Det här är inte någon Osso Buco

Enligt uppgift betyder Osso Buco typ benmärg på italienska. Rätten ska lagas på kalvlägg. Så det har jag inte lagat. Vad jag däremot gjort var att skumma igenom samtliga osso buco-recept på hela internet, för att få någon rätsida på vad som sätter smak på en äkta italiensk Osso Buco. Buden var många, så jag gick till min favoritgrönsakshandlare, Bangatans frukt och grönt, och shoppade loss på de ingredienser som jag kunde komma ihåg av mina efterforskningar.

Istället för lammlägg använde jag mig av fina fänkålen. Gremolata var obligatoriskt tillbehör och jag kände att jag inte ville reta upp någon italienare mer än jag redan gjort (med tanke på lammlägg-fänkål-bytet).

Inte Osso Buco (eller vegetarisk Osso Buco)
4 port

3 små färska lökar
1 liten gul lök
1 1/2 vitt vin
4 stora tomater
3 morötter
1/4 rotselleri
2 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
2 msk tomatpuré
rivet citronskal
1 dl färska kryddor från din örtagård
3 fänkålshuvuden
salt
peppar

gremolata
1 bunt bladpersilja
1 citron
1/2 olivolja
salt
svartpeppar
1 vitlöksklyfta

Gör så här
Hacka lökarna smått och låt fräsa i olja i en traktörpanna. Slica upp tomaterna i bitar, detsamma med morötter och rotselleri. Häll i pannan tillsammans med vinet, vatten, tomatpuré och buljong. Smaksätt med citronskal, färska kryddor, salt och peppar. Dela fänkålen i fyra klyftor och lägg i pannan. Låt småkoka under lock tills fänkålen är mjuk men ändå har lite motstånd kvar.

Inte en benmärg så långt ögat kan nå.

Undertiden kan du mixa ihop gremolatan. Servera grytan med gremolatan och eventuellt saffransris.


Fänkål är väl lite av en "älska eller hata-råvara". Hänger inställningen ihop med om man gillar lakrits eller inte? Någon som vill dementera eller konfirmera?

Den här rätten blev perfekt som lunchlåda, då smakerna satte sig mer och mer vid återuppvärmning. Gremolatan var smaskig och gjorde sig fint till alla rotfrukter. Smaskens!