söndag 14 augusti 2011

Mitt bästa svampställe

Det fullkomligt haglar blogginlägg, runt fikabordet-skryt och facebookuppdateringar om hur mycket kantareller folk har plockat. "5 liter kantareller - tjoho!" und so weiter. Jag vill också ha ju! Problemet kvarstår dock att jag inte har funnit något bra svampställe i närheten av Göteborg (än) och trava runt på måfå i skogen har visat sig ge dålig utdelning.

Mitt bästa svampställe är således min egen frys. Där finns det ibland både en eller flera påsar förvälld svamp från förra årets säsong, tack vare snälla mamma och pappa. Några liter torkade trattisar hittas även i skafferiet.

Gårdagen bjöd på en inte så rolig överraskning (som bland annat inkluderade besök på akuten), så jag bestämde mig för att försöka distrahera den skadade med en god middag. Kantarellrisotto, en något temporär lösning, men alltid något.

Kantarellrisotto

2 portioner som huvudrätt

200 gram förvällda kantareller
smör till stekning
salt
peppar

2 dl risottoris
3 schalottenlökar
1 klyfta vitlök
olivolja
1 dl vitt vin
1 liter buljong (jag använde grönsaksfond)
peppar
1 dl riven smakrik ost (Suecia)

Gör så här
Stek svampen i smör och salta och peppra lite efter smak.

Hacka lök och vitlök fint. Stek löken i olivolja i en traktörpanna, tillsätt riset och fräs ytterligare tills riset har blivit glansigt. Häll på vinet och låt koka in. Koka upp vattnet med buljongen, späd risotton efter hand. Sänk värmen, rör, rör, rör. Riset ska vara mjukt med ändå med lite tuggmostånd, det tar ungefär 20 minuter. Rör i osten och kantarellerna, smaka av med salt och peppar.

Servera med lite ruccolasallad, strö eventuellt över lite mer av osten och knaperstekt bacon.


Ris i alla dess former kan jag lätt vara utan, jag tycker det smakar mest ingenting och är allmänt menlöst. Men risotto, där kapitulerar jag. Det är en sådan rätt jag kan gå och längta efter flera dagar. Det är ändå hyfsat lättlagat, kan varieras efter humör och kylskåp och smakar bara gott! Risotto + kantareller, en ljuvare kärlekshistoria än så går väl inte att hitta?

Idag har sjuklingen även fått Tiparol, så nu börjar det arta sig. Kantarellrisotto må vara tröstmat, men med morfin kan den inte mäta sig.

Idag frostar jag av frysen, vad gör ni?

15 kommentarer:

  1. Risotton var gudomlig kan jag tillägga!

    SvaraRadera
  2. Jag har funderat på att bege mig till Änggården hela veckan i jakt på kantareller men har istället hamnat hos Hemköp... men nästa vecka kanske...

    SvaraRadera
  3. åh, kantarell-risotto, det går ju inte att inte älska det! så himla gott! jag har sett folk som kommer med små plastpåsar med kantareller när jag varit ute och sprungit på safjället här i mölndal så där finns (eller kanske fanns) det kantareller. jag har dock inte plockat några själv...

    haha, jag och min bästis hade repliken: "Jag heter Daaan" från "Drömprinsen" på hjärnan ett bra tag när vi var yngre och bröt ihop av skratt varje gång någon av oss sa det. och när han sa så i filmen förstås... såhär i efterhand vet jag inte riktigt vad som var så fruktansvärt roligt med det faktiskt.

    SvaraRadera
  4. Ja, ris saknar vi inte heller något nämnvärt, men en risotto... ojojo, då kan vi inte tacka nej! Med kantareller i måste det ju bara vara ännu godare:)

    Vi sprang på vår granne i trappuppgången igår och hon stoltserade med nyplockade kantareller, två lite, hrmpf! Skryt och skräpp...

    SvaraRadera
  5. Eh, jag blir också lätt grön när jag hör om alla kantarellskördar. Men sedan ett år tillbaka har jag en ny taktik: Vill de inte visa sig för mig så väljer jag annat http://skafferiet.taffel.se/2010/08/25/soppkarlek-jag-gor-slut-med-kantarellerna/ Men en god kantarellrisotto sitter ju inte helt fel...

    SvaraRadera
  6. Haha verkligen, tänke att det skulle gå lite sådär snabbt och smidigt, men icke!

    SvaraRadera
  7. Ljuvligt, kantarellrisotto är min favoritmat nästan. Mmm!

    SvaraRadera
  8. Lyssna alla på Draj (om det nu var någon som tvekade).

    SvaraRadera
  9. Ann-Lousie, Änggården, är det där som ska bli ens hemliga kantarellställe kanske? Framtiden får utvisa...

    Eller Safjället som Pernilla föreslår, tåls att de ett försök där med tror jag visst!

    Mårtenssons, ja allt detta skryt! ;) helt förståeligt dock, hade också skrutit om jag kunnat.

    SvaraRadera
  10. Anna, kan det vara sopp som är det nya svarta kanske? Mitt problem är nog bara att kantareller är de enda svampar jag känner igen och vågar plocka...!

    Eller hur Tina?! Hur kan man inte älska det?

    SvaraRadera
  11. Jag har några svampställen, men det är så olika vilken skörd de ger. Coop kan man däremot alltid lita på :-)

    SvaraRadera
  12. Åh nej vad gott, det är så sagolikt fantastiskt med kantareller och risotto går ju inte av för hackor det heller! YUM YUM!

    Tack för kommentaren hos mig, köksvågar ställer ju alltid upp ;)

    SvaraRadera
  13. Remsan, du har rätt, man kan ju alltid köpa i affären faktiskt... Blir ju nästan billigare om man säger att tid är pengar :) Men inget går ju upp mot lyckan att hitta sina egna kantareller.

    Alexandra, två goda saker i ett, wunderschön!

    SvaraRadera
  14. Jag är också avundsjuk på alla hurtiga kantarellnosare som gör razzia i skogen och kommer hem med fulla pappkassar. Tur att jag är kompis med en, annars skulle jag aldrig få några kantareller. Fast det är sant, ICAs grönsaksdisk brukar ju leverera, även i svåra tider. Till och med till sådana kantarellmisslyckanden som mig.

    SvaraRadera
  15. Helena, ja man får ha lite tur ibland och nästla sig in hos svamp-hittare ;) Har man riktig tur behöver man inte ens tillreda svampen, utan får sätta sig direkt till bords!

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails