Det är okej

Ibland är inte allt bra. Ibland är man sorgsen och vilsen. Ibland luktar ens fisar inte hallon och bakom rosévinsglaset i motljus döljer det kanske sig ögon fyllda med tårar. Men vet ni, det är okej det också. Det måste det få vara. Det kommer bli bra och till och med bättre.

Det jag brukar remittera mig själv, och det brukar hjälpa, är följande behandling: 1. vänner 2. god mat. Som till exempel en matbloggsträff i Kortedala där man tar med sig en brödsallad från Mellanöstern.

Fattoush på mitt sätt
2 tannourbröd (eller liba- eller pitabröd)
olivolja
malen sumak

1/2 huvud krispsallad
1/2 gurka
5 små tomater
1 gäng rädisor
1 färsk lök
1 näve valnötter
1 stort knippe bladpersilja
1 kruka färsk mynta

färskpressad citronsaft
olivolja
svartpeppar
malen sumak
vitlök

Gör så här
Sätt ugnen på 250 grader. Klipp eller rivbrödet i mindre bitar. Doppa i olivolja och lägg på bakplåtpappersklädd plåt. Strö över salt och sumak (som alltså är ett bär som torkats och malts och används för sin syrlighet). Baka i ugnen i ett par minuter, till bröden är kripsiga utan av bli brända. Låt svalna.

Riv sallad, strimla persilja och mynta. Ta bort kärnhusen på tomaterna och gurkan och skär i mindre bitar. Skiva rädisor och finstrimla löken. Vänd runt alltsammans, inklusive brödet och nötterna, på ett stort fat. Gör en dressing på olivolja, pressad vitlök, saft från en citron, malen svartpeppar och ett par kryddmått sumak. Smaka dig fram. Ringla över salladen - och ÄT. Om det är något av det fräschaste, krispigaste och godaste ni ätit i år? Diskutera i smågrupper (Facit: ja).

Jag tar inga risker i behandlingen utan jag plockar fram det tunga artilleriet: I morgon tar jag med mig halvåtta-gänget på spa. Jag har blivit inbjuden att spendera ett dygn på Vann vid Gullmar'n och vem skulle tacka nej till det? Mer vänner och mer mat - snart ska jag nog vara botad. Hej och puss.