrillid i Reyjakvik. Bra service, prisvärt och mycket mycket gott!

Den isländska ölen föll oss på läppen. Flertalet sorter fanns, både micro- och macrobryggda. Gull och Viking var standard. Min favorit blev den på glaciärvatten gjorda Vatnajökull.

Sen så var det det här med lakritsen. Islänningarna verkar helt besatta av det svarta guldet, utbudet var enormt! Och bäst av allt: Djupur! Chokladöverdragna lakritspluttar. Bästa road trip-godiset som ni ser.

Bilder gör ju inte alltid miljön rättvisa, men smaka på det här!

 

Avslutningsvis: får ni någon gång chansen att åka till Island. Gör det! Häftigare land får man leta efter.

B-day

Idag har vi ett födelsedagsbarn att fira! Gissa vem?! Va, va, va?! Helt korrekt, ert favoritrussin har idag nått level 29 i livets Tetris.

Idag börjar även Way Out West-festivalen här i Göteborg, så sämre födelsedag kan man ha. I födelsedagspresent önskar jag mig således en regnfri helg. Vad jag inte kommer missa: Blur, Anna von Hausswolff, First Aid Kit, Kraftwerk, Florence + the machine och Refused. Förhoppningsvis upptäcker man även några nya favoriter.

Igår för-firade jag lite med familjen. Min ursprungliga plan var att vi skulle äta middag ute på lokal. Men sen insåg jag att: man får det precis som man vill ha det om man gör det själv. Således, middag på hemmaplan. En snudd på perfekt torskrygg med rödbetor och friterad kapris (kommer till detta framöver). Och efterrätt givetvis, ska det firas så ska det. Eftersom jag var diktator för kvällen så skippade vi tårtan och gick istället på en variant av en mousse som Emma bjudit på innan.

Stracciacellamousse med blåbär
4-5 port
1 burk kesella vanilj
1 dl florsocker
100 gram Lindt choklad blåbär
2 dl vispgrädde
färska blåbär
mandelflarn

Gör så här
Hacka chokladen ganska fint. Vispa kesella och florsocker någon minut på lägsta hastighet med elvisp. Rör ner 3/4 av chokladen. Vispa grädden toppig, blanda med kesellaröran och vispa ytterligare med elvispen på låg hastighet. Fördela i portionsglas. Ställ in i kylen minst 30 minuter (hit går det att förbereda). Vid servering, toppa med resten av chokladen, mandelspån och färska blåbär.

Syrligt, krämigt, knaprigt. Gott som tusan! Konsistensen blev luftig och samtidigt fyllig. Jag tänker mig att man kan smaksätta med andra bär, likör och/eller nötter? Enkelt var det också, alltid ett plus.

Vad jag fått i present? Ett restaurangbesök och en ost- och vinprovning. They know me so well...

Hemma

När man kommer tillbaka från semestern med minus på kontot och plus på vågen, då vet man att man gjort rätt (eller?)!

På hemmaplan efter elva intensiva och oförglömliga dagar. När vi rensat bland (de 1000) bilderna och jag har samlat mina intryck ska jag bjuda på en reseberättelse. Men kontentan kan jag ger er nu: oslagbart!

Just nu sitter vi lite halvmosiga framför varsin dator och försöker komma på banan igen. Kylskåpet ekar tommare än tommast och packningen ligger lite överallt. Mjukisbrallorna är på och blommorna vattnade.

Ska man vara borta ett gäng dagar, då vill man ju inte lämna ett gäng råvaror helt oanvända och bortglömda. Två krukor koriander och en kruka mynta stod och mådde som bäst i köket två dagar innan avfärd. Ett varv inne i hjärkontoret och det resulterade i den här dip-såsen. En aningens lik den heta myntaröra man kan bjudas på på indiska restauranger.

Het koriander- och myntadip
2 krukor färsk koriander
knappt en kruka färsk mynta
2 msk solrosfrön
saft av 1 1/2 lime
1 hel röd chili
2 scharlottenlökar
2 vitlöksklyftor
1 msk olja
socker
salt

Gör så här
Skala och hacka lökarna. Mixa samtliga ingredienser till en röra. Ta i lite chili åt gången om du är lite försiktig av dig. Smaka av med socker och salt. Låt stå en stund innan servering.

Sötsyrligt och hett, smakrik och med en bra textur från fröna. Dippa chips eller papadums. Rör ner i matyoghurt till en kall sås. Toppa din soppa eller gryta. Välj själv, men testa den!

Nu ska jag fortsätta skrota runt här hemma. Kanske inventera kyl och frys efter något ätbart. Fortsatt fin vecka vänner! Och håll utkik efter min reseberättelse!