Oscar, Emmy, Tony

Jag känner mig lite mallig, för jag har nämligen fått två awards. Tack Sofie, och tack Helena - två bloggare som jag troget följer!

1. Varför började du blogga?
Sanningen att säga så var det mest för att jag insåg att jag behövde en hobby. Och så gillar jag ju mat. Att äta som hobby kändes inte så bra i längden, men en matblogg. Perfekt kombo!

2. Vilka bloggar följer du?
Hur mycket tid har ni? Jag tänkte jag skulle lägga upp en länklista här så småningom, så håll ut! Inte helt överraskande är det mest matbloggar, men en återkommande favorit inom ett annat område är Lilla Gumman.

3. Vilken är din favoritfärg?
Jag är ofrivilligt svag för rosa och turkos. Svart är bra på många vis.

4. Vilken är din favoritfilm?
Det är ju som att fråga vilken som är min favoriträtt! Beror på humör och dagsform. Och det är ju lite skillnad på favoritfilm och bästa film, är det inte? Jag gillar Tarantino och Rodriguezs' filmer, men även filmer som Pans Labyrint och My neighbour Totoro (bilden!). Och Gran Torino. Amelie från Montmartre, Livet är underbart. Och nästan alla Cohen-filmer. Jag skrattade tills jag nästan kissade ner mig till Bridesmaids. Ja ni hör ju, egentligen borde jag starta en filmblogg också. Och en tv-serieblogg.

5. Vilket land/länder skulle du vilja besöka?
Italien, Australien, Argentina och USA är länder jag gärna besöker igen. Annars ligger Nya Zeeland och Japan högt på önskelistan.

Fem bloggare jag vill skicka vidare till, det var inte det enklaste det. Finns ju så många bra personer där ute.
Tant Gul (en tant-allierad som inspirerar)
Moma (som fått min röst till Matbloggspriset. 'Nuff said.)
Plommonet (alltid lika roliga och annorlunda recept)
Miss Meister (där man alltid lär sig något nytt)
Livsaptits-Linda (som bjuder på många bra idéer och fina bilder från hennes kurser)

Efter lite eftertanke så vill jag bara säga att ni inte behöver förvalta och skicka vidare awarden om ni inte vill. Vill ni svara på frågorna, så gör gärna det, det var kul! Men vill ni inte, så bara njut av smickret!

Varför händer det här aldrig på hållplats Fjällgatan? Källa.

När man är den främmande

Idag ska min kompis Josefin få "främmat". Vi är tre tjejer som jag besöka henne i Lidköping, dit hon flyttat för sin AT-tjänst. Jag har aldrig tidigare varit i staden och skulle nog aldrig åkt dit om inte hon flyttat. No offence Lidköping. Men trevligt ska det bli!

Cookies in a jar, det tror jag att de flesta har sett. Torra ingredienser till kakor varvas i en stor burk och ges bort med vidare instruktioner hur kakorna tillagas. Jag har länge tänkt att göra en variant på filmjölksbröd på samma sätt. Bread mix in a jar! Äntligen fick jag en ursäkt att testa. Nu hoppas jag bara att brödet blir gott och att Josefin inte hinner tjuvkolla här på bloggen innan vi är framme på "schlätta"

Bread mix in a jar
1 bröd (grundrecept härifrån)

1 en-liters fin burk
lite drygt 3 dl grahamsmjöl
½ dl vetemjöl
1 dl rågkross
1 dl solrosfrön
½ dl linfrö
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
torkade tranbär
torkade aprikoser i bitar
hackade valnötter

(½ dl mörk sirap
5 dl fil eller naturell yoghurt)

Gör så här
Häll i ingredienserna en efter en i burken, avsluta med frukten och nötterna. Skriv på en lapp: Tillsätt 1/2 dl sirap och ~5 dl fil/yoghurt, blanda. Grädda längst ner i ugnen, 175 grader, 90 minuter.

Och för er som undrar varför solrosfröna kan bli gröna i sådana här bröd, så läste jag precis att de reagerar med bikarbonaten och får färgen. Inget mögel alltså!

Den här burken passar ju utmärkt bra till Söta Sakers månadsutmaning med temat Ge bort.

Och kolla vad jag precis kom på att vi har i fönstret i vardagsrummet! Det här måste väl ändå vara ett typiskt kalebass-instrument! Ha ha, vad trög man kan vara ibland...

Trevlig helg! Må ni få äta och dricka mycket gott!

Uppdatering 26/10: I veckan gjorde jag ett bröd från samma recept som ovan. Success, I tell you!

Uppdatering 31/10: Jag har fått rapporter från Lidköping att det var "Supergott! Går det att få receptet". Bra betyg eller hur?

Facit

Svaren var många på "gissa grönsaken/frukten/den organiska tingesten" i förra inlägget.
Sabeltand, enorn rättika respektive jordnöt. Bra gissningar! Sen ramlade det in både Dudhi och kalebass, vilket båda visade sig vara rätt. Amy berättade att den är vanlig i Indien och att hon brukar få det hemma hos sin mamma.
Kärt barn har uppenbarligen många namn för flaskkurbits var ett tredje namn som dök upp under fortsatta efterforskningar. Tydligen kan man även använda dessa gurkväxter till att göra instrument och skålar. En googling på flaskkurbits, och jag hamnade på flera länkar om bantingsmedel... Extra Super Fast Slim Powder - Yeah. Nog med fakta-utspottande, nu har vi ju svaret! Då återstår bara den viktiga frågan, är den god?

En annan form på kalebassen. Källa.

Mina guldklimpar

Ibland undrar jag vad jag gjorde innan den här bloggen kom in i mitt liv. Sen tänker jag att jag nog: såg ganska mycket på tv och slösurfade mer. Det gör väl ingen lycklig? Rastlös kanske.

Utöver sysselsättning, matidégenerering, skrivövning och fotoövning har det gett så mycket mer. Främst från alla andra mat- och bakbloggare. Inspiration, idéer, skratt och igenkänning för att nämna något. Men det sociala, det som pågår i kommentarsfält, mail och nu på senare tid våra IRL-träffar är nog det bästa. Med risk för att bli smörig här, men jag känner mig väldigt glad att jag började blogga och mötte alla goa (vi säger så här på västkusten) människor.

Som en bonus, grädde på moset så har jag även erhållit något materiellt. Moma skickade för någon vecka sedan en liten påse med tre gula habaneros. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta dessa guldklimpar väl. Starting with:

Rotfruktscurry
5 portioner

½ gul lök
2 vitlöksklyftor
1 kruka koriander
3 cm färsk ingefära
4 citrongrässtjälkar
saft av 1 lime
1 msk fisksås
1 grön pepparfrukt
1 lillfingernagel gul habanero

olivolja
1 ½ gul lök
1 msk bruna senapsfrön
1 burk lätt kokosmjölk
1 burk vatten
gurkmeja

2 morötter
3 fasta potatisar
2 sötpotatisar
2 dl kålrot
1 burk kikärtor
salt

Limeklyftor
Mezeyoghurt
Färsk koriander

Gör så här
Börja med att mixa ihop kryddpastan: kör lök, vitlök, fisksås, ingefära, pepparfrukt, habanero, citrongräs, koriander, limejuice och fisksås i en mixer till då får en smet.

Skala och dela rotfrukterna i kuber.

Fräs pastan tillsammans med resten av löken i olja i en gryta. Tillsätt bruna senapsfrön och låt fräsa med. När det börjar lukta riktigt gott, då tillsätter du en burk kokosmjölk och lika mycket vatten. För färgens skulle kan du tillsätta lite gurkmeja.

Släng i alla rotfrukter och låt sjuda under lock en tio minuter. Tillsätt kikärtorna och låt koka med. Smaka av med salt. Låt småsjuda tills kålroten är klar (den tar längst tid).

Servera med en klick matyoghurt, limeklyftor och färsk hackad koriander. Även ett styck naan kan nog smaka fint. Det här är en gryta som gör sig bäst dagen efter egentligen, då smakerna satt sig ordentligt.

Jag blev lite skakis faktiskt när grytan stod på kokning, jag tyckte inte det smakade så mycket alls, trots den sjukt smakrika kryddpastan. Men det tog sig helt plötsligt och fick riktigt djup smak. Inte dumt alls! Jag var kanske lite feg med habaneron, men bäst att ta det säkra före det osäkra när man inte känner varandra så väl...

Svenska rotfrukter möter karibisk hetta möter indiska kryddor. Ja tack!

Och så lite quiz! Vad i hellsike är det här som fanns hos grönsakshandlarna i Trapani?

En jättestor böna? Någon?

The totally terrific Trapani trip

Kära blogg,

det känns som om jag inte gett dig den uppmärksamhet du förtjänar på senaste tiden. Mycket annat har kommit emellan, så som socialt liv (ni vet det utan dator inblandad, kommer ni ihåg?), träning och italiensk weekend. Man jag har tänkt på dig mycket, det har jag. Du är med mig nästan jämt.

Speciellt i helgen var du med mig i tankarna. Konstigt vore det väl annars när jag var iväg till världens bästa mat-land! Nej jag har inte varit i alla länder, men lite var stans har jag ätit både det ena och det andra, och kommit fram till att Italien mättar mig bäst och även mest.

I torsdags kväll lyfte vi från Göteborg City (ahahahaha) Airport mot Trapani Sicilien. Ett glas rött vin och sen snusade vi sött både jag och syrran, nästan ända fram. En bokad transfer väntade på oss och tog oss till ett vansinnigt charmigt lägenhetshotell med tre (!) egna terrasser.

 

 Värre utsikt kan man ha

Vi vaknade senare på natten av världens regn och tänkte att det var självaste fa-an också. Men när jag vaknade några timmar senare sken solen på oss och vi upptäckte att hotellet låg alldeles i vattenbrynet. Gott kaffe finns i varje gathörn, thank god, och efter en macka och nämnda kaffe var vi redo för att röra på våra små taxben.

Det ligger en lite stad, Erice, på ett berg ovanför Trapani, dit det går en linbana. Detta fick bli dagens utflyktsmål. Linbanan var värd den långa promenaden dock, då den bjöd på tjusig utsikt.

Ungefär halva vägen upp mot berget sa det bara foff och vi åkte rätt in i en mjölkig dimma. Lite creepy, vi fick lite Silent Hill-vibbar. Väl uppe i Erice låg hela staden inhöljd i en dimma. 

Dramatiskt värre!

Lunch, en promenad i staden och lite shopping (tack Pernilla för tipset om pistage-pesto) åkte vi ner igenom dimman igen.

Resten av dagen spenderade vi med att promenera lite till, äta gelato, läsa böcker.

 

 Glass i bulle. I'm stunned.

Middag intogs på populära Tentazioni di Gusto. Jag åt, förutom den obligatoriska Insalata Caprese, den trapanska specialiteten couscous med fisk, som smakade himmel (och hav).

Couscous. Till denna fick man en skål fond som man hällde lite som sås på. Sjukt gott!

 
Matkulturen på Sicilen är delvis influerad av Nordamerika, därav couscousen. Sis valde bläckfiskcarpacchio (god!) och Risotto (också god!). Restaurangen bjöd förutom på fin service också på ett glas Prosecco, stort plus!

Dag två bjöd på lite sämre väder, uj uj uj vad det blåste! Vi spenderade dagen med att ströva omkring i gamla stan, besöka fiskmarknaden, fönstershoppa, äta glass och eftermiddags-snack.

Bolognese i ris. Fritera. Grymt snack!

Tjejen som jobbade på hotellet hjälpte oss att hitta en restaurang för kvällens middag, och vilket ställe sen. Det är precis så jag föreställer mig ett italienskt hak. Ljudligt, lite stökigt, sjukt charmigt och gudomlig mat! Jag åt en pasta med kumminkryddad korv och champinjoner som jag sent kommer att glömma. Jag dog lite.

Bilden gör i vanlig ordning inte maten rätta, men jag vet att ni förstår.

Tidig avfärd morgonen efter, så redan klockan 11 var vi tillbaka i ett kallt Göteborg. Underbart är kort! Men ändå underbart.

Förutom pistagepesto och många fina minnen fick jag även med mig någon form av bett. Alltså, först trodde jag att jag skaffat mig värsta muskulösa armen, men det visade sig vara något form av bett som svullnat till sjuka proportioner. Fortsättning följer om den italienska böldpesten....

Arrivederci Sicilien!

Ett recept

Jag tänkte att det skulle vara på sin plats att bjuda på ett recept, det här är ju en matblogg och inte en dansblogg, eller hur?

Det är inte alltid jag gillar att laga mat. En vanlig vardag, lite trött, lite hungrig och utan fantasi, då känns det helt plötsligt ganska motigt att gå in i köket. Eller värre, att behöva handla först. Eller ännu värre, att behöva tänka ut vad man ska handla. Sällan kommer väl snilleblixtarna till en, men för någon vecka sedan så fick jag flyt och kom på att: det är klart vi ska äta pyttipanna! Ingen ful oxpytt från påse utan hemmagjord, med politiskt korrekta rotfrukter och massa bladpersilja. Visst det är en del hackande och skivande, men är man inte för hungrig så tycker jag att det kan vara lite terapeutiskt.

Då kör vi!

Potatis, sötpotatis, palsternacka, broccolistam, kålrot, morötter. Skäres i kuber, kokas tills de nästan är klara.

 

Zucchini och paprika. Hacka och stek.

 

 Släng upp det tillagade på en plåt, krydda efter behag.

  När pytten fått färg, toppa med rädisor (har sagt det förr men säger det igen, väldigt goda ljumma), stora vita bönor och fetaost. Jag hade i fetaost men 3% fett, den gummiga varianten just för att den ska hålla ihop vid omrörning. Persilja. Låt stå ett par minuter till i ugnen.

 

Serveras med ägg sunny side up och rödbetor. 

Så här gör alltså jag, mindre stekande mer ugnsbakande. Så slipper man försöka röra runt i en överfull panna. Färgglatt, nyttigt och jävligt gott! Inte dumt till matlåda heller.

Om att bjuda på sig själv

När jag cyklade hem från jobbet idag i motvind och horisontellt regn, kändes helgens nöjen väldigt långt borta. Jag var med fem trevliga unga kvinnor på Bokenäs spa lördag till söndag. Mer om detta vid ett annat tillfälle, men jag måste bara nämna att vi badade i havet! Dock i samband med både bastu och öl, men ändå.

Underbar helg, jag tror vi allihopa kände oss som pånyttfödda.

Jag antar att jag verkligen bad om det när jag nämnde att det fanns en film på det vidunderliga dansframträdandet. Så var så goda: Ich presentiere Die Tyroler Tanz Truppe!


Det är jag som är den kvinnliga delen i det kortare ekipaget.

Sehr gut ja?

Jag tänker inte bara bjuda på dans idag utan också en del andra tips:

- Matbloggspriset 2011 är öppet för nomineringar, men det visste ni säkert redan. Någon som vet om man får nominera hur många man vill? Jag måste nog ta tjänstledig en vecka eller två om jag ska hinna nominera alla era fina bloggar.

- Göteborgs Choklad- och delikatessfest går av stapeln nästa helg (men det är väl ingen här som gillar choklad, eller?).

- Tidningen Buffé har en tävling där man ska utse det bästa potatisreceptet. Vinnaren får ett nytt kök (!). Jag har börjat fundera (även om jag bor i hyresrätt).

Kanske kan ni ge mig ett par tips tillbaka. Någon har varit i Trapani på Sicilien? Jag och Syster Yster åker dit för en snabb weekend nu på torsdag! Vad och var äter man där?

Nu tänker jag runda av den här måndagen med Anna Calvi på Nefertiti. Sådeså.

Willkommen aus Oktoberfest

Godmorgon! Ni kan aldrig gissa vad jag gjorde igår. Det är något som jag hoppas jag aldrig kommer göra igen, samtidigt som jag inte önskar det ogjort.

Tillsammans med fem av mina arbetskamrater, dansade jag polka inför resten av kollegorna, iklädda tyrolerdräkter. Yep, you heard me. Polka i tyrolerdräkt. Det var bra nervigt sekunderna innan framförandet, men publikens jubel och lättnaden när det äntligen var gjort var värt det.

Dress for success?

Det finns en film. Osäkert om det är något som varken jag eller ni vill se dock. Jag ska se om jag kan få loss några bilder, så ska jag visa er framöver hur vi såg ut. Klänningen klädde mig förvånansvärt bra, så jag funderar nästan på att bli tysk på heltid.

Oktoberfest var alltså temat för gårdagen. Det blev riktigt lyckat, med dans då, tysk allsång, öl såklart och mat. Vi caterade en tyrolerbuffée från Aquarelle. Den innehåll bland annat vildsvin, surkål, potatissallad, sparrissallad, olika korvar, röror, saltgurka. Bra mat! Snyggt upplagt, väl tilltaget, och gott.

Efterrätten i form av äppelkaka med vaniljsås fixade vi själva. Även den gick hem hos folket, men vad fel vi hade beräknat, frysen är numera full av äpplekaka. Villkoren för kakan var följande: lättbakad, ska gå att skära i portionsbitar och kan bakas dagen innan. Jag hittade en recept hos Tre tjejer i köket, som jag utgick från. Resultatet blev en fluffig men ändå lite krämig kaka, full med kryddor och äpplen.
 
Tyrolsk äppelkaka i långpanna
4 ägg
5 dl socker
200 gr smör
2 dl mjölk
6 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
2 tsk kardemumma
2 tsk vaniljsocker
7 äpplen
4 msk socker
4 tsk kanel

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret. Under tiden kan du kärna ur och klyfta äpplena, lägg dem i en bunke med kanel och socker, på med ett lock och skaka runt. Vispa ägg och socker poröst. Blanda i mjöl, bakpulver, kardemumma och vaniljsocker. Tillsätt mjölk och det avsvalnade smöret.
Häll smeten på bakplåtspapper i långpanna, fördela äppelklyftorna i smeten. Grädda i ca 20 minuter. Skär upp kakan i fyrkanter när den svalnat.

Idag är jag pigg! Jag har nämligen upptäckt att man inte behöver dricka sig full varje gång det är fest, kan ni tänka er? Jag har precis kommit från en joggingrunda (helt sjukt för att vara mig) och ska äta lite frukost med GP som sällskap.

Innan jag beger mig mot kaffekokaren vill jag framföra ett stort tack till Moma, jag fick nämligen en liten present i brevlådan från henne. Gul Habanero! Den har fått flytta in i frysen så länge, men snart så... då får vi se vad det blir av den. Tack bästa Moma!

Ha en bra helg nu!
/Gretchen

This is not meant to be

Men jag skulle ju inte. Baka kanelbullar alltså. Men efter en hel dags påminnelser om Kanelbullens dag i tidningar, på bloggar, på radio och i fikarummet så kunde jag ju inte låta bli förstås.

Men först, tack alla ni för röster och allmäna hejarop när det gällde ÅHK 2011. Idag fick vi besked om vilka lag som ska göra upp i finalen, och dessvärre kvalade vi inte in där. Buhu. MEN, jag är glad ändå. Nästa år, då jäklar!

Matbloggvärlden är idag full med bullar, högt och lågt. Den ena finare än den andra. Kolla bara in Karins fina näckrosor. Stora bullar, små bullar, runda, snurrade, flätade. Jag gjorde klassiska bullar jag. Efter mjölpåsens (Garant) recept. Sketabra recept ju! Bullar har aldrig riktigt varit min grej, jag har alltid jämfört mina med mammas och det vet ju alla, att då har man inte en chans. Men idag, de blev riktigt bra!

Så glad kanelbullens dag på er! Och idag, ja då luktar Tant Russins bak bäst.

TSOOL på SP

Precis hemkommen från ett pass Indoor torture (eller om det var Indoor walking?), slängt i mig en portion spaghetti med tonfisksås, duschat och äntligen landat.

Jag tänkte berätta för er om vår helg, som var hur bra som helst! Slussens Pensionat var lika bra som sist, vädret var ju helt underbart brittsomrigt, maten var å så god och TSOOL var outstanding. Jag vill nog påstå att Soundtrack är just nu Sveriges bästa live-band. Joho!

Först tog vi en tur förbi Ma&Pa, där det fanns en alldeles nyfångad sådanhär:

Jag ville gärna smuggla ner den under jackan, men tänkte att när pappa ändå fångat den själv så kunde han kanske få behålla den.

Efter en promenad checkade vi alltså in här.

Vädret bjöd ju som sagt på lite värme, så vi njöt av den sista solen på verandan till vårt rum tillsammans med dessa.

Det verkade som om någon tyckte det till och med var tillräckligt varmt för ett dopp.

Det verkar vara fler än vi människor som gör oss redo för hösten:

Ett glas vin i baren, innan vi satte oss till bords och smakade på det här:

Kantareller, sill, löjrom, dill, citron och vispad creme fraiche. Gott, ja, men jag tror inte riktigt jag "förstod" tanken.

Efter den lilla munsbiten var det dags att säga hej till den här godingen:

Sejrygg, hasselnötsvinägrett, lätt soltorkade tomater, gräddkokt vitlök. Jag visste faktiskt inte att sej kunde vara så gott! Det bästa jag ätit på länge!

Michael hälsade artigt på den här innan den fick stifta bekantskap med magen:

 

Alla var nöjda med huvudrätten. Inte minst jag.
Jag rundade av middagen med detta bakverk:

en ovanligt smakrik smulpaj på äpple.
Hela middagen ackompanjerades av dessa drycker i olika kulörer:

Och när middagen var uppäten, ja då var det ju det bästa kvar! Väckelsemöte med TSOOL:

 

Hela Communion-skivan, nytt ospelat material och ett pärlband av gamla godingar! OMG. Det var så bra att vi nästan dog.

Rusiga, varma och med ett litet surr i hjärnan somnade vi in, och vaknade upp till det här:

Som ni ser, en riktigt bra helg. Och jag har ju äran att få bästa sällskapet också, lyllos mig.

Nu till slutet av veckan behöver jag er hjälp: På fredag ska vi ha en liten fest på jobbet, Oktoberfest såklart! Maten ska vi catera, men efterrätten tänkte vi fixa själva. Så, jag behöver ert bästa recept på äpplekaka/paj i långpanna, gärna en kaka som kan skäras i bitar. Bring it on! Jag vill briljera ju, vet ni la.