Storm schmorm

Simone och dess påverkan på Göteborg har stora liknelser med mediarapporteringen innan låt oss säga ett VM-gruppspel i fotboll. Det rapporteras, det haussas, det byggs upp storys. Vi är beredda på något storslaget. Och så får vi en tåpaj stolpe ut.

Bättre är det då att bygga upp ryktet kring dessa rubinröda vegobiffar. För det är precis så bra som det ryktas om. Jag bjöd dessa på vår senaste matbloggsknytis. Jag ska inte säga att det var de allena som gjorde att kvällen blev så förbannat trevlig, men lite credd ska de allt ha. Ursprungsidén kom från Mattias så han ska creddas också minsann.

Quinoa- och rödbetspuckar
16 st

2 1/2 dl quinoa tricolore
5 dl grönsaksbuljong
230 gram avrunna stora vita bönor
1 gul lök
2 mindre rårivna rödbetor
2 ägg
1/2 dl potatismjöl
färsk timjan
salt
svartpeppar
smör att steka i

Gör så här
Koka quinoan i grönsaksbuljongen. Låt svalna. Mixa ihop hackad lök och bönor till en smet. Rör ner grovrivna rödbetor, quinoa, ägg, potatismjöl och hackad färsk timjan. Smaka av med salt och peppar. Låt smeten stå en stund i kylskåp. Forma till biffar och stek några minuter på varje sida. För extra snygga biffar rekommenderar jag att använda en stansring. Ones you go stansring you never go back.

Värm ugnen till 175 grader och låt biffarna gå klart i ugnen, kanske 10 minuter (men det går säkert bra att steka klart dem i panna också).

Servera med en röra på tunt skivad fänkål, turkisk yoghurt, getost efter smak och salt och peppar.

 Fotot har jag lånat från Johanna

Det fina med dessa biffar? Förutom att de är snygga, goda och enkla? De håller ihop alldeles utmärkt vid stekning och får ett väldigt fint tuggmotstånd av quinoan.

Nu ska den här bloggaren gå och lägga sig. Så får vi se imorgon om Simone lyckats göra hat trick i natt eller ej.

Höst etc.

Okej okej. Det finns vissa fördelar med hösten. Att det blir lite ordning och reda med rutiner och mat och motion och kanske även bloggandet. Att man kan plocka in lena kastanjer att pynta med. Att man kan okynneselda värmeljus. Att det känns helt legitimt att snurra in sig i en filt som en burrito. Att det efter en kall cykeltur är helt okej att duscha så länge att fingertopparna blir skrynkliga.

Men kanske framför allt för att sopporna och grytornas tid är här. I söndags vaknade jag och kunde inte sluta tänka på fisksoppa (har vi någon diagnos på denna matfixering?). Då finns det bara en sak att göra. Ge efter.

Fisksoppa för en söndag
5-6 portioner

1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
1 nypa chiliflingor
2 msk tomatpuré
2 burkar krossade tomater
1/2 dl hackad färsk timjan
1/2 dl hackad dill
2 dl vitt vin
1 dl vatten
2 fiskbuljongtärningar
1 burk lätt crème fraiche
salt och peppar
1 nypa socker
400 gram torskfilé
300 gram laxfilé
200 gram skalade räkor

Gör så här
Finhacka lök och vitlök. Stek mjuk tillsammans med chiliflingor i en gryta modell större. Tillsätt tomatpuré, tomater, timjan, dill, vin, vatten och buljong. Låt småsjuda länge under lock, förslagsvis en timme. Rör ner crème fraiche och värm på. Smaka av med salt, peppar och socker. Dela fisken i bitar och låt sjuda i bara några minuter. Vänd ner räkorna det sista du gör. Servera med (vitlöks-)bröd.

Fisksoppa är ju bara för gott. Speciellt den här matiga nästan grytliknande varianten. Chilin satte en fin stuns i soppan och vinet gjorde verkligen sitt. Gott sa Bull. Inspirationen hittade jag hos Tina.

Idag har jag haft matbloggsmaffian här. Lika trevligt och gott som alltid. Mer om det framöver!

Ps. Men det här jävla höstmörkret, hur ska man överleva? Ljusterapi? Sjukskrivning? Fly landet? Självhjälpsböcker? Knark? Hjälp!

The power of salvia compels you

Har vi fått svar på hur många lingon det finns i skogen? Och hur många kramar det finns i världen? Då tycker jag vi övergår till den högst aktuella frågan: Hur mycket snor kan det finnas i en kropp egentligen?! Sacre bleu och Merde, den franska förkylningen är inte att leka med. Men nu är jag iallafall ganska pigg, bra timing - det är ju helg!

Jag har försökt exorcista ut förkylningen genom flertalet metoder: whisky, frukt, näsdroppar och salvia. Lönlöst. Ett tag funderade jag över att försöka få tag i Profetsalvia istället. Det verkar ju vara en... eh, festlig växt (ett gram av plantans aktiva ämne kan räcka för att berusa 7000 människor).

Nej, jag nöjde mig med att steka lite vanlig salvia i smör tillsammans med potatispasta. Färsk gnocchi är en av mina livbojar. Alltid gott och snabbare än de snabbaste snabbmakaronerna. Man kanske inte blir mindre förkyld men man blir iallafall mätt och glad.

Gnocchi med salvia och kantareller
1 port

1 portion färsk potatisgnocchi
1 schalottenlök
5 salviablad
smör att steka i
100 gram kanatreller
1 näve ruccola

parmesan
salt
nymald svartpeppar

Gör så här
Finhacka löken och stek den mjuk i smör. TIllsätt strimlade salviablad och delade kantareller och fortsätt stek på låg värme. Koka gnocchin nästan klar, lägg ner den i pannan och vänd runt några varv. Salta och peppra. Riv ruccolan i bitar och fördela på en tallrik. Lägg på gnocchin och avsluta med en hel del parmesan.

Täljaren smak delat med nämnaren tidsåtgång är lika med en ruskigt hög succékvot (har ju gått NV-programmet så jag kan ju det här med matte (sa hon som googlar "hur man räknar ut arean på en cirkel" (varje gång))).

Glad fredag på er!

Öl och annat livsviktigt

Bloggfrekvensen är under all kritik, det är väl det minsta man kan säga. Jag har svårt att förstå var alla dagar tar vägen (ho hooo?).

Men vid närmare granskning: Distraktionsmomenten har helt enkelt varit för stora och för många. Johanna och jag hade trettio- (sextio?)årsfest förra helgen. I flera dagar efteråt hittade jag granatäppelkärnor och lösmustascher på otippade ställen.

Jag har bryggt öl efter alla konstens regler, vilket blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Age Crisis Ale™ - kom ihåg var ni hörde det först!

Jobbet och allt därtill har tagit sin tid, eller snarare min tid. Paris fick min odelade (nåja) uppmärksamhet i helgen. Staden i sig och dess galettes, sniglar, boeuf bourguignons, fonduegrytor, croque madames och champagne. Som alltid: så mycket mat, så lite tid...

Men det är inte hela sanningen. Det finns en större distraktion. Vi kan kalla honom Jens. För det är det han heter. Är det inte konstigt hur man kan klara sig alldeles utmärkt och må så bra på egen hand, sen knackar någon på dörren (bokstavligt talat, men det är en historia för sig) och helt plötsligt känner man sig amputerad utan den här personen? Konstigt men härligt och skrämmande och överväldigande och fantastiskt och läskigt och fint.

Steget är inte så långt alls från Jens till öl. Jo ser ni, jag köpte ett ölbryggningskit hos "Det lilla Köksbryggeriet". American Pale Ale skulle det bli - och minsann det blev det också! Några timmars mäskning och lakning och allt vad det hette. Två veckors jäsning i städskåpet. I med priman (det som adderar kolsyran) och ner i flaskor. Två veckor till i skåpet och sen in i kylen. Psssccchhht. Den blev lämpligt nog precis klar till trettioårsfesten.

Det blev en fin fruktig smak med en del beska. Citrus och en fin skumkrona. Antagligen den dyraste ölen jag druckit, men ens egen triumf smakar så gott så gott. Och dessutom, nu har jag ju kitet. I fortsättningen behöver jag bara ingredienser för att brygga nästa batch. Och med enkel ölmatematik: ju mer jag brygger, desto billigare per flaska blir det. Jag tror en amerikansk veteöl står på tur.

Skam den som ger sig

Vi försökte äta musslor förra helgen. Men b-e-s-v-i-k-e-l-s-e-n när det visade sig att alla musslor i hela östra Göteborg var slut (okej kanske en överdrift, men vi var faktiskt på två ställen). Det blev räkor, och det är väl inte så dumt det heller. Jag safe:ade därför i helgen och förbeställde ett nät musslor redan tidigt i veckan. Tack för den möjligheten fiskdisken på Hemköp.

Ta mig tusan - jag älskar musslor! Dessa filtrerande blötdjur vars huvudsakliga föda är plankton. Mums!

En typ av Moules marinières
2 stora portioner

1 kg färska blåmusslor
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
2 chilifrukter
smör
1 dl grovhackad persilja
3 dl vitt vin
2 1/2 dl matlagningsgrädde
1 1/2 dl crème fraiche
salt
svartpeppar
(redning)

Gör så här
Tvätta musslorna under kallt vatten. De musslor som inte stänger sig när du knackar på dem slänger du. Finhacka lök och vitlök, strimla chilisarna. Stek lök och chili i smör, så att löken mjuknar. Tillsätt persilja, vin, grädde, creme fraiche och musslor. Låt sjuda under lock tills musslorna öppnar sig - kanske fem minuter. Släng de musslor som inte öppnat sig. Ta upp musslorna och låt såsen koka in. Red eventuellt av den så att den tjocknar. Vänd till sist ner musslorna i såsen igen. Servera med bröd och bubblor!

Snabbmat at it's finest. Lyxiga, men ändå rätt billigt. Och helt vansinnigt gott! Hettan från chilin var verkligen pricken över i:et i sammanhanget. Det krävdes en middag med mycket smak för att väcka smaklökarna till liv igen. Tidigare på dagen var vi nämligen på whiskyprovning och efter en sådan övning är man rätt avdomnad.

Åh vad jag önskade att jag gillade whisky. Verkligen. Men trots kunnig provningsledare, flera olika doft- och smakprov, test med eller utan vatten så är jag fortfarande jää-hä-häkligt skeptisk. Men övning ger väl färdighet. Det är bara att nöta på.

Karins krubb

Ibland kommer matlagningsinspirationen från ett oväntat håll. Att Karin och hennes konstgrepp inspirerar överlag, det är är det ingen tvekan om. Smart och rolig och produktiv - kolla in hennes webshop.

Karin har lagat Halloumi Stroganoff och jag bara undrar - hur i hela Hisingen kommer det sig att jag aldrig hört talas om detta innan?! Det är skam tamigtusan, för detta är genialiskt! Här hittar ni Karins stroganoff, och såhär gjorde jag. Eftersom jag gillar svamp väldigt mycket fick ett gäng av dessa hänga med ner i grytan, men ta ett extra paket halloumi om du hellre vill det.

Halloumi Stroganoff
4 port

1 paket halloumi
12 stora färska champinjoner (eller ytterligare 1 paket ost)
1 gul lök
10 cm purjolök (eller motsvarande gul lök)
smör att steka i
1 grönsaksbuljongtärning
drygt 1 msk dijonsenap
1 tetra passerade tomater
3 dl matlagningsgrädde
(1 dl mjölk)
5 skivor smörgåsgurka
salt
svartpeppar
1 nypa chiliflingor
1/2 dl hackad persilja

Gör så här
Skiva svampen och finhacka löken. Strimla osten i stavar. Stek på osten rejält så den får färg, lägg åt sidan. Stek svamp och lök mjuk. Tillsätt buljongtärning, senap, tomatpuré, tomater och grädde. Låt sjuda tills smakerna satt sig. Späd eventuellt med lite mjölk. Vänd ner osten och låt bli varmt. Smaka av med salt, peppar och chili. Finhacka gurkan och blanda i tillsammans med persiljan. Servera med ris/couscous/blomkålscouscous.

Vill du göra det enkelt för dig: använd ditt vanliga Stroganoffrecept, och byt ut korven mot ost. Klart! Men det blir inte lika magiskt utan senap, gurka och persilja det ska du ha klart för dig.

Ha nu en fin helg folket. Jag ska tappa öl på flaskor, smaka whisky och äta söndagsmiddag på Den stora ön i väst.

Vad bra mat kan göra

Idag känns det som en äkta söndag. Lite regn, typ sexton grader ute. En rastlöshet i kroppen, men alldeles för lat för att göra något åt det. Bara för att man sagt hejdå till någon man inte får se på ett antal dagar nu: en känsla av att vara lite ensam. Inga direkta åtagande idag, men det finns ju alltid saker man mer eller mindre borde göra. Laga matlåda, motionera, plocka och greja i lägenheten. Göra ett så kallat ryck.

Men det blir bättre, det blir det alltid. Man kan bildgoogla "sloth babies in a bucket" och så känns det genast lite bättre.

Eller så tittar man igenom bilderna i kameran och får syn på en matbloggsklassiker, minns när man lagade sin egen variant och hur den smakade. Och ja, då är allt bra igen. Mat alltså. Vilken grej.

Rabarberkyckling
4 port

500 gram kycklinglårfilé
salt och svartpeppar
smör att steka i
1 rödlök
1 klyfta vitlök
3 dl rabarber i bitar (ni har väl kvar i frysen?)
3 dl matlagningsgrädde
2 msk flytande honung
1 tsk sambal oelek

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Stek kycklingen i smör så den får färg. Klyfta rödlöken och skiva vitlöken, låt dessa steka mjuka med kycklingen. Salta och peppra. Lägg i en ugnsfast form och fördela rabarbern över. Vispa ihop grädde, honung och sambal och häll över. Tillaga i mitten av ugnen i cirka en kvart.

Jag vet att jag möjligen predikar för de redan frälsta, men så gott det var! Överraskande gott. Såsen smakar ju ljuvligt. Syrsött med lite sting. Och ni som är skeptiska och rynkar på näsan (jag menar främst er pappa och fårgrisen) - testa!

Nä nu går jag ut och gör något bra av den här dagen! Hej på er.

Och se, precis i det här ögonblicket kände jag lite solstrålar värma i nacken.

...och det blev ljus

Sen jag flyttade in i lägenheten i december (har det verkligen gått så lång tid?!) har jag tänkt att sätta upp en lampa ovanför matsalsbordet. Tänkt och tänkt och tänkt har jag gjort. Ganska så typiskt mig det här med att tänka mycket men liksom aldrig få tummen ur. Men jag köpte till slut en lampa. Och en textilsladd och lampkopp och glödlampa och avlastningsnippel (vad är det för ord egentligen?) och lamputtag och all världens små grejer jag skulle behöva för att lampan skulle komma upp och faktiskt lysa. Det ena efter det andra gick fel, eller gick sönder. Men nu - nu lyser den! Se, det tog bara en sisådär nio månader...

Inte riktigt lika lång tid tog det för mig att laga min egen variant av Saras fisk- och räkgryta. Tur var väl det, för den var supergod! Så här gjorde jag.

Marockansk fiskgryta med basilika och citron
4 portioner

400 gram torskfile
100 gram laxfile
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk ras el hanout (eller 1/2 spiskummin och 1/2 kanel)
1 burk krossade tomater
1 tsk sambal oelek
200 gram tinade delade haricots verts
1/2 kruka färsk basilika
1/2 citron
salt och svartpeppar

1/2 blomkålshuvud
olivolja
1/2 citron
salt och svartpeppar
2 portioner matvete

Gör så här
Börja med att koka matvete. Sätt sen ugnen på 225 grader. Dela blomkål i mindre delar och även citronen. Drizzla över olivolja, salta och peppra. Stek i ugnen tills blomkålen fått färg.

Dela fisken i munsbitar. Pressa över saft av en halv citron och riv även på skalet. Finhacka löken och vitlöken. Stek löken mjuk i olivolja i en panna. Tillsätt kryddorna och låt steka med någon minut. Tillsätt tomater och sambal. Låt småsjuda under lock i ett par minuter. Vänd ner fiskbitarna och lägg bönorna på. Lägg på locket igen om låt sjuda tills fisken är fast och ogenomskilig. Vänd ner hackad basilika och smaka av med salt och peppar.

Blanda den ljumma blomkålen med matvete. Servera med fiskgrytan. Finaste fisken!

Kryddigt men samtidigt fräscht med citronen. Rostad blomkål kan var adet allra godaste man kan göra med den vita bulliga grönsaken. Perfekt matlådemat också och det är väl dags att komma igång med det igen efter sommarens dekadens...

Mot morgondagen

Jag har i ärlighetens namn haft en ganska dålig dag. Hur trött som helst i morse och sen blev jag välkomnad till kontoret av Herr Kaos och Fru Frustration (obs, fiktiva personer). De försvann någon gång efter lunch men lämnade en rejäl huvudvärk som avskedsgåva. Generöst! En låda sushi och två timmar i soffan senare känner jag mig hyfsat på banan igen. Imorgon blir bättre. Om inte, är det jag som gör #flamingofredag av onsdagen.

På tal om gott i glasen: Champagne - det är gott det. Jag drack en del av dessa bubblor i samband med min födelsedag. Om inte då, när annars? Mamman, pappan och Johannan bjöds in till försenat födelsedagsfirande och jag bestämde mig för att börja i andra änden av matplaneringen. Nämligen med drycken. Jag grabbade en flaska Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blancs och sökte sen på Systembolagets hemsida efter passande mat. Jag föll omedelbart för följande:

Halstrad lax med gräddkokt kålrabbi, färsk spenat och rödlökschutney
4 port

500 g kålrabbi (1-2 st)
3 dl matlagningsgrädde
1 vitlöksklyfta
1/2 grönsaksbuljongtärning
svartpeppar

2 rödlökar
1 dl russin
2 msk rödvinsvinäger
2 msk råsocker
2 dl rödvin
1 tsk sambal oelek
1 msk färskriven ingefära
1 kanelstång
 
100 g färsk spenat
färskpressad citronsaft
olivolja

800 g laxfilé med skinn
salt och svartpeppar från kvarn
 
Gör så här
Börja med chutneyn: Skala och hacka rödlöken, hacka russinen och häll alla ingredienser i en kastrull. Koka på medelhög värme tills rödvinet har reducerats.

Skala och dela kålrabbin, klyfta halvorna och koka dem mjuka i grädden med skivad vitlök och buljong. Lägg upp kålrabbin på en tallrik med hålslev och koka ihop grädden till hälften. Smaka av med salt och peppar. Tillsätt kålrabbin i grädden vid servering och värm på medelhög temperatur.

Dela laxfilén i 4 bitar, snitta fisken i skinnet. Hetta upp stekpannan och strö en matsked salt i den. Stek laxen på skinnsidan ett par minuter tills den fått fin färg. Baka klar i ugnen i cirka 5 minuter på 175˚. 
 
Plocka och skölj spenaten och låt den torka. Häll citronsaft och olivolja i en skål. Tillsätt spenaten vid servering, smaka av med salt och svartpeppar.

Fördela kålrabbin på tallrikar. Lägg på en näve spenat och toppa med laxen. Klicka ut chutneyn runtom och servera med bubblor.

Det var jättegott! Otippade kombos  som funkade väldigt bra ihop. Det är inte alls omöjligt att gräddkokt kålrabbi dyker upp på min tallrik fler gånger. Kålrabbin är ju ingen vanlig gäst i köket, men det kanske är dags för upprättelse?

Nä nu sätter jag stopp för den här dagen. Mot sängen. Ha en fortsatt fin vecka gott folk. Kram.

Det kom ett regn

Gissa vem som igår morse var jä-hä-hä-vligt glad att hen i torsdags klev in i sportaffären och sa: "Ge mig det bästa regnstället ni har!"? Sen var det ju i och för sig även så att det bästa regnstället även var det dyraste, men jag får väl se det som en investering... Ha ha, vertikala göteborgsregn - mig rår du inte på. Nu är det nästan så att jag går och hoppas på en regnig höst, för bästa avkastning (Obs. LÖGN!).

Från höstvibbar till försommarvibbar. Hittar ni liksom jag rabarber i frysen föreslår jag att ni använder dem till just det här. Ursprungsreceptet hittade jag hos Allt om mat.

Rabarberkaka med kardemummamaräng

500 g rabarber
150 g smör, rumsvarmt
2 dl strösocker
1/2 tsk vaniljpulver
3 dl vetemjöl (180 g)
2 tsk bakpulver
6 äggulor
1 dl mjölk

6 äggvitor
3 dl strösocker
1 1/2 tsk stött kardemumma

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Ansa och skär rabarbern i ca 2 cm breda bitar. Rör smör, socker och vaniljpulver poröst. Blanda ner äggulor och mjölk i smör- och sockersmeten. Sikta mjöl och bakpulver och vänd ner. Häll smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna, 30 x 40 cm. Fördela rabarberbitarna över smeten.

Vispa äggvitorna till ett riktigt fast skum. Tillsätt sockret under kraftig vispning. Vänd ner kardeumman. Bred marängsmeten över rabarbern.

Grädda kakan i nedre delen av ugnen ca 20 min. Lägg över aluminiumfolie när marängen fått färg. Låt kakan svalna och skär den i bitar.

Den här kakan gick hem vill jag lova! En syrlig kaka med ett sött täcke - finfin balans. Och: i frysen är rabarber alltid i säsong.

Alltid ett litet gissel det här med när man tar med sig bakverk till jobbet som man sen vill fota. Kollegorna tittar lite snett på en när man springer runt i kontorens alla rum med en tallrik i jakt efter ett bra ljus... Ja ja, de får stå ut, de får ju kaka.